Från en trädgård till en annan

“Tro inte på allt du tänker” säger Björn Nathiko och hans lugna stämma ekar inom mig då jag försöker ta några djupa andetag igenom mörkret jag för stunden befinner mig i. Ringer min mamma och berättar att jag är paranoid och tror människor konspirerar mot mig – klarar inte av att gå igenom matbutik eller en restaurang full av människor. Går runt, bakvägen, bara ingen ser mig och tycker något minsta lilla. Står liksom inte ut. Vill aldrig mer gå ut bland människor någonsin igen.
Inbillar mig att de tänker “där går hon, vilken pinsam jävla människa, vem tror hon att hon är egentligen, jävla bluff..” Puff. Vill försvinna tills alla de dumma tankarna är borta och pratar lugnt till mig själv om att jag inte kan vara omtyckt av alla, det är en omöjlighet med det jobbet jag har. Allt är precis som det ska vara. jag är där jag ska vara. allt kommer bli bra. Känslan kommer passera.

Och nu är den borta. Phu.

Jag behövde en bok, en varm famn, sömn, natur, god mat och stillhet. tack!

Imorgon kommer en stor produktion och ska fota i min trädgård så jag måste upp i ottan för att fixa allt som blåst omkull i stormen som härjar här på västkusten. Men från en trädgård till en annan.

Jag var hos Norrvikens Trädgårdar och gjorde en livesändning med Hanna Wendelbo denna söndag – en mycket lyckad och rolig sådan om du frågar mig. Hanna fick mig till och med att klättra upp i hennes barndoms klätterträd under sändningen. Den finns sparad i IG-tv här om du vill se.

Vilken fantastisk plats. Här vill jag vara minst en gång i veckan fram till de stänger för säsongen.

Nästa gång jag kommer hit så kommer den här gången med lavendel stå i full blom. Längst där uppe ser du Abelins byst – det är han som anlagt den vackra trädgården.

“Rudolf Abelin, 1864 – 1961, var ende sonen i en officersfamilj och levde i kretsar där det inte ansågs fint nog att bli trädgårdsmästare. Han påbörjade universitetsstudier inom juridik, men när han fick en ursäkt att avbryta dem, grep han chansen att byta bana och följa sitt hjärta. Då utbildade han sig istället till hortonom och pomolog.

Till Båstad kom han 1905, lockad av Ellen Key och barndomsvännen Ludvig Nobel. Båstad var redan då en badort i ropet, som drog till sig både societeten och folk ur kulturkretsar. Här fann han den perfekta platsen för sin nya trädgård. Namnet Norrviken fick den efter hans tidigare trädgård, som han lämnat bakom sig.

Platsen har ett särdeles gynnsamt odlingsklimat. Havet bidrar med fuktighet, medan Hallandsåsen ger skydd för vinden. Växtzonen är 1. Här planerade och anlade Rudolf en av Nordens största fruktträdgårdar med mer än femtusen fruktträd av hundratals olika sorter och minst dubbelt så många hasselnötsbuskar. Detta var tänkt att finansiera hela anläggningen, som också skulle ha trädgårdar för sin skönhets skull.

För Rudolfs filosofi var, att en riktigt lyckad trädgård skulle kunna bjuda på både god avkastning och skönhet. Mat på bordet och en inkomst från såld skörd är nog så viktig, resonerade han, men människan behöver också sinnlig upplevelse. Och tvärtom.”

Om du precis som jag jag älskar en sådan här historia så kan du fortsätta läsa här.

Här vill man ju ha årskort liksom…

Åh, tillbaka till min egna trädgård som är ett enda kaos just nu.
Ska lägga mig tidigt och gå upp här och jobba med första koppen kaffe imorgon.