Jag skrev ett långt blogginlägg om hur jag mår just nu med tanke på att jag snurrar runt i klimakteriet och inte får ordning på min hälsa just nu. Varken den fysiska eller psykiska.
Det är som det är. Men jag vågade inte posta för vill dels vill jag inte låta gnällig och orkar inte heller få synpunkter på hur jag lever mitt liv om jag delar med mig av mina upplevelser.
Det säger ju mycket om oss som samhälle. Att om man delar något som är personligt och sårbart så är det fritt fram att ha åsikter och tycka till om någon annans livssituation. Även om man sällan har tillgång till helheten av ett liv genom den digitala skärmen. Det har man aldrig.
Det är onsdag och jag ska kissa hund, hämta paket, jobba i trädgård, måla lite på vårt nya ställe, basta och ta det lugnt. Jag har så lugna dagar så ni fattar inte. Jag har helt ändrat skepnad för att anpassa mig till min nya livssituation.
Mycket gos med Boris blir det.
Det finns mycket att vara tacksam över och jag påminner mig själv ofta nu. Lillebrors kramar, morgonkaffet, våren, alla kloka poddar, trädgården, havet…
Tror jag ska svänga förbi torget och köpa både ägg, nybakt rågbröd och en vårig bukett. Försöka njuta av allt som bjuds.
Blir förbannad som läsare. Först ska man hänga med i dina upp och nergångar humörsmässigt. Sen ska man skriva helt rätt kommentarer för att inte bli utskälld, behöva be om ursäkt. Tänker såklart också att du delar ditt klimakterieliv för att vi ska vilja ha mer. Men nu fick jag nog. Tack för alla år.
Oj oj, Tråkigt att du upplever att jag skäller ut läsare när jag förtydligar min intention med mina texter.
tack för att du lämnar. Hejdå.
Håller till fullo med Karin här!
Snälla Stina, Una, Nina, Hedda och allt annat du kallar dig när du lämnar hånfulla och ifrågasättande avtryck här hos mig. Ja, jag ser att det är samma ip-adress hela tiden och att du vill trycka till mig gång på gång. Här finns inget utrymme för det, jag är redaktör, jag bestämmer över mitt innehåll och moderar också kommentarsfältet. Jag kommer börja plocka bort alla kommentarer du lämnar hos mig.
Konstruktiv feedback och en öppen dialog är välkommen men det du håller på med är något helt annat.
Jag är så tacksam att jag har hittat till din blogg där du delar med dig av ditt mående i klimakteriet. Dina texter gör att jag känner mig mindre ensam.
Jag har full respekt för att du inte publicerar en text när du själv är skör, men jag hoppas att du sparar den och kanske kan publicera den om en månad, ett halvår, ett år när du känner dig bättre och starkare?!
Kan du inte göra ett blogginlägg om de kloka poddarna du lyssnar på?
Blir lite irriterad faktiskt! Jag har själv ett helvete med mina hormoner och det påverkar mitt psykiska mående massor. Tror gång på gång att det är mig det är fel på och jag är extra känslig och gnällig. När någon annan delar så känner jag mig mindre ensam och jag dömer inte mig själv lika hårt. Jag slutar för en stund att leta fel på mig själv, kanske rentav får ett tips som fungerat för någon annan.
Så till er som inte har något snällt att skriva när någon delar med sig av det som är känsligt och sårbart, SKRIV INTE NÅGOT ALLS!
Tack för en blogg som bjuder på hela livet, högt och lågt. Kram
Hear hear, håller med till fullo!
Tack för att du delar med dig om såväl glädjeämne som jobbiga saker. Det är just det, som gör din blogg så unik. Mänsklig. Och äkta.
Det krävs mycket mod, för att våga visa sin sårbarhet. ❤️ Och jag förstår att det är av vilja att hjälpa andra eller att få människor att känna igen sig.
Jag tycker det låter klokt att inte dela allt. Nog för att det många gånger är bra med öppenhet och att visa sig sårbar, men det är ju ett ganska ”nytt” fenomen också detta med att vi delar med oss så mycket av vårt innersta som vi gör idag, via sociala medier o.s.v. Jag tänker t.ex. ofta på hur tufft det är för tonåringar idag jämfört med när en annan var ung – den ständiga uppkopplingen, jämförandet, informations(över)flödet… Inte konstigt om även kvinnor i klimakteriet påverkas av detta. Självklart ska man skriva om vad man vill, men jag tror det är klokt att sätta sig själv i första rummet och fundera vad man vill få ut av det innan man publicerar. För vems skull?
Hoppas att du snart får må bättre! ❤️
Jag delar sårbara ämnen för mina läsares skull, givetvis. När jag själv vill ha stöd och tröst vänder jag mig till familj och vänner.
Att dela upplevelser kring klimakterie gör jag för att jag anser det vara viktigt och för att det tystats ner av tidigare generation – detta för igenkänning, information och kunskap. På samma sätt som jag delat om medberoende, våld och andra ämnen som ligger nära hjärtat. Jag tycker det är viktigt att prata om stigmatiserande ämnen i öppna forum för att bredda perspektiv och för att fler ska söka/få hjälp.
Jag förstår inte vad du menar med att sätta sig själv i första rummet och fundera innan man publicerar –
Jag tänker att alla skribenter som jobbar proffesionellt med forum likt jag – med krönikor, bloggar eller andra sätt att sprida inspiration och reflektion tänker igenom vad de publicerar.
