Jag hade frågestund på Instagram häromdagen och dessa dröjde sig kvar lite hos mig och jag fortsätter gärna dialogen här på bloggen. Jag började fundera på dem jag själv följer och vilken sorts ekonomi deras män har och jag kom fram till att jag nog inte hade en aning. Man vet så lite om andras ekonomi men jag har förstått att vissa verkar tro att mannen försörjer frugan som roar sig med att lägga ut outfitbilder och bakrecept online istället för att gå till ett ”riktigt jobb”.
Jag har en vän som är konstnär som hörde av sig efter hon läst ovan och berättade att hon ofta får möta fördomar kring att det är hennes man som drar in till hyran när hon är konstnär. Faktum är dock att hon tjänar mer än honom.
Men vad jag kan hålla med om är dock att många influencers jag följer verkar ha en god ekonomi då de har råd att resa, inreda, köpa dyra kläder, bo på hotell, äta på restauranger, verka vara mycket lediga osv… Men så är det ju ofta så att influencers kapitaliserar på den sortens livsstil för det är detta som folk engagerar sig i på Instagram och verkar vilja ta del av.
Det finns dock influencers som Underbaraclara och Jonna Jinton som går emot normen – bor ute på landet och delar en helt annan livsstil som inte bärs runt av dyr konsumtion i storstäder.
Det ligger otroligt mycket arbete bakom en etablerad profil med många följare på Instagram eller blogg. Och ja, det finns mycket pengar in influencersmarketing. Influencers blir bokade av kunder som vill bli förknippade med deras varumärke och som köper plats i deras kanal via ett betalt samarbete. En duktig influencer kan ha en väldigt god inkomst. Yrket är som för vilken egenföretagare som helst – de som jobbar på, är kreativa, har drivkraften och uthålligheten som krävs kan bli riktigt framgångsrika medan det finns de som inte kan få ekonomin att gå runt i företaget. Att generalisera och hävda att de flesta influencers behöver bli försörjda av sin man är en stark fördom enligt mig.
Hur känner ni?
Här studsade jag lite på frågan men när den landat lite i mig så förstår jag att frågan kanske var vad jag identifierade mig mest som…?
Men svaret är detsamma – jag är ju en företagare och influenceryrket är ett av alla ekonomiska ben som mitt företag bärs av. Jag hade inte varit någonting utan arbetet med mina digitala kanaler så att vara Influencer ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att skapa innehåll i bilder och text.
Kan vi inte reda ut och prata om fler fördomar som finns om Influencers – har ni några fördomar kring mig och yrket? Jag svarar mer än gärna på era funderingar och frågor.
När jag startade K. LAGERQVIST så bestämde jag mig för att arbeta med lin som råvara för att skapa kläderna i vårt sortiment. Mycket för att de plagg jag själv uppskattade mest i min garderob var i just i linne och för att hela produktionskedjan från växt till plagg skulle kunna äga rum i Europa och vara så hållbar som möjligt.
Alla kollektioner designas i Varberg av mig med skisser, bilder och instruktioner. Därefter har jag hjälp av en mönsterdesigner som sätter min idé och mina instruktioner till verk. Produktionen sker i Litauen, ett land med lång tradition av att tillverka linnekläder. Linnet vi använder kommer från franskt obesprutat lin av högsta kvalitet och tillskärning av tygerna planeras noggrant för att minimera spill. Resterna används för tillverkning av mindre produkter eller skänks som material till syskolor och hantverkare.
Vi är stolta över att använda textilier certifierade enligt European Flax™ och OEKO-TEX® STANDARD 100.
Dessa certifikat innebär att råvaror och material till våra plagg är ansvarsfullt odlade och tillverkade med högsta kvalitet och med minsta möjliga miljöpåverkan, för att kunna erbjuda våra kunder linneplagg av högsta kvalitet att bära med stolthet.
Min ambition sedan starten har varit att uppmuntra till en medveten konsumtion, där ansvarsfullt tillverkade produkter används om och om igen och överlämnas till familj, vänner och till kommande generationer.
