
Det kryper en trötthet i kroppen och den senaste tidens höga tempo tar ut sin fulla rätt genom att energin hos mig gick ner i nästan minus. Det är en konstig och ovan känsla att knappt orka gräva ner dahliorna och bara vilja lägga sig ner på grusgången och sova. Kanske är det värmen också såklart. Men nu när jag nått i mål med vårens alla större arbeten så sjönk axlarna och jag pustade ut i ett par dagar. Jobbet tar ju inte slut såklart och tur är väl det – men jag hinner nog hämta andan ett litet tag denna vecka, förhoppningvis.
Så därav min högst oplanerade frånvaro av inlägg på bloggen. Jag har lyssnat på ljudbok, tittat på dokumentärer, gått långa promenader och legat med händerna i rabatterna.

Jag har alla de här bilderna från Irland – de fyller mina mappar och jag känner att det är en skatt. Jobbet är redan levererat och klart men jag har ännu inte bearbetat alla intryck. Jag har så mycket jag vill berätta för er.

Om Slane Castle och dess historia. Allt från branden på 90-talet till rockkonserterna med Rolling Stones och U2 på ägorna.

Jag har en del att berätta känner jag men samtidigt har jag ett enormt sug efter att skriva om sommarstaden jag bor och verkar i – ni är så många som undrar om Varberg nu när det är dags att ha semester. Ja, nu får ju bloggpausen vara över, helt klart.
Maj är jävlig. Allt händer på en och samma gång och maxas. Jag är långt ifrån den enda som är överväldigad och har svårt med balansen av njutet och allt som ska göras. Tänker att det enda man faktiskt kan göra är att sänka kraven på både sig själv och andra – njuta av stunden, tacka nej, kanske boka av, känna efter i magen vart suget ligger och inte vara rädd för att bara sätta sig och tomglo på en aprikos vallmo medan den slår ut.
Hur mår ni i maj? Har ni allt under kontroll?

















