Om att älska sig själv

Jag har så många inlägg att posta. Mängder av bilder och idéer men just nu känns det inte som det finns utrymme för det här.

Tänker så mycket på självkärlek. Det är inte samma som att göra sitt bästa och också veta att man gör det. Det ligger inte i prestationer och framgångar. Det ligger inte i hur många människor man älskar och hur mycket de älskar en tillbaka. Att vara nöjd, stolt och glad är en sak men att älska sig själv och alla sina fantastiska egenskaper tillsammans med sina svagheter är så svårt. Speciellt då man går igenom tunga perioder i livet.
Jag känner mycket skuld och skam när livet visar sig från sin mörkaste sida – även fast jag vet att jag gör så gott jag kan efter min  egna förmåga.

Denna vecka har det handlat om att läka. Självläka från en lång tids plågsamma slag mot mig själv. Jag är en trasig figur och kommer med största sannolikhet alltid vara det. Den sortens människor är ofta de mest intressanta också tycker jag själv –  men jag måste dock kunna bära mig själv.
Jag måste älska det här. Hela alltet.

Så jag har:

– Bokat in mig på behandlingar för kropp och ansikte.
– Sprungit mig svettig.
– Suttit i bastun med en bok med vägledning i “Lycka”.
– Tagit kalla dopp
– Dragit ut min onda tand.
– Mött en andlig vägledare som sa att universum jobbar för mig.
– Varit med mig själv så mycket jag bara kan.
– Låtit läggningen med barnen ta en evighet för att det är så mysigt.
– Börjat att äta mer och bättre.
– Gått runt Subbe Fyr i storm och med favoritlåt i öronen.
– Jag har också varit på en klass i Breath Work med Michelle.

Vad som slog mig då vi satt i en ring och delade våra tankar bland levande ljus och dämpad musik var att jag inte var själv i min vilsenhet. Alla i ringen var i behov av självläkning och självkärlek.

Visst är ni många som slår på er själva?
På ett sätt som ni aldrig skulle göra mot någon annan som stod er nära kan jag tro…

Denna vecka har jag också lyssnat väldigt mycket på musik. Markus Krunegårds “Ben Kött och Känsler“, “Limits” med Arctic Lake och Det Brinner med “Jag lovar dig“.

Jag är en sådan som lyssnar på all text och tycker så mycket om introt i “Jag lovar dig”:

“Hon vill inte ha någon spegelbild längre, ville bara få va ifred. Försökte hitta en plats där hon kunde få vara men allting blev bara svårare. Ju mer hon fick syn på hur spelet skulle spelas – hon vill inte vara med.  Det blev för tungt att andas, fanns bara en väg ut. Hon vill inte finnas mer,”

Och kanske att jag älskar mig själv lite mer idag än i för fyra dagar sedan. Till och med mina sönderbitna fingertoppar med avskavt nagellack, mina högar med “viktigheter” i alla hörn, även fast jag slänger alla kläder på golvet och att det växer svarta hårstrån på min haka, trots min osorterade och obesvarade mailkorg och mina långa röriga listor.

Är du förresten också en sådan som skriver upp punkter på grejer du redan gjort på din lista med “to do’s” för att det är så tillfredställande att dra ett streck över uppgiften?

Vill mest säga att du som kikar in förtjänar all kärlek i världen och att älska sig själv är viktigt. Självplågeri tar så mycket energi och den kan man lägga på annat.

kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Om att älska sig själv

  1. Åh bästa Kristin! Jag är en sån, som skriver upp det jag har gjort och stryker över, jag har så många listor och högar och idéer i huvudet att det inte får plats. Och jag kanske också alltid kommer att vara en trasig själ, men en själ som också läker lite för varje dag och som uppskattar sprickor för att de lär mig något. Tack för att du visar de sprickorna för mig. <3

  2. Å takk!! Så vakkert, så sjele-rensende, så autentisk, så modig. Du er nok!! Hele tiden, tror du har hatt mennesker i livet ditt som har prøvd å få deg til å føle at du ikke er det.
    Vi får alle prøve å være litt snille med oss selv, så lett å si, så vanskelig å gjøre! Jobber med den kritiske røsten selv. Takk for alt du deler, og all inspirasjon, Varm klem fra Norge:)

