I somras tog jag mig igenom Alla Fyra av Miranda July. Jag bläddrade de sista sidorna på en strand i Agde och la den tacksamt åt sidan för att sedan smälta upplevelsen.
Boken har fått enorm uppmärksamhet i media och synts flitigt på Instagram de senaste månaderna. Den har stannat kvar inom mig – både berört och provocerat – vilket i sig säger en hel del.
Från början tänkte jag faktiskt att jag inte skulle skriva ärligt om vad jag tyckte. Jag kände mig ganska dömande, och det är ju inte direkt den sida av mig själv jag helst visar. Jag vill ju gärna vara en människa som är öppen för andras perspektiv, intressen och livsöden. Men samtidigt var det svårt att sympatisera med huvudkaraktären. Hon satte sitt eget ego främst i många lägen upplever jag. Inledde en affär med en ung man i flera veckor, medan hennes man och barn trodde att hon var på bilresa till New York.
Vissa scener var så oförutsägbara att jag både blev imponerad och fascinerad över författarens fantasi – som när hon gick igång på att fånga mannens kiss i handen eller när han hjälpte henne dra ut en tampong på toaletten. Jag högläste några stycken för min man där på stranden, och han trodde knappt sina öron.
Boken beskrivs som ett fenomen, som en skönlitterär självhjälpsbok. Den berättar en historia om begär och lust på ett sätt jag aldrig tidigare läst. Språket är grovt, men samtidigt är berättelsen fängslande och skickligt skriven. Just det gör att jag hela tiden drogs tillbaka – även om huvudkaraktären gav mig ångest snarare än inspiration. Jag tyckte uppriktigt synd om hennes man, som framstod som en reko kille.
Och jag kan inte låta bli att tänka: hade huvudpersonen varit en man, hade boken verkligen blivit lika hyllad och ikonförklarad? Kanske är det just därför den väcker så mycket känslor – för att den tvingar oss att konfrontera våra egna fördomar och gränser. Våra egna lustar och begär.
Trots min irritation tycker jag att boken är viktig. Den lyfter fram en sida av kvinnlig erfarenhet som sällan skildras i litteraturen upplever jag. Därför vill jag gärna uppmana dig att läsa den och bilda din egen uppfattning. Skriv gärna vad du tyckte sedan för jag vill mer än gärna diskutera andras upplevelser av boken.
Har du läst?
Igår läste jag en intressant samtalskrönika i DN där de diskuterade Alla Fyra. Jag satt i bastun och slukade varenda ord. Därefter öppnade jag Alex Shculmans senaste 17 juni och läste med stor fröjd. En otrolig bok. Läser de sista sidorna idag och är så glad över att jag hittat tillbaka till böckerna efter en intensiv arbetsperiod. Hurra och amen på det.
jag har också läst den, och måste säga att det jag tycker är mest upprörande i hela boken är att huvudkaraktären lägger tjugotusen dollar på att inreda ett hotellrum, haha. det är ju så oerhört idiotiskt. jag förstår ju att författaren gör en en blinkning till virginia woolf och ett eget rum, och jag borde egentligen inte bli förvånad att karaktärens version av ett eget rum ser ut sådär efter att ha läst hennes övriga böcker. men ändå!!
i litteraturen är ju roadtrippen en tacksam form för att visa hur karaktären utvecklas (nya intryck ger nya insikter). jag tycker därför det var lite intressant att författaren valde upplägget med en fejkad resa. det var också intressant att få läsa om en kvinna som blir besatt (utan att det skildras dömande).
livsavgörande händelser är ju något av det svåraste att uppleva som människa, oavsett om man har kunnat påverka sin situation eller inte. känslan av overklighet och gränslöshet som följer med en kris är ett alldeles speciellt tillstånd. jag tycker att författaren är duktig på att illustrera det. att man just då mitt i stormen kanske inte ens förstår att man beter sig helt uppåt väggarna. det gör att jag ändå kan relatera, även om (de många pikanta) detaljerna givetvis skiljer sig från det jag upplevt.
håller också med om att litteraturen dräller av berättelser om män som beter sig minst lika gränslöst utan att det höjs på ögonbrynen det minsta.
Som jag har saknat dina boktips. Har nog läst alla böcker du har tipsat om. Älskar att läsa, men ibland är det svårt att välja, och jag hamnar ofta i en klassisk deckare. Denna bok du nämner ovan blev jag väldigt nyfiken på. Måste nu beställa hem den på en gång.
Har läst alla Alex Schulmans tidigare böcker, och tycker att de är så bra. Måste läsa även den senaste förstås. Oftast brukar jag vänta tills böckerna släpps på pocket, då jag tycker de är lättare att hålla i och ta med sig. Men ibland dröjer det ju så länge innan pocketversionen släpps.
Jag håller på att läsa Alla fyra precis nu.
Är verkligen inte övertygad ännu.
Blir både provocerad och nyfiken på samma gång.
Roligt att läsa vad du tyckte om den.
Jag är inte säker på att det alls är en bok för mig men kommer nog ändå läsa klart den.
Kanske är det så att jag VILL tycka om
Den för att den har fått så mycke uppmärksamhet..
Men som Sagt, jag har bara läst några kapitel ännu.
