Lite lustig rubrik kanske – för det är verkligen inte kombinationen jag syftar på.
Men jag tänker att rubriken i sig väcker lite nyfikenhet… och det skadar ju inte, eller hur?
Jag har funderat en del den senaste tiden. Egentligen är det ingen ny tanke i min värld eller bransch, men den slog mig extra starkt idag när jag tittade igenom min statistik för räckvidd på sociala medier de senaste 30 dagarna. Jag ligger på runt 7 miljoner visningar under den här perioden.
En hissnande siffra. En reflektion kring detta nu då.
Det gjorde mig nämligen nyfiken på vad som engagerat mest och hur jag kan fortsätta utvecklas och bli bättre. För i min värld är räckvidd absolut ett slags kapital – men långt ifrån allt.
Det finns gott om kreatörer där ute som når stor räckvidd men saknar trovärdighet. Och för mig är det just trovärdighet och genuinitet som väger allra tyngst i mitt arbete. Samtidigt är det såklart helt avgörande att nå ut när det är en del av ens jobb.
Jag blev faktiskt inte ett dugg förvånad när jag såg att det var en bikinibild som väckt mest nyfikenhet och nått längst. Det är ingen sexig posering, inga plutande läppar eller djupa urringningar – men det är en kropp. Och kroppar väcker nyfikenhet. Man kanske zoomar in, stannar upp, kanske skickar vidare till en vän med en kommentar.
Det är egentligen inte konstigt att så många influencers väljer att klä av sig framför kameran. När räckvidd är kapital – och det är kroppen som ger räckvidd – ja, då är det lätt att förstå hur logiken ser ut. Och nej, det är inte för den manliga blicken. Det är andra kvinnor som tittar.
Personligen tycker jag inte att det är något fel med att visa lite hud. Särskilt när det handlar om att ge plats åt fler kroppar än den unga, smala normen. Fram med mer mångfald! Fler 50-pluskroppar, fler olika former, fler verkliga människor. Jag älskar känslan på kallis – att sitta i bastun, omgiven av nakna kroppar i alla storlekar. Det gör en helt obrydd om sin egen. Det skapar en sån naturlig trygghet att få vara kvinna bland kvinnor.
Vad väcker mer nyfikenhet för kreatörer på sociala medier då?
Familjen. De människor som står oss närmast – men som inte själva valt offentligheten. Barnen, partnern, kanske föräldrar eller syskon som sällan syns i flödet. Och jag förstår varför det lockar. Jag frågade min man igår om han ville vara med på bild, och det tog inte många timmar innan inlägget rusade iväg.
Mina barn däremot har för länge sedan slutat vara mitt kapital i det här arbetet – de vägrar helt enkelt vara med, och jag respekterar det fullt ut. Jag lägger ingen värdering i hur andra gör, men jag har själv fått ångra mig en hel del. Erfarenheter som kostat både oro och obehag.
Jag minns särskilt när min femtonåring en dag bad mig radera allt som fanns kvar på nätet från honom som fyraåring. Men eftersom jag inte längre har tillgång till den plattformen jag jobbade på då… så går det inte. De bilderna finns kvar där ute och det känns ju inte alls bra.
Det är något att tänka på när man delar ”roliga videos” där barn ramlar, gråter eller säger någonting tokigt. För även om barnen skrattar i stunden och vill vara med – är det inte alls säkert att samma barn klarar av att stå för det när de är tonåringar, i en helt ny miljö, inför en hel klass.
Jag säger inte vad som är rätt eller fel här. Jag talar bara utifrån egna erfarenheter.
Min gulliga man däremot har inget emot att dyka upp i mina sociala medier då och då. Och det känns faktiskt väldigt fint. För sanningen är ju att den största delen av mitt liv handlar om just familjen – om att vara mamma, och om vårt äktenskap och den vardag vi bygger tillsammans. Då blir det naturligt att även en glimt av det får synas här. Lite familjeliv gör bloggen mer äkta och mer som den faktiskt är: en del av mitt liv, på riktigt.
Jonas är en stor del av mitt företagande. Han korrläser ofta mina lite längre inlägg där jag har något viktigt jag vill förmedla på ett bra sätt.
Han är mitt ständiga bollplank när det gäller hur jag ska förmedla mig retoriskt för att nå ut med mitt budskap, min största support – men också min mest kritiska spegel. Ibland biter jag till lite hårt i kommentarsfältet när jag tycker det är förtjänt, och då ska ni veta att Jonas alltid ställer sig på läsarens sida. Han påminner mig om att jag kan vara större än så, att ha överseende även när jag inte tycker att jag blir rättvist bemött, och att försöka se mer ur andras perspektiv.