  3. O yes! Jag är inte snäll mot mig själv och slår hårt! Det märkliga är att jag är precis tvärtom mot min omgivning och i synnerhet i professionella sammanhang. Så det är inte konstigt att jag har blivit sjuk i utmattning tre gånger. Så numera försöker jag vara snäll mot mig själv och sätta upp gränser för min snällhet mot andra. Inte bara den som alltid fogar sig, fixar och bär andra när jag egentligen orkar det. Det blir som att slå sig själv två gånger om. Men det går långsamt, ett steg fram och två steg bak MEN det är en medveten resa och jag tycker mer och mer om mig själv för var dag som går. Jag är värdefull. Du med. ❤️

  4. Precis så. If we knew each other’s secrets, what comforts we should find. Kan hämta styrka i det när det känns svart och tungt. Kram till dig.

  5. Tack för du delar med dig av livet. Både upp och ner. Så som livet är. De känna tröstande att veta att man är fler som i mellan åt jagas i mörkret.

  6. Kristin, jag önskar dig all lycka. Att få titta in hos dig ger mig inspiration, pepp och perspektiv under mina mörka perioder. Har brottats med utmattning, depression och missfall senaste året och att kika in hos dig ger mig en större lust till livet och att omge mig med fint ovh ta vara på de små stunderna. Jag blir så ledsen över att du har det tufft och önskar att allt ordnar sig och blir glad över att du fokuserar mer på att ta hand om dig även om folk omkring dig mår dåligt. Om du gillar att yoga kan jag varmt rekommendera Yoga with Adriene, ex. hennes första 30 day challange där du yogar lite varje dag under en månad. Har börjat yoga varje dag innan jobbet och känner mig mer harmonisk än på många år. Stor kram till dig!

    Här hittar du om du är intresserad: https://m.youtube.com/playlist?list=PLui6Eyny-UzwxbWCWDbTzEwsZnnROBTIL

  7. Hmm ja, självmedkänsla är mycket svårt tycker jag. Jag försöker frigöra mig själv från mina tankegångar, låtsas att det är en kompis till mig som har mina problem, hur skulle jag trösta hen då eller vilka råd skulle jag ge? Inte skulle jag klanka ner på en vän så som jag gör mot mig själv. Hjälper inte alltid, men ibland iallafall…

  8. Så fint du skriver och tänkvärt. Känner igen mig i mycket. Mår dåligt i perioder och vet inte alltid varför. Funderar ofta över meningen med livet och annat. Nu har jag börjat plugga en specialistsjuksköterske utbildning och känner mig gladare än någonsin. På rätt spår kanske man kan säga. Vet att jag rätt var det är ramlar ner i mörket igen, kanske. Men det är okej. Tänker faktiskt ofta på dig och din son. Läser dig blogg varje dag och du verkar vara en så fin och kreativ människa, och hoppas innerligt att allt ska lösa sig för ditt barn! Kram

  9. Hej!
    Jag läser din blogg så ofta jag kan och känner att jag blir stärkt av dig. Jag tog mig ur ett mycket destruktivt förhållande, inte fysiskt, men psykiskt. Jag har dock alltid kämpat för mig och barnen. Kände mig stolt när jag fann kraften till förändring, trots att min dåvarande man gjorde att för att motarbeta och försvåra. Nu har ett av barnen fått diagnosen anorexi och avgrunden har öppnat sig. Jag famlar i mörkret. Kan inte slappna av. Känner mig så otillräcklig.

  10. Åh Kristin. Tack för allt du delar och för att du säger som det är. För så är det för oss alla. På olika sätt. Det river och sliter i mig också, det trasiga och sköra. Skaver och trycker ner. Livet. Ska det vara såhär? Men så viktigt att det finns modiga människor som du som ger inspiration till oss andra. Så vi kan känna oss mindre ensamma och konstiga. Så viktigt!
    Det där med listorna är bra. Jag var på en föreläsning i veckan och hon sa just att man ska göra listor för när man stryker något man gjort får man en liten dopaminkick. Jag gör också listor i efterhand och bockar av. Men det gills också! Stor varm kram till dig! Ta hand om dig och var snäll mot den lilla! Och tack, tack, tack! ♡♡♡

  11. Så fint och viktigt det du skriver. Det är verkligen sant att självförtroende och självkänsla är två olika aspekter av oss som individer, och att inget av det är något statiskt utan kan variera i olika perioder av livet.

