Okategoriserade

Ett system som inte tar kvinnohälsa på allvar?

Lite sur uppsyn idag också, men jag tänker fortsätta skriva om kvinnohälsa. För hela morgonen har jag suttit och scannat apotek i hela Sverige efter mina östrogenplåster. Bara för att till slut få beskedet att de troligen inte kommer in igen förrän sommaren 2026.

Sommaren 2026.

Jag är i chock. Och jag får en enorm ångest av det här, för jag vill absolut inte tillbaka till det mörker jag befann mig i innan jag började med HRT. Vad gör man ens?

Mina plåster började ta slut redan i december. Sedan dess har jag letat. Jag sprang runt på flera apotek i Frankrike utan framgång i början av året. De senaste veckorna har jag inte bytt plåster var tredje dag som jag ska, utan försökt dryga ut dem. jag har satt på ett nytt plåster först när jag känt att jag blivit korkad, ofokuserad, nedstämd och mår riktigt dåligt.

Ska det verkligen vara så här? Det är så orimligt.

Igår ville jag gå och lägga mig halv tre på eftermiddagen för att jag mådde så dåligt att jag bara ville sova bort tiden.

Jag förstår att det finns förklaringar. Efterfrågan på hormonbehandling har självklart ökat kraftigt när fler kvinnor söker hjälp för förklimakteriet och klimakteriet. Jag har också förstått att produktionen ofta sker i ett fåtal fabriker, och minsta störning påverkar flera länder samtidigt. Marknaden är liten, det finns få leverantörer, och när ett preparat tar slut byter alla till samma alternativ, som då också tar slut. Sverige är en liten marknad och prioriteras ibland sist. Moment 22.

Jag förstår mekanismerna.
Men jag förstår inte hur det kan få vara så här.

Kvinnor över hela världen går ju igenom det här. Det påverkar vår arbetsförmåga, vår sömn, vår fysiska förmåga, våra relationer & vår psykiska hälsa. Det tog mig månader att hitta rätt dos och rätt behandling. Ska jag nu börja experimentera igen med spray och gel, när jag vet att jag inte fått samma effekt tidigare?

Det här har betydelse för mitt arbete, min familj, min energi, hela mitt liv.

Innan jag fick hjälp satt jag i min soffa och funderade på hur jag skulle kunna försvinna från denna planet med minsta möjliga påverkan på min familj. Hormoner kan göra något brutalt med hjärnan. Det är inte “lite jobbiga humörsvängningar”. Det är ett mörker.

Och nu finns inte medicinen som hindrar mig från att hamna där igen.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna stress och rädsla kring detta. Det här är större än en enskild restnotering enligt mig. Det är ett system som inte tar kvinnohälsa på allvar.

Det är frustrerande och skrämmande. Och framförallt är det så oerhört orättvist. Rant över. Nu har jag skrivit till min gynekolog att skriva ut recept på alla möjliga doser av dessa plåster ifall något släpps på apoteken runt om i Halland eller online. Wish me luck.

Har ni liknande problem?

K. LAGERQVIST, Vardag

Hjärndimma, hormoner, strul och kompensation

Det är jobbigt men jag har en så otroligt oproduktiv och trött dag.
Jag gillar att ha fria dagar med promenader, bastu, lagom med arbete och serier men idag fick jag inte ens till en sådan härlig dag.

Jag har satt på fyra olika poddar, tre serier, två filmer och inte fastnat för någon. Jag har öppnat två böcker och försökt avsluta olika jobbprojekt men helt ärligt, jag fattar knappt vad som pågår. Det var inte förrän efter bastun och i duschen jag kom på att jag var två dagar sen med att byta hormonplåster.
Och känslan jag har haft idag är lite densamma som innan jag fick hjälp – jag känner mig deppig, dålig och korkad.

Jag vet att dessa symptom kan komma smygande och kan vara svåra att sätta ord på. Man fattar först inte att det har med förklimakterie och hormoner att göra.  Men hormonförändringar, framför allt svängande och sjunkande östrogennivåer, påverkar hjärnans signalsubstanser, dopamin och serotonin. Dessa ämnen är ju absolut kopplade till fokus, motivation och lust.
Så det är inte konstigt man upplever en form av hjärndimma, sämre koncentration och den jobbiga känslan av att hjärnan inte vill samarbeta. Trots att viljan finns där.

