Jag lever med en man och en son som är oerhört medvetna kring kläder, smycken och dofter. Det är roligt att de uppskattar och bryr sig om detta tycker jag – något jag verkligen uppmuntrar. Klassiskt och hög kvalitet är väl ledordet de går efter skulle jag vilja säga. Det kostar oftast en peng men med tanke på hur länge och mycket de använder det så är CPA mycket lågt. Min man har en piké han köpte när vi träffades som han fortfarande använder och vi har varit tillsammans över tjugo år.
Det är min minsta som har ärvt detta intresse och man kan också se honom botanisera bland mina oljor till ansiktet. Håret ska vi inte tala om. Luggen ska ligga fint med ett härligt svall.
När vi var iväg under påsklovet så fann han en av dofterna han hade på sin bucket list i en butik som hade ett erbjudande. Dags att slå till?
Han funderade i fyra dagar och sedan tog han sina sparade pengar för att investera i en Bleu de Chanel.
Han har en riktigt fin doftgarderob faktiskt. Hans favoriter är Byredos De Lo Santos och Dior Sauvage och nu åker nog ovan upp på favorithyllan också.
De andra två här. Byredos Sellier och Aesops Hwyl är min mans favoriter. Dem älskar jag när han bär.
Men jag då. Jo, jag fick Fueguia’s ETT HEM när jag fyllde år så den har åkt rakt upp på första plats hos mig. Men jag varierar den med doftoljan The Fougère Affair från MANTLE.
I min handväska har jag ett prov jag fick med i paketet från Fueguia. Alla deras dofter är otroliga så har du möjlighet att investera i en av deras dofter en dag s är det en varm rekommendation. Le Labo har annars riktigt bra Discovery Kit för en rimlig peng om man vill ha lite olika goda och variera mellan – älskar deras dofter och då är Santal 33 min absoluta favorit och därefter kommer Tonka
Vi har verkligen en vardag här nere detta påsklov. Ätit på byrestaurangen endast en kväll och lagat väldigt mycket mat hemma. Inte så många utflykter heller. Inte ett endaste besök på vintagemarknad…
Har aldrig hänt innan under alla år vi varit här. Men vi har dock haft magsjuka fyra dagar totalt och tre av oss har varit helt däckade från och till. Så kan det gå. Det är mysigt att vara hemma och bara gå promenader runt byn också.
En dag fick jag för mig att baka paj och svängde ihop en deg. Franskt smör är verkligen gott!
Smör, fullkornsmjöl, socker och ägg. En nypa salt också.
Jag rullade ihop den till ett klot och la degen i kylen för att vila inför utbakning.
Sedan blev det middag och brädspel. Så jag glömde av pajen.
Dagen efter kom jag på ”åh – jag skulle ju baka paj!!”
Sagt och gjort.
Äpple blev fyllning. Borde stekt dem i kanel och smör innan jag la dem i pajskalet.
Men den blev smarrigt ändå. Bara man la en stor klick kokosglass över.
Familjen slukade i alla fall och resterna fick Boris.
Ett av mina ledord var ”franskt” när jag skapade årets kollektion för vår och sommar för K. LAGERQVIST. Jag ville att plaggen skulle kännas feminina, bekväma och lite loose i passform. Att man klär sig för sin egen skull och inte för någon annans. Att bära lager på lager och kombinera. Linneblusen över bikinin med tårna i sanden. Samma linneblus till kjolen vid afton och middag. Densamma blus dagen efter med kjol, stråhatt och ett bälte i midjan på väg till picknick.
Fint! Inte sant?
Den här blusen finns redan nu i vårt sortiment. Finns i svart och vitt och heter Kristin. Du finner blusen här.
De andra plaggen för ss24 kommer löpande under vår och sommar.
Om jag får säga det själv, ja, jag är ju väldigt partisk såklart. Men det här är det vackraste vi någonsin gjort och det ska bli så spännande att fota plaggen på våra modeller och sedan redigera bildmaterialet. Jag har en hel del bildidéer inför fotograferingen och hoppas att min vision går att få ihop. Vi kommer fota i Sverige och det lutar åt vår hemstad Varberg. Just nu letar jag efter en man med mörkt lockigt hår som kan vara vår modell för herrkläderna vi lanserar.
En av de mest spännande nyheterna är den klassiska franska arbetarjackan. Här nere i södra Frankrike finner man en hel del sådana vintage i välsorterade antikbutiker. De är såååå fina!
Vi beslutade oss för att göra vår egen variant av plagget i 100% linne.
