Vi har redan firat en liten ”lilla julafton” med delar av familjen som reser bort över högtiden, och jag har varit på både mingel och festligheter. Jag gick till och med så långt som att köpa en pepparkaksdeg och försöka locka barnen till bak, men där gick jag bet. Inget gör det väl tydligare att man är ensam kvinna med en massa grabbar i familjen än just runt jul. Och nu är barnen dessutom så stora att om de ska baka, så är det enbart för min skull. Men ja ja, det är okej.
Vi får satsa på sådant som passar den här åldern bättre. Bastustunder, trevliga middagar, filmkvällar och annat mys.
Projekt övertalning pågår också kring att få med lillebror till Languedoc i slutet av jullovet. Vi får se hur det går, han vill helst vara hemma med sina vänner. Samtidigt tycker jag det är så viktigt att få till kvalitetstid och göra fina saker tillsammans.
Idag är jag dessutom bjuden på bastu vid havet av min personal, vilket ska bli väldigt mysigt. Innan dess står långpromenad och lite trädgårdsfix på agendan, alla tulpanlökar ska ner i jorden. Det finns ändå små fördelar med plusgrader och ingen snö.
Det finns också stora fördelar med att vara egen och äga sin tid. Att kunna prioritera träning, vila, poddar och hemfix framför ett klassiskt 8–17-jobb. Gudarna ska veta att jag jobbar som en galning periodvis, men jag har också lärt mig att lägga jobbet helt åt sidan när det går.
Nu ska jag snöra på mig vandringskängorna och ta en tur runt Subbe fyr med hunden. Ha en fin dag.
Skymning och stormvindar över Tjolöholms slott en dag i november.
Vi var där för att fotografera vår vinterkollektion och hade en serie kampanjbilder kvar att ta när vi plötsligt insåg att dagsljuset nästan var obefintligt. Solen hade inte visat sig en enda gång under dagen. Istället låg ett jämnt dimtäcke och ett ihållande regn över Slottsträdgården..
Vi fann tak över huvudet på slottets baksida och sedan följde en tapper stund av teamwork mellan oss.
Ja jösses. Det var både kallt och blött. Vi hade dessutom arbetat under ganska kassa förutsättningar hela dagen, så energin var verkligen på sparlåga. I sådana lägen smyger det sig alltid in små misstag som jag upptäcker först när jag sitter och redigerar bilderna några dagar senare, fokus som sitter lite fel, miner som inte stämmer, plagg som inte faller som de ska.
Men just den här gången fick vi, på något nästan magiskt sätt, till det ändå. Jag antar att universum helt enkelt tyckte lite synd om oss.
Modellen och kläderna blev dyngsura och jag försökte skydda min kamera från blöta kastvindar.
Man kunde inte göra annat än att skratta åt eländet.
reklam.
Men idag är det i alla fall lansering för kläderna vi fotade här i slutet av arbetsdagen.
Och jag är så stolt över att vi trots allt fick ihop det och idag kan lansera vår svarta och bruna linnekollektion.
Redan igår släppte vi plaggen i butiken i Varberg och det var kö utanför vid öppning. Dagen följde därefter med riktigt nöjda och glada kunder och jag tror nästan vi slog kassarekord. Så uppskattad kollektion. In och knip en favorit idag om du är sugen.
Tack till alla fantastiska kunder – är så tacksam över det varma mottagandet av min senaste kollektion.
Jag skrev denna rant om hur det kan kännas i juletider denna morgon. SEdan dess har jag bytt östrogenplåster, gått en lång promenad, varit på ett pass i pilates och bastat och känner mig därför lite mjukare i kanterna. Men bjuder på detta ändå för någon av er kanske känner igen sig….?
Håll tillgodo:
Jag gör verkligen allt i min makt för att inte vara Grinchen i år och tycka att juletider är härligt. Jag har sänkt kraven på mig själv, förväntningar på andra, tackar lagom ja och lagom nej. Men jag kan inte hjälpa det, den här årstiden är inte för mig.
