Här kommer ett litet svep från Le Vigneron, fångat med min stora kamera. Jag använder nästan alltid ett fast 50 mm-objektiv, vilket gör bilderna ganska tajta och inte lämnar så mycket utrymme för miljön runt omkring. Men jag tycker om känslan det ger och återkommer nästan alltid till just det objektivet.
Skostället stod kvar i huset när vi flyttade in och här står alla Birkenstocks och joggingskor på rad. Bredvid ligger ett backgammon och väntar på nästa omgång. Min son klår mig i princip varje dag, så jag behöver uppenbarligen träna…
Är otroligt sugen på att ta tag i köket och måla om efter vår stora vattenläcka i vintras. Jag tror att den blå kulören får tacka för sig och om ekonomin tillåter skulle jag gärna både kakla och möblera om lite så att köket blir mer praktiskt. Men som ni vet renoverar vi ett helt hus i Varberg just nu, så all prioritering, både ekonomiskt och energimässigt, ligger såklart där.
Blev dock lite orolig idag när en hantverkare tittade på taket här och konstaterade att vi verkligen borde åtgärda det snarast. Det är ju ungefär det sista man vill höra när man redan har ett helt annat renoveringsprojekt pågående…
Det här rummet används inte särskilt mycket under den varma delen av året, men när hösten och vintern kommer brukar min man sitta här inne och jobba. Det har också fått fungera som extra sovrum de gånger vi varit många i huset samtidigt. Ett litet allt-i-allo-rum.
Mitt favoritrum är vårt sovrum. Jag gillar kulörerna, morgonsolen, rymden och sover alltid så gott här.
Idag fick alla växter lite extra kärlek i form av näring och mängder av vatten, och de största olivträden fick dessutom ny jord. Det är molnigt idag, så jag har passat på att städa och fixa här hemma med en podd i öronen.
Här nere går det inte att se hela utbudet på SVT Play, vilket gjort att jag missat det senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet. Oerhört triggande säsong i år och jag försöker förstå de olika perspektiven och vad som egentligen ligger bakom vissa värderingar och sätt att resonera.
Såg den här storyn hos Farah Abadi och ja det ligger sannerligen något i det. Jag blir helt mörkrädd över det samhällsklimat vi lever i just nu och känner nästan att jag inte vill åka hem till Sverige igen…
Har ni sett senaste avsnittet? Ni får spoila om ni vill och berätta vad ni tycker…
Jag tänker att det kanske är bra att dessa samtal förs och olika perspektiv gör sig hörda.
Ja, riktigt konstiga och hemska åsikter som kommer fram i programmet. På ett sätt är det väl bra att det kommer fram att sådant finns och är vanligt – men det är ju sorgligt och smärtsamt att tjejerna GVFÖ ska drabbas av detta, och i TV, i sitt sökande efter kärlek. Jag tycker också att det är konstigt att experterna inte kommenterar beteendena mer och inte heller stöttar tjejerna som utsätts för detta på något sätt – därmed normaliseras det.
Godt poeng at ekspertene ikke kommenterer åpenbare problematiske utsagn! Det burde de, særlig når jenta bare godtar dem.
Det är djupt beklagligt och smärtsamt att tjejerna i GFVÖ drabbas av dessa män.
Men ändå bra SVT, för det är också avgörande att problemen lyfts fram i ljuset så att de inte kan tystas ner eller ignoreras längre. Tystnadskulturen bryts och fler vågar berätta. Ansvaret placeras rätt, det blir tydligt att felet ligger hos förövarna eller systemfelen, aldrig hos offren. Det sätter press på skolor, arbetsplatser, politiker och samhället i stort att agera och införa konkreta åtgärder.
Ja, nu får manosfären får spridning i SVT. Och i grund och botten tycker jag det är bra. Många fattar nog inte att de där sjuka åsikterna finns bland oss. Att det finns människor som vill begränsa sina partners, dela upp oss strikt i olika kön och ha vattentäta skott däremellan. Att det dyker upp på bästa sändningstid – och diskuteras högljutt – tror jag bidrar till ett viktigt samtal om hur vi egentligen vill ha det.
Jag har aldrig sett det programmet, eller liknande. Tittar aldrig på dokusåpor. Är det bra? Vet inte heller vem Farah är, men utifrån bilden så var det ju det dummaste. Så klart att man kan vara vän med vem som helst, oavsett kön. Herregud! Hur svårt ska det vara för alla att bara vara ödmjuka och sympatiska, mot både djur och natur, vuxna och barn.
Så fina bilder som vanligt. Har själv ett fast 50 mm objektiv, men tycker det är svårt att använda just för att man får med mindre i bilden. Vet inte vad jag ska fota det med. Har funderat på att sälja det. Eller så borde jag öva mer med det?