Vi kom hem från Frankrike under sen eftermiddag denna tisdag och jag kastades rakt in i arbetet. Det har gått sådär faktiskt. Jag känner mig ofokuserad och rätt korkad. Som att jag inte har koll på situationen och det skapar en osäkerhet. Men det kanske tar några dagar innan man får fatt på sig själv efter en ledighet.
Vi åkte ner till Subbe Fyr för att fota kollektionen som släpps denna söndag. Det blåste så in i tusan så vi knäppte lite foton i en skogsglänta då solen strilade ner bland bladverket ovanför.
Det är alltid lite svårt att redigera bilder med mycket grönska i sig tycker jag. Den gröna kulören sticker iväg i redigeringen och det är inte alltid kläderna syns jättebra när det är en så livlig bakgrund.
Då är det här bättre. En himmel, grå klippor och ett hav. Allt i monokroma kulörer som inte sticker ut och tar över.
Men vinden var en utmaning.
Solen kom och gick så det var också knepigt att få till en enhetlig serie med foton då väderförhållandet skiftade hela tiden.
Till slut sa jag bara ”nä, nu ger vi upp” och så packade vi ihop oss och tog oss hem. Min modell Nütie gjorde som vanligt ett strålande arbete och kläderna är ju fina. Det är väl fotografen då som inte var i sin bästa form… Reklam. Men i alla fall. Kläderna har lansering denna söndag 15.00 i vår webbshop och redan nu kan man köpa plaggen i butiken i Varberg. Där vi för övrigt har sommartider just nu och öppet måndag till lördag v27-32.
Vi har gått in i högsäsong och stadens fylls av sommargäster som vill njuta av vår fina kuststad. Överallt är det konserter, food trucks och andra kul saker som händer. Som varbergare får man nu planera sin dag lite bättre för att kunna ta sig fram med bilen, handla och göra ärenden. Det är köer överallt. Det bästa är att bada i havet tidig morgon och utföra ärenden då också och sedan ställa bilen resten av dagen och ta cykeln.
Hahaha. Sommartider hej hej.
Ha nu en fin dag.
Vi kör upp igenom Europa och turas om vid ratten. Jag skulle förbereda fredagens föreläsning men får ingen ordning på uppkopplingen när jag ska ladda upp bilder så det är svårt att arbeta. Jag lyssnar på poddar och dokumentärer istället. Under natten på Auto Bahn lyssnar vi på en dokumentär om en man som svarar på ett Nigeriabrev. Han ska få ärva miljoner och han tänker att ja, det kan ju vara nice och sedan är bollen i rullning. Han blir av med sitt hus, grannens hus och skuldsätter både sig själv och andra, bryter löften till barn och slutligen hamnar i fängelse. Tänk vad man kan dras in i. Varför kallas det Nigeriabrev, måste googla.
Vad är Nigeriabrev?
Den moderna formen av Nigeriabrev är att du får ett mejl (eller i mer sällsynta fall ett brev på posten) från en person som behöver hjälp med att föra ut en stor summa pengar, ofta mångmiljonbelopp, från ett annat land. Om du bara hjälper till kommer du att få en viss procent av beloppet.
Jag hängde upp en tavelvägg innan jag lämnade och korridoren utanför sovrummen blev lite mer klädd. Egentligen hade jag velat måla både golv och tak men vi hade bestämt oss för att inte ”fixa” så mycket denna semester. Mer av läsa, sova, prata, spela och äta. När jag frågar min man vad som var det bästa med resan så svarar han barnen – alla samtal med dem.
Vi befinner oss i mellanlandet. Eller det gör man ju alltid, mitt i olika utvecklingsfaser hos barnen och så gäller det att som förälder försöka att ta lagom plats och knacka på. De yngsta var med och de är arton och fjorton – på väg in i vuxenvärlden. I vår vardag så finns det vänner, skola och intressen som gör att man inte hänger 24/7 – barn i den åldern hänger ju gärna själva på sitt rum och chillar också. Att få umgås så här mycket med dem och ha så fina samtal har varit en ynnest – känner mig väldigt tacksam för det. Bra också att jobba på relationer och förtroenden i början av sommaren då man har ett helt lov framför sig.
Det var mitt i ett sommarlov jag själv gick vilse och sedan hittade jag inte tillbaka till ett normalt liv förrän tio år efter.
