Krickelins

På exakt alla bilder jag tar på mig själv med bara fötter så gör jag så här med ena foten. Drar  upp tårna på detta lustiga sätt. Jag gör det omedvetet men jag antar att kroppen känner att det är en trevlig grej att göra när man ska förevigas. Eller så är det för att jag har opererat mina tår som ung tonåring och alltid haft lite komplex för mina konstiga tår. Men jag gillar mina fötter – tycker det är vackert med de höga fotvalven och att de blir alldeles gyllene om sommaren.
Jag har tänkt på min hud denna sommar – hur mina ben börjar likna farmor Mildreds. Alldeles mjuka i huden, inte så mycket spänst liksom och lite rynkiga på ett vackert vis. Likaså händerna. Det är fint att åldras, man får bara bestämma sig för att gilla det. Nästa år är jag 45 år. Jag ska fira livet hela sommaren för jag har både vänner som lämnat och fått stroke i alldeles för ung ålder. Vi lever nu. Punkt. Jag tänker vara nöjd och glad för det.

Lyssnade på Camilla Läckbergs sommarprat idag och blev alldeles sorgsen när hon berättade om hur hon kämpat så många år med sin kropp och dess vikt och all självhat kring det.
Blir fan ledsen. Lyssna på ”Författaren delar med sig av en livslång kamp – vikthetsen som präglat hela hennes liv.”

Vi har packat ihop och är på väg hem. Vi är bra på att åka bil, sträcker ben, äter och går på toa på alla laddstationer. Jag har fixat pastasallad med kapris och fetaost, kokat ägg, packat ner pannkakor och chipspåsar. Vi behöver inte stanna och köpa mat på en enda mack längs hela autobahn. Vi turas om att köra och åker i ett svep. Jag avstår från att köra 24-05 för jag är så rädd att somna vid ratten men min man sover en del under kvällen så hans ska kunna köra och så har han bunkrat med Red Bull. Barnen har laddat ner serier som de kikar på och så lyssnar vi på sommarprat ihop – Axel Gordh Humlesjö, Grävande journalisten om pedofiler, hockey och förbannelsen att vara kille.

Har ni lyssnat på något sommarprat som stannat kvar i tankarna efteråt?

Vi målade klart köket innan vi reste hem. Hann inte vardagsrummet tyvärr eftersom leveransen av färgen var så försenad.
Men det blir väl – en sak i taget.

Jag håller på och fixar iordning huset för att lämna Frankrike. Det gör mig ledsen.
Känner mig olustig och illa till mods. Fick vi gjort allt vi ville? Hann vi med både vila, familjeliv och att komma iordning i vårt nya hem?

Nej, kanske inte. Jag är alltid tidsoptimist och får aldrig ihop det jag har förväntningar om men jag försöker vara nöjd ändå. Vi har haft det fantastiskt på så många sätt och frågar jag barnen så är det deras bästa resa någonsin till denna by. De har verkligen skapat sig ett hem här nere och är glada över denna start på sommarlovet. Fint.
Nu kommer alla hem till Varberg igen och de kommer möta upp vänner, vi föräldrar går tillbaka till jobb och vanliga rutiner  – känns fint att få den här starten på sommaren tillsammans.

Tonåringar och sommarlov. Så mycket som hinner hända under en sommar och ofta kommer man ut på andra sidan som en helt ny människa under den perioden i livet. Kan vara helt fantastiskt men också avgrundsdjupt jobbigt. Vi får se vart vi landar sommaren 2023.

Nu har vi hängt upp en tavelvägg i köket och packar strandväskan. En sista tur till havet och lite snorkling innan vi sover sista natten i huset och packar bilen mot hemfärd.