Om fredagen – podd, kaos i garderob och andra funderingar

Jag vaknar först denna fredag och tar min kopp kaffe här ute i grönskan. Det är som en prunkande örtträdgård utanför mitt växthus och stiger man på möts man av ännu mer att skörda. Jag funderar över dagen – i det stora och det lilla. Lägger upp en tidsplan jag inte lyckas hålla och försöker planera in njutet. Det viktiga på riktiga om ni förstår vad jag menar.

Drar pantern i min kortlek. Läser att  ”the panther’s journey always leads to a brighet place” och försöker ha tilltro. Känner mig så värdelös och otillräcklig just nu och försöker bena ut hur känslan ska försvinna och hur jag kan skapa andrum. Detta är ett.

Och detta. Tar cykeln ner till bryggan och glider ut med tung kropp genom vattnet. Sågtången kittlar låren och jag tror nog inte det är mer än sjutton i havet. Det är svalt, friskt och krispigt. Dyker en gång till. Och sedan en gång till. Solande damer pratar i bakgrunden – något om cyklister som inte tar hänsyn till gängare på strandpromenaden.

En parantes. Igår fick jag en rolig historia berättad för mig av en tjej. Hon hade badat på Damernas då en man ställt sig på klipporna och vilat blicken ner på alla nakna damer på badplatsen. Många hade skylt sig och gått undan – detta ska ju vara en frizon från män. Men en dam hade ställt sig upp helt näck med pondus i hållningen och armen rakt ut och ropat”STENA DEN DJÄVULEN!!!!”
Funderar på om det lockade fram skräck, skratt eller polisbilar…

Jag tänker ju mycket på allt jag inte hinner just nu. Vilket är synd. Jag borde istället applådera mig själv för allt jag faktiskt gör och smeka mig trösterikt på kinden och säga att allt är okej. Det blir bra.
Min familj har semester samtidigt som jag jobbar och jag måste motstå impulsen att komma med uppmaningar om allt jag tycker borde tas hand om då jag jobbar. Källsortering, handling, tvätt och städ. Det kliar i fingrarna och jag blir irriterad. Diskar argt och städar toaletten med yviga rörelser samtidigt som käkarna biter ihop. Kontraproduktivt minst sagt.

Och jag har absolut ingen anledning att varken vara besviken, missnöjd eller sur. Ta en titt på min sida av garderoben just nu… Mina aftonklänningar från förra helgens bröllop ligger underst.
Jag får aldrig en endaste kommentar om att det ser ut så här. Men det är så konstigt i min hjärna. Det är okej om garderoben är kaos men jag blir galet stressad av disk på köksbänkar och prylar som ligger utspridda på våra umgängesytor. Antar att jag vill ha ordning och reda på mitt sätt för att det ska vara lugnt inom. Och för någon annan är det annat som skänker lugn.

Igår var jag på konsert efter arbetet. Hela personalstyrkan åkte till Strömma Farmlodge för att lyssna på Smith & Thell och jag passade på att krama min vän Marina. När jag kom hem så laddade jag upp vårt senaste poddavsnitt. Så nu har ni ett nytt samtal att lyssna på.

28. DEN INRE RESAN – Om tro, hopp och spiritism.
Hur ofta går Kristin till spådamer och hur luktar en spirituell person? Marina får höra om Kristins tidigare liv och börjar fundera på breathwork. Är Marina krass, konkret och fattar galoppen på ett annat sätt än Kristin?
Ett spännande och avslappnat samtal där vi utforskar våra tankar kring vad vi tror på och får tröst av.
Välkomna till ännu ett avsnitt av knasighet och klokhet från västkusten i Varberg. LYSSNA HÄR. 

Sagt om vår podd idag:

Kul! Nu är jag på jobbet och därefter ska jag ta mig ner till lite härligt häng på en klippa längs havet. Sommarvärmen och solen har äntligen kommit till Varberg.