Lite i taget

Allt började med att jag köpte en gigantisk målning av Petra Lundkvist. Har drömt om detta i flera år och så dök chansen upp kring min födelsedag och jag tycte det var ett ypperligt tillfälle. Självklart skulle den få bästa platsen i hemmet. I vår matsal som är hjärtat i hemmet. Faktiskt nästan enda väggen som den får plats på också i och för sig.

Men rummet har inte fått sig en färguppdatering sedan vi flyttade in för tio år sedan så vi spacklade igen alla spikhål i väggarna och rollade med ny färg.

Både väggar och skjutdörrar fick ny kulör.

Igår drog jag sista strykningen på dörrarna. Vi får tar lite i taget – vår platsbyggda hylla är inte klar än och de flesta tavlor väntar också på att komma upp. Men bra blir det.

En tavla på väg upp.

Kanske? Jag vet inte, bör eventuellt vara en annan tavla här. Ska känna in lite.

Här ser ni hyllan som ska byggas, få lister och sedan målas.

Samma vägg dagen efter i solens strålar och tulpaner som slagit ut. Den får hänga kvar ett tag till. I alla fall över helgen.
Önskar er en fin start på den.

Delar kulörer när rummet är helt klart och jag kan dela det färdiga resultatet.

K LAGERQVIST står inför en förändring – är så redo!

Som en del i mina repriser från Sri Lanka så kommer här en berättelse om hur mitt eget varumärke skapades och om vart det är på väg.
År 2019 tog jag ett stort beslut. Jag kände i hela kroppen att jag ville jobba med min egna verksamhet och ville starta ett eget företag där allt jag gjorde kunde få plats och jag kunde ha ansvar för alla delar. Efter flera år tillsammans med en partner så var det en stor förändring och en sorg att gå vidare från det man gemensamt byggt upp men jag kände också en pirrig förväntan av att stå på egna ben och kunna blomma ut helt på mina villkor.

Även fast tankarna kring eget hade funnits hos mig under en lång tid så blev det praktiska med det andra bolaget inte klart förrän vid årskiftet 2019. Då befann jag mig på Sri Lanka med min familj och hade den perfekta miljön för att börja visualisera och konceptutveckla.

Här i dagbädden i arla morgonstund, innan familjen vaknat, tog mitt nya varumärkes första moodboard form medan solen gick upp bakom träden och aporna skrek i palmernas toppar – en slide med kulörer, pinnade foton, nedplitade illustrationer och tankar. Jag tänkte brända toner, varmt och välkomnande. Jag tänkte smaker. Jag tänkte dofter. Jag tänkte känsla.

Tanken var att här skulle man komma in – både fysiskt och digitalt – och ta del av allt jag som själv håller nära och inspireras av. För ni som följer mig vet ju att jag brinner för att dela med mig av upplevelser och ville kombinera detta med ett litet men noggrant utvalt produktsortiment. Jag valde omsorgsfullt ut och tog fram ett litet antal produkter – de flesta skapade av mig, men en del från andra kreatörer som jag beundrade och inspirerades av. Linneprodukter, teblandningar, keramik & smycken bland annat.
Det var ett idogt arbete och en stor utmaning att finna leverantörer, nya kontakter och börja helt på noll. Men det var så galet spännande och lärorikt. Älskade varenda steg.

I mars samma år så lamslog pandemin hela vår värld och satte en hel del käppar i hjulen för mig men jag som redan hade signat ett tre års kontrakt på en stor lokal i Varberg samt satt igång  produktioner kunde inte bromsa utan var snarare tvungen att gasa för att sy ihop hela baletten.

I april berättade jag offentligt om mitt nya koncept men valde att inte berätta om mina produkter. Jag frågade mina följare om de ville vara med på resan när jag skapade ett spännande koncept och fick – YES! Alltså jag är så tacksam!
Tusentals satte upp sig på mitt mailutskick och började följa mitt nya instagramkonto.

