Jag har alltid haft ett brinnande intresse för trädgårdsliv. Redan som liten flicka gick jag hack i häl på min farmor Mildred i hennes stora trädgård, bland tagetes och gigantiska rododendron. I min egen barndoms trädgård namngav jag rosorna och viskade hemligheter ner bland kronbladen.
När jag sedan fick min egen trädgård, någonstans efter 26, blev den snabbt en av mina allra största glädjekällor. Barnen var med mig där ute, de lekte, jag grejade och vi lärde oss tillsammans. Jag skaffade till och med höns, både i vår förra trädgård och i den vi har nu.
I vårt tidigare hus fanns en stor trädgård att ta hand om, med grönsaksland, växthus och flera perennrabatter. Huset efter hade mindre växtlighet, vilket istället blev en fröjd att få sätta händerna i jorden från början och bygga upp spännande trädgårdsrum för hela familjen har verkligen varit en ynnest.
Så kom pandemin. Trädgårdsintresset exploderade runt om i landet och i sociala medier. Jag, som redan arbetade digitalt, började skriva ännu mer om trädgårdsliv, skapade ett trädgårdslive tillsammans med min vän Hanna och tog uppdrag som kreatör.
Kort därefter fick jag frågan om att skriva en bok, där jag fick möjlighet att förena två av mina största kärlekar, havet och trädgården.
Att få skriva en bok om det som låg mig allra närmast hjärtat var en fantastisk möjlighet. Men någonstans längs vägen hände också något med mig och mitt förhållande till trädgården.
Det som tidigare gav mig kraft och energi började plötsligt kännas prestationsstyrt och tungt. Kanske var det åldern, kanske ett skifte i livet eller så bar det helt enkelt att något som förändrades inombords. Från att ha lagt all min lediga tid i trädgården började jag istället behöva tvinga mig själv att gå ut och ta hand om allt jag en gång skapat med lust.
Ett förenklingsprojekt tog form. Jag planterade mängder av perenner för att minska arbetet, slutade odla från frö och köpte färdiga plantor i stället. Men inte ens det gjorde det mer lustfyllt. Jag förstod inte vad som hänt. Hur kunde mitt brinn bara försvinna?
Och trädgården är ju inte som en bok, som man kan lägga ifrån sig ett tag och plocka upp igen när suget kommer tillbaka. Inte heller som inredning, där hemmet faktiskt kan få vara tills inspirationen återvänder. Trädgården är mer som en kissnödig hund, eller ett spädbarn, som måste matas, tas om hand och nattas. Försöker man ignorera den blir det snabbt kaos, och då väntar ett ännu större jobb. Ett litet helvete, om man ska vara ärlig, att reda upp.
Jag som har kämpat så med min stackars trädgård genom åren. Skapat, vårdat, utvecklat den till max. För att sedan tappa gnistan helt.
Jag undrar om den kommer tillbaka i år. När jag ser hur andra redan har börjat förså och skriva om sina planer känner jag mest en liten klump i magen. Känner redan att jag kommer halka efter, tappa kontrollen och ännu en gång känna att allt blir för mycket.
Jag hoppas så innerligt att den känslan släpper. Att lusten och glädjen hittar tillbaka. Att trädgården återigen får bli en plats för återhämtning, inte prestation och känslan av måste. Håll tummarna för mig!
Jag blir alldeles nostalgisk när jag tittar på gamla trädgårdsbilder. Lite sugen på page igen. Och kanske också på trädgårdsliv…
Nu gäller det bara att lägga ambitionen på lagom nivå, tänka på att binda upp i tid och styra upp en bra självbevattnande system.
Känner en viss likhet med dig fina Kristin….var sak har lite sin tid kan jag känna….den volymiösa intensiva ljuvligt stora trädgårdsnördigheten…som krymper ner till en lugnare fantastisk tid med fokuserad rikedom i trädgården istället….och för min del även storleksmässigt avsevärt mindre tidskrävande, vilket gett mig mer tid att verkligen njuta av varje blommas/växts/bär o frukts skönhet *kvalitetstid i min nya mindre trädgård ger mig så mycket djupare närvaro i varje litet frö, grönsak eller blomster.
Att ”växla ner” har gett mig som person en djupare dimension och ett spirande fint trädgårdsliv. Önskar Dig detsamma och att Du också får ta del av dessa gåvorna i din nya trädgård och återfå din stora Trädgårdsglädje i all enkelhet!!! Många trädgårdskramar från mig!
Å, jag saknar också ditt trädgårds- och odlingsintresse 💕
Jag älskade att se hur du gjorde och din och Hannas live. Hoppas du hittar tillbaka! 🌱
Roligt att du gillade! Ska försöka finna motivation och inspiration igen 🙂
Om du ligger efter redan nu vet jag inte hur det ska gå för oss i Norrbotten… -20 när jag kom till jobbet i morse.. alldeles för lite snö så tjälen är säkert djup och många växter dör nog den här vintern när det är så lite snö, så kallt och regnade massor hela hösten.
Än är det långt till vår och nu är tid för vila från trädgården. Ge inte upp och låt inte prestationen stå i vägen. När vårlökarna börjar titta fram kanske någon inspiration kommer.
Jag känner så igen mig i det du skriver.
Trädgården har varit min go to – och jag har älskar den. Men sen hände något och förra året var det mest rutinmässigt.. att jag gjorde för att alla andra gjorde (?) kanske. Blir stressad av alla dessa förodlingar som sker och alla nya sorter som man ”måste” köpa.
Tror ändå jag landat i att använda det jag har (en deeeeel fröer) och så får det bli som det blir. För när det väl är på plats, det blommar och är härligt så ångrar man sig sällan 🙂 Kör dessutom på mina säkra kort – sådant jag vet att jag gillar och det ätbara vi faktiskt äter och inte bara får feeling för att odla som sen ruttnar ner för ”just det, ingen gillade ju det här…”
Så för egen del så handlar det nog mest om att skala av och ta ner förväntningarna på mig själv och att allt inte kan eller måste vara perfekt. Det ska vara härligt och inte ett måste.
Förstår dig väldigt väl! Själv har jag lite landat i VAD det är jag verkligen inte orkar/gillar att göra och så försöker jag antingen få hjälp med det, förenkla eller avveckla det.
HATAR t.ex. att vattna, så det har fått bli makens ansvar att det ligger automatbevattning nästan överallt.
Tycker sen också det är skittrist att förså saker, så nu gör jag bara det med sånt jag verkligen vill ha (typ tomater och chili) och sen siktar jag på att jobba upp landen med perenner allt eftersom jag har tid och råd.
Så kanske fundera på vad du gillar, och försöka skala ner det andra ”bara” (lättare sagt än gjort)?