Svarade på frågor i en intervju för ett nytt magasin med fokus på kvinnohälsa igår faktiskt. När det sedan publiceras så ska jag länka och lägga all text här också. Så intressant ju!
Ser det som en viktig uppgift att sprida kunskap om detta. I flera år kämpade jag med dessa utmaningar, var ledsen, kände mig galen och missförstådd utan att fatta varför.

Satte på ett nytt plåster och hoppas jag snart blir mig själv igen. Det här med plåstren är ju en helt annan historia… Slut på alla apotek och omöjliga att få tag på mest hela tiden. Snark.

Januari var intensiv och nu i februari är tempot lugnare. Försöker såklart jobba undan och ikapp men har också full fokus på återhämtning. I helgen var jag så bra på att skicka ut utskick, skapade annonser, fotade jättemycket på jobbet och skrev en mängd innehåll att publicera. Sedan visade det sig att vi hade haft något krux i webbshopen som försvårat för jättemånga kunder att lägga sina ordrar. Vilken flopp! Jag som hade drivit mycket trafik dit och så blev kunderna besvikna och missnöjda. Typiskt.

(reklam)
Nu är det i alla fall åtgärdat och är du en av dem som kikade in i helgen så kan jag erbjuda rabattkoden FEBRUARI på hela sortimentet som en liten kompensation för besväret. Har satt koden fram till 24.00 onsdag natt. Kika in hos K LAGERQVIST. 

Vi har så mycket fint i vårt sortiment just nu så kika gärna in. Rabatten gäller för alla teblandningar, läderprodukter och smycken också.

Idag har vi smakat av en ny svart teblandning och förra veckan beslutade vi oss för en med örter framtagen med kvinnohälsa som fokus. Känns både gott, bra och viktigt.

Annars har vi mycket diskussioner kring dragkedjor, knappar, brodering och olika tags just nu. Det är mycket att tänka på i alla kollektioner som tas fram. Tre olika kulörer är på ingång i våra stickade tröjor i merinoull inför ss26 och nyheterna för våra smycken är så himla fina. Känner mig hoppfull och stolt.

Planen är att fota alla kampanjbilder i södra  Frankrike och boka modell på plats där nere. Vi får se hur vi löser detta. Theoni och jag kommer bila ner i mars men är inte riktigt säker på om vi hinner få alla plagg för foto  i olika mönster och kulörer tills dess. Det ligger så mycket planering och logistik bakom allt. Och det kostar så mycket pengar!
Får panik varje år över de investeringar vi gör och kan inte fatta hur vissa kedjor kan sälja ut jeans för 15okr paret på rea. Hur går det ihop?
Vad kostar det att ta fram detta plagg då, material och hantverket bakom?

Snacka om hjärndimma, vad handlar ens detta blogginlägg om? Jag sätter punkt här och tar nya tag imorgon.
Någon mer än jag som förbokat biobiljetter till Wuthering Hights förresten?

Vardag

Skippa buketten och ge det här istället

Ska du uppvakta någon?
Ibland är man bortbjuden, ska gratta någon som fyller år eller bara vill överraska en kompis med lite omtanke. Här kommer lite tips på gåvor som jag själv uppskattat.

En stor burk hemmalagad granola är en bra present. Stoppa ner den i en papperspåse med ett handskrivet kort och ett vackert bokmärke för extra festligt och fint. Denna gåva var från min Anna som har ”gåvor” som kärleksspråk.

Jag fick även kakaon från henne och där medföljde recept och intentioner. I samma paket låg ett långt kärleksbrev och det är ju bland det finaste.

Även Lisa skrev ett fint kärleksbrev på detta avlånga akvarellpapper med målade ränder. Så kreativt och fint! En rumsdoft fick jag också.
Doftljus, rökelse och doftspray är alltid uppskattat av de flesta.

Carolina gav bort lyx för hår och kropp. Det är ju så härligt att ta emot den här sortens vardagslyx.