Jag tänker på bloggen. På sommaren brukar jag ofta öka lite i min kommunikation och få fler följare. Jag antar att det är många influencers som gör exakt tvärtom och vilar från att skapa innehåll och då finns det ju mer utrymme för mig. Människor har tid att läsa bloggar på semestern och slinker in efter de läst nyheterna på paddan eller lyssnat på en podd.
Hur ser ert digitala beteende ut på sommaren?
Är det något speciellt ni vill att jag skriver om så låt mig gärna veta.
Jag tänker på sättet jag kommunicerar och på tonaliteten. Den varierar. Ibland känner jag mig tom och har egentligen inte något att berätta och då kanske jag skriver om recept, resetips, inredning eller trädgård. Ibland funderar jag över något och vill bolla med er. Väcka olika perspektiv hos varandra. Ibland tycker vi inte lika och det är okej.
En sak jag tänkt på med min kommunikation är att jag vill vara tydlig.
Ibland lyfter jag dm och kommentarer jag får skickade till mig så att vi kan diskutera ämnet. Eller för att visa ”här går en gräns”. Syftet är aldrig att hänga ut någon läsare – och ni är ju alla anonyma ändå så jag tänker att det inte spelar någon roll. Syftet med detta är att på ett neutralt sätt prata om hur man kommunicerar vettigt och respektfullt digitalt. Är det så fel?
Lättkränkt eller tydlig med mina gränser?
Ja, det verkar verkligen vara olika uppfattningar kring kommunikation. Jag skulle vilja hävda att jag inte är kränkt – jag är van vid andras åsikter om mitt liv efter 17 år som bloggare och ser det om en del av jobbet. Men jag är däremot väldigt bra på att sätta gränser.
Ju längre in jag tar mig i den här branschen desto viktigare blir det för mig att vara tydlig med vad jag tycker är okej i mina forum. Det är så otroligt lätt att bara vilja vara en ”people pleaser” då manjobbar med det jag gör för dels är det obehagligt att bli ifrågasatt offentligt och för det andra så är ju ni följare mitt kapital. Klart jag vill vara omtyckt för annars kommer ni ju inte hit och tar del av det jag berättar. Eller hur?
Ja, där är vi överens tror jag. Sist jag skrev om detta så fick jag feedback om att hen inte vill kommentera hos mig för hen är rädd att göra mig arg. Är det så farligt då? Att vi inte är överens?
Om man skriver något som man vet kanske landar på ett jobbigt sätt hos mottagaren? Är det så fel och konstigt att mottagaren reagerar? Är inte det intressant – då kan ju dialogen fortsätta kring perspektiv och så kanske vi båda lär oss något om livet utanför vår egen bubbla?
Jag brukar inte lämna den sortens digitala avtryck på Instagram eller bloggar. Jag vet inte varför – jag är väl inte den sortens läsare helt enkelt. Jag scrollar och när jag tycker någon är för korkad, ointressant, omedveten eller fattar dåliga beslut så går jag bara därifrån och inte tillbaka. Men jag tycker alltid det är väldigt intressant att läsa den sortens bloggar där dialogen fortsätter med olika perspektiv i kommentarsfältet. Hurra för er som engagerar er!
Nu sitter jag bland mina blommiga kuddar i soffan i Varberg. Kamerabatteriet är fulladdat för dagens fotografering och jag har påbörjat arbetet med fredagens presentation i min hemstad. Vardagen ligger i mitt knä fullt av arbete, löss på dahlior och sniglar att kriga mot. Men det finns också ljumma simturer i havet, middagar med vänner, en och annan konsert att uppleva, buketter att plocka och stunder i bastun. Sommar 2024 är fin. Känner det.
Stig med mig upp på vår vind här i Frankrike. Huset är byggt 1850 och har en före detta vinproduktion på den större ytan i markplan, boendeyta på mellanplan och två vindsrum längst upp i byggnaden.
Det finns två ingångar till den smala vindstrappan – man stiger in från en korridor eller från köket.
Det är svårt att veta vad rummen används till. Har det bott människor här uppe eller har de bara används till förvaring? Men det finns garderober i väggen och vackra dörrbeslag så det känns som om det bott människor här. Det finns dock inga vackra tapeter eller fina golv som våningen under har.
