Hus i juleskrud – men har julmyset infunnit sig…?

Mitt i december och hur går det? Är det julmys och lussebak för hela slanten nu?

Känner mig lite som Grinchen men ska jag vara ärlig så går jag hellre till gymmet eller lägger mig i badkaret än att ställa mig och baka pepparkakor just nu. Våra barn har ingen lust till sådant längre och det är ändå ingen som äter dem. Kikar man in i vår frys så har vi nog hembakta lussebullar från både -18 -19 och  – 20. Kalendrar och adventsmys ligger också långt ner på deras lista av prioriteringar men har jag tur så kan jag få med dem att laga middag eller se en film ihop ibland. Saker förändras.

Men jag kommer nog absolut få feeling någon dag innan jul och dra fram både kavel, formar och glasyr. Kanske kan jag muta dem att haka på?
Så ni kommer inte undan – de där vackra kakorna kanske även dyker upp i min feed…

Det är ovant att ha det så kallt här på västkusten. Snön har legat tjock över staden flera dagar på raken och bilarna kör runt i 30 på gatorna. Jag har skottat som tusan och klätt huset med kransar och nu till och med en gran vid entrén.

Den kom upp igår och ska stå vid soluret. Ska ta en bild så ni får se. Bakom det lilla källarfönstret gömmer sig alla mina dahliaknölar i trädbackar. Det var i grevens tid de kom upp ur jorden men några tulpanlökar hann jag inte får ner. Måste fundera på hur jag ska lösa detta. Har massa lökar ju, hahaha… Lägga dem på jorden när det töat och täcka med mer jord? Sätta i krukor?

Det är tacksamt att fota inne när det är vintervackert utanför – allt blir ljust och härligt. Men det gäller att passa på innan klockan slagit typ 15 för då har mörkret svept in över oss igen.
Äter ni D-vitamin? Jag ger hela familjen under dessa månader. Ja, inte Boris då…. kanske borde?
Han verkar hängig och uttråkad.

Ett litet juligt hörn i huset.

Just nu sitter jag på tåget upp till Stockholm. Jag ska möta upp mitt förlag och så ska jag titta provtryck till boken. Känns pirrigt minst sagt. Jag har börjat få olika satta kapitel från formgivaren denna vecka och det känns smått surrealistiskt att det börjar närma sig ett färdigt resultat. Detta året har varit så speciellt för mig och det blir som ett manifest av det hela.

Kan inte neka till att jag hellre velat vara kvar hemma då storstadens puls inte lockar mig det minsta. Känner mig ringrostig och nästan lite rädd för att träffa människor. Men det kommer gå bra – bara jag är där så kommer jag tycka det är skoj att klä upp mig för att gå ut och äta med vänner, gå på möten och till och med gå på bokförlagets julmingel. Ska smyga iväg på god lunch och en promenad runt Waldemarsudde också – har bokat mitt favorithotell och ska även spana in deras gym. Allt blir bra.

Önskar er en fin dag.