Mina trädgårdar

12 april, 2022

Jag växte upp i en trädgård med en rosenrabatt längs den putsade fasaden. 
Min mamma saknade intresse för trädgårdsliv och fokuserade mest på de pelargoner som prydde våra fönster i mitt barndomshem. Hon var nämligen otroligt inspirerad av Karin Larssons hem och hade också lämnat in våra köksluckor för att även i hemmets hjärta ha ett blommande Lilla Hyttnäs- tema,  de målades för hand i lingrönt med vit äppelblom och med en mörkröd rosett runt stjälkarna.

De där rosorna var dock ganska självständiga.

Jag gick på grusgången runt huset varje dag och viskade till blommorna, gav dem namn, luktade och klappade på dem, såg fascinerat knopparna slå ut till fantastiska skapelser. Så många sorter och de doftade ljuvligt sött – jag kunde inte välja en favorit men den stora gula döpte jag till “Drottningen”. 

Varje sommar åkte min syster och jag till farmor och farfars stuga i Torestorp.
Det var farmor Mildred som lärde mig att jag kan finna tröst i en trädgård. I hennes vackra slänt trängdes tagetes och fuchsia – en enorm rododendron växte längs med sidan och dolde praktiskt utedasset bakom.  Titta på fotona i detta kollage – här ser du min farmor “Millan” framför sin rododendron som bara växte och växte ju äldre hon blev. 

Farmor hade de smalaste underarmarna jag någonsin sett och huden var solkysst och alldeles len om somrarna. Hon var en kvinna som delade upp veckans alla dagar i fasta rutiner – tvätt på tisdagen, strykning på onsdagen och på torsdagen drog hon fram dammsugaren.
Om vardagarna fick vi citronyoghurt till efterrätt och varje kväll delade hon ett äpple med den lilla fruktkniven och gav farfar ena halvan medan de satt bänkade i den blåblommiga soffan framför Aktuellt.
Fast i stugan fanns det ingen tv – här spelade vi “finns i sjön” samtidigt som jag plockade alla mina favoriter i en skål fylld med Twist. 

Mina tryggaste och vackraste minnen från min barndom är hämtade från farmors trädgård om somrarna. En liten promenad ner för grusvägen så stod man med tårna vid sjökanten för en svalkande simtur. Och gick man uppför backen utanför grinden så kom man till hästhagen – denna vända gick farfar och jag varje morgon för att hämta Borås Tidning och med oss i fickorna hade vi sockerbitar till hästarna. 

Farmor gick allt som oftast slänten upp och ner för att pilla med blommorna, vattna, prata lite med dem och plocka det som blommat över. Jag hakade på. Som en liten skugga följde jag varenda steg hon tog och sedan blev det pannkakor och hemgjord sylt av hallonen vi skördat.

Min första egna trädgård var gigantisk – paret som sålde huset hade ett stort trädgårdsintresse och hade anlagt damm, köksträdgård & en mängd olika rabatter. Mannen hade till och med en kaktusrabatt vid entrén och här krävdes det att man plockade in dessa innan frosten nöp dem. De lyckades jag inget vidare med…

Vi hade köpt ett 70-talshus i ett villakvarter i Varberg, barnen var små och det var ett gissel att hinna med att rensa ogräs i rabatterna – jag tyckte det var ganska övermäktigt.
Jag tog min tillflykt till det lilla växthuset på baksidan istället – här byggde jag upp min drömvärld med en stor schersmin och ett blommande körsbärsträd som närmsta granne.
Sakta men säkert lärde jag känna alla perenner i rabatterna och följde deras gång genom trädgårdssäsongen. 

Här väcktes det stora trädgårdsintresset på allvar och jag började skapa rum ute i grönskan. Följde ljuset och vår familjs behov. Jag lekte.
Att bygga upp miljöer är något jag alltid älskat – antingen med vännerna i en trädkoja i skogen eller inne på golvet i mitt flickrum med dockhuset som kuliss. Som barn kunde jag även bygga upp miljöer inom mig. Jag la mig på sängen och blundade, sedan började jag fundera på hur det såg ut och vad jag ville skapa. Nu är jag 43 år – egenskapen finns kvar har räddat mig så många gånger. 

Att få flyga iväg i mina egna världar och vackra platser inom när världen faller ihop utanför har sannerligen varit en gåva.
Sommaren 2015 flyttade vi in i vår nuvarande trädgård och här har jag skapat min drömträdgård – en plats som är i ständig utveckling och förändring – precis som jag gillar det. Projekt som får det bubbla inom mig.  Jag ska försöka dela med mig av säsongen i min trädgård och låta er följa med på resan – detta året tänker jag att mitt värdeord FÖRVALTA ska appliceras även i denna gröna oas så därför satsar jag mycket på jorden, på att binda upp och ta hand om. I källaren står dahlior och förodlas, på bänken i växthuset har jag kallsått sommarblommor och jag funderar på den potager jag vill skapa.
Yes – nu är jag på gång. Nu känns allt kul och peppigt igen faktiskt!