Ingen älskar vardag mer än jag. Så känns det i alla fall när alla pratar om att detta ska vara den tråkigaste dagen på hela året – tredje måndagen i januari. Jag är så glad över att vara inne i rutiner igen, gå till jobbet, städa ordning här hemma, gå till träningen och få ordning på goda vanor igen. Semester och lov i all ära, men att skapa sig en vardag man trivs med måste ju vara det mest optimala man kan göra i livet. Att alltid gå och längta bort från vardagen och tycka den är tråkig tror jag är direkt skadligt för livskvalitén.
Kan nästan känna ett pirr när jag kokar mina ägg och mixar den gröna juicen på morgonen och vet att jag bestämmer alldeles själv hur jag ska lägga upp dagen.
Fördelen med att vara sin egen chef antar jag.
2 kokta ägg, grapefruktjuice och den gröna med selleri, citron, gurka, spenat, äpple, matcha och vatten.
Oftast äter jag gröt med jordnötssmör men nu ska jag variera mig lite. En annan bra frukost är keso blandat med yoghurt, granola, nötsmör och skivad apelsin.
Är så uppfylld med massor av energi så det är bäst att passa på. Jag har både bakat och målat är hemma. Lyckades även sova åtta timmar i natt.
En stol blev röd och nu ska jag riva ur min garderob – en riktig rensning behövs. Kanske kommer det ut lite på min bloppis på Instagram 🙂
Vi pratade om vänskap och sammanhang. Om hur det är att ha ”sitt gäng” , vara inbjuden och inkluderad. Det är inte alltid så lätt och det ligger sannerligen ett arbete bakom alla relationer.
Man vet inte vad som händer i livet heller – kanske kommer döden eller en skilsmässa i mellan och man blir någon helt annan bland parmiddagar och midsommarfirande.
Inget är självklart!
Jag personligen bröt med alla mina vänner då jag gick in i en destruktiv relation då jag var sexton år och som tjugoårig ensamstående mamma fick jag jobba upp nya bekantskaper i en ny stad. Då befann jag mig i restaurangbranschen – där jobbar man när alla andra är lediga så några bra traditioner och sammanhang kring helger var riktigt svårt att få till och inget jag brydde mig så mycket om faktiskt. Jag var glad jag hade någon form av gemenskap bara. Sedan träffade jag min man och han pluggade. Han var också van vid hotell och restaurang branschen så de enda nyårsaftnar vi tillbringade tillsammans på tolv år var då jag var mammaledig. Jag jobbade alltid på nyår. Haha, så tokigt va?!
Ja, helgfirande har mest gjort mig stressad och utanför faktiskt. Kanske är det för att jag levt med så mycket beroendesjukdomar runt mig? Jag är liksom inte lika road som alla andra när det ska vara fest och firande.
Oavsett. Jag känner i alla fall inget sammanhang under högtider. Det är självförvållat, jag vet.
Jag tänker inte så mycket på det i och för sig – livet lunkar på med massor av människor i det. Det känns oftast komplett och jag älskar dessutom att umgås med mig själv och min familj. Vi brukar ofta åka bort då vi är lediga på långhelger eller jobba. Kanske har vi gjort oss själva otillgängliga? Kanske har vi missat viktiga sammanhang och relationer?
När barnen var små umgicks vi ofta med familjer som hade barn i samma ålder men de senaste åren är helgerna heliga och vi umgås helst med oss själva. Vi har inte orkat vara så sociala om jag ska vara ärlig och så vill jag att det alltid ska vara en vuxen hemma när barnen är i tonåren..
Tanken slog mig denna nyårsafton då mina barn tjatat länge om att får fira nyår hemma och inte resa iväg. Javisst sa vi och dukade upp för 3- rätters till mellanbarnet och hans vänner runt vårt stora bord. Vid nio drog ungdomarna på fest och vi stod ensamma kvar med en trettonåring som var av det mest uttråkade slaget. Här fanns inget jippo, fest eller sammanhang. Vi satte på en dokumentär om maneter och kämpade med att hålla oss vakna till tolvslaget.
Marina, min poddkompis och jag delade detta samtal. Hon hävdade att det kanske var så att man hade fullt upp så kom bara storhelgen och då hade man haft dålig framförhållning och inte planerat in något. Ja, hon har rätt. Eller så har man inte behövt tänka på det eftersom man åkt bort ? Oavsett, det infann sig en oskön känsla och en tanke om att jag eventuellt behöver jobba på relationer. Eller inte?
Jag känner mig rätt nöjd och vill nog faktiskt inte umgås mer med människor. Kanske blir jag mer och mer introvert ju äldre jag blir och umgås helst med mig själv.
Men för er då? Vad är status? Har ni ett rikt socialt liv, känner ni er ensamma eller är ni som mig och inte har så stort behov av att hänga med andra på helger och semestrar?
Det finns ju en mängd organisationer, kurser och ideella arbeten man kan kolla upp för att hitta sammanhang. Men det krävs ju sannerligen lite mod att ta kontakt om man redan känner sig liten, sårbar och ensam. Vi pratar om detta i senaste poddavsnittet så vill du höra oss utveckla ämnet så lyssna här.
Jag har nog kommit på ett nytt värdeord för 2024 förresten. Är ni nyfikna?
Det finns så nycket att uppmärksamma i januari! Vi har bytt namn, det ä ett nytt år, jag fyller 45 år och det känns alltid att det finns en mängd nya möjligheter när man kickar igång ett ntt år, Inte sant?
Som att man får en ny chans till att vara sitt bästa jag.
