
Jag har befunnit mig i en riktig kommunikationssvacka när det gäller mitt eget varumärke ett tag nu. Inte känt mig särskilt inspirerad och om jag ska vara ärlig inte heller tyckt att det varit speciellt roligt. Det är ju så lätt att stoppa huvudet i sanden när man känner så. Strunta lite i marknadsföringen och den digitala närvaron. Bara tuffa på, hålla tummarna för att det säljer ändå och kanske luta sig mot gamla meriter. Men det funkar ju sällan så. Öron bör hållas mot rälsen och tungan vara rätt i mun om man säger så.
Det märks på försäljningen då man svajar och tappar grepp och lust.
Skärpning!
Men vad tar jag då till för medel när jag inser att varken motivation, kreativitet eller lust infinner sig på beställning? Jo, då är det tyvärr pannben som gäller. Och några ganska enkla verktyg.
I mitt fall handlar det om att plocka fram kalendern, förbereda uppslag för innehåll och planera publiceringar. Skapa lite struktur kring arbetet och sedan bara göra. Göra igen. Och imorgon göra samma sak. Ibland måste man ta sig upp på hästen innan man känner för att rida.

Jag tänker mycket på begreppet execution. Alltså förmågan att genomföra sina idéer. Det finns så otroligt många kreativa småföretagare som sitter på fantastiska idéer, produkter och möjligheter, men som inte riktigt lyckas paketera, kommunicera och visa upp det de skapar. Kanske för att de inte tycker att just den delen av företagandet är särskilt rolig. Eller ens speciellt viktig. Visst kan man köpa in den kompetensen från en kommunikations- eller mediebyrå, men det kan snabbt bli en ganska dyr historia. Och där riskerar ju tyvärr hela affären att försvinna om marginalerna är små.
Hur ska kunden hitta dig om du inte berättar att du finns? Världen är full av kreativa idésprutare, men det är betydligt färre som faktiskt genomför.
Jag tror att det är just där en stor del av skillnaden ligger. För det krävs pannben. Att lägga undan både prestige och skämskudde. Tro på sin idé, våga ta plats, sträcka på sig och visa upp det man har skapat. Även när det känns lite obekvämt, när man tycker att man upprepar sig eller när responsen uteblir. Och sedan göra samma sak imorgon igen. Och dagen efter det.
Det behöver inte vara så komplicerat. En smartphone, ett enkelt redigeringsprogram, lite lekfullhet och nyfikenhet. En mapp där man sparar inspiration och idéer. Tid som man avsätter i kalendern för att skapa innehåll och en enkel publiceringsplan som hjälper en att hålla i arbetet.
Man kan inte sitta och vänta på att inspirationen ska knacka på dörren varje morgon. Ibland kommer den ju faktiskt först när man har börjat arbeta. Kreativitet är en fantastisk tillgång men idéerna behöver också omsättas i handling. Ibland tror jag att det är just det där ganska oglamorösa, konsekventa arbetet (köttandet liksom) som är skillnaden mellan en fin idé och ett företag som faktiskt rullar.
Och på tal om att synas och nå ut. En annan sak jag har funderat på. Har du en vän som driver ett litet företag? Som försöker nå ut med sina produkter, sälja en tjänst eller bygga upp något från grunden? Men vad fasen. Det minsta vi kan göra är väl att hjälpa till lite?
Gilla ett inlägg. Lämna en kommentar. Dela något vidare ibland så att fler får upp ögonen för det personen skapar.
Det kostar absolut ingenting och tar några sekunder av ens tid. Men för den som sitter där och försöker få sitt företag att gå runt kan det betyda så otroligt mycket. Både för synligheten, försäljningen och inte minst för känslan av att någon faktiskt hejar på. Jag tycker ibland att det är lite märkligt hur mycket tid och engagemang vi kan lägga på att diskutera Kylie Jenners medverkan i Victoria’s Secret eller Urbans framträdande i Skavlan men inte orkar uppmärksamma det våra egna vänner försöker åstadkomma. Missförstå mig rätt. Ingen är skyldig att agera marknadsföringsavdelning åt sina vänner. Men lite generositet och uppmuntran kan man väl ändå bjuda på?
Jag tror att vi ibland underskattar hur stor betydelse de där små handlingarna har.
En kommentar, en rekommendation eller ett delat inlägg kan vara precis det som gör att någon ny hittar fram till ett litet företag. Det är väl ändå ganska fint att vi med så små medel kan hjälpa varandra framåt.
Till dig som själv sitter med en idé, en produkt eller ett företag som du försöker få fart på. Fortsätt. Visa upp det du gör. Berätta varför det finns. Våga vara lite tjatig. Själv ska jag återgå till min publiceringskalender. Plaggen säljer inte sig själva även fast jag tycker att de borde det… kram o fin dag.
Så många bra saker du sätter fingret på Kristin. Och framförallt: inspiration kommer inte alltid till en. Man behöver framkalla den! Plus den där uthålligheten…
Tack för påminnelsen!
Det ärofta kul men när mörkret slår till så händer något med min kreativitet…🥴
Det var någon klok person som sa eller skrev ”the showing up is half the job”.
Mitt mantra är att ”börja genom att börja ”. Vilket kan vara nog så svårt ibland.
Självinsikt är alltid en bra hjälp på vägen. ❤️
Det här var SÅ fin läsning Kristin, och så väldigt mycket igenkänning. Du är en sann inspiration för mig, och jag ser dig lite som den kloka storasystern jag aldrig fick, men nu hittar online i kreativa, inspirerande själar likt dig.
Jag tänker ofta på det här med att vara den som hejar och stöttar. Och jag hoppas att min egen röst och handling ska inspirera fler via mina kanaler att också peppa andra. Särskilt kvinnor. Det behövs. Trots att det är 2026!
Jag är en av de du skriver om. En idéspruta. Just nu skapar jag ett Magazine — tänk dig som en astroläsning och workbook men lyxigt paketerad likt något som hade kunnat vara från Vogue. Något man vill ha framme. Något man kan läsa under täcket med cappuccinon i handen, och men faktiskt också påminnas om WHO the f*ck man är. Som kan ge svar på varför saker i livet skaver. Och vad man faktiskt kan göra för att påverka. En påminnelse. Min dröm är att få synas i typ Elle eller Vogue med den. Och därför gör jag det här just nu. Skriver, designar. Drömmer och tar action. Inte för att jag vet vart det leder. Men det är väl också hela tjusningen.
Vet inte varför jag skriver allt det här här, men det kändes fint. Som att skriva till en vän. Tack för att du berör med din konstnärliga själ, det inspirerar den här 34 åringen att våga tro och satsa på sig själv.
Många kramar, Elin
Så sant! Det är få av mina vänner som gillar eller delar mina reportage, trots att jag ser att de tittat på mina stories exvis. Kanske förstår de inte vad det betyder för en företagare som kämpar på? /Birgitta