Jag tänkte först att det bara var att städa iordning lite – ta bort all spindelväv och dammsuga, ställa dit lite möbler och kanske rolla på en passande färg på väggarna. Men nä, man behöver nog isolera taket och fixa golven innan man kan använda dessa rum. Typiskt mig att vara så naiv.
I detta rum där jag står nu har vi ändå tänkt göra ett stort badrum. Utsikten är magisk så det hade varit så häftigt att sätta ett badkar precis här vid fönstret.
Inte så tokigt. Eller hur?
Det andra rummet är ännu större och har två garderober inbyggda i väggen. Här blir det definitivt ett gästrum.
Om man städar upp ordentligt och inreder så går det kanske att använda redan nu men det optimala är att fixa till taket och stärka upp golvet. Eller jag vet inte – det är ingen stress. Vi ska ju göra vår trädgård först och främst så en sak i taget.
Vi hade en hantverkare här som kollade på taket eftersom vår gulliga granne uppmärksammat att några takpannor låg snett. Jag trodde det skulle kosta någon tusing att lägga dem tillrätta men istället fick vi en offert på det tiodubbla eftersom han måste laga jättemycket på taket. Ghaaaa…. gamla hus. Kul investering. Men så viktigt. Taket måste ju vara helt såklart annars kan vi ju tacka för oss här nere i Frankrike.
Här har det regnat in verkar det som. Men konstigt – jag har aldrig sett att det regnat in men jag har i och för sig aldrig gått upp på vinden då det stormar och driver på.
Har rullat ihop foton som får vänta på inramning. En sak i taget.
Detta är förresten min utsikt när jag duschar. Förr hade man inte badrum utan jag tror de hade dass på gården under 1800-talet. Så detta är en påbyggd del av huset som hänger utanför fasaden, ganska märkligt faktiskt. Men glad att vi har toalett och dusch såklart. Avloppsröret går utanför på fasaden ner under utbyggnaden och en dag hörde grannen av sig och sa att varje gång vi spolar så läcker det och rinner rakt ner i hennes trädgård. Jag kikade ut och mycket riktigt – det växte som tusan där i trädgården men jag antar att hon ändå inte tyckte det var så trevligt. Trots växtkraften.
Nu är det lagat i alla fall. Och vi har dessutom fått ljus ute på vår terrass tack vare en snäll elektriker.
En sak i taget som sagt. Det är både spännande och roligt att skapa ett hem att trivas i här nere.
-Det doftar Sri Lanka, säger jag då jag vaknar denna morgon och slår upp våra fönster. Antar att det är något med den otroliga värme som vilat över byn i några dygn och natten som gjort ett tappert försök med att dra ner temperaturen en aning. Morgonens ljud letar sig in i huset och smiter över golvplattorna medan första koppen bryggs och jag smetar in håret i kokosolja.
Vi är en och en halv vecka in i semester och jag har läst en hel bok, simmat i havet och kramat min familj. Det är lurigt att ha semester som egenföretagare för det går inte att stänga av allt i två veckor för att sedan komma tillbaka. Entreprenörskapet kommer med många friheter men också med en hel del ansvar. Jag har två föreläsningar att förbereda, en ny kollektion som lanseras då jag kommer hem och en högsäsong att vara redo för.
Men jag är oerhört tacksam över de här dagarnas lugna lunk och möjligheten att sänka axlarna för att släppa in ny energi och djupare tankar. När jag är mitt i arbetet i Sverige så upplever jag att jag släcker många bränder och sparkar på snabba passningar av bollen. Här har jag möjlighet att stå vid sidlinjen och kika på spelet för att kunna sätta strategier framåt. Inser att jag behöver arbeta mer hållbart i alla led och satsa på mer rekrytering för att kunna skala upp och spänna bågen för framtiden.
Min önskan har varit organisk tillväxt under lönsamhet under alla år. Det har känts tryggt och passat mig. Men nu känner jag att vi står och stampar – vi är i ett skede där vi behöver bestämma oss vilket håll vi ska gå och jag kikar på möjligheter till optimering och synlighet. Funderar också en hel del på produktion och sårbarhet. Tänker såklart en hel del på branschen och vilken del man vill vara av den.
Ett steg i rätt riktning var namnbytet vid årskiftet. Det föll ut ännu bättre av vad jag hoppats på och jag är väldigt tacksam.