Lin är en naturlig växtfiber. Den odlas i cykler och är en miljövänlig gröda som inte kräver bevattning, minimalt med bekämpningsmedel och gödsel. Omvandlingsprocessen från växt till fiber kräver nästan inget vatten och inga växtdelar går till spillo i produktionen.
Linne är känt för sin tidlösa elegans och mångsidighet och är en av de äldsta kända textilierna. Den unika vävprocessen ger ett tyg som andas, är lätt och har en utomordentlig hållbarhet. Trots sin lätta känsla är tyget rejält och blir mjukare och smidigare för varje användning och tvätt. Denna motståndskraft bidrar till dess livslängd, vilket gör linne till ett hållbart val för både kläder och hemtextilier.
Lin kan odlas i regniga och svala klimat, och mängden skadedjur är liten. Till skillnad från bomull så klarar sig linet bättre utan bekämpningsmedel tack vare viss motståndskraft mot sjukdomar. Det krävs heller inte så mycket gödning och därför kan påverkan på miljön vid odling hållas låg.
Det är stjälken och rötterna som innehåller de fiber som sedan kan produceras till linne. För att fibrerna ska kunna produceras till textilier måste plantan först torkas, repas (för att få bort linfröna), rötas, bråkas, skäktas och häcklas.
Så textilfibrerna sitter alltså i linplantans stjälk och för att få loss dem används en metod som kallas rötning, det betyder att linet får ruttna lite.Har kan man landröta eller vattenröta. Efter rötning torkas linet, och sedan följer olika mekaniska moment för att frilägga linfibrerna: de häcklas, bråkas och skäktas innan den långa, stela och lite glansiga fibern kan spinnas till garn. Av garnet vävs sedan tyget.
Förutom att man använder linplantans fibrer till linnetyg, används linets frö till utsäde, för pressning av linolja och till djurfoder men även som ingrediens till livsmedel.
Idag bedrivs det ingen storskalig linodling i Sverige – men vi har klimatet, potentialen och historien för det.
I Sverige konkurrerades tyvärr hantverket ut av import av billigt lin från Ryssland och bomull från USA och Indien. Arealen av svenska linodlingar sjönk från 25 000 hektar år 1860 till omkring 3000 hektar år 1900. År 1932 odlades bara 170 hektar lin i Sverige.
I mitt företag försöker jag tänka så hållbart jag kan på alla delar i verksamheten. Men det kommer också att värna om vårt egna arbetsätt och mående. Här har vi valt att inte skala upp och jobba med återförsäljare – det hade krävt mer arbete, personal, lageryta och mer investeringar. Omsättningen hade ökat men det är inte säkert att vårt resultat skulle bli bättre då marginalerna hade varit lägre och plaggen hade kanske behövt kosta mer för dig som kund. I vår affärsmodell är vi inte redo för denna satsning än då vi värdesätter andra värden mer just nu. Här kommer livspusslet och livsglädjen in. Vi inspireras verkligen av platsen vi verkar på.
Varberg är kuststaden där hav och natur står i centrum. Med närheten till både skog, klippor, stränder och hav finns surf, vandring och salta bad alltid nära till hands. Här jobbar man för att leva och inte tvärtom. Det är inte ovanligt att stämpla ut från arbetet några timmar om det är vind och bege sig ut bland vågorna på brädan eller ta lunchlådan med sig ner till bryggan och passa på att ta en simtur.
Varbergs unika kustkultur med naturen, lusten och hälsan som främsta fokus hos människorna som lever här har smittat av sig på oss och sättet vi arbetar med K. LAGERQVIST. Ambitionen med våra produkter är att de ska passa en livsstil där livet kommer först – i lek, skratt, rörelse.
Älskar verkligen mitt arbete och hoppas det ska kännas hela vägen från tanke till produktion och kommunikation – därefter fram till dig som drar en av våra blusar över axlarna och bär dem under dagen.
