I min trädgård blommar den aprikos och korallfärgade vallmon Coral Reef för fullt just nu. Den verkar fröså sig varje år så fler och fler plantor går i blom under försommaren och skapar den mest romantiska trädgården med sina skira gigantiska blomblad och vackra svarta mitt.
Just vallmo kan vara lite lurigt att använda som snitt i buketter och likaså syrener. Så fort man snittat dem och ställt dem i vasen brukar de bli ledsna och hänga även om man gjort ett fint långt snitt och hällt i färskt kallt vatten i vasen. Men det finns lite tricks som man kan ta till för att de ska stå felra dagar.
På syrenen plcokar du av alla gröna blad och sedan klipper du med sekatören upp i änden på stjälken – två långa klipp, rakt upp som ett kryss. Då blir stjälken alldeles flikig och kan suga upp mer vatten. På så sätt står sig syrenen som snitt.
Men vallmon då? Jo, den tappar ju kronbladen bara man tittar opå den efter fem minuter i en vas. Hur ska man få bukt med det?
Jo, efter snitt så bränner då med en tändare eller ett ljus på stjälkens ända i tio sekunder. Alternativt doppa änden på stjälken i kokhett vatten i tio sekunder innan du sätter vallmon i en vas med kallt vatten.
’
Nu hoppas jag att jag kan få ha denna vackra buketten hela vägen fram till helgen då jag ska plocka en ny. Sugen på lupiner och hundkex. De är inte så krångliga som de här rackarna i vas dock…
Nu har jag jobbat med storytelling i sexton år.
Allt började som en hobby som jag kunde pyssla med samtidigt som jag var småbarnsförälder hemma. Jag skrev om min trädgård, vad jag bakade och om inredning samtidigt som jag tog en mängd bilder på min vardag. Under tiden utvecklades både kompetensen och räckvidden så helt plötsligt hade jag skapat mig ett riktigt arbete av det som en gång bara startade som en kreativ fritidssyssla.
Jag älskar storytelling och att bygga upp vackra världar. Jag inbillar mig att jag blir lite lyckligare av att bygga upp vackra miljöer att leva i. Det är väl i och för sig ingen inbillning utan det är väl högst bevisat gång på gång att när vi tar hand om saker och får det att utvecklas så skapas en meningsfull känsla inombords som får en att må bra. Och människor mår bra i vackra och rofyllda miljöer. Vare sig det är i en trädgård, i ett bibliotek, i ett kök eller som här – på en Glamping på Irland.
Att bli bokad för att åka iväg till en vacker plats för att porträttera och sedan berätta historien om min upplevelse är sannerligen ett drömjobb.
Men jag bara undrar om ni kan gissa hur många gånger jag gick upp och ner i denna slänt med slottet bakom mig innan jag blev nöjd med bildserien?
Hur är kroppsspråket, uttrycket i ansiktet, håret och fallet i klänningen. Vad skapar det för känsla?
Hur hade fotot varit utan mig i klänning och stövlar i samma bild. Kanske tar man några sådana i olika vinklar också.
Sedan gäller det att importera alla foton i datorn och genom Lightroom som jag sedan redigerar bilder i.
Den här sortens foton brukar jag blanda upp med andra bilder på miljön och närbilder.
Jag fotar en miljö i gryningen då nattlampan fortfarande är tänd. De vita kastanjeblommorna lyser i träden och det blir en blå stämning i bilden.
Samma miljö fotar jag under förmiddagen för en annan känsla. Bra – för jag vill ha ett stort utbud av bildalternativ när jag sedan ska sammanfatta och berätta om platsen.
Fotar lite inne i vår yurts också för att man ska få en helhetsbild av upplevelsen.
Maten är en viktig del av resan. Här var uppdraget att handla i de lokala butikerna i byn – helst närproducerad irländsk mat. Vår frukost lägger jag sedan fläderblommor på ~ för extra trevligt och fint, eller hur?
Snacks – ost från gårdarna i byn och cider från granngården. Detta är bra bildmaterial att blanda upp miljöbilder med. Här brukar jag tänka på att lämna mörka och ”döda” ytor i bilden ifall jag ska lägga den i story och lägga på texter samt länkar.