    Skulle vi vara utsatta för samma hårda ord vi ger oss själva av någon annan, så skulle vi förhoppningsvis reagera och säga stopp. Men rösten i huvudet kan fortsätta mala utan att vi ibland ens noterar det. Trots detta blir det samma reaktion i hjärnan som om hotet kommit utifrån; sorg, rädsla, skam, skuld.

    I min proffesionella roll inom psykiatrin har jag jobbat en del med compassionfokuserad terapi (CFT) och jag kan verkligen rekommendera boken ”Utan press – om medkänsla, prestation och stress” av Sofia Viotti. Om hur vår önskan om att prestera lätt kan slå över i stress och oro, och hur vi mha självmedkänsla kan hitta ett bättre sätt att förhålla oss till det och livet i stort.

    Önskar dig all lycka i ditt sökande efter en större acceptans och tröst då livet stormar ❤️ Du är en inspiration för så många och även för mig. Ha en riktigt fin dag! Kram

  12. Hej!
    Jag skickade en kommentar igår från telefonen men jag vet inte riktigt var den tog vägen.

    Jag går igenom en bearbetningdperiod nu. Prolonged Exposure, KBT. För mig är det tydligt att jag tryckt undan mina traumatiska upplevelser. Ville inte att de skulle påverka mig och få förstöra mer av mitt liv. Men genom att förtränga för att bli stark behövde jag förtränga och förtrycka viktiga delar av mig själv. Ett liv utan att leva ut sorg och känslor när de kommer blir ett hårt liv. Jag har kunnat ge kärlek och värme till andra men inte till mig själv.

    Jag tycker att det är svårt, mycket svårt. Att öppna upp gör så ont för det finns så många ledsna barn i mig. Men jag försöker krama om dem lite mer nu, ett i taget.

    Din text talade direkt in i hjärtat på mig. Tack! ❤️

    Att ge sig tid att leva ut oro, sorg och smärta. Att ta hand om sig själv. Att tillåta sig stanna upp och känna. Allt det tror jag på, nu. För att förtränga har uppenbarligen inte fungerat, inte i mitt fall. Det blev ett ansträngt liv med två utmattningssyndrom. Får vara nog nu.

    Livet testar oss och det kommer inte bara ont ur det. Svåra händelser ger djup, perspektiv och kanske verktyg att kunna hjälpa andra och bidra till en vackrare, mjukare och vänligare värld. Du är där, du använder din erfarenhet på ett mycket fint sätt som hjälper oss som följer dig, och det inspirerar mig.

    Stor kram, Camilla
    (en som förhärdats av våld och våldtäkt i barndomen och gått igenom en period med mkt svårt sjukt barn, som testat livet som maskin och numera försöker vara snällare mig mig själv och vårda mig själv)

  13. Fin och viktig text, Kristin!
    ”Man kan älska sig själv” sa Siri ofta redan när hon var typ 2-3 år och jag sa att jag älskade henne. Såå härligt och jag hoppas innerligt att hon håller kvar det livet ut! Kärlek till dig ❤️

    1. Intressant kommentar. Säger mycket om vår samtid där vi följer individer på en skärm via sociala medier och tror att vi vet hur de lever sitt liv fast man endast får ta del av en bråkdel.

      Jag lever ett mycket bra liv, helt rätt. Men precis som alla andra går jag igenom sorger, kriser och andra trauman i livet.
      Detta är ingen dagbok och jag väljer att lämna vissa delar av mitt liv helt utanför detta utrymme. Jag delar bara det jag tycker är relevant för er läsare och försöker hålla min familjs sorger utanför.
      Men för att ge dig en liten inblick i hur min senaste tid har varit så kan jag berätta att vårt barn är väldigt sjukt. Han har haft en kritisk period den senaste månaden och vi var nära att förlora honom. Mer än så vill jag inte dela.

