16.45 Måndag.
Jag sitter på ett tåg som tar mig genom Sverige. Jag tycker det är skönt att åka tåg för jag har möjlighet att både reflektera, jobba undan och förbereda mig inför morgondagens presentation. Detta inlägg kommer publiceras då jag redan är i Stockholm och har gjort andra dagen på FORMEX.
Har med mig dadlar, mandlar, äpplen och egen smoothie som färdmat.
Det är kul för jag fick precis ett mail från mässansvarig som frågar om hon får På -a mig med en fråga som följer:
“När Formex gjorde sina stora undersökningar och enkäter efter mässan för ett år sedan så dök ditt namn upp om och om igen. Våra besökare ville se dig föreläsa. Du driver ju en av Sveriges största livsstils inredningsblogg vad är det som gör att alla vill se dig?”
Så roligt och smickrande. Jag funderar på svaret och har faktiskt ingen aning. Har känt mig låg och ångestfylld i flera dagar och undrar vad tusan jag håller på med. Ringde till och med min vän Hanna idag för pepp och stöd. Fattar inte varför jag känner mig så himla korkad och dålig. Det känns liksom som att min hjärna inte är med mig och jag famlar efter ord, snurrar ihop och upprepar mig, Har svårt att hålla tråden och är inte alls lika skarp som jag vanligtvis är. Har stort tryck över bröstet och undrar vad det beror på.
11.35 Tisdag
Sitter på en bänk i mässhallen med datorn i knät. Känns lite bättre idag. Förbereder inför presentation om någon timme, äter keso och smoothie. Har hälsat på och kramat om några kollegor men inser att jag nog inte kan gå runt bland montrar och utställare just nu – måste verkligen spara på energi och blir väldigt påverkad av att vara bland stora folksamlingar. Stockholm och jag är inte kompatibla. Jag saknar naturen och får ångest i tunnelbanan. Så onaturligt att vara så långt under jorden i utgrävda gångar.
Googlar:
“Vilken tunnelbanestation är djupast i Stockholm?”
Svar :
“105 meter under Södermalm ligger den allra djupaste punkten i hela tunnelbanesystemet”
Känns som tusen meter ner dock…
17.30 Tisdag
Presentationen gick bra. Det kom jättemycket lyssnare och jag fick riktigt fin feedback. Så skönt. Hanna Wendelbo pratade på scen vid 16 och sedan försökte vi packa ihop oss och ta oss in till hotellet i stan. Helt slut.
16.00 Onsdag
Mässdag två och andra föredraget för mig. Även detta gick bra och jag har gått runt på mässan för att spana in produkter till min egna butik. Jag beställde finheter hos Lisa Bengtsson och åt lunch med Karl Fredrik och Hanna. Lisas monter var för övrigt den vackraste tyckte jag.
Marina kom och vi beslutade oss för att lämna mässan och åka in mot stan.
17.45 Onsdag
Touch Down hotell Ruth på Odengatan. Här sitter vi och landar efter långa dagar. Vi längtar båda hem till lugnet och havet men är ändå glada vi åkte upp hit.
Mitt arbete tar med mig på massa spännande grejer hela tiden och jag känner mig bortskämd med äventyr och häftiga utmaningar. De får mig dock att alltid uppskatta hemma och Varberg mest av allt. Tänk så bra man har det att få leva så nära naturen och ett i lugnt tempo utan springande stress runt om sig vart än man går. Hahaha, låter som en lantlolla men så får det väl vara. Sorry not sorry. Jag är inte skapt för storstad.
Allt är nog relativt! Varberg känns inte som natur, landsbygd o lugnt för mig. Kändes mer som en stad för mig 😅 (Bor bland skog o sjö i en by med runt 700 invånare) 😇
Jag lyssnade på din presentation igår, den var jättebra och inspirerande 🙏
Famling etter ord og dårlig minne kan skyldes stress, men også hormoner; lavt østrogennivå påvirker de kognitive evnene. Østrogen fins i hver eneste celle i kroppen, så synkende nivåer kan gi mange symptomer, også rent kognitive. Dette visste jeg ingenting om, før jeg lærte det the hard way i klimakteriet. Jeg trodde jeg hadde tidlig alzheimer, og fikk panikkangst av det, i tillegg til rundt 30 underlige og plagsomme klimakterie-symptomer. Etter fire dager med østrogen forsvant alle symptomer. Ja, det fins noen små farer med østrogen, men for meg var valget enkelt, østrogen eller sjukskrivning.
Låt som en lant-lolla all you want säger jag, inget fel i att vara lantis, snarare tvärtom! Dags att vi återupptäcker coolheten och allt det underbara med att bo på landsbygd och alla smarta människor och häftiga, nyskapande företag som finns här. Tycker mig se trender överallt där vi dras mot engelska/franska landsbygden, men också vår egen, tex genom din fina blogg och det är helt underbart tycker jag!