Som namnet antyder, designades arbetarjackan ursprungligen som ett praktiskt plagg, som först bars av järnvägsarbetare och ingenjörer i Frankrike i slutet av 1800-talet. Det franska namnet – bleu de travail – översätts bokstavligen till ”blått arbete”, vilket verkligen understryks av dess funktion som praktiska ytterkläder för arbetarklassen.
Den här är så fin – både till jeans men även till ovan outfit med ett brett bälte i midjan. Jackan heter Inez och kommer var med i vårt första släpp i april.
Idag ska jag fota min man i herrkläderna så de kanske dyker upp här på bloggen inom kort också. Jag vill inte använda mig själv eller min man för produktbilder till hemsida eller kampanjbilder men på sociala medier tycker jag det är kul och blir lite personligt för varumärket. Hoppas ni får en fin helg nu.
Jag är kvar i Frankrike men börjar så smått att städa huset inför den långa bilresan hem. Har dammsugat och våttorkat golven, vattnat alla växter och går igenom skafferiet. Känns vemodigt och skönt på samma gång.
Morgonsolen tar andan ur mig om morgnarna och jag känner ett vemod över att behöva lämna igen. Som en passionerad kärlekshistoria man måste ta uppehåll från i längre perioder. Himlastormande, hisnande och med pirr i hjärtat. Men visst kan man inte alltid få ha det så – det blir ju vardag det med om man lever i det varje dag.
Jag har börjat lyssna på Bruce Springsteen igen och vi tar långa steg i trädgården. Mäter upp, ser hur morgonsolen faller och pekar på träd som ska fällas.
En dag köpte jag frö till vallmo och solros för att i alla fall ha något trevligt i den glömda trädgården. Fram tills vi kan förverkliga fler drömmar och skapa en fantastisk oas att hänga i. Just nu bor tre katter här och en miljard fåglar som har högljudda diskussioner i de två cypresserna.
Dom Perignon, en dag stod han där på Emmaus i Servian. Med en champagnekork i höger hand och flaskan i den vänstra. Först fick han flytta in i köket men nu har han fått sin rättmätiga plats på spiselkransen i vardagsrummet.
Väldigt få människor förknippar munkar och kloster med dyr champagne, men det var faktiskt en munk som sådde fröna till den berömda Dom Perignon-champagnen. Champagnen fick sitt namn efter munken Dom Perignon som gick under detta namn i 1600-talets Frankrike. Under sin tid som munk blev Dom Perignon kär i vinframställning och det var en av hans förbättringar och recept som utvecklades till den moderna champagnen. Dom Perignon skapade sina egna recept och metoder, som han dokumenterade för eftervärlden, vilket vi idag bara kan vara djupt tacksamma för. (källa)
Buketten Igor plockade till mig och mitt morgonkaffe. Båda ljuvliga.
Jag drack det i morgonsolen på terassen.
Idag är det så varmt här ute så jag ligger i bikini på dagbädden och har smörjt mig i femtio. Datorn i knät just nu och boken väntandes bredvid. Efter familjens egentid ska vi åka och fiska med picknick och eventuellt kalldopp i floden. Jag har köpt hallon och croissanter på marknaden denna morgon och packat ner i vår korg. Tänk om alla dagar var likt denna. Tänker jag en gång till. Nu sjunger Otis Redding och jag ska avsluta mitt blogginlägg och dricka upp mitt kaffe.
Vädret skiftar mellan femton grader och mulet, vissa regnskurar och över tjugo grader. Jag ska fota mig själv i en del av kläderna vi ska släppa senare i vår och har lyckats få min man att ställa upp på detsamma. Vi släpper nämligen tre plagg för män i år.
Vill ni har tips på spellista – Varsågod!
Ha en bra dag nu,
Jag sitter på min terass i morgonsolen och har precis försiktigt ätit upp min smoothiebowl. Har legat till sängs ett dygn efter att lillebror insjuknade i magsjuka på påskdagen. Igår fick jag något liknande och jag antar att denna påskpresent kommer vandra runt bland oss fram tills det är lagom att åka hem. Suck.
Nej, nu ska vi inte vara deppiga för det. Allt är verkligen jättebra och några baciller i magen sveper förbi ganska fort. Eller?
Min franska granne har rökpaus i morgonrock på sin terass och pratar livligt i telefon. Hon överröstar nästan de skönsjungande fåglarna i cypressen. Jag vill ha en kaffe?
Vågar jag brygga mig en kopp efter det här dygnet?
