Det är fåglarna som väcker mig på måndag morgon. De sjunger hoppfullt utanför fönstret och jag ligger kvar och undrar hur jag mår i kroppen idag. En veckas sängläge med feber, bihålor som bråkar och en jobbhelg på det – hur mår kroppen?
Kommer på att jag har både viktiga jobbmöten och en PT inbokad idag så bäst att gå upp och känna efter ordentligt. Sveper citronvattnet, smörjer in en olja i ansiktet och brygger dagens första kopp. Kaffet smakar fortfarande bränt och äckligt – kroppen verkar inte vara återställd alls men idag ska jag vara på benen så mycket jag orkar har jag lovat mig själv.
Januari är min månad. Jag fyller år och känner tacksamhet över att jul, nyår och andra helger passerat. Nej, jag är inte Grinchen, men helgdagar är extra utmanande när man har anhöriga som är kroniskt sjuka i beroende. Så är det bara. Det är ett helvete rent ut sagt och jag delar såklart inte den delen av livet här med er. Det är privat och min egen smärta att bära – men är du där ute och känner dig maktlös, misslyckad, rädd och förtvivlad så ska du veta att du inte är ensam. Vi är många som lever i medberoende.
Idag ska jag äntligen banka upp de där tavlorna, byta lakan, fylla kylen och städa hemmet. Det ska inte finnas en enda röd amaryllis eller sillburk kvar innanför dessa väggar.
Bastu är väl bra för bihålorna? Kallbad är också bra.
Nu måste den här skutan styras om så det blir en bättre start på 2023. Jag återkommer med peppigt inlägg inom kort.
Godafton. Jag har rest med mina killar till Danmark och det är riktigt fint att komma iväg tillsammans. Just nu har alla lite skön egentid innan vi ska dra oss mot restaurangen för middag. Jag funderade på om jag skulle kolla på ett avsnitt av Ginny & Georgia eller kika in på bloggen. Jag landade här.
Vi befinner oss på ett badland i Fredrikshamn och det är så mysigt och kul. Men jag har ju varit sjuk hela veckan och det var nära på att jag faktiskt bokade av hela alltet….
mina bihålor gillade inte alls att jag dök ner i en bassäng och höll andan… Ångbastu okej, där kan jag sitta – men rutschbana och vågbassäng får jag nog lämna över till övriga familjemedlemmar. Så trist.
Men vi kom iväg – och det är ju fantastiskt!
Det är verkligen mysigt att bo fyra stycken i ett hotellrum – kortspel i sängen och Netflix nedbäddade alla fyra.
Så himla kul att ni är pepp på det nya huset i Frankrike – jag längtar som tusan och ska åka ner nu i Januari. Jag kommer kombinera det med en inköpsresa för KLco och det lutar åt att jag tar tåget från Paris till vår by runt min födelsedag – ett äventyr som födelsedagsgåva. Det tackar jag inte nej till. Funderar på hur jag ska bära det stora olivträdet från terassen till det nya… Och hur jag ska lösa det med sängkläder sista dygnet? Jag måste ju flyttstäda samtidigt som jag bor i huset. Äsch, det löser sig.
Nä. Nu är det dags att dra på sig klänning och ta sig till middagen. Ses imorgon.
I slutet av 2022 sålde vi vårt fina lilla franska hus. Det känns både vemodigt och pirrigt. Försäljningen gjorde nämligen att vi kunde ta nästa steg i våra drömmar och jag har inte ens vågat hoppas att det skulle gå vägen. Men med hårt jobb, kloka val, bra investeringar och säkert en hel del tur så hade vi möjlighet att lägga vantarna på ett annat drömboende här nere i den lilla byn. Så nu är det dags att stänga den här violetta dörren, öppna grinden till trädgården, ta trappan upp till entrén och öppna en rosa port istället.
Men vi kikar lite på hur det sett ut här först innan vi drar vidare för en liten sneak peak från mina mobilbilder vid visning.
Vi flyttade in i ett mindre lättskött boende för ett par år sedan och det har varit ett perfekt hus för att testa på livet i ett annat land. Är det här ens något för oss? Funkar vi med kulturen här nere och trivs vi? Hur känner barnen? Vad finns det att göra runt om?
Det har som sagt varit lärorika år då vi lärt känna miljön och insett att vi trivs riktigt bra. Vi har dessutom vänner som har boende i samma by och båda familjerna känner att vi funnit vänner för livet och det betyder mycket också såklart.
Huset som vi nu sålt är ett ”townhouse” , granne med kyrkan och den lokala restaurangen och vinbaren – alltså mitt i byn. Stenhuset är uppbyggt i tre våningar med källare och takterass. Så längst ner är entre och kök, på mellanvåningen finns badrum och sovrum och längst upp finns allrum/sovrum och terass med fantastisk utsikt.