Jag har jobbat med storytelling sedan 2008 och här fick jag gå all in. Jag byggde alltså upp ett koncept på känsla, med kulörer, värderingar, inspiration och en stor del  ”bekom kulisserna” innan jag delade med mig av vad det var jag skulle sälja. Det skapade en nyfikenhet hos många och det var också väldigt roligt att berätta om allt utan ”säljbudskap” som de flesta är redigt trötta på att ta del av.

27 juni 2020 öppnade jag dörrarna till denna plats och tog emot mina första kunder. Pirrigt, skrämmande, fantastiskt och alldeles underbart. Var så stolt över vad jag jobbat fram under sex månaders tid. Dessutom mitt i en pandemi.

Jag hade skapat tre olika designs i 100% europeisk linne i noga utvalda kulörer – vitt, natur och honung. Började också vårt tesortiment med runt tio sorters teblandningar och hade tillsammans med en keramiker på Gotland tagit fram en temugg för varumärket.  En smyckeskollektion skapades efter det som stod mig nära – pelargoner och Subbe Fyr.
I början sålde jag även fotokonst och precis som nu så hade jag fyllt den fysiska butiken med böcker, inredning och andra finheter. Även en del vintage. Jag testade mig fram för att se vilket utbud som skulle uppskattas av min målgrupp. Det var helt klart linnekläderna  – som sålde slut på en gång!

Den här blusen heter Mildred och blev verkligen en favorit för många första året. Jag älskar den fortfarande så mycket!
Inspirationen och förlagan till blusen var en blus jag köpte i Paris – em mönstrad blus i ett helt annat material. Jag skapade några förändringar och lät min leverantör sy upp den i enfärgad linne – i honung och vitt.

Redan från start visste jag att jag inte skulle använda mitt eget ansikte som modell för varumärket på kampanjbilderna. Mycket eftersom jag själv ville vara fotografen såklart men också för att jag inte ville bära upp varumärket med bara mig som person – visst var det jag som var den kreativa designern och skaparen bakom allt men därför nästan ännu viktigare att låta andra bära kläderna på bilderna. Med det sagt så har jag också fotat mig själv enormt mycket i plaggen genom åren  för sociala medier- men webbshoppen har i princip varit helt befriat från detta.
Så glad över alla vackra kvinnor som jag fått fota genom åren. De är fantastiska!

Här kan du läsa om hur företaget tog sin form. 

Varumärket har förädlats och växt under åren. Det är exakt fem år sedan jag började skapa det. Kläderna har visat sig vara min kärnverksamhet och också det jag tycker är absolut roligast. I butiken i Varberg är det teblandningarna som ofta står i fokus och som kunder vill köpa med sig hem. Våra smycken är också efterfrågade.
Företaget har haft god tillväxt varje år och jag har fått anställa kollegor som i nutid är livsviktiga för att verksamheten ska gå runt, Ingen människa är en ensam ö.

Så tacksam över allt dessa åren gett. Utmanande. Roligt. Spännande. Utvecklande.
Detta året gör vi en förändring i vår verksamhet – en utveckling jag klurat på länge och som nu visade sig vara rätt tidpunkt att ta till actions. Nu är jag typ i mål med hela planen och vi bör fira!
Man hatar ju alltid när influencers skriver så och sedan inte berättar om vad…. eller hur?

Men låt mig få ge er denna lilla cliffhanger så kommer jag förhoppningsvis kunna dela mer senare i veckan.

 

All the women in me are tired

Jag kombinerar återhämtning med att att komma ikapp med mina arbetsuppgifter. Det säger sig själv att det inte är en hållbar kombination. Men jag gör mitt bästa för att få det att funka. Lika delar bastu, promenader, serier och fix här hemma för att landa mjukt. Och så några effektiva timmar med listor som bockas av.

