Om vårt bröllop

1 november, 2019

Jag var och hämtade min trasiga vigselring hos guldsmeden och kom på attt jag skulle dela med mig av vår bröllopsdag på bloggen.

Min Jonas och jag har varit gifta i över tolv år nu och jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar den här människan mer för varje år som går. Att följa hans livsresa och utveckling på så här nära håll är en fantastisk förmån. Är så stolt över honom. Han får mig att vilja vara mitt bästa jag.
Beundrar verkligen Jonas med sitt stora hjärta och generösa sätt att ta sig an livet.

Klart att vi inte trippar runt på små moln varje dag, så ser ju inte vardagen ut – men vi har haft stora utmaningar i livet och då har det varit extra viktigt att vara sammansvetsade i relationen.

Jonas friade då jag var gravid med mellanbror och ett år senare gifte vi oss i Varbergs kyrka.
Jag drömde om ett stort bröllop iklädd prinsessklänning och ägnade många timmar med att planera den här dagen. Vi bokade upp Rikssalen på Varbergs Fästning och bjöd in runt nittio gäster – blandat kompott av familj och vänner.

Hade vi gift oss idag så hade vi gjort tvärtom. Det hade blivit borgerligt, middag med närmsta familjen och en cykelresa genom franska landsbygden… Haha.. prioriteringarna förändras i livet.

Storebror fyllde åtta detta år och var spänd av förväntan denna dag. Lillebror fick åka med barnvakten efter vigseln men vår stora var med hela dagen och kvällen. Så fint.

Vi hade ett tufft år bakom oss då vi förlorade Jonas lillebror två månader innan vår egen son föddes. Vi frågade sjukhusprästen som hjälpt oss genom sorgen om han kunde viga oss – han hade haft hand om både begravning och dop för oss de senaste månaderna och det kändes fint att han var med oss genom denna dag också.

Det var sannerligen en kärlekens dag.

På vissa bilder ser det nästan ut som jag är naken. Hade köpt en vit korsett med knyte i ryggen och en gigantisk tyllkjol. Fick ha med mig en vän som höll upp kjolen varenda gång jag skulle gå och kissa.

Tänk att man var så slät i hyn en gång i tiden… Helt otroligt ju.

Märkligt att göra entré på detta sätt känner jag så här i efterhand. Hade gärna kört in i en jeep som Petter och Linn  –  men det var andra tider då och man får försöka att inte döma ut sina egna idéer så hårt i efterhand.

Skål på dig goding.
Fästningen är verkligen en fantastisk plats att fira på.

Middag med varma tal och klassisk bröllopstårta med vita rosor på – precis som i min bukett.

Sedan blev det dans! Jäklar vad vi dansade. Det var det roligaste och bästa med hela dagen tycker jag. Alla var så lyckliga!

Vi hade lagt engångskameror på alla bord och hade väldigt roligt då vi några månader efter hade framkallat och satt och tittade på resultatet. På ett sätt är jag väldigt glad att vi gifte oss innan smartphones och Instagram fanns.
Man blir ju närvarande i stunden på ett annat sätt utan telefonen och sociala medier.

Dansfötterna värkte i flera dagar efter den här dagen och när jag tittar på fotona blir jag alldels varm i magen.

Tänk, redan tolv år. Och nu har jag lagat min ring och satt i en ny sten. Kanske dags för nya löften och en liten privat ceremoni på stranden i kärlekens tecken. Vem vet…