Det känns som det är första gången jag är här uppe och känner ro i hela kroppen. Då alla mår bra och uppskattar fjällen. Det kanske låter världsfrånvänt men bara för man byter miljö och befinner sig på en plats som borde göra alla glada och må bra så är det ju inte alltid så det är.
Missförstå mig inte – vi har haft åtta underbara vintrar här och en hel del turer under somrarna också. Alltid så läkande och givande för familjen. Men ofta har det varit någon kris, något som skaver och som äter min energi på ett sätt som gör det väldigt svårt att njuta av en semester fullt ut. Men nu så är det njut – alltså så mycket! Barnen älskar backen och att spela spel, mannen strålar, hunden jublar och jag sov elva timmar i natt. Vi äter god mat, åker skidor, bastar, pratar, spelar och går promenader. Inte ens 29 grader minus kan få mig på dåligt humör.
Jag investerade i ett par vantar och drog ett kladdigt glans över nariga läppar.
Sedan gav jag mig ut i backen. Jag är sämst av oss alla såklart men de andra är natural proffs så de får väl stila hur mycket de vill. De väntar dock alltid på mig nere i liften. Det är något med att ha stora barn i backen. Jag som inte är uppväxt med fjällsemestrar har verkligen tyckt att småbarnsåren här uppe har varit en pina med gnälliga, kissnödiga och nedkylda barn. Fy. Ta mig till en strand och en bikini har jag tänkt medan pjäxorna bara gjort ondare och ondare och barnen skrikit högre. Min man ska ha världens största eloge för att ha stått ut med både uppgiven fru och småbarn dessa år – nu får han sannerligen skörda efter stort tålamod och arbete. Hade jag varit honom så hade jag tappat det för länge sedan men han har köpt skidor, kittat mig med varma kläder, vallat skidor och masserat fötter. Vilken hjälte!
Gissa vem som är gladast nu när alla faktiskt tycker det här är kanon?
Så här ser det ut på morgonens promenad i skoterspåret bakom stugan. Förundranseffektem jobbar hårt dessa dagar och jag är tacksam.
En födelsedag närmar sig med stormsteg och det känns så himla bra att fortsätta få åldras – så någon åldersnoja har jag inte alls. Det bästa jag vet är att få upplevelser, skratt, kramar, god mat och gott i glaset. Men visst har jag knåpat ihop ett ytligt collage av ”must haves” också.
-Hårprodukter av Kevin Murphy samt hårmask Nioxin eller K18 skulle inte vara tokigt. Behöver fylla på!
-Mitt favoritmönster Hawaii på en kudde från Svenskt Tenn. Skulle ligga fint i soffan.
-Jag behöver nya brallor och sportbh att träna i – byxor och bh från Björn Borg skulle inte var dumt.
-Mina skor är helt slutkörda och har stora hål i sig – behöver absolut nya dojor och har spanat in dessa från Nike.
–Collegetröja från Anine Bing – så fin!
– Lövet och ekollonet i en kedja från Ole Lyngaard, ja tack!!
Jag tog den här skärmdumpen från en story idag. Den säger så mycket tycker jag.
Vad tycker du?
Man kämpar sig genom helgdagar i mängder. Kämpar låter kanske lite negativt och det är inte så jag menar. Vad jag menar är att jag är ganska dålig på att vara ledig och det är fullt av folk hemma mest hela tiden – känner mig en aning klaustrofobisk i mitt eget liv då jag inte hittar ensamma stunder och längtar efter vanlig vardag. Så jag verkligen kämpar med att ha en positiv inställning.
Är det bara jag?
Nu ska här packas och letas efter utväxta underställ och det väntas tjugotvå minus. Hade det varit upp till mig så hade jag gärna stannat hemma och fått ner alla tulpanlökar i rabatteb. Men nu lever man ju i en familj och då får man anpassa sig såklart och allt kommer bli bra. Jag ska basta, elda och läsa. Grädda våfflor med hjortron på och spela kort med mina killar. Allt blir bra.
