Uppe med tuppen och ut på äventyr

Det sorgligaste är att lämna alla blommande rosor.

Jag är uppe redan 04.55 denna morgon. Sitter vid köksön med mitt kaffe och försöker vakna samtidigt som jag skriver till er. Jag ska skjutsa min far till sjukhuset i Halmstad och därefter har jag en lista att följa innan klockan slår tolv och bilen går neråt genom Europa.
Så mycket som händer om dagarna nu så jag vet inte ens vart jag ska börja. Veckan som passerat är den mest intensiva på hela året då vi har flera barn i familjen som fyller år och alla slutar skola, det är också alltid mycket arbete innan semestertider och så behöver jag komma ikapp överallt så vi kan åka iväg till Frankrike utan att lämna ett kaos bakom oss.

Vår äldsta har fyllt 25 år och nu var det vår 18-åring som skulle firas. Det blev en rolig fest här med hans vänner på lördagen – burgare och poolbad vid midnatt. Att ha stora barn är fantastiskt tycker jag.

Flammentanz och New dawn är de som blommar rikligast. Två stora buskar växer på båda sidor köksentrén och doftar ljuvligt mär jag passerar.

Jag har tackat ja till en grej som äger rum om ett halvår men själva uppdraget gör redan att jag har svårt att äta. Då vet man att det är en ordentlig utmaning. Hoppas ångesten går över och att jag landar i att detta kommer gå strålande. Annars kan det ju va. Så dumt att gå runt och vilja spy så fort man tänker på det. Hahaha. Jag tänker att jag sätter mig och skriver ner min vision och skapar moodboards och en plan i bilen ner mot Frankrike. Och då kommer nog bitar falla på plats. Håll tummarna för mig.

Nä. Nu måste jag sätta mig i bilen och köra. Önskar er en riktigt fin vecka nu så hörs vi snart igen. Jag ska ladda bloggen med massa härliga inlägg under den långa bilturen idag så jag nog kan ta ledigt de första dagarna i huset.