Det bästa jag vet är att tillbringa tid vid kustlinjen ihop med familjen.
Att gå en promenad längs med vattnet och ha med sig termos och mackor i ryggsäcken, samtala kring viktigheter, klättra över klippor och leta efter fina stenar. Det är guld.
Under denna säsong så är det alldeles lugnt och stilla i dessa miljöer där det annars kryllar av turister under sommaren. Alla säsonger har sin charm men under denna period på året sänker jag alltid axlarna och lyssnar inåt.
Boris. Hahaha, han badar alltid.
Jag går unt i mjukisbralllor för femte dagen på raken och känner mig lite nöjd över att min träning kommit igång.
Boris ville gärna vara med i detta “bloggiga” foto.
Under helgen målade jag första strykningen på ett skrivbord och det här “kreativa rummet” som nu mest ser ut som det “rörigaste rummet ever”…
Men man kan ju välja att fästa blicken på allt fint vi skapat under helgen istället och vända ryggen åt kaoset ett tag.
Vilken hörna va?! Så härligt att gå loss tillsammans på det här sättet.
Några lergubbar som ska in i ugn och sedan glaseras.
Och så har Lisaloves foto kommit upp i ramen. Ser att den hänger lite för långt ifrån från Lisa Burenius målning så det behöver jag justera.
Har tänkt en hel del på hur vi människor går igenom svårigheter och vad vi gör för att klara av att gå upp om morgonen. Det är olika. Människor är olika. Ingen är sämre och ingen är bättre.
Kanske kommer man just inte – upp. Och det är ok. Man kanske behöver medicinsk hjälp och faktiskt vara sängliggande ett bra tag.
Eller så kanske man tar på sig sina mest färgglada kläder, mascaran, tar fram sitt största leende man har och går till jobbet och briljerar. Vi gör alla vad kan för att överleva dagen. Ingen har rätt att döma Dig och du ska aldrig behöva ursäkta dig över hur du hanterar situationer och att du försöker finna glädje i livet även när det är nattsvart.
Man följer olika människor i sociala medier. Individer man gillar, inspireras av och har daglig kontakt med.
Det är dock bara ett fönster, en liten inblick i någon annans verklighet.
Jag försöker så ofta jag kan visa fler färger i paletten – jag tycker det är viktigt i dagens mediebrus att visa mig sårbar och mänsklig. Gå mot strömmen och ifrågasätta normer jag inte känner mig hemma i och berätta om situationer jag tror kan vara till hjälp och tröst för er som läser.
Jag har plockat nedan dialog ur mitt eget kommentarfält från ett par veckor tillbaka- jag tycker dialogen är intressant och att vi alla kan lära oss något ur den.
Läsare 1– Naja, du har ett jättebra liv, svårt att tro på dina ‘mörka’ tider… Uppmärksammshype?
Jag – Intressant kommentar. Säger mycket om vår samtid där vi följer individer på en skärm via sociala medier och tror att vi vet hur de lever sitt liv fast man endast får ta del av en bråkdel.
Jag lever ett mycket bra liv, helt rätt. Men precis som alla andra går jag igenom sorger, kriser och andra trauman i livet.
Detta är ingen dagbok och jag väljer att lämna vissa delar av mitt liv helt utanför detta utrymme. Jag delar bara det jag tycker är relevant för er läsare och försöker hålla min familjs sorger utanför.
Men för att ge dig en liten inblick i hur min senaste tid har varit så kan jag berätta att vårt barn är väldigt sjukt. Han har haft en kritisk period den senaste månaden och vi var nära att förlora honom. Mer än så vill jag inte dela.
Läsare 1 – Hej, förlåt, det var en dum kommentar från min sida!
Men, jag har svårt ibland att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider men vill inte ‘avslöja’ vad det handlar om. Inte att man vill veta detaljer, men om du hade t.ex. skrivit: jag har en tung tid pga av mitt barn är sjuk så är det mer trovärdigt och du ‘avslöjer’ nånting eller berättar i detalj. Det är klart att det inget du måste göra för dina läsare
Men om man ser jättefina bilda, galabesök och mkt annat är du svårt att tro/förstå.
Själv går jag också genom sorgen pga av min systers död i somras…
Hoppas att ditt barn blir frisk igen!!!
Förlåt en gång till!
Läsare 2 – Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. Avicii är ett tex ett sådant exempel. Hade han inte delat genom sin dokumentär så hade vi inte förstått alls. Kanske trott att det handlade om drogmissbruk snarare än svår ångest. Han visade att ångest kan plåga oss människor även i ett liv präglat av lyx och rikedom. Och det är inget konstigt med det. Det går inte att köpa lycka.
Läsare 3 – Tänker att alla har vackra saker och företeelser i sitt liv, precis som Kristin, men tar inte riktigt vara på dem under tuffa påfrestningar och perioder, vilket Kristin ändå gör genom sin blogg. Det svåra och lätta/vackra samexisterar hos oss alla så varför kan man inte tro att någon har det svårt trots vackra bilder? Utforska, se, samla och höj upp allt det goda och vackra i ditt liv trots svåra prövningar.
Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. så sant.
