Otvättat hår, nedbitna naglar, tandvärk och gammal lusekofta på. Inget kan få mig att skratta idag – det är mer än bara tandvärk jag bär på.

Knäppte bilder i ett vardagsrum badande i höstsol och skrev ett inlägg  jag raderade efteråt. För skört och nära inpå.
Vet av erfarenhet att jag måste gå igenom och pussla ihop det trasiga innan jag kan dela. För visst kan man dela det sköra och svåra i livet.

Att släppa rustningen då och då och gråta ut ihop är helande. Men släpper du denna rustning vid fel tajming så kan du lätt få en överraskande spark rakt i solarplexus.

Mina buketter. Jag plockar, flyttar runt och fixar för att få det lite fint. Bästa terapin kan man tycka.

I vissa hörn ligger det alltid massa grejer som hör hemma någon annanstans. Och då har jag inte ens öppnat skåpsluckorna och visat er vad son finns innanför…
På vissa platser i hemmet behöver jag alltid ha det undanplockat och på vissa ställen funkar total kaos. Viktigt med balansen sa de va…hehehe..

Eller precis som Johanna Bradford sa en gång ”Nu så förstår jag för första gången någonsin vad min mamma menat när hon sagt att de som har för städat hemma försöker i själva verket städa bort något annat.”

Försökte mig på att ta tvätten idag. Kom bara en våning och sedan fortsatte någon annan och bar ner till tvättstugan och startade maskiner. Jag är så bra på det där – en uppstartare är vad jag är. De är viktiga i en arbetsgrupp har jag förstått säger jag högt så ingen tycker jag är flummig och lat. Inte för stt jag bryr mig så mycket om vad folk tycker.

(harkling…lögn, tyvärr!)

Lång kvällspromenad, ett långväga samtal i lurarna under tända gatlampor och sedan vill jag säga godnatt.

Så trösterikt att ha en så här fin kille att dela dagarna med. Nu finns det inget mer att skriva – bara  vad Kristian Gidlund sa innan han lämnade.

“Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden.”

 

 

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Om måndagen – skört och trasigt”

  1. Så sant som det är sagt, med åldern känner jag allt det Kristian sa blir mer självklart. Min man skrattar åt mitt uttryck ”det är bara pengar”, men det är ju det.

  2. Så viktigt att ha fina personer omkring sig när det är skakigt och tufft. Någon som bär ner tvätten, någon med mjuka tassar och så en fin vän och ett par barn på det. Och så Kristians ord ❤️

  3. Så fint Kristin! Väntar också in den rätta stunden att ta av rustningen för att läka skavsår och gå vidare. Starkare och lite mer rakryggad… Hoppas att det du bär på lättar snart…

  4. Ibland finns det inga ord som räcker till. Sänder värme och kärlek från mitt hjärta till ditt.

  5. Jag känner mig glad o tacksam idag för printen från fgl kom idag. Jag drar doften från mitt te och känner mig lycklig. Min syster ringer o vill berätta att hon inte mår så bra. Försöker hitta rätta orden för att inspirera o peppa. Det är så många som mår dåligt. Jag vill hjälpa alla…så jag skickar en kram till alla som läser detta. Om ingen annan sagt det till dig idag så säger jag det till dig. Du är underbar och fantastisk. Du är unik och utan dig skulle du fattas oss. Kärlek till dig.

  8. Tack för att du delar med dig, fint att läsa. Vi har alla de där dagarna. Och jag blir så glad av att läsa att det finns fler i gångsättare än jag. Queen of not completing som jag är.

    Kram!

    1. hahaha, jag är expert på detta. Tur att höra att jag inte är ensam som sagt. Fast vi är riktigt viktiga – utan oss hade inget skett. kram

  11. Tack för att du delar med dig, känner mig också trasig och skör denna höst, känns mindre ensamt av sådana här inlägg

    1. tack, det ska jag tänka på. Vi är alla lite sköra och trasiga i kanterna och det är fint att man hat varandra. kram

  12. Kram till dig. Så trösterikt ändå att dela att det är jobbigt, nyanserna i livet. Du är modig och bra. Har själv haft en jobbig höst och känner mig ännu lite vilsen. Men livet går ändå framåt, som en våg. Det vänder ju uppåt så småningom. Sköt om dig!

  13. Åh, i söndags kraschade jag på liknande sätt, måndag blev en ”baksmälledag”, tom, urblåst med värkande hals och tät näsa. Allt detta efter många tårar och ångestskrin. I natt drömde jag en dröm som stannade kvar när jag vaknade. En dröm som ville stödja mig i insikten att han inte finns kvar hos mig. Jag har ett nytt liv att leva. Mitt liv tog en krokig sväng efter abrupt motorstopp för ett år sedan. Därefter har jag försökt överleva med ångest och sorg som reskamrater. Drömmen hjälpte mig se att det är min önskan om ”att allt vore som förr” som skadar mig, ger mig ångest och ont i kroppen, inte han, egentligen.
    Så lätt att ge andra skulden, men visst, även alltför lätt att ge mig själv skulden. Inget är egentligen rätt, det är tankarna som skapar den ångest som river inom mitt bröst. Jag vill släppa dessa tankar, be dem gå, sluta lyssna på dem. Trösta dem med ord som lugnar dem, ger dem trygghet att självmant lämna mig. Ge mig själv trygghet att lägga undan det gamla bagaget och gå vidare med lättare packning, vidare på en väg som inte riktigt är lika tydlig som den förra, men som ändå viskar att jag är välkommen att följa med.

    1. Känner med dig. Tack för att du delar, det betyder mycket. Skickar dig värme och en önskan om att gå vidare mjukt.
      LYCKA – det förtjänar vi alla. kram

    2. känner ju inte dig, men kan känna igen mig mycket starkt. nu är det nästan två år sedan sedan jag abrupt blev berövad familjelivet, som jag tänkt det. utan förvarning. så mycket skit. men nu är jag över på andra sidan. även om det går upp och ned fortfarande. och jag tror att man är tvungen att gå igenom den där svarta fasen, som ju är olika lång för olika människor. men någon gång måste man våga ge sig själv det nya. sluta tycka synd om sig själv. se det man har. våga säga ”jag mår bra” för att till slut känna det själv. så var det för mig. varmt lycka till!

  14. Jag tycker om din blogg för dina bilder, ditt hem, din trädgård, ditt Varberg mm. Men också för detta, ditt djup. Att du visar det självklara, att allt inte är rosenrött och perfekt jämt, varken på utsidan eller insidan. Tack!

  15. Herregud vilken vacker bild pa er hund..Hoppas pa en fin dag for dig i morgon…
    Kram pa er bada!

  17. Tack för att du ändå delar med dig av det du orkar. Har också en skitdag. Vi får hoppas att imorgon blir bättre <3

  18. Fine dig som du skriver om alt det smukke, det svære, det skrøbelige og alt indimellem.
    Sender dig tanker og tak for at du deler..også det som er svært.❤️

Kommentarer stängda