Dagen kommer vara fantastisk. De väntas över tjugo grader med strålande sol och jag vill gå långt bland vinfälten. Eller så långt jag orkar. Helst vill jag springa men vi kanske inte ska utmana ödet med både kaffe och löptur…
Jag har tänkt på det där med att vara öppen och sårbar på nätet samtidigt som man driver sin agenda och varumärke. När man kapitaliserar på sina följare – för det är ju det man faktiskt gör även om man inte säljer reklam i sin kanal så kanske man säljer sina egna produkter eller tjänster. Alla som är aktiva på nätet har en agenda om att visa upp sig, få bekräftelse eller bygga varumärke. Annars kan man ju skriva i sin egen dator och spara i mappar för ingen att se, inte sant? Man vill dela. Förhoppningvis inte bara sälja. Man vill dela inspiration, kunskap, perspektiv och annat som får både en själv och andra att utvecklas. Det är en fantastisk plats av relationer, perspektiv och reflektioner.
Jag har varit bloggare i sexton år nu och vet mycket väl att trauma, tårar och sjukdom säljer – det lockar följare som bin runt en sockerbit. Det har jag själv fått erfara många gånger då jag delat med mig av mina erfarenheter kring våld i nära relationer, NPF, missbruk och andra stigmatiserande ämnen. Jag har delat detta då jag vet att jag har en stor plattform och en möjlighet att påverka många människor, bredda kunskap kring dessa ämnen och ge perspektiv. Ångrar inget jag delat online men allt kommer med ett pris. Lika mycket sympatier, igenkänning, tacksamhet och förståelse som kommer min väg – lika delar dömande, egentolkningar, åsikter och eventuell skadeglädje korsar den. Det i sin tur blir ju väldigt sårbart du du kommunicerar med flera tusen människor.
Jag är mer och mer försiktig med vad jag delar. Dels för att jag inte orkar – det tar oerhört mycket energi att dela det jobbiga man går igenom och sedan se det landa i knät på främlingar. Alla åsikter och oombedda råd kan vara dränerande. Likaväl som det kan vara fint när någon kommer fram till en och berättar att de gått igenom något liknande och att min historia hjälpt dem gå vidare. Det är dubbelt det där. Man vet inte vad man får tillbaka och man har ingen kontroll då man tryckt på publicera.
Dessutom vill jag varken vara ansiktet utåt för ”offer för våld mot kvinnor”, NPF- mamma” eller ”medberoende”.
Jag vill skapa vackert runt mig och inspirera till ett härligt liv med god mat, spännande upplevelser och tilltalande miljöer. Och så vill jag skapa fantastiska linnekläder till människor med mitt K. LAGERQVIST. Så känns det just nu i alla fall. Det betyder ju inte att allt är helt ljuvligt bakom skärmen hela tiden såklart. Jag har mina problem precis som ni har era.
Underbaraclara skrev ett inlägg om detta häromdagen.
”Det enklaste man kan göra för att bli älskad som influencer det är att dela med sig av sitt elände. Folk älskar elände! Är det inte stökiga diskbänkar så är det kärlekssorg, utmattning, depression eller ätstörningar. Tvärtom vad folk tror – att sociala medier kräver att man är perfekt och tillrättalagd – så älskar faktiskt läsarna det andra mer.
Det är så skevt när influencers ska hetsas att visa upp sitt mest sårbara – bara för att hjälpa andra att må bättre kring sitt mest sårbara. Detta delande av sitt innersta kan nämligen bli väldigt destruktivt.” Läs hela inlägget här.
Vad tycker ni?
Jag förstår att det är viktigt att vi som jobbar med digitala kanaler visar upp fler sidor än bara det positiva och var och en får sätta sin egen gräns i hur generös man ska vara.
Idag delade jag på Instagram att jag ibland känner mig korkad för att jag hoppade av skolan efter nian – att jag känner skam över det i vissa situationer och att jag alltid tycker det är jobbigt när läxor ska göras hemma hos oss. Men att jag får påminna mig själv om att jag skickar med barnen andra värden i livet som också är viktiga.
Oj, oj, oj, så mycket reaktioner i dm. Ja, sårbarhet väcker sannerligen engagemang och man får ju göra vad man vill med det som kreatör.
Dagarna fortsätter här nere med lugna morgnar och små utflykter. Mellankillen har byggt en trappa och röjt i trädgården. Min man har pratat med elektriker och fixat belysning ute. Min lille har investerat i en ny doft till sin parfymgarderob. Jag har bränt mig i solen på höger axel och hälsat på en get.
