Du dimmiga mjuka sena kväll. Det är så mycket som rör sig där inom och så lite som syns utanpå. Allt får plats i livet och det är få som kan runda de skarpa svängarna utan att vurpa rejält. Man tror så mycket – om vad och hur andra är. Sluta upp med det där. Vi vet inget.
– Vi vilar i mellanrummen, säger hon och jag i mun på varandra – vi drömmer om rosenskäror och tröstar varandra i ett stilla regn.
Att göra det så vackert jag bara kan i helvetet har alltid legat nära. Överlevnad kallade någon det. Nu bor jag inte i helvetet längre men det stormar som tusan på andra håll. Jag håller i mig och försöker se till så att inte några av mina nära ramlar i utan flytväst med huvudet först. Livet.
Någon sa:
“Ibland vill jag kasta in handduken. Men sedan inser jag att det bara blir mer tvätt”
Puss på dig och fin kväll. Detta var kl 22 i trädgården igår. Magisk kväll.
Njut av det lilla – glöm inte det.
Läser det mesta du skriver: älskar att få en glimt av din värld så som du gestaltar den och därtill inspiration till min egen kreativa värld – och hur jag vill gestalta den.
Men det här inlägget: bilden och texten kan vara det vackraste? Jo, jag tror det! På alla sätt. Fick mig att lämna en liten hälsning för första gången.
Hej! <3
Dina ord. De rör mig till tårar. De gör mig stark(are). Jag som också målar helveten vackra, för att överleva eller bara för att det ibland är vackert i allt det sköra, att få finnas ändå. <3
Väldigt fin text❤️
Kram
Tröst är det finaste vi har!
Ja, njuta i det lilla. Livet kan storma som f… ibland.
Färgerna i denna bild, magiskt! Med lyktstolpen blir det lite Narnia ❤ Önskar dig allt gott!
Fint – livet orden räcker.