Jag hälsade på krukmakaren Frida Eklund i hamnen för ett par veckor sedan. Här driver hon och hennes pappa Ingvar Varbergs Keramik.
Snacka om girlcrush. Fick med mig så mycket positiva energier från detta möte och blev verkligen inspirerad.
Vilken fin tjej alltså!
Herregud så fina grejer! Fick sjukt habegär och ett hantverk är ju också bästa “gå bort-gåva” om ens egna skåp är fulla.
Jag spanade in de olika glasyrerna. Det är lite trixigt att få till förstod jag.
Jag fick testa att dreja och jag har ingen aning om varför jag trodde jag skulle behärska det bättre. Kanske efter den här dagen på Gotland?
Det krävs en hel del övning alltså…
Men vilket underbart arbete. Att jobba med händerna så här och vara tvungen att fokusera på händerna och leran är ju underbart meditativt.
Frida svängde ihop en kopp på nolltid såklart.
Och så lärde hon mig lite fix och tricks. Jag ska dra ihop mina tjejer och boka en kurs. Kanske kan jag kombinera det med Kallbadhuset som är granne eller en sup-tur i havet direkt efter…
Sitter du här och drejar kan du nämligen fästa blicken på havet i pauserna.
Frida drejade ett fat också och sedan slängde hon in dem i detta skåpet.
Här står det sedan i något dygn innan man fixar till dem, signerar och sedan skjutsar in den i ugnen för en första bränning.
Fridas pappa gör verkligen vackra handfat och kakel till badrum. Fick mig att börja fundera på hur vi ska ha det i vårt badrum som behöver en ordentlig make-over.
En ateljé måste vara det trevligaste stället att vara på. Axlarna sjunker och det kliar i fingrarna. Har jag berättat att mitt mål är att ta ett av uthusen på gården och göra min egna ateljé med drejskivan, ugn och massa målargrejer?
Frida bjöd på croissanter och sa att det är livsfarligt att bo grannen med Kustbageriet.
Jag kikade runt på alla finheter och bestämde mig för att en blå mugg skulle få följa med hem till mitt kök.
Titta så fin!
Tack för att jag fick komma Frida! Du är tusan bäst.