Det kanske är bristen på ljus som gör det svårt för mig att klara dagarna?
Jag borde bott mer norröver där de har både snö och norrsken den här tiden på året. Här är allt en gråbrun slask och mitt på dagen känns det som om det redan är kväll. Varje motgång känns som ett sjumilakliv och hopplösheten är total inom. Och då ska vi inte börja prata om otillräckligheten…
Barn som har minst tre prov i veckan nu på sluttampen, två föräldrar som jobbar mot deadlines, kissnödig hund och vardagsmåsten. Släng in lite festligt sociala grejer upp på detta, mörker och jagande av julklappar så får man en härlig kompott.
”Njut av december!”, säger folk. ”Ta mig härifrån”, säger jag och råkade till och med googla sista minuten-resor en svag minut igår. (För övrigt, otroligt fula hotell på Gran Canaria.)
Jag har full förståelse för att det är min personlighet som är bråkig under dessa omständigheter och tider. Det är inte jul och december det är fel på. Det är mig. Jag pallar inte så mycket intryck, totalspäckat schema och alla förväntningar. Fan vad det ser ut som om att alla har det så härligt på Instagram.
Blir förbannad!
Jag blir nu istället apatisk med ett flyktbeteende som resulterar fem goda avsnitt av en dålig serie på Netflix, mjukisbyxor, fett hår och ingen dusch. Längtar bara efter en säng. Sedan håller det på så i ett par dagar tills någon säger till mig att skärpa mig . (ibland är det jag själv)
Och därefter ser jag också snygg och glad ut på Instagram. Och har dessutom släpat in en gran. Det blir jul i år igen. Men snart är det över. Fan va skönt.
Det här är första året på väldigt länge som jag inte arbetar med ett stort externt projekt vid sidan av min egen verksamhet. Det har frigjort energi att lägga helt och hållet på skapandet och kommunikationen kring mina egna kollektioner.
Och det har verkligen visat sig vara till fördel för K LAGERQVIST – aldrig tidigare har en vinterkollektion fått ett så varmt mottagande och så många hejarop.
Jag är ödmjukt tacksam. Stort tack till alla mina fina, peppande och omtänksamma kunder.
Årets vinterkollektion är ett ihopkok av alla mina erfarenheter och era önskningar. Plagg att älska länge. Tidlösa klassiker att plocka fram år efter år när julen närmar sig, och som får er att känna er både vackra och bekväma.
Möjligheten att sakta ner har också gett mig nya perspektiv och skänkt mig mer tid för återhämtning. Går in i årskiftet med ett skifte i fokus.
Läste ett citat som slog an i mig:
”You cannot give your life more time – so give your time more life”
Är så glad över att de röda och mönstrade kläderna har blivit så uppskattade. Men jag vet ju också att jag har en stor klick kvinnor som hellre klär sig i mer neutrala kulörer och klassiskt svart. Därför gjorde jag en också en kollektion som jag kallar Nordiskt Lugn. En svart och brun linnekollektion. Blusar, klänningar, kjolar, skjortor och västar.
Den här kollektionen lanseras nu på söndag 15.00 på webben men finns redan under lördagen till försäljning i butiken i Varberg.
Imorgon ska jag försöka fota plaggen på min kropp också och visa er. Så mörka dagar nu, blir alldeles deppig över det och det går knappt att fota i det obefintliga dagsljuset.
Juletider för mig handlar om mys, familj och god mat. Jag älskar att strosa runt hemma, tända mängder av ljus, ha en stämningsfull spellista i bakgrunden och pyssla om både mina nära och mig själv. Kanske är det något med åldern, man blir en riktig hemmaråtta och njuter av vardagen på ett helt annat sätt nuförtiden.
