Jag har ägnat dagen åt att besöka matmarknad, gå en lång promenad bland vinfälten, sopa på terassen och rullat ihop goda chokladtryfflar där basen är kikärtor. Sugen på recept?
De blev riktigt bra. Nästa gång ska jag ha lite mer salt i bara.
Min kollega har åkt hem till Sverige igen och jag har några ensamma dagar här nere. Jag befinner mig i någon form av transformation i livet och jag vet egentligen inte om det är så bra att vara själv då. Eller så är det precis det jag ska vara?
Jag tittar i min telefon och ser människor i min bransch på trädgårdsmässan och i andra trevliga sammanhang. Smarta människor som nätverkar och positionerar sig på rätt sätt. Jag vill inte vara med. Jag är ju precis där jag vill vara. Men det svider lite i magen och jag känner mig utanför ändå…
Så konstigt det där. Och så mänskligt.
Jag tror det bästa är att lägga bort telefonen och ge mitt fulla fokus till den fantastiska boken jag läser, mina promenader och trädgården här nere.
Men mitt jobb är ju mycket i telefonen och ja, jag måste ju vara där i vare sig jag vill det eller ej just nu. Haha, så märkligt och urbota dumt.
Tror vi alla befinner oss i dessa märkliga situationer av ”fomo” till och från i våra liv på grund av att vi är så uppkopplade.
Minns en otrolig morgon i Positano då jag och min man precis blivit serverade frukost på rummet och satt i varsin morgonrock på balkongen med otrolig utsikt. Min man kikade ner i sin telefon och skruvade på sig då han såg hur fantastiskt några bekanta hade det i Alperna då de åkte skidor. Hela hans fina morgon tappade helt plötsligt sitt egna magiska skimmer och kändes inte lika bra längre. Nä, fyfan, vår generations uppkoppling och tillgång till andras liv dagligen kommer bli vårt fördärv.
Jag har funnit en serie att försvinna i istället och så har jag min bok, dessutom har jag börjat lyssna på ljudbok under promenad istället för podd. Märker att mitt nervsystem blir lugnare och har beslutat mig för att schemalägga arbete med telefonen och inte försvinna i värdelöst scrollande.
Tänk att de har bakelser och ost i två så fina butiker precis bredvid varandra. Gulligaste jag varit med om!
Hoppas ni har en härlig helg.
Går och lägger mig tidigt med en bok. Godnatt.
Lämna känslan och gå vidare, inget att fördjupa sig i tycker jag eller att problematisera. Och högst mänskligt som du skriver.
Så priviligierad och samtidigt så grinig.
Ja, så kan man såklart se det om man vill.
Jag jobbar samhällsnära och träffar griniga människor (som saknar empatisk förmåga) varje arbetsdag.
Av det man kan läsa i texterna här är inte Kristin en av dem.
Jag hade ju tänkt hålla med Lena och tacka för dina glimtar från Frankrike också! Som äkta frankofil uppskattar jag verkligen dina bilder och beskrivningar därifrån!
Jag har slutat att lyssna på (eller titta på) saker hela tiden. Numera föredrar jag tystnaden och mina egna tankar när jag är ute och går. Jag tror att ett ständigt in-put också bidrar till vår stress. Dessutom är det lätt att missa de små sakerna som händer runt omkring, ett leende, ett spännande samtal på gatan, en melodislinga från ett öppet fönster – ja, livet runt omkring oss helt enkelt.
Helt rätt! Bra där – jag är helt med dig kring att vi får för mycket intryck och att det påverkar oss negativt. kram K
Jag har bott drygt 17 år i södra Frankrike men flyttade hem pga hemlängtan och ångrar mig inte ett dugg! Tycker dock det är mycket trevligt att läsa och se dina foton därifrån. Undrar dock vad ”att vara fomo betyder”? En diagnos, en förkortning?
Kul att du gillar de franska uppdateringarna.
”FOMO” är en förkortning av ”fear of missing out” 🙂
Hej, jag har inte fomo längre, och det är såååå skönt! Vad andra gör kan inspirera mig men jag är så grundad mig själv, numera, så det kan absolut inte förstöra mina ögonblick. Om det nu är en trist frukost hemma framför datorn eller på en safari i Sydafrika. Jag är på en plats i livet där jag trivs och njuter med det jag har runt omkring mig. Men med det sagt finns alltid utmaningar, oro och sorger men det är livet. Kram
Härligt att höra. Good for you!
Jag befinner mig givetvis i dagar då jag känner mig precis som du. De flesta faktiskt 🙂
Och jag nuter alltid av det jag har runt mig.
Men ibland kryper känslan av litenhet och utanförskap på ändå på och jag tror det är högst mänskligt. Det betyder egentligen inte att man vill vara där själv eller känner fomo på riktigt eller inte är en grundad människa.
Det är nog få som går runt och är självgoda hela tiden dygnet runt – oavsett hur mycket de anstränger sig och försöker intala sig själva att de är det… 😉
Med det sagt så är det de små njutningarna jag mest av allt uppskattar i livet – frukost hemma kan vara precis lika underbart som på safari, det håller jag med om.
Ha en bra dag. K
Ja, recept vore intressant!
Då kommer det idag eller imorgon – ha en bra dag!
Igenkänning delux!
Att leva i nuet & i känslan över sin egna kropp, själ och vilja är ändå målet med livet. 🧡 Inte vad andra människor gör med sin?!
Håller med 100%! Det måste vara mottot!
Att skita helt i vad andra gör och fokusera på det lilla liv man själv skapar 🙂 kram K
Du är så bra som du är ❤️ Men onödigt hård mot dig själv.