😅
Tycker det är så skönt att läsa en bok som faktiskt helt och hållet bara handlar om hur hon känner och upplever saker. Den är inte skriven ur hennes mans, eller barn eller hennes unga killes perspektiv. Utan bara om henne. Vad de tycker eller känner är helt oviktigt i den här boken och det är väldigt befriande.
Ja, det kanske är synd om hennes man, men det är också synd om henne eftersom han inte ser eller verkligen lyssnar på henne.
Sen kan jag tycka att deras ”romans” handlade bara om känslor egentligen och vad hon ville göra med honom mer än att hon faktiskt va otrogen (om man nu inte räknar känslorna som otrohet då)
Jag älskade boken men tyckte första halvan va betydligt bättre än andra.
Författaren har även gjort filmen You and me and everyone we know som skakade om mig i grunden när jag va i tjugoårsåldern.
Hennes språk har alltid varit väldigt grovt och på gränsen till vad som är okej många gånger och det tycker jag är mycket uppfriskande!
Tack för din reflektion! Jag tänker att du haft en relation till författaren i många år och därför vet mer om vem som står bakom texten. Det gör nog mycket för upplevelsen. Jag ska absolut kolla filmen – nu blev jag nyfiken.
Kanske får man en helt annan ingång när man redan känner till Miranda July och hennes konstnärskap. Själv visste jag ingenting innan, men har läst på lite i efterhand och även kikat på hennes Instagram. Hon har verkligen ett uppfriskande språk – och jag är inte det minsta pryd, så det var inte det som störde mig.
Det verkar som att vi upplever otrohet på olika sätt. För mig känns relationen i boken, med alla starka känslor, drömmar, planer, intimitet och längtan, faktiskt som en större otrohet än om någon bara går ut, raggar upp en främling och har ett engångsligg. Pirret och det emotionella sveket kan vara minst lika tungt – om inte tyngre.
Spännande också att du uppfattade att partnern inte lyssnade på henne, och tyckte synd om henne för det. Den kontexten missade jag helt! Däremot håller jag med om att första halvan av boken var den mest fängslande, medan resten kändes mer som transportsträckor – men ändå engagerande hela vägen. Hon är verkligen både konstnär och författare på samma gång. Jag blir mer och mer nyfiken på henne.
Tycker så mycket om när du skriver om böcker och vad du läser och har läst.
Tack för all inspiration du delar med dig av! Ha en fin kväll
Roligt att du gillar – stort tack!
Läser Schulmans ”17 juni” just nu! Vill bara sluka, men försöker ändå lägga ifrån mig den just för att den är så bra och jag vill ha kvar och njuta av läsningen läänge… 😊
Tänker att det finns MÅNGA böcker, skrivna av manliga författare, med manliga huvudkaraktärer, kanske är dom konstnärer/författare/musiker – som tänker och handlar betydligt mer egoistiskt och rövigt än kvinnan i Alla fyra. Och som blivit hyllade, älskade i årtionden, anses vara klassiker. Helt vanligt och normalt att en man ”är lite otrogen bara” eller ”tar sig egentid för att fokusera på ett eget projekt” , ljuger och åker på äventyr, men här är det en kvinna – och herregud dessutom en MAMMA – som gör samma sak? Då blir det obehagligt och obekvämt.
Att ha en tillfällig romans (eller vad vi nu ska kalla det?) med en yngre kille för att man känner sig fast i ett förhållande man inte mår bra av, kanske inte ens är särskilt dramatiskt eller hemskt? Oärligt och oschysst, ja absolut. Men något som händer nästan var och varannan person på ett eller allt sätt, någon gång under livets gång.
Kanske boken blivit så populär och omdiskuterad och kritiserad för att det finns många kvinnor som kan känna igen sig i och relatera till känslan av att inte få eller kunna vara vara sig själv fullt ut i sin relation eller föräldraroll, och i att vara rädd för sina egna känslor och tankar och för möjligheten att man kanske faktiskt på riktigt egentligen är galen och helt sjuk i huvudet?
Man blir väl antagligen också lite crazy av att vara instängd i ett liv man inte får plats i?
Tack för reflektion Emma –
Ja, det har du sannerligen rätt i – att det just är en MAMMA som sviker och är rövig väcker mer provokation. Att män är idioter vet vi ju alla redan och det överraskar aldrig.
Jag önskar att jag hade sett det på samma sätt som dig – att det inte är dramatiskt eller hemskt att ha en romans för var och varannan har det under sitt liv. Antar att du har helt rätt!
Det sitter så många erfarenheter av svek i mig från människor genom mitt egna liv så jag kan för min värld aldrig känna så. Vi bär på våra egna erfarenheter ur livet när vi upplever en skildring på detta sätt – & det verkar helt klart vara en stor trigger hos mig när man sviker sin familj.
Jag känner även att man sviker sig själv i den gränslösheten. Intressant! Jag ska fundera över varför jag känner så – har kanske grejer jag behöver bearbeta.
Men lägger jag bort mina egna personliga värderingar så har jag givetvis full förståelse för att många kvinnor känner sig instängda och inte kan leva sitt liv fullt ut som de vill. Och att man helt klart blir tokig både genom klimakteriet och när man är uttråkad och fast i en relation man ej vill vara i.