Jag kommer sakna alla frukostar här uppe. Tornseglarna och falkarna över skyn – de kunde hålla mig upptagen i timmar i detta fönster.Ostron, kortspel och bubbel här … eller bara en lat stund med bok i dagbädden.
Utsikten är magisk – då solen går upp över bergen i öster så står jag här och njuter av lugnet över byn och studerar hur himlen färgas rosa och spanar in fåglarnas dans över skyn.
Vi har sålt huset möblerat. Känns både bra och dåligt – jag hade gärna velat ha med mig möblerna jag letat upp på marknader här nere men har insett att det blir smidigast för alla parter på detta sätt. Men de här franska tallrikarna ska jag packa ner i flyttlasset. Och alla mina tavlor såklart.
I denna sängen skrev jag hela min bok i Oktober 2021. Frida Kahlo fann jag på en marknad i Clermont l’Hereault – den bästa antikmarknaden om du frågar mig. Där har jag funnit så mycket fint. Tänker så mycket på kulörerna i det nya – här försökte jag vara konsekvent med neutrala kulörer eftersom det var så litet och för att det skulle hålla en röd tråd. I det nya så är det större och det ges utrymme till att kanske exprimentera med kulörer på ett annat sätt. Fast jag vill bevara och förstärka de vackra golven så det kanske landar i neutrala kalkfärger ändå på väggarna.
Alla vackra gränder, vinbaren, bergen, vinfälten och det lilla torget vi spelar petank på, allt finns kvar. Vi ska bara flytta hundra meter.
Den här stunden är fin. Solen stiger upp över taken och strålar in mjukt över dagbädden. Skapar ett otroligt skuggspel här uppe på terassen – det är fint hur man lär sig solens promenad genom huset där man bor. Detta är som sagt ett stenhus som är byggt för att inte släppa in värme under den heta delen av året och det är smart – här blir otroligt varmt och man måste stänga ute hettan. Först tyckte jag att det var trist att inte hela terassen badade i sol men nu fattar jag varför – man söker sig till skuggan och svalka. Redan vid påsk kan det vara 28 grader här om dagarna och sol får man ju ändå… Skönt att sitta i skugga och äta frukost faktiskt.
Många frukostar vid matbordet i köket också. Varma croissanter från bageriet – bara lilla backen ner utanför vår dörr.
Mmm. vemodigt minst sagt att lämna detta fina ställe. Men det blir bra. Vi började titta på större förra året då vi insåg att vi ville ha en trädgård att hänga i tillsammans, kunna ta emot gäster och erbjuda barnen mer space att känna sig som hemma. Att de ska kunna dra sig undan och få en paus från familj och syskon i tonåren är ju helt förståeligt. Och om vi ska kunna åldras här och kunna ta emot eventuella barnbarn så behövde vi också mer utrymme.
Om du frågar mig så hade jag gärna flyttat på stört – hur mycket jag än älskar Varberg och trädgården här.
Det är något med hur jag själv är här nere – jag får sinnesro, jag har mindre ångest, behöver inte prestera och allt känns bara enkelt och härligt.
Ok. Håll i hatten – här kommer några mobilbilder från det nya.
Jag har alltid önskat mig fönster och dörrar med gröna snickerier och här verkar det sannerligen som att min dröm går i uppfyllelse. Men hallå – kolla golvet! Detta rum blir vårt sovrum och det är fint med den lilla franska balkongen ut mot gatan.
I samma rum finner man denna öppna spis och där bockar jag av en annan dröm. Tänk en höstdag här inne efter en lång promenad i bergen. Jag tänder spisen i sovrummet och brygger en stor kanna te för att därefter krypa ner mellan nytvättade lakan med en spännande bok. Herrejösses – ni förstår ju hur jag dagdrömmer just nu.
Fortfarande ingen som spelar piano i vår familj. Men nu har vi två! Ska börja kolla tuturials på Youtube så jag i alla fall behäsrkar en eller två lätta varianter. Jag har det i mig – det vet jag… och mellanbror kan en låt.
Hahaha! Samma med franskan, Alla har Duolingo men de enda som tar det på allvar är lillebror som läser ämnet i skolan och pappan som redan pratar franska. Men jag är faktiskt inte helt lost – minns ni den gången då jag åkte till ett varuhus och köpte en hel diskho med blandare och gjorde mig förstådd på franska?
Fler fantastiska golv. Pirr!
Att man får bo i ett hem med två öppna spisar är väl ändå för bra för att vara sant. Ett otroligt steg i livet och jag kan fan inte fatta att detta händer. Peppar peppar, ska inte jinxa något nu.
2022 har varit upp och ner på många olika sätt, sjukdomar, kriser, oro och maktlöshet. Men den här grejen – att vi gjorde det här, att vi satsade och vågade, känns hoppfullt och spännande. Vilket äventyr!