Detta vill vi fira hos K. LAGERQVIST. Och därför erbjuder vi nu 25% på hela vårt sortiment av kläder och teblandningar i 48 timmar. Erbjudandet gäller fram till lördag kl. 08.00 och då kör vi vidare i butiken i Varberg med samma erbjudande. Passa på skulle jag vilja säga – bunkra upp i teskåpet eller investera i något linneplagg inför 2024. Just blusar är lite utplockat i storlekar och designs men det finns jättefina kjolar, klänningar och byxor. En svart kimono skulle jag slå till på om jag var du.
Dessa byxor är en favorit. Speciellt med väst och blus. Bältet ser ut att vara hos oss i februari förresten – ni är många som frågat.
Det sitter några män i en liten italiensk by i bergen och flätar dem åt oss just nu.
Marlene kjol är ett annat tips. Den finns i rött, randigt, råg och svart. Någon enstaka brun har vi säkert i lager också…
Älskar denna design året om och har använt mina kjolar massor. Det finns t-shirts i 100% linne också i butiken.
Jonas och jag tillbringar två dygn i Stockholm.
Det är en födelsedagspresent till mig själv då jag fyller typ jämnt i januari – 45 år är väl en jämn siffra?
Första dygnet har vi tillbringat på Ett Hem på Östermalm. Ett otroligt boutiquehotell som lämnar mig helt pirrig och uppfylld. Miljön, maten, bemötandet och allt var så galet bra så jag kan inte fatta knappt. Hur bra!
Är så kräsen när det kommer till hotell men här lämnade man ingenting till slumpen och allt var otroligt genomtänkt in i minsta detalj. Och galet vackert såklart – Ilse Crawford ligger bakom inredningen och det säger väl allt?
Jag har knappt tagit några bilder alls på hotellet eller på maten för jag ville vara närvarande där och då – inte med mobilen i handen. Så ja. En bild på handfatet på toan med min mans parfym, tandkräm och min ansiktsolja. Bättre än så blir det ej tyvärr.
En selfie efter frukosten i vacker grön toalett. Tvål och handkräm – ljuvliga från Susanne Kaufmann. Doften!
Men när vi ändå pratar dofter. Den här åker rakt upp på min önskelista. Ett Hem’s egen doft Fuegui. Vilken dröm, den är allt jag vill ha i en doft.
Vi tillbringade en hel del tid på rummet och i umgängesytorna. Åt en sju rätters middag på kvällen och satt framför den vackra eldstaden och pratade om viktigheter tills ögonlocken knappt kunde hålla sig uppe längre. Morgonen efter serverades en ljuvlig frukost och aldrig har jag suttit så länge med kaffe, scrambled eggs och Dagens Nyheter.
Därefter krävdes en lång promenad på Djurgården i solen….
…och sex madeleinekakor med björnbär i lättvispad grädde.
Och jag som trodde jag inte tyckte om Stockholm så mycket. Nu vill jag knappt åka hem.
Men längtar dock efter helt vanlig vardag och att dyka ner i jobbet igen. Detta är 45. Inte så tokigt.
-Igår gjorde jag en fantastisk kålsoppa och undrar nu varför det inte alltid är mitt snabba, goda och billiga go to. Men det är dock inte så mycket protein i den så man kanske ska koka ett ägg att ha vid sidan. Fast annars bra tips.
-När Marina och jag poddade igår så pratade vi om hur det är att ha vänner som vuxen. Jag har nämligen tänkt rätt mycket på relationer under jullovet. Över mina egna och andras. Det blev sårbart och ärligt. Ska skriva ett längre inlägg om det på fredag när avsnittet publiceras. Men yey – vi kör alltså ett år till med podden!
-Jag har bokat biljetter till Nötknäpparen. Baletten du vet…Är så pirrig över detta. Helst skulle jag vilja gå på operan i Paris någon gång. Min vän fick en överraskningsresa dit med operabesök, god middag och övernattning då hon fyllde jämnt. Vilken grej va!
-Igår när vi skulle somna upptäckte min man något konstigt med vårt elabbonemang i Frankrike. Han låg bekymrad och tittade i sin telefon. Helt plötsligt sa han att vi har förbrukat el för en miljon kronor i år… Efter en hel del granskning närmre så visade det sig att det verkar vara lite drygt 32 000 euro, alltså bara drygt en halv miljon. Ja, den där varmvattenberedaren som gick sönder precis och slog ut all el har tydligen legat och bränt på rejält de senaste månaderna. Men kan det gå upp till en halv miljon? Hur är det möjligt? Hur ska man betala det? Ska vi sälja huset nu? Eller kanske sälja huset i Varberg? Tankarna började snurra hos mig samtidigt som min man bestämt hävdade att något måste vara helt fel… Hade ändå svårt att sova i natt. På radion sa de också att alla måste förbereda sig för krig och denna morgon jag öppnade en avi från postnord – kärnkraftverket vi bor granne med har skickat en transistorradio till mig så de kan fortsätta kommunicera med mig när all kommunikation slagits ut. Börjar leta efter koltabletter i medicinskåpet… Så nu bär jag både på sömnbrist och illamående.
-Jag är med hos podden Vogel & Rham idag och rubriken lyder ”Gör det roliga först!”.
Om podden:
”Vi pratar om kraften i att vara en multipassionerad kreatör som kan slutföra, om varför kreativiteten blomstrar i Varberg och om fenomenet att säga till varandra hur vi bör vara i sociala medier. Varför blir oftare kvinnor ifrågasatta när vi tar plats? Hur kan vi vara sårbara i sociala medier, men ändå ha sunda gränser?
Vi imponeras av Kristins förmåga att ha en röd tråd i den kreativa värld hon har byggt upp, och tackar för ett samtal med massor av humor och äkthet.”
