Krickelins

Jag avslutade dagen här ute igår. Bland jord, små plantor, gödsel och krukor. Vilken dag som helst kommer träden slå ut i grönska och vissa tulpaner står redan i blom. Dags att plocka mig en bukett. Det är en röra här ute nu. Jag har fokuserat på att få klart altanen eftersom resultatet av laseringen ska publiceras på söndag. Ska bli spännande att se vad ni tycker.

Jag drog fram både solstolar, parasoll och kastade en badring i poolen för att få det sommarhärligt men det saknas ju helt klart grönska på träden för att göra bilderna bra. Men ja, ja, kan ju inte trolla med knäna. Kanske skulle man använt AI?

Mina små tomatplantor. Med en dröm om att det kommer krylla av fylliga röda bifftomater här under sensommaren.

Jag skulle vilja tacka för ert engagemang i föregående inlägg. Så spännande att läsa om alla era triggers – det är högt mänskligt att känna dessa men det är skillnad på att agera på dem och skaka av sig dem. Eller hur?
Så texten kanske behöver ett tillägg för en del av er som blev provocerade?

Ur mitt perspektiv finns det ingen anledning att flytta fokus här och ta hänsyn till sårade föräldrar – blir någon kränkt av min text så är det såklart inte meningen. Men fokuset ligger inte på nyblivna föräldrar eller på långsamma människor – det ligger på mig och mina irrationella triggers. Förstår ni vad jag menar?

Jag berättar att det triggar mig för att jag själv har sorg och lever med oläkta sår pga att jag levde på ett väldigt utsatt den tiden av livet.
Det har format min trigger och jag vet att den är fel – det är sårbart att berätta om sina fula sidor och jag valde att göra det för att jag tycker det är ett intressant ämne då i princip alla människor känner triggers av olika slag utan att kunna hjälpa det. Man kan jobba med dem givetvis och göra sitt absolut bästa att inte ge dem energi.

Jag är 45 år och har tre barn som förhoppningsvis blir föräldrar – de ska självklart få fullt utrymme att tycka att det är tungt, jobbigt, krävande och allt som hör till utan att få min dömande blick. Jag har även andra nyblivna föräldrar runt mig som har sina utmaningar utefter deras egna förmågor och erfarenheter . Självklart dömer jag inte dem – jag är inte en galen människa, jag förstår att vi har olika utmaningar i världen. Nu drog jag det till sin spets och berättade om ett skav jag har pga ett trauma för att andra skulle kunna känna igen sig och diskutera sina egna triggers som kanske även dem är skapade ur destruktiva livsöden.

Jag tror till exempel att många dömande kommentarer som passerar mitt kommentarsfält är skrivna drivna ur en trigger som formats under följarens liv. Vad tror ni?

I veckans poddavsnitt pratar Marina och jag om vad som provocerar oss och sticker ut hakan ordentligt. Vågar ni lyssna? 

Ser fram emot en helg blandat med allt jag mår bra av. Häng med familj, trädgårdsarbete, jobb i butik, bastu, god mat, brädspel och träning. Ska avsluta helgen med en fotografering av våra herrkläder. Så spännande. Fick tag i en fransman att fota faktiskt.

Ha nu en riktigt fin helg och tack för att ni kikar in.

Min man är borta en vecka i arbete och jag blir den mest effektiva under dessa stunder. Redan 07.15 hade jag städat både skafferi och två skåp i köket samt gjort en lista på alla saker jag ska fixa. Sist han reste iväg så låg jag på knäna och skrubbade hela köksgolvet samt städade min garderob. Han borde verkligen ge sig iväg oftare så jag kan ta tag i allt jag prokrastinerat.

Vi poddade igår och jag känner skam för jag tror att människor kan bli kränkta av att jag berättar vad som triggar mig. Funderar på om jag tycker det är obehagligt eller bara onödigt att prata om det – men samtidigt intressant ämne ändå väl?
Vi triggas ju av så olika saker beroende på våra egna personliga upplevelser i livet.
Det behöver ju inte betyda att man har varken rätt eller far med någon särskild sanning – det bara kryper i en ibland när andra beter sig på ett sätt som aktiverar skav och irritation. Problemet brukar sällan ligga hos dem alltså – de ligger hos en själv.  En trigger är sällan rationell.
Men ändå?
Vad triggar er? Berätta.