      1. Hej, förlåt, det var en dum kommentar från min sida!
        Men, jag har svårt ibland att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider men vill inte ‘avslöja’ vad det handlar om. Inte att man vill veta detaljer, men om du hade t.ex. skrivit: jag har en tung tid pga av mitt barn är sjuk så är det mer trovärdigt och du ‘avslöjer’ nånting eller berättar i detalj. Det är klart att det inget du måste göra för dina läsare
        Men om man ser jättefina bilda, galabesök och mkt annat är du svårt att tro/förstå.
        Själv går jag också genom sorgen pga av min systers död i somras…
        Hoppas att ditt barn blir frisk igen!!!
        Förlåt en gång till!

        1. Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. Avicii är ett tex ett sådant exempel. Hade han inte delat genom sin dokumentär så hade vi inte förstått alls. Kanske trott att det handlade om drogmissbruk snarare än svår ångest. Han visade att ångest kan plåga oss människor även i ett liv präglat av lyx och rikedom. Och det är inget konstigt med det. Det går inte att köpa lycka.

        2. Tänker att alla har vackra saker och företeelser i sitt liv, precis som Kristin, men tar inte riktigt vara på dem under tuffa påfrestningar och perioder, vilket Kristin ändå gör genom sin blogg. Det svåra och lätta/vackra samexisterar hos oss alla så varför kan man inte tro att någon har det svårt trots vackra bilder? Utforska, se, samla och höj upp allt det goda och vackra i ditt liv trots svåra prövningar.

  14. Vi försöker vara och leva upp till så mycket i livet, vi jämför våra misslyckanden och tillkortakommanden med andras highlight reels (sociala media), lever med smärta och skam över det som varit och det som aldrig blev. Vi försöker pussla ihop bitarna av oss som är sönderslagna i tusen bitar bara för att gång efter gång inse att varje ny sak vi prövar så småningom inte funkar.
    Vi är trasiga, det är ok. Det finns en som inte är trasig, som älskar dig precis som du är, som aldrig kräver något av dig men vill ge dig allt du inte har, som har lidit allt för dig, som tog din skam och skuld en gång för alla. Han kan läka hålen, sätta alla bitarna tillrätta och ge frid en gång för alla. Allt blir inte perfekt men du vet att du inte är ensam längre och hans perfektion täcker alla dina tillkortakommanden. Han är inte populär i Sverige längre men han finns här för dig. Han väntar så länge det behövs för att du ska våga säga ja, våga hoppas, våga tro att han älskar dig gränslöst. Han dog för dig, blev spottad på för dig, torterad, slagen och hånad. Inte för att han förtjänade det eller var tvungen, han valde att göra det för dig, så att du inte skulle behöva. Han heter Jesus.
    Kyrkan och kristna generellt har många gånger gett många en felaktig bild av honom, men gå tillbaka till källan, Jesus personligen, för han är perfekt och han älskar dig helt och hållet. En bra startpunkt fast på engelska är
    https://youtu.be/MKmq7L0d0wY
    https://youtu.be/RZW7eTbT1Mk

  15. Jag kände mig också trasig i hela mitt liv, tills jag gick i KBT, och senare upptäckte Divine Openings. Från att ha haft allvarliga problem med ångest lever jag nu ett liv som bara var en dröm då. Min horisont har vidgats hundra gånger om. Självklart har jag fortfarande en vardag och tillkortakommanden, men jag känner mig aldrig trasig och har inte haft problem med ångest på tio år. Jag vet att det finns många vägar att gå, men vill gärna dela med mig om något som hjälpt mig väldigt mycket, kanske kan det hjälpa någon annan. En bok om tankefällor: https://www.goodreads.com/book/show/40379612-de-tio-dummaste-misstagen-klyftiga-personer-g-r-och-hur-man-undviker-dem
    Och framför allt, Lola Jones’ Things are going great in my absence https://www.divineopenings.com/things-are-going-great-in-my-absence-spiritual-book
    Allt gott!

      1. Åh vad glad jag blir, och jag hoppas att de kan vara till hjälp! Igår träffade jag en man som förmedlade en underbar historia om livsvisdom, kondenserat i ett citat: “Ta hand om dig själv i din ungdom, för du vet aldrig vilka vändningar ditt liv kommer ta och hur fantastiskt ditt liv kan bli.” Om du skulle ha några frågor eller funderingar kring Divine Openings får du gärna höra av dig. Tack för din underbara blog. Önskar dig och familjen massor av kärlek och helande!

