Måndagstankar

Det är fåglarna som väcker mig på måndag morgon. De sjunger hoppfullt utanför fönstret och jag ligger kvar och undrar hur jag mår i kroppen idag. En veckas sängläge med feber, bihålor som bråkar och en jobbhelg på det – hur mår kroppen?
Kommer på att jag har både viktiga jobbmöten och en PT inbokad idag så bäst att gå upp och känna efter ordentligt. Sveper citronvattnet, smörjer in en olja i ansiktet och brygger dagens första kopp. Kaffet smakar fortfarande bränt och äckligt – kroppen verkar inte vara återställd alls men idag ska jag vara på benen så mycket jag orkar har jag lovat mig själv.

Januari är min månad. Jag fyller år och känner tacksamhet över att jul, nyår och andra helger passerat. Nej, jag är inte Grinchen, men helgdagar är extra utmanande när man har anhöriga som är kroniskt sjuka i beroende. Så är det bara. Det är ett helvete rent ut sagt och jag delar såklart inte den delen av livet här med er. Det är privat och min egen smärta att bära  – men är du där ute och känner dig maktlös, misslyckad, rädd och förtvivlad så ska du veta att du inte är ensam. Vi är många som lever i medberoende.

Idag ska jag äntligen banka upp de där tavlorna, byta lakan, fylla kylen och städa hemmet. Det ska inte finnas en enda röd amaryllis eller sillburk kvar innanför dessa väggar.
Bastu är väl bra för bihålorna? Kallbad är också bra.
Nu måste den här skutan styras om så det blir en bättre start på 2023. Jag återkommer med peppigt inlägg inom kort.