Jag minns denna morgon så väl. Det var i maj 2017 och min man och jag satt på en hotellbalkong i Positano.
Utsikten var magnifik, sällskapet det absolut bästa, boken i min hand var en bladvändare, jordgubbarna kunde inte smaka sötare och jag hade en hel kanna kaffe framför mig så jag lätt kunde fylla påtår i koppen då jag druckit upp. Livet kändes komplett.
Missförstå mig inte – den här känslan kan givetvis infinna sig när jag sitter på en varm klippkant i min hemstad efter ett dopp i havet också. Känslan av att “Inget kan slå det här! Harmoni och lycka!”
Den känslan kan jag locka fram även i vardagen och behöver inte ta mig till Positano för – men i alla fall…

Här satt vi – nöjda, utvilade, kärare än någonsin och så hade vi en hel dag i Positano framför oss. Vad skulle vi göra? Ta en båt längs Amalfikusten och gå iland i en annan hamn för lunch? Gå upp och ner i gränderna och stanna för att äta citronglass i rån? Lägga oss på stranden och läsa?

-Jag är så himla lycklig, utbrast Jonas och log sitt allra mest bländande leende.

Det var en fin morgon, det var det. Båtarna guppade där ute i turkosblå hav nedanför bergsluttningen och alla dess kulörta vackra små byggnader var som små karameller för ögat.
Jonas tog upp sin telefon och började scrolla på Facebook eller Instagram.
Efter en stund så suckade han besvärat och muttrade något om att den där fantastiska känslan han haft hade försvunnit då han kikade på vänner som var på skidresa i Alperna.

-Märkligt, jag sitter ju här och har det jättebra men nu känns det inte så längre, sa han sedan.

Det säger lite om hur hjärnan fungerar. Hur bra du än har det så finns det alltid någon som har det lite bättre. Kan lite mer. Verkar vara lyckligare. Är bättre förälder. Bor i ett finare hus. Tränar mer. Äter bättre. Hinner/orkar baka. Jobbar hårdare. Är mer kreativ. Får fler likes. Har vackrare klänningar. Lägger kristyren så mycket vackrare på pepparkakorna. Har dubbelt så mycket energi. Har mer vänner.

Så är det. Jag känner det ibland. Vill gärna säga att det inte är så, men fasen, den här känslan har nog alla till och från – och sociala medier förstärker det såklart.

Jag bor så himla fint men vill ändå flytta in i Sofia Woods nya våning. Jag vill ha en valp som Elsa Billgren. Jag vill ha Ditte Svanfeldts statistik på mina storys. Jag vill ta bilder som Emily Slotte. Jag vill ha lika långt hår som Angelica Svanström. Jag är inte avundsjuk men jag känner att mitt egna är liksom inte bra nog ibland.

Men jag är bra. Jag ska inte tro på allt jag tänker som Björn Nathiko så klokt säger.

Kan vi inte bara tänka på detta när vi scrollar runt bland varandra för lite härlig inspiration. Att inte jämföra och hålla på. Lägga bort telefonen när det blir så.
Påminna oss om att inte låta den där jobbiga känslan av att andra har det lite bättre än Du själv – även fast man gör sitt absolut bästa med att skapa ett fantastiskt liv efter de förutsättningar man har.

Livet har verkligen varit upp och ner för mig. Jag måste påminna mig om vart jag kommer från då och då för att komma ner på jorden och känna tacksamhet i bröstet.  Jag har haft perioder då jag inte haft råd med mat, knappt haft tak över huvudet och elen blivit avstängd på grund av för många obetalda räkningar. Jag har också levt gömd på skyddad adress i rädsla för att bli funnen och ihjälslagen. Jag vet att frihet, hälsa, någonstans att sova, mat i magen och kärlek är det enda jag behöver för att kunna känna mig hel och lycklig.

Allt det där andra kommer och går i livet. Någon har mer och någon annan mindre. Alla gör sitt bästa.

Jag vet att om jag öppnar kylskåpsdörren nu så finns det mat till mig och mina barn. Jag vet att jag ska gå och lägga mig med lillebror bland nytvättade lakan och känna mig trygg denna kväll.

Samma afton sitter någon och äter pasta med ett glas mustigt rött vid sin sida och tittar ut över detta. Hoppas hon eller han känner tacksamhet och lycka i bröstet.
Varm kram till oss alla oavsett vilken livssituation vi är i.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “-Jag är så himla lycklig, sa han

  1. Har precis läst ditt inlägg högt för min sambo medans han lagar mat i köket och vi båda blir berörda och tycker att det är en mycket bra påminnelse i livet. Lev här och nu, ta vara på det du har och må bra! Stanna upp en sekund och var tacksam över det fina du har! <3

  2. Tack för den fina texten som jag verkligen behövde läsa just nu! Tror att det kanske blir ännu lättare att jämföra sitt eget liv med vad andra visar upp, just nu när man inte träffar så många andra. Ser bara hur lyckade och produktiva de jag följer (på instagram) verkar vara, men i ärlighetens namn kanske mina egna inlägg ser likadana ut för dem, trots att det är motsatsen till hur jag känner mig.

  3. Wonderful! Can you believe that I am a 68 year old woman who STILL feels ugly/fat/envious/that I haven’t got the right house/earrings/baking skills etc etc.
    It really is a modern phenomenon isn’t it? Thank you for bringing me back down to earth
    and telling it how it really is – I am not starving – I am not without water – I am not without heating – or medicine. I have plenty of EVERYTHING. Thank you,a great blog!

  4. Otroligt bra och fint skrivet, dessutom är det väldigt sant.
    Tyvärr är det nog det som gör oss så sjuka/olyckliga idag att hur bra/fint vi har det så tittar vi alltid på dem som har det finare/ bättre och vill ha det.

    låt oss vara tacksamma för det vi har.

    Kram Christian

  5. Tack, tack, tack, tack!! Detta behövde jag verkligen läsa nu. Just den där bilden från er resa har liksom varit en sån där “alla andra…”-bild för mig. Så tack för att denna påminnelse. Du är guld värd!!

  6. Nej men exakt så är det! Otroligt on point som vanligt <3

    Och den där strandklubben – vad härlig den ser ut, minns du vad den hette? Har sån reslängt!

  7. Så vackert och fint skrivet. Ja livet är sannerligen upp och ner ner och upp – tror alla har det så på ena eller andra viset, eller haft. “Nästa steg är att bygga en god relation med framtiden” läste jag tycker texten är god o fin. Allt gott till dig som är sannerligen en härlig inspiratör.

  8. Tack för ditt fina inlägg! Är just nu i en situation när jag kämpar för att känna att jag är en bra mamma, och oroar mej mycket för min son. Behövde bli påmind om allt vi faktiskt har. Att mat i magen, tak över huvudet, trygghet och kärlek är det väsentliga. Kram!