Sluta aldrig drömma och prata högt om det du vill uppleva – inte bara materiella saker, utan allt möjligt. Då öppnas små dörrar i rätt riktning och så helt plötsligt står du där. Mitt i kärleken, mitt i naturen, på en ny arbetsplats, i ett mjukt sammanhang eller helt plötsligt i ett hem med två öppna spisar.
I år låg det alldeles lagom med julklappar under granen. Är så nöjd över att jag inte köpt grejer som barnen ändå inte uppskattar. Ska vi kika lite på vad jag fick?
Min mamma hade varit på Svenskt Tenn och köpt en kruka till vårt gröna kök. Årets första pelargon ska planteras i den och så fint på fat av mässing tycker jag. Och se, kransen har flyttat på sig och lämnat plats för en oljemålning.
Idag är jag inne på fjärde dygnet i denna säng. Det är inte kul alls och jag minns knappt hur man gör eftersom jag inte varit sjuk på över två år – nu när den värsta febern är borta och jag börjar bli lite rastlös så är det skitjobbigt att inte börja spika upp tavlor och greja med saker. Jag dammsög undervåningen och städade hallen men fick sedan betala dyrt med feber och huvudvärk igen – phu, måste ge kroppen mer vila.
Idag var jag dock med på kursen jag deltar i just nu. Digitalt från sängkanten – en kurs med temat ”Bli fri från medberoende”. Vår handledare är Sanna Lundell och jag känner mig stärkt i de verktyg jag samlat på mig under dessa åtta tillfällen. Jag hade redan läst Ann och Sannas bok Djävulsdansen och sugit i mig kunskap kring medberoende under åren men man kan aldrig få för mycket kunskap eller stöd i ämnet. En varm rekommendation för dig som också lider av medberoende – om du har en nära anhörig som lever med en kronisk beroendesjukdom eller en annan psykisk diagnos. Kunskap och verktyg hjälper dig att hantera ditt kontrollbehov och ger dig tröst i din maktlöshet. Den gör att att du kan vara ett ännu bättre stöd för din sjuka familjemedlem.
Nu ska jag sjunka ner framför en serie med hela familjen efter blivit serverad en mysig middag av dem . Det är rätt fint att bli servad så här och slippa allt ansvar faktiskt. Det enda ansvaret jag har just nu är att bli frisk innan klockan 06 lördag morgon. Håll tummarna för mig. kram
Jag knäppte den här serien bilder på mig själv och Boris med stativ och självutlösare tidig morgon denna nyårsafton. Min man kom och hjälpte mig i slutet med sista fotot då han var på väg ut i längdskidspåret med pannlampa fäst på huvudet. Barnen sov och det var knäpptyst.
Älskar dessa morgnar uppe i fjällstugan – först mörkret med tänd brasa och nybryggt kaffe, sedan gryning genom snötäckta granar och till slut en sol som stiger upp över himlen. Naturen här uppe är magisk minst sagt.
Vi lämnade Orrliden i söndags och packade bilarna fulla med barn, hund och andra nödvändigheter för att ta oss hem till västkusten igen. Vi hade två bilar med oss upp för vi fick inte plats med kompisar och Boris annars. På vägen hem började en feber krypa i kroppen på mig och det var riktigt svårt att köra när jag blev så sjuk.
Fy satan. Fick stanna och sova en liten stund och proppade i mig kaffe och värktabletter så jag inte skulle somna vid ratten. Jösses. Sedan dess har jag legat. Gick ner för att brygga mig själv mer te denna morgon och tog en dusch igår. Mer ansträngning har inte funkat. Har bara sovit, kollat serier och gjort det absolut nödvändigaste för KLco digitalt.
Sjukt stressande som egenföretagare och inte ha möjlighet att sjukskriva sig ordentligt – börjat kolla på avtal över jobb som måste göras, klausul vid sjukdom…har fått maila med leverantörer från sängkanten och tittat på prover genom disigt dagsljus från sovrumsfönster. Pusslat med personal som måste jobba i butiken istället för mig och ja, det kan man ju säga, nackdelen med eget är att oavsett så har du alltid ansvar över att allt rullar. Även om du är i fjällen med familjen eller sjuk så kan du inte stänga av och checka ut.
Men det finns mängder av fördelar med eget så det väger upp hundra gånger om.
Är så galet stolt över vårt arbete 2022 och jag är precis på den platsen jag vill vara – älskar att driva detta företag framåt även när jag snorar och knaprar Ipren.
Men så snopet va?!
Jag hade bokat en pt måndag morgon, 2 januari, tänkte storstäda och styla om hela butiken, sätta upp tavlor i sovrummet hemma och städa ut julen rejält. Vilken trist början på det nya året. Men jag har nu glott på båda säsongerna av Udda Veckor på Discovery – grym serie. Nu ska jag kolla på En förlorad Tid på CMore och hålla tummarna till att jag är frisk innan fredag då jag ska på jobbresa till helgen.
Hur mår ni? Har ni också varit sjuka under jullovet?