  16. …vet att du berättat att du haft en jobbig tid i din ungdom i en relation. Jag har själv haft en barndom fylld av misshandel och blev nyligen diagnostiserad med Complex PTDS. En bok rekommenderades av min samtalsterapeut ”The Body Keeps The Score” av Bessel Van Der Kirk. Om att forskning visat att kroppen kommer ihåg det man varit med om och att man blir på helspänn mycket. Djupandning och saker som Yoga och Qigong är bra och läker kroppen från trauma säger forskning fortsatt. Att all som varit med om trauma inte riktigt fullt lever i sin kropp. Att den är lite främmande på något vis. Att det behövs mer än samtal och resonerande för att läka trauma. Att man måste börja med kroppen. Att lugna den.
    Kanske ett tips att läsa den..eller kanske känner du inte att detta är något intressant alls, men fick för mig att nämna den.
    ❤️

    1. Ja, tack! Jag har tänkt mycket på det, vad för spår så traumatiska upplevelser sätter sig i kropp och sinne. Tusen tack för bra tips och råd.

  17. Apropå musik, lyssnar du på Säkert(Annika Norlin)? Tror du skulle gilla. Tex senaste skivan Arktiska Oceanen (Skadat exemplar!) och Däggdjur-skivan. Balsam för själen!

  18. Du är bra, du. Klokaste rösten i bloggvärlden, den enda jag tar mig tid att läsa. Det är en tung höst för många, tänker jag. Jag försöker låta kroppen övertala huvudet och sinnet. Sträcker extra mycket på mig, tar ännu längre steg, när impulsen är att huka och smyga längs väggarna. Jag behöver inte säga något eller prestera något, bara låta mig finnas och ta plats. Just nu får det räcka.

  19. Åh du fina sköra lilla starka Kristin. Du är så modig och jag tror nog att jag är lite kär i dig. Tack för att du delar med dig (igenkänningen är nästan total) och för att vi andra trasiga får känna oss lite mindre ensamma. Jag tror att du inspirerar många till att våga lite mera, acceptera sig själv iallafall ngt lite mer och att våga duga som man är.
    Tusen Tack! Marie

  20. Känner sååå igen mig i din text och har fram till nyligen känt mig väldigt ensam i den känslan. Tack för att du delar så att vi kan hjälpa varandra. VARM KRAM

  21. Hej,
    Vad mycket jag känner igen mig i det du skriver. När jag kom till avsnittet om att på lista skriva upp och dra streck över det redan gjorda så började jag skratta, jag gör likadant. Finns åtminstone något jag gjort och känner mig nöjd över…
    Varma kramar

    1. Klockrent! Jag gör det hela tiden för att känna mig lite duktigare än vad jag egentligen är. Lurar mig själv liksom. Verkligen “fake it till you make it”

  22. Tack för att du delar med dig och visar hela bilden av dig själv. I en värld av sociala medier där många känner stress för det perfekta hemmet, den perfekta outfiten, den perfekta träningsformen, den perfekta frun/flickvännen/mamman/partnern, den perfekta karriären, den perfekta egentiden, den perfekta partiden, den perfekta familjen, det perfekta hembakta brödet, den perfekta ALLT – i den världen som finns överallt känns det extra viktigt att visa verklighetens helhet där lycka och svärta varvas om vartannat. Så tack <3
    Ta hand om dig och var snäll mot dig själv.

    1. Tack själv för din kommentar. Håller med, det känns viktigare och viktigare att glänta på den dörren då det finns så mycket press och stress på det “perfekta” i samhället. Perfekt är tråkigt och vi är alla människor, lite trasiga och knasiga. kram

  23. Ja visst är vi många som kämpar. Som av någon anledning har gått sönder. Man behöver inte ens vara trasig innan. Till och med när man är utmattad så har man ska mycket krav på sig. Du måste yoga, du måste gå en promenad varje dag, du måste våga utmana dig själv, du får inte vara rädd, du orkar så mycket mer än vad du tror. Nej jag kanske bara behöver sitta här en stund och gråta. Och bli arg!