Så rolig present! En moonology calendar  är en kalender som utgår från månens faser i stället för, eller som komplement till, den vanliga veckokalendern.
Kalendern bygger på idén att månens cykler påverkar energi, känslor, fokus och timing, och används inom astrologi, mindfulness och personlig planering. Spännande och kul tycker jag.

Det finns en mängd kortlekar och spel man kan ge bort. Det behöver inte vara spirituellt. Böcker är annars fina gåvor också tycker jag.

En handgjord teckning är något av det finaste man kan få. Min svärmor ger alltid bort de vackraste handgjorda korten när vi fyller år eller firar något, och det känns alltid så omtänksamt. Den här vackra målningen på fasaden till byggnaden där vi precis har öppnat butik är ju helt fantastisk, vilken fin gåva!

Jag tycker också väldigt mycket om att både ge och få upplevelser. En konsertbiljett, en middag, en massage, ett museibesök eller kanske en prova-på-aktivitet som pilates, höghöjdsbana eller surf. Sådant som blir minnen, inte bara saker.

En korg med goda frukter och grönsaker, en fin marmelad eller en riktigt bra olja. En teblandning tillsammans med en vacker tekanna från loppis. En flaska champagne  eller kombucha. För mig finns det ofta mer omtanke i sådana gåvor än i en bukett blommor.

Missförstå mig rätt, blommor är alltid uppskattat och absolut inget fel. Men vill man ge bort något annat finns det så många fina alternativ. Kanske kan ni bli inspirerade av mina tips här, särskilt nu när Alla hjärtans dag närmar sig.

Har ni egna tips? Dela gärna i kommentarsfältet.

Vardag

Hej från min mobil

Hej på er. Hoppas ni har en skön helg.
Jag sitter i köket på mitt jobb och arbetar med kvitton och bilder medan min kollega roddar kunderna i butiken. Lite lugnare idag. På grund av all snö och halka kan jag tro. Känner mig lika trött som Boris och hade gärna stannat kvar här i soffan och myst med honom hela dagen lång.

Inget är väl så mysigt som att skeda med en stor labrador i soffan medan man kollar på en mysig film ihop.

Jag har samlat ihop lite mobilbilder till det här lördagsinlägget. Här är jag i mitt kök och dagens kakao i muggen. Jag höll på att speka in en film till Instagram.
Jag måste erkänna att jag har blivit helt besatt av ceremoniell kakao. På bästa sätt. Jag dricker minst en stor mugg om dagen och det har blivit en liten ritual jag verkligen ser fram emot.

Vill ni ha mitt recept?

Vet ni förresten vad som egentligen är skillnaden mellan ceremoniell kakao och den kakao du köper i vanliga matbutiken?

Ceremoniell kakao används traditionellt i ritualer och ceremonier och dricks som en ren kakaodryck, oftast utan tillsatser. Här ligger fokus på kakaons ursprung, kvalitet och på hur den dricks – långsamt, med närvaro och intention.

Det som verkligen skiljer den från vanlig kakao är både kvaliteten och hur den bearbetas. Ceremoniell kakao görs av högkvalitativa kakaobönor som är minimalt processade. Det betyder att fler av kakaons naturliga ämnen bevaras, som teobromin, flavonoider, magnesium och järn.

Den kakao vi oftast hittar i matbutiken är däremot starkt bearbetad och upphettad. Det ger en mildare smak men också ett lägre näringsinnehåll. Den är främst tänkt att användas som ingrediens i bakning eller i sötade drycker.

För mig har ceremoniell kakao blivit en stund att landa, checka in och börja dagen (eller avsluta den) lite mjukare. Ett bra komplement till morgonkaffet och dagens testunder,

På väg ut till bastun i trädgården. Vi har fått otroligt mycket snö här i Varberg de senaste dagarna.

Då är det bara att dra på sig ordentligt och bege sig ut i allt det vackra.

Så fint här vid kustremsan.

Jag messade min mamma om att jag fann mina svarta skor jag skulle ha samma kväll. De låg i en kasse i källaren. Phu.