Jag önskar mig inget annat än en lugn dag utan måsten, fylld av inspirerande poddar, teststunder, promenader, bastu, god mat och fina samtal med barnen, innan en tidig kvällning.
Jag har två tips att dela med er idag. Först ut är att göra en stor laddning Golden Milk att ha i kylen eller tappa upp på burkar och ge bort i gåva.
Jag fyller en gryta med vatten, gurkmeja, kanel, riven och pressad citron, honung och mängder av riven ingefära. Om man vill så trillsätter man även svartpeppar och mortlade kamomillkärnor. Detta låter man puttra på spisen ett tag och sedan silar man av ner i burkar.
När det är dags att dricka en kopp så fyller du upp med 1/3 del av basen, 1/3 hett vatten och 1/3 het mjölk eller havremjölk. Toppa med extra kanel och njut!
Det andra tipset är denna juliga gröt.
Koka steelcut-gröt och smaksätt med saffran & kardemumma. Rör ner ett ägg när gröten är klar. Ägget ger både protein och gör gröten krämig.
Servera med vispad yoghurt, tinade körsbär eller blåbär, pekannötter, rostade hasselnötter och lite honung. Drick gärna en Chailatte eller din Golden Milk till. galet gott och världens lyxigaste adventsfrukost både till familjen eller om du är allena. Mina barn sover så länge på helgerna så jag behöver äta frukost innan dem. Ibland äter jag två för gemenskapens skull. Men middagar är obligatoriska, de får man inte smita från här hemma.
Jag blev verkligen illa berörd av Nyhetsmorgons specialsändning om kroppshets i helgen. Det är ett så viktigt ämne att prata om, vrida och vända på.
Det gör mig ledsen att så många verkar må dåligt i sina kroppar och lägger så mycket energi på att känna sig osäkra eller ogilla sitt utseende. Det är så oerhört begränsande att gå runt och inte trivas i sin egen kropp.
Jag förstår ju att det ser ut så här, och att sociala medier bidrar. I sändningen tog de upp flera olika perspektiv, vilket jag tyckte var bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det är olyckligt när hälsa blandas ihop med kroppshets och självhat. Ur mitt perspektiv är det något positivt att äta näringsrik mat, röra på sig och vara nyfiken på hur man kan stärka kroppen för att orka mer och må bättre. Jag tror också att ju bättre vi tar hand om oss själva, desto mer vänliga blir vi mot vår omgivning – och då får vi också mer energi av att hjälpa andra. Det vore synd om allt detta tolkas som kroppshets.
Jag har en klocka som mäter mina steg och min sömn, jag väljer antiinflammatorisk mat så ofta jag kan, jag tränar och har goda rutiner. Uppmuntrar jag till kroppshets när jag delar inspiration kring sånt i mina kanaler?
Förmodligen inte för de flesta. Men jag förstår att det kan göra det för några. Det är så komplext. Jag inser att det kan landa fel och bli triggande om mottagaren inte mår bra. Men är det då mitt ansvar att låta bli att skriva om det – för att det riskerar att påverka någon negativt? Eller är det inte allas ansvar att jobba med sin självkänsla, bygga trygghet i sig själva och välja bort medieprofiler som påverkar en negativt? Att lägga mer fokus på det som stärker och stänga dörren till det som inte gynnar en i livet?
Lättare sagt än gjort, såklart. För det fungerar ju inte riktigt så. Man märker inte alltid vad som påverkar en i en destruktiv riktning. Jag märker själv hur min egen gräns har förflyttats – från att vara helt negativ till fillers och botox till att nästan normalisera det, bara för att så många kvinnor och män i mitt flöde använder det och plötsligt ser mycket yngre ut. Jag funderar mycket på hur min hjärna påverkas av att se detta. Om jag till slut bara kommer känna mig gammal och grå. Om jag en dag också står där och bokar något ingrepp.
Det finns inget svart eller vitt i den här debatten – men det är viktigt att vi fortsätter prata om den, tänker jag.