You’re an inspiration. Your story, your life…You’re soft and kind and human. And like with every one else who’s experiencing fear, grief, hard times in their personal lives, i wish you much strenght and courage. Thank you for sharing and being so sincere. Hold each other strongly. Much love. x
Läste detta inlägg när jag var på hemväg med min son. Vi hade precis lämnat Sahlgrenska sjukhuset där han behandlas för en hjärntumör. Blev så berörd. Dina ord träffade rakt i mitt hjärta. Jag har inte kunnat prata öppet med alla om vad jag går igenom och vad jag känner. Jag orkar bara inte. På mitt jobb vet inte alla vad som hänt. Jag måste få ett rum där allt är “normalt ” för att samla kraft och få tankarna på annat. Tack för att du delar med dig och jag hoppas våra barn blir friska. ❤❤
exakt det läsare 3 skriver håller jag så mycket med om och försöker själv integrera i mitt egna liv – Att samtidigt som sorgsenhet och svåra tider tar plats, kan även det fina få vara där och glädje samtidigt. Livet får lov att fortsätta. Det är svårt, men väldigt skönt när det smälter in.
Sen är det ju faktiskt så att så långt det går, så måste man ju gå till jobbet. Bloggen = jobbet. Hade du haft ett jobb på kontor så hade du fått klä på dig och gå dit och vara trevlig (så länge man klarar det såklart). Nu är bloggen ditt jobb, och det behöver ju såklart fortsätta.
Hoppas verkligen att din son blir bättre, och ta hand om er!
Tack för din kommentar Helena. Så rätt.
Jag mår bra av att jobba för det ger mig massa positiv energi.
Jag ska ta med min man på en mysig övernattning i Varberg i slutet av november innan vårt andra barn föds i början på februari.
Kan du inte rekommendera en mysig restaurang som vi kan besöka på lördagskvällen?
Din blogg får mig att vilja byta liv, så inspirerande.
Är så tacksam att du delar med dig av det tunga och jobbiga, oavsett hur mycket du känner att du orkar att dela med dig av, och faktiskt visar att det finns något bakom det perfekta som vi oftast visar upp på sociala medier. Lätt att glömma bort det även fast man själv bara visar upp det perfekta. Går själv igenom en tuff och tung period just nu som jag bara delar med mig av till de allra närmsta, det eftersom jag har svårt att prata om sådant när man väl är där. Så att faktiskt våga skriva ut sånt till alla oss läsare tycker jag är väldigt strongt! Tycker det är fint att du normaliserar och även påvisar att det inte finns ett korrekt sätt att ta sig igenom de tuffa perioderna. Så tack för det och tack för den mysigaste bloggen att läsa!
Tack, din kommentar betyder mycket för mig. Var rädd om dig och försök vila de mjuka stunderna – så lätt att allt blir motgångar (även det som inte behöver vara det)när livet är mörkt. kram till dig
Jag tycker du skriver så fint och har en fantastisk blogg och det är helt upp till var och en hur mycket man vill dela med omvärlden. Jag gillar dina funderingar du delar med dig av och jag blir både ledsen, glad och inspirerad av det du skriver. Det berör helt enkelt 🙂 Själv har jag svårt att dela med mig av det innersta svåra. Min man är svårt sjuk och varje gång jag funderar på ett inlägg om det vi går igenom så ångrar jag mig eftersom det är så svårt att fånga med ord. Det är lätt att bli självkritisk..man borde vara mer snäll mot sig själv. Gillar ditt inlägg om att ta hand om sig mer och det du skrev här om att alla hanterar svårigheter olika och det är helt okej. Det är inga fel att försöka må så bra som möjligt och omge sig med människor man älskar och göra saker man älskar. Älskar din blogg och min älsklingsfärg är också blå vilket gör det hela ännu bättre 🙂
Tack Lisa. Det är svårt att skriva öppet om då någon som står nära är sjuk. De äger sin egna historia och det behöver man respektera.
Det är dock smärtsamt att stå bredvid och man behöver bearbete detta på de säten man kan. Jag förespråkar alltid att man bör prata om det svåra i livet med andra för det lindrar oss alla.
Dessutom skapar det mer resurser och hjälp till de sjukdomar om vi har mod att lyfta upp ämnet på bordet och pratar kring det. Känslor ska få ta plats och människor vill lyssna. kram
Fint skrivet – så sant ! Min make bröt nacken förra året och vårt liv slogs i rejält. Vi är TaxSamma han lever och vi gör dagarna bra. Detta år har varit så lärorikt och insikten till livet förändrats. Allt syns inte på utsidan . Tack för inspiration du ger och är så ärlig med livet. Fix och trix kryddar livet. Love it
Lize-Lotte
Jag älskar din förmåga att finna det vackra i de små små stunderna i vardagen och förmedla detta genom dina bilder. När jag börjar dagen med din blogg får du mitt morgonkaffe att smaka bättre.
Just nu är du en livlina i mitt liv som åker bergochdalbana. Jag vet inte varken in eller ut men du delar med dig av mörker och ljus vilket får mig att våga ha både ljus och mörker utan att skämmas. Du är som vän fast jag inte känner dig. Men du är så verklig. Just vad jag behöver se fler som är verkliga mitt i stormen.