Vi har världens vackraste höst här på svenska västkusten just nu. Igår kväll gick jag hundpromenad i mörkret i t-shirt och väst och den här morgonen sjönk jag ner i poolen för ett krispigt kalldopp vid sextiden. Alldeles stilla, hög luft och precis lagom svalt.
Idag väntas 22 grader och jag får nästan nypa mig i armen. Kan inte tänka mig något lyxigare än sol, vindstilla dagar och sköna dopp i havet så här års. Nu sitter jag och planerar dagen och känner att jag måste få ut bästa möjliga av den. Jag har ett arbete att spela in och lite mail att beta av men annars tänker jag unna mig en sväng över torghandeln, en lång promenad, reformer pilates, kratta upp äpplen i trädgården och hålla ett långsamt tempo. I eftermiddag har jag dessutom dejt med min man och jag tror att vi går till vår nya kvarterskrog på samma gata som vi snart ska flytta till. Fina dagar.
Men samtidigt tänker jag mycket på vårt hem i Frankrike. Det går ju alldeles utmärkt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Att njuta av det man har precis framför sig och ändå längta efter något annat. Nästa vecka åker jag ner tillsammans med min kompis Malin Persson och när jag började planera vår lilla tur letade jag fram bilder från förra året då vi var där tillsammans.
Och då började jag längta ännu mer.
Vi hade sannerligen fina dagar ihop.
Jag bäddade upp för Malin i vårt kontor och det blev så fint. Bra att veta att man kan fixa ett extra sovrum ifall man är många.
Det visade sig att Emily var nere på jobb i våra trakter samtidigt i år så hon kommer sätta sig på ett tåg till oss och följa med oss på den stora vintagemarknaden I Pezenas.
Nära till skratt och ärlig som tusan är hon också. Två egenskaper som ger pluspoäng i min bok.
Ser fram emot många middagar, långa samtal och gapskratt i det här köket. Nu behöver vi bara ha vädergudarna med oss på resan ner.
Och fixa varsin Dramaten-väska, såklart. Livsviktigt.
Jag längtar alltid hit. Efter dofterna. Ljuset. Ljuden. Stillheten.
Det tar några år att verkligen lära känna ett hem. Att förstå hur ljuset faller mellan rummen under olika tider på dygnet och året. Känna in energin, rytmen och tempot. Det ska bli så spännande att flytta in i vårt nya hus och få börja om med precis den processen där. Att långsamt lära känna ännu ett hem.
Jag tvivlar på att vi någonsin kommer få elda i den här öppna spisen. Jag har hört att det kan vara svårt att få tillstånd när man har trävind. Men de eldade ju här förr så på något sätt borde det väl gå att lösa även idag? Måste undersöka detta lite mer. Om vi börjar vara här mer under vintrarna framöver hade det varit helt underbart att kunna elda både här och i sovrummet. Tänk sprakande brasor under kalla franska vinterkvällar… Vilket otroligt mervärde.
Undrar vem som paxar detta rum i år. Min äldsta son sov här sist och klagade på att sängen gnisslar då man vänder sig i sömnen. Får fixa en ny säng tror jag allt…
Tavlor har jag i alla fall gott om. Den vackra kvinnan som står lutad mot väggen köpte jag på vintagemarknaden i Pézenas i maj 2026. Ett ganska idiotiskt köp rent praktiskt, eftersom tavlan saknar upphängning och jag tydligen är både för lat och för ohändig för att ta tag i den saken. Så där har hon stått på golvet sedan dess istället… Snart 1,5 år.
Ni följer väl med oss ner? Jag kommer såklart uppdatera flitigt i mina kanaler under resan.
Någon skrev till mig att det hade varit så roligt att följa oss som i ett tv-program, där vi åker runt och letar vintageskatter här nere i Languedoc och sedan tar med fynden hem och inreder våra svenska hem med dem.
SÅ KUL idé! Ni kan signa oss direkt, SVT. Vi är på! Haha.
Kanske konstig kommentar här men vi hade en liten ordväxling kring ett inlägg du skrev kanske för nåt år sedan. Det handlade om att ev skiljas och jag skrev att jag tyckte synd om din man att du skrev så. Sen blev vi upprörda båda två på olika sätt i ordväxlingen som följde. Jag vill iaf säga förlåt för det jag skrev och ville inte såra dig/er på något sätt. Det har suttit som en liten tagg hos mig när jag ibland går in här o tänkt att ”det där jag skrev var bra onödigt” Njuter mycket av dina texter oftast 😉 och dina intressanta, vackra bilder. 🙏
Tack för detta. Fint av dig.
Jag förstår det. Gick tillbaka nu och läste ordväxlingarna, de andra som hakade på din jargong och mina svar. Jag står fortfarande för prick allt jag skrev och tycker fortfarande detsamma. Detta är ett gratis forum där ni som läsare går in och får ta del av reflektioner, inspiration och erfarenheter. Det är generöst av mig och jag vet att många uppskattar min retorik. Det är så lätt att bara sluta följa och välja andra inspiratörer istället för att ifrågasätta och påpeka på det vis många gjorde. Intressant dialog javisst, men helt ärligt vill jag bara stänga alla dessa kvinnor ute från mitt forum och aldrig mer låta dem ta del av någonting.
Här har ni inlägget i sin helhet om någon blir nyfiken och vill läsa. En studie i hur människor uppför sig online 🙂
https://krickelins.se/vad-kravs-for-frihet-i-sjalen-en-flytt-skilsmassa-eller-terapi/
Sophia skrev:
”Må-dåligt-dansen”/jag-har-så-mycket-just-nu-dansen är tröttande. Jag funderar mest hur länge följare orkar läsa om detta? Jag är ju förvisso kvar, men mest på rutin inser jag. Likaså med Clara, när hon började med betalvägg insåg jag hur mycket av bloggläsandet som mest är på rutin för mig. Som att bläddra i en dagstidning som ändå ligger framme.
Susanne skrev:
Jag har följt dig länge och tycker mycket om ditt bildspråk. Men på sistone märker jag att för mig blir det ibland lite tröttande när tonen i både texter och svar drar åt det syrliga. Jag förstår att det är självvalt hur du lever och vad du delar, men utifrån kan det ibland låta mer tyngt än tacksamt – och då upplevs det som bortskämt. Det är kanske inte alls din avsikt, men så landar det hos mig som läsare.
Jag som skribent håller med Lisa som lämnade nedan kommentar till sama inlägg :
Hej Kristin!
Jag är förbluffad över en del av kommentarerna som lämnas, att man tycker sig ha rätt att döma och bedöma en annan människa ”bara” för att man valt ett offentligt liv. Jag tycker att du svarar a l l a nyanserat och klokt när jag själv hade antingen gråtit eller skrivit ett svar i rödaste raseri. Man följer en blogg för att man gillar den; texten, innehållet, bilder, inspirationen osv. Gillar man den inte kan man lämna den. Däremot kan man aldrig påverka innehållet eftersom man inte ”äger” den. Att tro att man som läsare kan styra, eller bestämma innehållet är bara förmätet. Gå vidare utan att göra dig själv dum med elaka kommentarer. Jag gillar bloggen just för att den är nyanserad, och faktiskt för att du biter ifrån till dem som inte är snälla.
Ibland behövs det♥️
Ja tv hade varit jättekul ju, både huset i Frankrike och det nya.
Ja, då affirmerar vi detta rakt ut i Universum nu så kanske det sker en dag. kram K