Ja, ja… jag håller kanske inte alltid med, men han har förstås en poäng. Jag är en känslomänniska, brinner till snabbt och sedan över på ett ögonblick. Jonas är tålmodig, rationell och stabil.
Samtidigt får jag ofta beröm av honom för att jag är känslomässigt intelligent – jag tror att det helt enkelt handlar om att jag är väldigt impulsiv och har svårt att inte visa exakt vad jag känner. Och ja, jag tycker faktiskt vi kvinnor ska säga ifrån mer och bita ihop mindre.
Nu ska jag knyta ihop säcken här för detta inlägg. Jag hoppas att ni har fått en riktigt fin start på veckan. Stor kram!
Bra gjort av dig att reflektera över detta!
Och bra med insikten om vilket inflytande ni kreatörer på nätet har, makt helt enkelt.
Detta med att sätta normen – inom alla livsområden. Att de flesta som scrollar jämför sig, värderar – för att det är så hjärnan är skapt.
Tänk att kroppsidealet är så överskuggande allt, och vad det gör i kombinationen med faktumet att Money talks. Om varje 25åring fick besöka ett bårhus, och själv få uppleva hur mycket större själen är än kroppen, skalet, samt kanske komma till insikt om att livet tar slut i andra änden – gör allt du förmår för att se och ta vara på det fina längs vägen
Finns det en ekonomisk bärighet i firma som bygger på att förmedla en god insida och sprida snällhet? Firmor med den affärsidén önskas här i så fall upp ur jorden likt svampar! Fler influensers kunde inse sin makt gentemot unga vuxna och reflektera över om de har något djupare budskap att förmedla också. För hur vill vi ha det? I det samhälle vi flockdjur skapar. Allt hör nog samman.
Du blandar både värme och djup i din firma Kristin. Tack för det
Tack för feedback och reflektion.
Jag följer en mängd influencers med riktigt kloka budskap så det gäller att sålla bland intrycken och avfölja dem som inte ger det man behöver i sitt liv- 🙂
Följare och konsumenter har också stor makt – det man ger mycket uppmärksamhet får växa sig starkare och starkare.
Jag är faktiskt både förvånad och inte förvånad över alla föräldrar som outar sina barn på nätet jämt och ständigt. Jag fattar – jag är mamma själv och en del av min vill lägga ut bilder varje dag för att man är så stolt och vill visa upp. Men har sådan oerhörd respekt för barns integritet. Barn har inget val, och om de hade det vet de inte vad det innebär. Sen finns ju aspektet med AI med, hur vi delar information hela tiden och barnens identitet kan bli stulna. Tror inte gemene man ser allvaret i det. Lätt att tänka ”det händer inte mig”, men jo det kan hända dig och dina barn.
Tack för din reflektion.
Jag är helt övertygad om att det finns många sammanhang där det fungerar jättebra att ha med sina barn och låta dem vara en naturlig del av innehållet. Vi har alla olika gränser på sociala medier och olika syn på integritet, och det tror jag man måste respektera.
Jag lägger verkligen ingen värdering i hur andra gör — varje familj och varje barn är unikt. Det enda jag kan utgå ifrån är våra egna erfarenheter. Och för oss har det inte alltid fallit väl ut, trots att det handlat om helt vanliga bilder: ett barn som bakar, står i sin säng som en del av en inredningsbild eller leker i sitt rum.
Jag började med sociala medier redan 2008, och då kändes det naturligt att låta familjen synas i bloggen. Idag hade jag gjort annorlunda. Vi lär oss med tiden, och det är helt okej att förändra sin syn på sådant här tänker jag. Kanske dyker de upp igen senare i vuxet format när de är ännu mer vuxna och klokare än mig. 🙂
Intressant statistik – om än kanske inte oväntad. Det man som läsare dock inte ska glömma är att det för de allra flesta kreatörer till syvende och sist handlar om att sälja. Inget fel i det, men ibland kan man känna att en del försöker få det till att det handlar om något annat.
Det är jag inte beredd på att hålla med om när det kommer till mina kanaler. Men så kansje det kan vara för andra…
Jag startade bloggen i helt oekonomiska syften och tror jag hade fortsatt skapa texter och bilder här inne även om jag inte tog uppdrag som influenser eller hade mitt eget varumärke. Det är ett forum där jag kan uttrycka mig kreativt och ha en dialog.
Din retorik och åsikt går ju iofs att applicera på alla branscher i så fall – läraren går inte till skolan och utbildar elever för att de har ett brinnande intresse för det utan för att de får betalt. Samma med konstnären som skapar målningar – det gör hen för att sälja objektet osv osv 🙂
Jag tror kanske många ser på influenser yrket på detta sätt för att de ser ner på yrkesformen – eller vad tror du?