Jag börjar.
Jag blir väldigt triggad av långsamma människor som alltid klagar på yttre omständigheter och inte tar eget ansvar för sin livssituation. Det är helt klart min egen rädsla för att vara just detta. Spegel alltså. Dessutom har jag också märkt att den personlighetstypen blir oerhört triggad av människor som har många bollar i luften, har hög energi och är snabba. Varandras motsatser verkar trigga oerhört.
Nästa trigger då.
Vill börja med att säga att det här är något jag förstår är fel. Det är mina upplevelser som har skadat en sund syn på detta och jag kan därför inte relatera till upplevelsen hos en normal förstagångsförälder.
Något som provocerar mig oerhört är trötta småbarnsföräldrar som inte ”hinner med sitt liv” och tycker det är så jobbigt att ha en bebis som de ska mata och söva. Det är typ det en bebis gör. Den äter, bajsar, skriker och sover. Är det verkligen så jobbigt tänker jag?
Jag vet inte vad de pratar om och då har jag tre egna barn som jag både fött, ammat och burit runt på dygnet runt. Ja, en hade kolik och en annan kunde aldrig ligga och sova varken i säng eller i vagn. Jag bar och ungen låg och sov på mig. Det är väl så mammor och pappor gör under en period av sitt liv?
Jag funderar på varför det kliar i hela mig när jag hör och läser om mammor som”kämpar” med de mest triviala saker. Jag blev gravid med mitt första barn då jag var nitton och levde då in en  våldsam relation.  Under graviditeten så minskade våldet men efter förlossning så ökade det igen och jag upplever det nästan som det eskalerade då jag behövde prioritera barnets behov istället för den jag levde med. Det i sig skapade stor frustration hos min partner. Där kan vi snacka noll sömn under det första året. Jag var ganska isolerad och ensam under dessa år och jag minns inte att jag klagade en enda gång på min situation. Inte ens då jag hade en 14 månaders på armen med bara en kasse kläder och ett blöjpaket som den enda materiella tillgång då jag flyttade in på ett skyddat boende för ensamstående mammor. Däremot var jag väldigt tacksam över att vi båda var vid liv efter några helt sjuka månader fulla av trauma.
Så när någon tycker att det är är sååå jobbigt med en bebis för de måste bära på barnet och inte hinner duscha så kliar det i mig. Men det är ju ungefär samma idiotiska retorik som att säga till ungarna att de måste tänka på barnen i Afrika då man ställt fram mat de inte gillar och vägrar äta upp.
Men ändå – ibland fattar inte folk hur sjukt privilegierade de är, de letar fel och klagar på de mest sjuka grejer.
Det är då sannerligen ingen tävling i vem som har det värst och jag är fullt medveten om att det är min egna sorg över hur allt blev som gör att det känns jobbigt i mig.

Min poddkollega berättar i podden om varför äldre män triggar henne och jag pratar om att jag inte står ut när folk pratar om hur fantastiska barn de har – men det får ni lyssna på i veckans poddavsnitt på fredag alltså.
Vågar ni berätta om era triggers?

obs. Ni får inget för att ifrågasätta mig om ovan. Som sagt så vet jag att det inte är en sanning och att problemet ligger hos mig.

Jag når söndagen och inser att jag har en vecka med mindre arbetsbelastning framför mig. Solen vilar över Varberg och sitter man i lä så är det vår~  ta mig tusan.
För tulpanerna slår snart ut i rabatterna och syrenen är full av knoppar. Jag tänker på våren och allt den för med sig. Gosar in mig lite i tanken. För aldrig har jag väl längtat efter vår mer än i år – efter en oerhört lång och kall vinter. Jag fattar er i norr som njuter av krispiga dagar med snö och härliga äventyr utomhus. Här på västkusten äter sig den fuktiga kylan in under fjällrävenjackan ~ vinden är en djävul. Man vill bara inte vara kvar i det. Grå, kall och elak är vintern här på västkusten. Vi får några fina dagar per år, kanske är de fem stycken och de är tyvärr inte tillräckliga så man längtar bara bort.

Men nu är den här.Våren alltså.  Ja, den skymtar i rabatten och på mina hundpromenader. Flera tecken varje dag nu.
Jag har samlat ihop några grejer som korsat min väg det senaste ~ känns som vår och förväntansfullt pirr. En middag under äppelträdet med rutig duk, blåmålade fat och vin i glasen.
(källa)

Stora egenodlade tulpanbuketter att bära in i alla rum.
(källa)

Mängder av olika halsband till blå skjorta eller jacka med vit t-shirt under.
(källa)

Jamen tack. Röda ballerinos till jeans – gärna Chanel givetvis. Jag fann inte de röda online men hittade likadana i svart. Så bra pris också ju…
hehehe…

Ge mig exakt denna bäddning. Otrolig kombination.
(källa)

Fler buketter bland böcker. Dessa är mina absoluta drömhem – de med mängder av böcker och konst överallt. Det finaste jag vet.
(källa)

Den klassiska blå skjortan. Stor inspiration i år.
(källa)

Eller den ännu mer klassiska vita over sized. Så fin!!
(källa)

Hoppas ni har en härlig helg.