Jag har med mig kameran överallt och missar aldrig ett tillfälle att dokumentera på dessa resor. Det är ofta det oförväntade och spontana som blir vackrast. Här sitter en mamma under trädet med ett skissblock i knät, en liten öl vid sin sida och ett paraply över axlarna efter sonen somnat i yurtsen intill. En otrolig afton berättar hon dagen efter och de planerar att stanna några extra dygn. Jag skickar henne bilden jag tog i smyg och hon blir glad. Säger att sonen trivs så himla bra här då han har funktionsvariationer och trivs bäst i en lugn och rofylld miljö. Mitt i naturen. Bland djuren, floden och skogen.
Jag förstår precis.
Tanken var att vi skulle bo här i flera dygn först men som influencer med behov av både bra wifi och el så var det inte optimalt. Varje upplevelse ska inte bara fotas utan de ska också filmas i olika vinklar. Sedan Instagram började premiera mer rörligt och kunder önskar detta mer och mer känner jag mig lite dubbel – jag är inte lika bra på detta som stilla bilder och vill helst jobba med min stora kamera så här. Men kunden ska ju får det den vill ha såklart och jag tar mig an utmaningen med både rörligt, voice over och undertexter. Blir så arg på mig själv över att jag inte behärskar det lika bra och att det tar så sjukt lång tid med klippningen.
Men allt utvecklas och är det så storytelling ska porträtteras nu så får jag haka på – vad är alternativet?
Snart behärskar jag detta bra också. Man får inte glömma att det tar en mängd år, erfarenheter och massa jobb att bli bra på något. En dag i taget.
Att jobba med storytelling är bland det roligaste som finns.
Denna morgon vaknade jag här. På en liten ö i Bohuslän – en sommaridyll med Lerin som närmsta granne ön bredvid. På agendan står endast strålande väder, familjeliv och ostronplockning. Jag var uppe med tuppen såklart och då var här alldeles stilla och tyst. Ett dopp vid bryggan, en promenad runt ön och en god kopp kaffe innan alla andra vaknade.
Igår, innan middagen, så kom jag på att tröjan jag bar var så himla härlig för en svensk sommarkväll så jag beslutade mig för att lansera den redan denna helg. Bra va?
Den heter MINOU och är stickad i europeisk merinoull och kashmir. Otrolig kvalité!
Jag har gått upp en storlek på min men modellen här har S/M och är 180cm lång.
Så imorgon har vi en lansering på den här, en randig omlottklänning och en marinblå oversized skjorta. Kika in vid 15.00 hos K. LAGERQVIST vetja.
Ha en bra dag nu.
Apropå gårdagens inlägg som handlade om förväntningar och önskningar så har jag tänkt ganska mycket på olika perspektiv de senaste dagarna då jag haft Moa Herngrens bok Syskonfejden i öronen när jag jobbat i trädgården. Jag har slukat både Skilsmässan, Svärmodern och nu senaste Syskonfejden med stor behållning. Moa Herngren är en fena på att porträttera olika perspektiv och jag bad faktiskt min man läsa Skilsmässan efter mig för att det var så galet intressant att följa bådas upplevelse av samma situation och man kunde liksom då förstå bådas agendor så mycket bättre. Det blir en hel del igenkänning och självrannsakan när man läser Moas böcker. Mycket läsvärda och mästerliga romaner om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.
”Moa Herngren skildrar i Skilsmässan än en gång mästerligt de tabun som finns i relationer och de känslor som vi kanske inte pratar om så ofta. Precis som i succéromanen Svärmodern beskriver hon hur situationer kan uppfattas så totalt olika och om hur små händelser i vardagen kan växa till oöverstigliga hinder.”
För visst är vissa känslor tabu – man känner dem men vågar inte yppa för man vet att man känner ”fel”. Som att vara besviken för att inte bli firad som 45 -åring – en helt orimlig och korkad känsla när man granskar den med nyktra ögon.
Men dessa känslor bubblar ju upp ändå – vare sig man vill det eller inte tänker jag. I alla fall hos oss som känner väldigt mycket.
