Karolina:
Ett nytt önskeinlägg om du fortfarande är öppen för det. Reflektioner kring boken Let them. Lånade den och tänkte att det var precis vad jag behövde men fastnade inte alls för innehållet och tycker inte alls tankesättet var självklart att appliceras. Skulle dock gärna vilja tycka om boken och dess innehåll så tankar kring den vore kul att höra.
Spännande Karolina! Berätta gärna om din upplevelse och så är jag så nyfiken på vad ni andra kände för boken också.
“Let Them” av Mel Robbins är en bok om att släppa kontrollen över andra människor och i stället rikta fokus tillbaka till sig själv. Den utgår från insikten att vi ofta lägger mycket energi på att försöka förstå, påverka eller förändra hur andra beter sig, något vi egentligen inte kan styra över.
Genom att i stället tänka “let them”, låt dem, kan man släppa frustration, oro och behovet av bekräftelse. Låta människor tycka, välja, komma eller gå. Och i nästa steg: “let me” , vad väljer jag att göra nu?
Boken handlar om att sätta gränser, stå stadigt i sig själv och ta ansvar för sitt eget liv och sina egna reaktioner. Resultatet blir ofta mer lugn, tydlighet och frihet och en känsla av att inte längre dras med i andras beslut eller beteenden. Skönt!
Har ni läst boken? Nu var det ett tag sedan jag läste den men vet att jag verkligen fick hjälp av tankesättet att gå vidare, sluta jämföra mig samt bry mig mindre av hur andra agerar och vad de gör. Inte dras in i andras kriser på samma sätt och försöka lösa andras problem. Mycket i mitt sätt att agera i nära familjesituationer, jag fick tröst och stöd i kring hur jag ska agera.
Men också i kapitlet om vänskap i vuxna relationer. Hur vi går ut och in i olika sammanhang i livet och växer ifrån varandra. Inte se det som ett misslyckande och få känslor av exkludering utan att med kärlek förstå att allt är precis som det ska vara.
Jag har under hela mitt liv levt med medberoende till kroniskt sjuka familjemedlemmar och mitt liv har till mångt och mycket formats kring hur deras dagar ser ut och vilken plats de befinner sig på. Boken hjälpte mig med mer acceptens till att släppa taget och rå om mig själv mer, inte leva mitt liv genom andra och känna skam och skuld över min egen lycka för att andra mår dåligt. Komplexa känslor som kräver mycket personlig utveckling och medvetet arbete då mönster har format mig från tidigare generationer.
Ska kanske läsa boken igen då jag är på en annan plats just nu. Se om den fortfarande tilltalar mig. Den var väldigt amerikaniserad i sin retorik, men om man bortser från det och plockar russinen ur kakan och fokuserar på budskapet så gav den mig mycket och jag brukar rekommendera den.
Berätta gärna om er upplevelse.
En annan bok som jag var pepp på att läsa men som bara skapade obehag inom mig var ”Alla fyra” av Miranda July.
Boken följer en kvinna i medelåldern som lämnar sitt vardagsliv och ger sig ut på en resa, men istället för att fortsätta långt bort, stannar hon kvar på ett motell i närheten. Där börjar en inre och yttre resa som handlar om vem hon är, vad hon längtar efter och hur hon vill leva. Om att omvärdera livet mitt i livet.
Lust, närhet och ensamhet. Frihet vs ansvar. Kropp, åldrande och identitet. Allt det där vi kvinnor funderar över runt 45-50, tänker jag. Boken är lite ovanlig i sin ton, den har ett rått och snuskigt språk, den är ärlig och rätt så provocerande. Den vågar ta upp tankar och känslor som många kanske har, men inte alltid pratar om. Jag gillade inte huvudkaraktären, tyckte hon var gränslös, respektlös och tappade kontrollen totalt. Så det säger väl mer om mig tänker jag. Är livrädd för att själv agera på detta sätt och tyckte hela handlingen var djupt märklig och ångestframkallande, hahaha! Vad tyckte ni?
Jag köpte också Let them och i hopp om att hitta verktyg för mig i min vardag, men kände mig blåst. Borde vid det här laget har lärt mig att det som pumpas ut på nätet inte alltid är av den kvalitet som det utmålas att vara. Det var nog den alltför amerikanska retoriken som gjorde att den inte alls funkade för mig.
Köpte även den super hypade Alla fyra och orkade inte ens igenom den. Den hamnade i återvinningen. Var inte ens värd att ge vidare till någon annan.
Hur då blåst? Blir nyfiken.
Jag kan verkligen hålla med om att det inte vara nya upptäckter i hur man bör agera som människa utan mer en påminnelse i att du väljer själv om du ska dras med i andras drama eller hur du agerar på olika situationer. Att bara skaka av sig, acceptera och ta ansvar för sitt egna liv och mående kan man nog inte påminnas om för mycket. Men tilltalas man inte av retoriken faller naturligtvis budskapet platt.
Den amerikanska retoriken är en aning provocerande och jobbig att läsa/lyssna på – hur kommer det sig? Präktigt och självgott ofta. Ska kanske ge boken en till chans och se om den landar på ett annat sätt nu – har för mig jag lyssnade på halva och läste halva sist.
Alla Fyra var jobbig att ta sig igenom, jag ville läsa ut den för att bilda mig en egen uppfattning.
Jag har inte läst boken, men har sett intervjuer där hon berättat om konceptet. Jag har använt det ganska intensivt det senaste året och det har hjälpt mig mycket i att släppa det jag inte kan kontrollera. Vilket varit viktigt. Ett enormt bra verktyg tycker jag!
Det låter bra! Heja dig!