Jag vaknade vid sju. Drog på mig min morgonrock, drack citronvatten, tog kameran på axeln och gick över gatan, ner i gränden.

Stranden. Alldeles stilla och nyvaken i morgondiset. Blommorna hade inte ens öppnat sig för dagen utan vilade med de purpurfärgade blombladen stängda i sin gröna bädd.

Vid den lilla udden fann jag en hängmatta och två glada hundar som lekte i sanden.

Kan inte tänka mig en mer fridfull plats. Det skulle vara min egna strand och brygga i Varberg då i såg fall såklart.

Kom på varför jag tycker om längdskidor mer än utförsåkning. Varför jag mår illa och blir oinspirerad då jag går inne i stora butikskoncept och varför det kryper i kroppen på mig när jag behöver trycka ner mig vid det sista plastiga bordet på snabbmatskedjan med mina barn.
Allt köande med människor som gör samma saker och alla andras energier. Fixar det inte riktigt. Kan inte andas. Är verkligen supersocial och har inga problem med främlingar – men jag vill välja det själv.
Inte bli ofrivilligt ”ihopföst”.

Har tänkt på den här vågen en del. Lazy Left.
Innan jag reser hem ska jag ha surfat på den tänkte jag. Men denna morgon låg det 18 personer där ute i vattnet och väntade på samma våg. Klockan var halv åtta på morgonen.
Och jag undrar – Vem ska få ta vågen? Hur många får plats på samma våg samtidigt? Vad är det för hierarki som råder? Vågar jag ta för mig och tro på mig själv och min kompetens.
Eller kommer jag bara tycka det är jobbigt att alla gör samma sak och paddla där ifrån istället…?
Hitta min egna våg. Det kanske inte är ”Lazy Left” som alla talar om men jag kan i alla fall få ha den för mig själv och slippa anpassa mig till alla andra.
Kan tumla runt, ramla av, skratta, kämpa och börja om utan att trängas.

Återkommer naturligtvis med information om vilka vågor jag väljer att lägga min energi på.

Tillbaka över den stimmiga vägen för att lämna kameran och hämta en filt för min yoga på stranden.

Lite kaffe, papaya, avocado och jobb innan jag väcker min son. Sedan bär vi brädorna ner mot vattnet.

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “morgonpromenaden”

  1. Hej! Vilka härliga bilderna du delar med dig av. Livar upp i det grådassiga vädret som råder här hos mig. Hur är boken du läser?
    Ha det fint i solen!

  2. Be Petter eller Linn lära dig om surfetikett och prioritering vid vågen, det är något alla nybörjare bör lära sig både av respekt men även för säkerheten mellan de som samsas vid en våg. Lycka till!

    1. Ja! tack!
      Nu har jag koll på vem som kan ta vågen. Hade ett långt och givande samtal med min surfinstruktör här nere. Kanske att vi paddlar ut en bit till Fisherman’s reef och surfar i solnedgången ikväll.

  3. Men alltså, tack för du satt ord på just de ”företeelserna” som du skriver om i stycket som börjar med ”Kom på varför jag tycker om längdskidor…”. Känner preciiis likadant i allt vad du skriver om i det stycket, och med det klandrat mig själv som en av de konstigaste som finns. Som inte har fattat, och har verkligen försökt, göra som mina barns kompisars familjer, eller mina vänner för den delen också. Men har förstått att jag är en av de missanpassade i de ihopföstas grupp. Åh vad jag ska välja vad jag vill! Och du ta någon annan våg, som bara är din!

  4. Men va härligt du har det, ser underbart ut! Nu blir jag så nyfiken på surf, en liten parlör skulle dock behövas för mig. Finns det EN våg som kallas Lazy Left? Hälsningar förvirrad….

    1. Ja, precis. Här där vi bor så finns det en strand i Midigama med ett rev framför, på båda sidor slår fina surfvågor. Den högra sidan kallas Lazy Right och den vänstra Lazy Left.

  5. Herregud vilket paradis!!
    Frukosten, mums:-)
    Spännande och höra mer om ’din’ väg. You go girl!!
    Kram från ett vått, kallt men ändå på sitt sätt vackert Köpenhamn.

Kommentarer stängda