Jag förstår att det känns som att jag delar mitt innersta för dig som läsare men tro mig – det gör jag inte. 🙂
Jag skriver redaktionellt med personligt tilltal om mitt liv med inredning, trädgård, mat, resor och reflektioner kring utmaningar jag går igenom som jag tror kan vara givande för mina följare.
Ibland, som idag, skriver jag en text och funderar på vad den kan få för reaktioner. Kommer jag fram till den förmodligen får en hel del människor att ha synpunkter på mina prioriteringar och jag just nu inte har energi att ta emot dessa åsikter så låter jag texten vila några dagar.
tack för krya på sig hälsning och för omtanke. / Kristin
Ps – jag har fått så otroligt mycket information och igenkänning av andra som gått igenom samma utmaningar på Instagram så det har inte varit ett dugg negativt med informations(över)flödet under denna resa. Bara positivt!
Tänk om någon bra pod kunde bjuda in dig att samtala kring alla de erfarenheter du gjort under de senaste åren med t ex företagsbyggande, klimakteriedebut, medberoende 🙋♀️🥰 Så intressant ur så många vinklar. Alltså du har så mycket att ösa ur och så många kloka reflektioner som korsbefruktats.
En tanke som också vuxit fram hos mig i takt med mitt egna som jag står i här, är också bara på om du har haft möjlighet att bearbeta dina upplevelser som hände under barndom o ungdomsår med en bra psykolog/psykiater, i vuxen ålder? Jag märker själv vissa mönster i mitt tänk, djupt rotade i min identitet/roll jag tilldelades från då jag var nyfödd i praktiken. De härrör från barndomens obearbetade sorger, hur den mylla ligger till grund för hur jag nu möter en svår kris i en allvarlig sjukdom som drabbat mig. Det behövs inte mycket förrän ”allt” aktiveras och liksom bestämmer utgången av tankar om mig själv/andra, väcker rädslor/ångest/frustration/ilska o handlingar/uttryck. Det sitter så djupt så att det är svårt att få syn på o kanske behöver man backa tillbaka med en kunnig o bra person för att kunna komma vidare o förändra något på djupet för att må bättre?! Så har/är det iaf varit/är för mig 🤗 ❤️🩹☀️
Så bra och kloka reflektioner – det ligger verkligen något i detta Ninni. Jag har varit hos lite olika för att få stöd och bearbetning men vet att jag behöver gå mer på djupet i detta. Kanske öppnar det sig en dörr här nu när jag saktat ner mitt tempo och jobbar med mitt mående.
Tusen tack för att du delar Ninni.
❤️🤲
Du delar sårbara ämnen för att det är bra för ditt företagande.
Varför skulle du göra det för dina läsares skull?
Den sanningen får stå för dig Una.
Ser du på författare som skriver böcker på samma sätt? Eller på frilansande skribenter som skriver krönikor i Dagens Nyheter? Detta är också företagare som tjänar pengar på att dela texter i printat format eller online.
Ibland skriver de om egna upplevelser i verkliga livet kring både smärta, tragik och lycka. Högst mänskligt för många skribenter att gräva där de står och skriva om det som är relevant i livet just då.
Jag väljer ämne efter vad följare verkar uppskatta att läsa om helt enkelt. & Självklart tjänar jag pengar i mitt företag – annars kan jag inte göra det jag gör. Men pengar är inte min drivkraft som företagare – då hade jag stängt ner bloggen för länge sedan. Haha!!
ha en fin vecka. /K
Och….Alltså vem behöver inte tjäna pengar???? Nej men snälla att ge dig på en ensamföretagare som skapar ett långsiktigt, hållbart företag i sin hemstad o för oss här generöst. Ifrågasätt då hellre ”fast fashion” i alla segment – där har vi nåt att bita i! Det är en meningsfull äkthet o kommunikation, som attraherar företag eller ej 🌺🌷🌸
Inser att min kommentar kanske tolkas som ett ifrågasättande av att du överhuvudtaget delar med dig? Det var verkligen inte min mening, ber om ursäkt för otydligheten i så fall!
Det jag menar är att jag tycker det låter klokt att som du skriver – avvakta med publicering tills man känner att man har energi nog att ta emot reaktioner o.s.v. Värna sin arbetsmiljö, kan man kanske säga?
Vad fint att det känts bra och givande med informationsflödet kring detta för dig, det är ju toppen!
Återigen, sorry om min kommentar blev ytterligare en sån där som tog mer energi än den gav, det var genuint inte min avsikt.
S: Jag tolkade inte din första kommentar negativt, utan bara som att du stöttade och bekräftade Kristins val. Inte alls som något påpekande eller mästrande.
Håller med 🙂 Fin helg till dig
nej – så tolkade jag det inte egentligen. Jag ville bara skriva ett förtydligande kring hur jag själv arbetar med texter och publicering kring ämnen som är sårbara så det är istället jag som ska tacka dig som startade dialogen kring det.
Det tog ingen negativ energi för mig utan jag tycket dialogen är intressant. Önskar dig en fin helg S.
Tack detsamma ☀️
❤️❤️❤️
Ja, detta jävla klimakterie. Tänker ibland att det är tur att vi inte visste innan hur eländigt det faktiskt är. Sköt om dig!