Jag besökte Minna Oddson och hennes familj samma dag som stora delar av Sverige täcktes av ett vitt vintertäcke.
Minnas man Peter och dottern Indie hämtade mig vid tåget och jag fick höra att det minsann åkts pulka på förskolan idag. Nu var vi alla på väg hem med rosiga kinder och bilen full av nyköpt fågelmat för den stundande årstiden.
Minna och Peter bor i ett äldre Missionshus på landsbygden i södra Sverige.
Minna är född i Västerås, när hon var fyra år flyttade familjen till mammans barndomshem i en liten villaförort som heter Hällbybrunn utanför Eskilstuna. Där växte Minna upp och blev kvar tills hon började gymnasiet. Därefter har hon flyttat runt väldigt mycket innan hon landade tillsammans med sin man i Skåne.
Kan du berätta lite om ert hus?
Vi bor i ett gammalt missionshus byggt 1921, jag tycker så himla mycket om det!
Min man och jag har alltid hållit ett öga öppet för hus som från början fungerat som någonting annat än bostad. Jag trivs med de inte alltid så praktiska och typiska lösningarna. På entréplan finns två gudstjänstsalar, den stora använder vi som vardagsrum och den mindre som matsal. I matsalen har vi även styckat av en bit för att kunna bygga ett badrum. Vi funderade länge innan vi kom fram till en lösning som gjorde det möjligt för oss att bibehålla samtliga rum genomgående då det kändes viktigt. På entrèplan finns också kök, ett litet matrum, ett lekrum samt en större tambur som jag använder som kontor idag. På ovanvåningen har vi våra sovrum och plats för ett litet kontor åt min man ovan trappan.
Det är ett hus med mycket själ och värme. Jag har alltid önskat mer än bara tidstypiska detaljer när det kommer till ett hem, jag vill att det också ska finnas spår av tiden, patina och slitage, det där som inte går att stressa fram. Jag tänker att det är så som vi människor också ser ut, om inte annat på insidan. Det är nog därför jag mår bättre i sådana miljöer, jag känner mig speglad.
Vad är det bästa med att bo på landet?
Att få vara mer för sig själv antar jag, att majoriteten av intryck kommer från naturen och skogen. Det har nog påverkat mig ganska mycket som person, jag lever mer i någon slags rytm med årstiderna nu. Men även det där med att inte behöva belåna sig hela vägen upp över öronen för att bo är ju en positiv grej med landsbygden. Jag tänker att den samtid vi lever i där vi till stor del alltid är i kontakt med människor, och handlar mer och mer över nätet även suddar ut många gränser mellan stad och landsbygd.
Hur länge har ni bott här?
I detta hus har vi bott i ungefär 2,5 år. Innan dess bodde vi ett år i mindre hus som också låg på landet.
Hur ser en härlig vardag ut för dig?
De bästa dagarna är de som går i barnens takt, utan måsten eller tider att passa. Då flödar kreativiteten och min dotter målar väggarna i badrummet med vattenfärg, vi lyssnar på musik, dansar, äter resterna från gårdagens middag och jag säger nästan inte nej en enda gång. Ingen bryr sig om disk, tvätt eller fettigt hår.
Vi promenerar en stund med hunden och varm choklad genom skogen under eftermiddagen. Barnen somnar i vagnen och jag dricker kaffe på kökstrappan under tystnad. Det finns tid över till att skriva något, till att krama min man och ork att läsa några sidor innan jag somnar.
Vilket rum tillbringar du mest tid i och varför?
-Jag tror att jag är ganska mycket i samtliga rum faktiskt, men mitt kontor är mitt favoritrum. Här är allting i originalskick utom golvet som föregående ägare tvingades byta då syllen under var förstörd. Jag älskar kulören i det här rummet, hur den flagnat lite på sina ställen, de vackra dubbeldörrarna med glas och hatthyllorna med krokar där besökarna hängde av sig då de kom för gudstjänst. Ljuset är alltid vackert här och sammantaget blir allting så väldigt mycket jag.
Kan du berätta lite om ditt intresse för kläder?
-Jag samlar på vintage, med åren har det blivit många kimonos från Japan. Jag älskar enkelheten i designen, det tidlösa och hur de kan bäras av alla människor. Det är egentligen något som det finns väldigt mycket av på andrahandsmarknaden, men det krävs ett tränat öga för att hitta de exemplar som är tunna och mjuka och faller som en dröm längs kroppen. Jag är också väldigt förtjust i indisk bomull från 70-talet, afghanska smycken och riktigt gamla siden nattlinnen. Jag äger inga direkta basplagg, det har aldrig riktigt tilltalat mig. Även om livet på landet och föräldraskapet har gjort mig lite mer praktisk, men jag aktar mig hela tiden för att bli för praktisk, jag skulle bara känna mig vilsen då.
Vad har du för tankar kring barnrum?
– Jag läste någonstans ett tips i en tidning där någon tyckte att en skulle se till att gömma undan de ”fula leksakerna”. Sådant kan göra mig lite ledsen. För mig känns det viktigt att inte agera som om jag har tolkningsföreträde när det kommer till vad som är vackert, lika lite i relation till mina barn som till andra människor. Givetvis blir våra barn påverkade, begränsade och inspirerade av oss men samtidigt känns det viktigt att de får frihet att utveckla sin egen smak, framförallt handlar det om att blir sedd och respekterad som individ, jag tror att det är grundläggande för att få en god självkänsla.
Tänk om min dotter skulle gömma de plagg i min garderob som hon inte gillade…
Jag älskar detta hem! Vad som tilltalar mig mest är att konst, barn, lek, musik, litteratur, mönster och färg får ta den plats den förtjänar.
Tusen tack för att jag fick komma förbi och hälsa på med kameran Minna.
Du finner Minna på bloggen Tuva Minna Linn. Följ också @oddlovin på Instagram och missa inte heller att besöka Oddlovin’.
Läs också Söndagsintervjun med Minna och ett detta inlägg