Jag skulle nämligen gå på gala. Orimloigt nöjd med lockat hår och sotade ögon. Kände mig fin!
Synd jag inte knäppte en bild på helheten hemma innan jag stack iväg. Men är är i alla fall den toa selfie jag skickade till mina barn när jag skulle checka in och kolla hur deras kväll var.

Nu är jag laddad för eftermiddagens bastu, middag med familjen och sedan mellomys i soffan. Bland det bästa som finns om du frågar mig. Vilka är det som ska sjunga förresten?
Har noll koll men är pepp ändå. kram till er.

Trädgården

Ny säsong – håller tummar för trädgårdsglädje

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för trädgårdsliv. Redan som liten flicka gick jag hack i häl på min farmor Mildred i hennes stora trädgård, bland tagetes och gigantiska rododendron. I min  egen barndoms trädgård namngav jag rosorna och viskade hemligheter ner bland kronbladen.

När jag sedan fick min egen trädgård, någonstans efter 26, blev den snabbt en av mina allra största glädjekällor. Barnen var med mig där ute, de lekte, jag grejade och vi lärde oss tillsammans. Jag skaffade till och med höns, både i vår förra trädgård och i den vi har nu.

I vårt tidigare hus fanns en stor trädgård att ta hand om, med grönsaksland, växthus och flera perennrabatter. Huset efter hade mindre växtlighet, vilket istället blev en fröjd att få sätta händerna i jorden från början och bygga upp spännande trädgårdsrum för hela familjen har verkligen varit en ynnest.

Så kom pandemin. Trädgårdsintresset exploderade runt om i landet  och i sociala medier. Jag, som redan arbetade digitalt, började skriva ännu mer om trädgårdsliv, skapade ett trädgårdslive tillsammans med min vän Hanna och tog uppdrag som kreatör.

Kort därefter fick jag frågan om att skriva en bok, där jag fick möjlighet att förena två av mina största kärlekar,  havet och trädgården.

Att få skriva en bok om det som låg mig allra närmast hjärtat var en fantastisk möjlighet. Men någonstans längs vägen hände också något med mig och mitt förhållande till trädgården.

Det som tidigare gav mig kraft och energi började plötsligt kännas prestationsstyrt och tungt. Kanske var det åldern, kanske ett skifte i livet eller så bar det helt enkelt att något  som förändrades inombords. Från att ha lagt all min lediga tid i trädgården började jag istället behöva tvinga mig själv att gå ut och ta hand om allt jag en gång skapat med lust.

Ett förenklingsprojekt tog form. Jag planterade mängder av perenner för att minska arbetet, slutade odla från frö och köpte färdiga plantor i stället. Men inte ens det gjorde det mer lustfyllt. Jag förstod inte vad som hänt. Hur kunde mitt brinn bara försvinna?

Och trädgården är ju inte som en bok, som man kan lägga ifrån sig ett tag och plocka upp igen när suget kommer tillbaka. Inte heller som inredning, där hemmet faktiskt kan få vara tills inspirationen återvänder. Trädgården är mer som en kissnödig hund, eller ett spädbarn, som måste matas, tas om hand och nattas. Försöker man ignorera den blir det snabbt kaos, och då väntar ett ännu större jobb. Ett litet helvete, om man ska vara ärlig, att reda upp.

Jag som har kämpat så med min stackars trädgård genom åren. Skapat, vårdat, utvecklat den till max. För att sedan tappa gnistan helt.

Jag undrar om den kommer tillbaka i år. När jag ser hur andra redan har börjat förså och skriva om sina planer känner jag mest en liten klump i magen. Känner redan att jag kommer halka efter, tappa kontrollen och ännu en gång känna att allt blir för mycket.

Jag hoppas så innerligt att den känslan släpper. Att lusten och glädjen hittar tillbaka. Att trädgården återigen får bli en plats för återhämtning, inte prestation och känslan av måste. Håll tummarna för mig!

Jag blir alldeles nostalgisk när jag tittar på gamla trädgårdsbilder. Lite sugen på page igen. Och kanske också på trädgårdsliv…
Nu gäller det bara att lägga ambitionen på lagom nivå, tänka på att binda upp i tid och styra upp en bra självbevattnande system.