Det bästa med att komma bort är att man kan tänka på sitt VARFÖR. Hur man vill leva sitt liv så man kan arbeta mot detta mål. Vi pratar om work-life balance. Målet är att kunna njuta så mycket som möjligt av livet här och nu, vara närvarande i stunden och leva så hållbart jag bara kan men ändå ha möjlighet att driva mitt bolag till något fantastiskt som lämnar avtryck och gör skillnad. Att vara en arbetsplats för kollegor att trivas på och erbjuda både upplevelser, inspiration, kunskap och vackra linnekläder till de som väljer att ta del av den världen VI bygger upp. Först skrev jag ”jag” men ändrade till vi, för om jag ska fortsätta på denna stig behöver jag hjälp för att kunna utföra mitt arbete riktigt bra och hålla i längden. Jag har människor runt mig som är helt otroliga och ingår i mitt team och det är en ynnest att få göra den här spännande resan med dem. Ni ser, jag åker på semester och bloggar om mitt jobb när jag egentligen kan skriva om en picknick bland vinfälten …hahaha, antar att jag vet mitt VARFÖR. Det kommer inifrån och varken påklistrat eller påtvingat – mitt mål är att bygga K. LAGERQVIST till ett fantastiskt varumärke som uppskattas av både anställda och kunder.
Nu ska jag stänga ner datorn och ta med min hund på en lång promenad bland vinfälten innan barnen vaknar och den stora hettan slår till. Än så länge är det svalt och behagligt efter natten som passerat.
Jag ligger i sängen med en bok och funderar på om jag ska flytta krukorna på terrasssen, träna eller göra frukost. Ett alternativ är också att ligga kvar. Min man är ute i trädgården och röjer det sista eftersom vi bett en hantverkare komma hit och hjälpa oss forsla iväg allt till tippen vid nio. Det kommer bli så bra. Vår trädgård känns gigantisk nu när vi sågat ner och röjt upp.
Ska jag gå till byns bageri för att köpa bröd och croissanter kanske?
Eller ska jag bara mixa ihop smoothie med topping och koka ägg?
Det är svåra beslut som måste fattas under semestertider. Precis som det ska vara…
Jag jobbade en del igår så tänker ta den här dagen för strandliv, bokläsning och bara vila. Kanske lite fix i huset. Borde rama in dessa posters och hänga upp en spegel. Fick också för mig att jag skulle måla en rosett ovanför en dörr. Men den tanken får jag nog marinera lite först,
Nu är det ett år sedan vi flyttade in i detta hus. Jag saknar inte det förra alls och börjar lära känna energierna i vårt nya hem. Igår var vi över hos grannarna som bott här i över tjugo år. De byggde ett litet hus inne i stallet för hästar. Ett schweiziskt äldre par, han har arbetat som modefotograf och hon med reklam. Spännande människor minst sagt med huset fullt av konst. De bjöd på vitt vin, berättelser om byn och ostkex.
I vårt hus bodde Madame Astruc tills hon dog för tio år sedan och då köpte en man från Australien huset. Av honom köpte vi det förra året så vi är alltså tredje ägaren till ett hus byggt 1850.
Familjen Astruc var en förmögen familj med egen vinproduktion i byggnaden. Där våra grannar idag bor hade de sina stall för hästar och hovslagare. Tydligen är det få byggnader i byn som är så väl bevarade med all dekoration kring taknockar och entre. Till vår stora glädje har vi både piano, bord och speglar från familjen Astruc kvar i hemmet.
Sonen Bruna Astruc bor längre ned på gatan och har kommit förbi och hälsat på min man vid ett tillfälle. Vi bjöd in honom men han ville vänta med besöket tills hans fru var med – det kändes för sentimentalt att stiga på själv.
Känner att vi har ett ansvar över att ta hand om huset och dess själ. Renovera med varsamhet och låta de vackra detaljerna vara bevarade. Min önskan är att vi kan behålla virket från ekfaten på något sätt och använda dem. På det sättet får detta gamla vinbondehus leva vidare i samma anda även om det inte produceras vin i källaren längre.
Jag tror jag skippar träningen. Eller så gör jag det bara… femtio av varje, sit ups, air squats och armhävningar… eller inte? Går till bageriet? Så där håller jag på i min skalle och känner in vad kroppen vill. Hoppas jag väljer rörelse och ändå går till bageriet. Låter som en bra kombination. Nu ska jag i alla fall går ut och se hur det går i trädgården.
Ha nu en riktigt fin dag
