Här kommer ett litet svep från Le Vigneron, fångat med min stora kamera. Jag använder nästan alltid ett fast 50 mm-objektiv, vilket gör bilderna ganska tajta och inte lämnar så mycket utrymme för miljön runt omkring. Men jag tycker om känslan det ger och återkommer nästan alltid till just det objektivet.

Skostället stod kvar i huset när vi flyttade in och här står alla Birkenstocks och joggingskor på rad. Bredvid ligger ett backgammon och väntar på nästa omgång. Min son klår mig i princip varje dag, så jag behöver uppenbarligen träna…

Är otroligt sugen på att ta tag i köket och måla om efter vår stora vattenläcka i vintras. Jag tror att den blå kulören får tacka för sig och om ekonomin tillåter skulle jag gärna både kakla och möblera om lite så att köket blir mer praktiskt. Men som ni vet renoverar vi ett helt hus i Varberg just nu, så all prioritering, både ekonomiskt och energimässigt, ligger såklart där.

Blev dock lite orolig idag när en hantverkare tittade på taket här och konstaterade att vi verkligen borde åtgärda det snarast. Det är ju ungefär det sista man vill höra när man redan har ett helt annat renoveringsprojekt pågående…

Det här rummet används inte särskilt mycket under den varma delen av året, men när hösten och vintern kommer brukar min man sitta här inne och jobba. Det har också fått fungera som extra sovrum de gånger vi varit många i huset samtidigt. Ett litet allt-i-allo-rum.

Mitt favoritrum är vårt sovrum. Jag gillar kulörerna, morgonsolen, rymden och sover alltid så gott här.

Idag fick alla växter lite extra kärlek i form av näring och mängder av vatten, och de största olivträden fick dessutom ny jord. Det är molnigt idag, så jag har passat på att städa och fixa här hemma med en podd i öronen.

Här nere går det inte att se hela utbudet på SVT Play, vilket gjort att jag missat det senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Oerhört triggande säsong i år och jag försöker förstå de olika perspektiven och vad som egentligen ligger bakom vissa värderingar och sätt att resonera.

Såg den här storyn hos Farah Abadi och ja  det ligger sannerligen något i det. Jag blir helt mörkrädd över det samhällsklimat vi lever i just nu och känner nästan att jag inte vill åka hem till Sverige igen…

Har ni sett senaste avsnittet? Ni får spoila om ni vill och berätta vad ni tycker…
Jag tänker att det kanske är bra att dessa samtal förs och olika perspektiv gör sig hörda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *