”I don’t look as though I would be great in the city. I don’t often wear shoes, my hair is wild and I like good conversation. I would rather look like I belong in a forest anyway.”
När jag såg den här uppdateringen på Instagram häromdagen tänkte jag på Mir och mig.
Vi går ofta runt med avskavt nagellack, oborstat hår som borde klippas och mascaran på sned. Jag tar på lite rött läppstift och känner mig fin ändå. Mir brukar pudra lite glitter i hårbotten som tjusigt faller ner i pannan och se fab ut hela veckan.
Tänkte också på förra veckan då jag var på flott mingel med vansinnigt vackra tjejer med stenkoll på stil och jag lät mina medhavda passande pumps ligga kvar i väskan – gick runt i röd prickig långklänning och Dr Martens istället.
Missförstå mig inte. Jag älskar kläder, nagellack och tjusig make up, drömmer om en Chanel väska och vill ha samma glow i ansiktet som Emma Unckel.
Men jag är så glad över att jag inte längre känner att jag måste passa in. Jag gör som jag vill. Skönt.
Ovan är ett praktexempel då jag skulle gå på gala med Johanna och Malin och hade sett på tidigare mingelbilder att de flesta bar svart. Helt plötsligt stod jag där i svart långklänning och kände mig obekväm. Hatar svart på mig själv ju.
Tänker att det finns många där ute, som liksom jag, inte känner sig helt bekväm i alla lägen. Man sneglar på andra och tänker att man gör likadant, så blir det nog bra.
Men nu de senaste åren – det är så skönt att kunna släppa ner axlarna och vara trygg i den jag är. Jag duger.
Vet inte hur jag hamnade här – kanske är det åldern eller så tänkte jag att jag struntar i vad andra gör och klär mig i det som gör mig glad.
När vi ändå snackar avslappnad stil som gör mig glad…
Hur smashing är inte Hedda i magasinet The Routine? Älskade alltihop. Fast mest de röda läpparna och de osminkade ögonen såklart.
Jag tänkte faktiskt på det häromdagen, att även om vi har väldigt olika stil, så är du nog en av mina största inspirationskällor när det kommer till kläder och stil!
Jag besökte Varbergs stadshotell med min dotter en sommar för några år sedan. Gick förbi en kvinna som kändes bekant. Hon var så självklar, karismatisk och levande. Har alltid tänkt att jag skulle vilja berätta för henne vad hon förmedlade på bara några sekunder så nu gör jag det!
Sååå bra skrivet! Har hela livet brottats med dessa ständiga jämförelser och känslor av osäkerhet och även om de till viss del finns kvar så känner jag att jag blivit betydligt mer benägen att stå fast vid det som känns bra för mig. I synnerhet efter livets största överraskning, när jag gick från ett till tre barn på ett bräde! Efter det (har nu gått 2, 5år) känner jag mig väldigt ofta oövervinnelig 🙂 Älskar din blogg och din personliga stil!
Godt sagt og tenkt! Og det er akkurat derfor du er en stilinspirasjon for meg. Awesomeness+ ease <3 What is not to love?
Åh, vilken fin komplimang. Tack!!! Ha en fin helg nu
Det är skönt att bara kunna vara sig själv (för det mesta i alla fall) men det har tagit sina år att komma dit. Och klart, det finns många stunder av osäkerhet med de är lättare stt stå ut med nuförtiden. Det är jag glad över.
Precis! Du har så rätt. 🙂 Kram K
Det är svårt det där. Själv är jag trygg i mig själv när det inte gäller mitt utseende; när jag tränar och tävlar i mina sporter, när jag rider, när jag är på fjället eller simmar i havet. I min relation med mannen. Egentligen det som är viktigt.
I många andra sammanhang känner jag mig ful, osäker, utan stil. Jämför mig med andra och det faller alltid ut till det sämre för mig.
När det upplevs att en person har en egen stil tror jag att det är precis som du skriver; att personen är avslappnad i sig själv och sitt val av kläder.
Tycker du och Mir ser fantastiska ut!
Tänker att – vad skönt att du känner styrka och trygghet i det du beskriver. Det som är viktigt!
Önskar du kunde blomma ut i din klädstil och hitta dig själv där också. Massa kramar