Jag har extremt lätt att känna både glädje, tacksamhet och lycka. Det negativa med detta är att jag har lika lätt för att bli förtvivlad, arg och ledsen. Jag är sällan lagom men kämpar otroligt mycket för att vara det – i alla fall att upplevas som det.
Det här med förväntningar hör också ihop med vad man har för kärlekens språk tänker jag.
Kärlekens fem språk:
1. Bekräftande ord
2. Kvalitetstid
3. Gåvor
4. Tjänster
5. Fysisk beröring
Vet du vad ditt språk är? För mig är det kvalitetstid och gåvor. För min man är det tjänster och fysisk beröring. Så om man får oombedd hjälp med att byta vindrutetorkare, städa bilen, fixa med något med siffror eller något annat praktiskt så vet man att det är en handling av kärlek. Men vad man hade uppskattat mest är kanske en spaupplevelse eller en tågresa till Göteborg med en inbokad långlunch och ett museibesök…
Så därför är det ofta sådana grejer jag själv skapar för andra. Men han kanske hade blivit gladare om jag städat garaget?
Är ni med…? Det är ganska intressant när man kikar på det med dessa ögon – lättare att förstå varandra.
Hej kära ni,
Det är den tjugotredje maj och jag njuter till fullo av vardag med disk och tvätt. Att laga middag till barnen, gå runt kvarteret med hunden och vattna växthuset. Sådana där självklara saker i livet som man bara tar för givet. Det känns som livslyx i min kropp när jag kan lyssna på ljudbok och städa upp i köket samtidigt och sedan krypa ner i sängen och kolla en serie med lillebror.
I år fyllde jag 45 år och det betyder att min äldsta fyller 25 år i år. Tänk att man varit mamma mer än hälften av sitt liv – svindlande tanke.
Min födelsedag blev inga roliga grejer eftersom jag låg i magsjuka. Knappt familjen vågade sig in i rummet där jag låg helt utslagen och olycklig. Därefter blev det inget firande av mig och jag kan ibland känna mig som ett tjurigt och bortskämt barn över att jag gick miste om det. Besviken liksom. Något kunde väl någon hittat på tänker jag ibland och så tänker jag i nästa stund att man får vad man förtjänar och ja, jag är väl inte värd att firas då…. hahaha, ni hör ju! Som ett barn är jag. Vill helst att min födelsedag ska pågå i en vecka och bli uttagen på överraskningar, få genomtänkta presenter och små påhittiga grejer. Lite omtanke liksom. Så löjligt egentligen. Nu är det både Mors dag och bröllopsdag till helgen och vi är bortresta så det blir inget firade av det heller. Får vänta ett helt år till. Snark.
Är det bara jag som känner så här med bemärkelsedagar? Är jag dum i huvudet, bortskämd och löjlig?
Jo, det är jag nog – jag fattar verkligen att det är något som inte står rätt till här. Här är jag inte 45 år och mogen – här är jag definitivt lilla barnet Kristin som fortfarande döper blommorna i trädgården till vackra prinsessnamn, ritar flickor med långt hår och stora ögon med tuschpenna och vill att allt ska vara som i sagornas värld. Skärpning.
Lite gulligt ändå – att lilla Kristin kikar fram.
I vilka situationer kikar barnet i er fram?
Min trädgård blommar för fullt. Vet inte om det är syrenen eller rosen som berusar mig mest med dess otroliga dofter. Skynda njut! Plocka in för guds skull!
Hos @colorelles läste jag :
”Hörde av en granne häromdagen att vår kommun har en karta som visar ödetomter där det är tillåtet att plocka exempelvis syréner och äpplen mm. Värt att kolla upp i andra kommuner också om man inte har trädgård och vill plocka.
Eller fråga någon trädgårdsägare om man får ta. Min erfarenhet är att syréner bara mår bra av plockning.”
Så fint och bra! Kolla upp om du inte har egen trädgård.
Förresten – jag söker en sommarjobbare till min trädgård halva juni. En vuxen människa som har erfarenhet och intresse. Skriv till mig i så fall om ni är intresserade.
Idag ska jag till Göteborg med min vän Marina. Men först ska jag gräva ner mer plantor i min trädgård, jobba och träna. Älskar vardag! Sa jag det?