Att tacka ja till ett externt stort uppdrag gav stora konsekvenser i mitt vardagliga arbete med mitt bolag. Det var vi medvetna om i förväg så det kom inte som en överraskning – men nu måste jag samla ihop och fokusera på 2025 och dess utfall. Valet var noga avvägt och anledningen till att jag tackade ja till att skapa en stor utställning var främst erfarenheten, utmaningen och synligheten. Tusentals besökte oss dessa dagar och vi fick enorm stor synlighet medialt och digitalt. Det var värt allt arbete.

All the women in me are tired...

Men ni vet hur det blir efter en stor urladdning…
Eller det är i och för sig väldigt individuellt. En del vill bara lägga sig på soffan och vila, andra vill fortsätta i samma energi fast inom andra områden och en del går ut i skogen. Jag har alla dessa kvinnor i mig.
Fast alla känner sig trötta. Och mätta.
I ett sådant läge har jag utmaningar med att vara kreativ och lägga det sista fingret på vad som ska lanseras i högsäsong 2025. Jag känner mig lite osäker – är magkänslan korrekt…?
Är detta mönster något som kommer vara populärt? Hur stor kvantitet? Har jag koll på siffrorna? Med ärm eller utan ärm på klänningen? Vår nyhet bland teblandningarna? Våra nya smycken?
Mina tankar är som en popcornmaskin.

Och ja – det händer också en stor förändring i vår och avtalet väntas landa i min inbox denna vecka.

Status.
all the women. in me. are tired.

Men det är okej att vara trött och lite vilsen ibland. En puckel kommer passera och snart flyter allt igen. Att vara hemma i Varberg med vanliga rutiner och familjen känns just nu som världens finaste lyx. Tänk också att få arbeta med något jag älskar. Påminner mig själv om hur lyckligt lottad jag är så känns det lite lättare.

Idag bokade jag in en fotografering på en drömlocation och ska nu sätta mig och samla ihop inspiration till den. Allt blir bra.

Känner stor ödmjukhet inför livet. Känner mig skör och stark på samma gång.

Frukost & Galle – repris från 2018

Här kommer ännu en repris från Sri Lanka. 2018 åkte min äldsta son och jag hit och här har jag slagit ihop två inlägg från den resan.

Jag vaknar så tidigt – 06 varje morgon och jag älskar det!
Att resa med en 18-åring är något jag varmt rekommenderar. Mängder av värdefull kvalitetstid ihop men också sjukt mycket egentid som är väldigt skön.
Reser man med sin partner, mindre barn eller vän så hänger man hela tiden. Men ett vuxet barn behöver sin sömn och viktig tid med telefonen och sådant… Tonåringar behöver sin space liksom.
Denna morgon bestämde jag mig för att göra frukosten hemma i vårt kök och gick iväg för att köpa grejer. Klockan var ju galet tidig men det var redan full aktivitet på gatan utanför. Först en tur ner till stranden för att kolla den magiska gyllenrosa solen som steg bland palmerna.

Här bakom murarna bor vi. Hos Lime & Co Midi, ett boende med bara tolv rum och som är riktigt prisvärt. Ser du solen som går upp där längre bort på gatan?
Så vackert.

Jag promenerade tågspåret bort mot matbutiken för att fixa grejer till frukosten.

Det gör alla – så det är inte så farligt som det låter. Man hinner hoppa åt sidan när tåget kommer då de går så långsamt här.

Jag köpte lankesisk curd (en yoghurt typ) , mandlar och massa frukt.

Papaya, ananas, banan till frukost.

Här bakom poolen ligger ett gemensamt kök som alla gäster kan använda. Det finns gasspis, vattenkokare, och allt annat som ett kök behöver. Vi har lagt beslag på en hylla i kylskåpet och har både ägg, ost och toast på vår meny. Älskar hur de byggt husen runt palmerna. Ser du palmen som växer upp ur taket?

Men idag blev det alltså denna bowl. Rostade mandlarna i torr panna och serverade mig själv med en kopp kaffe.

Eftersom det är så skönt att bara hänga här i skuggan så finns det ingen stress att dra iväg på mornarna. Man får sova ut med gott samvete – utom när det är tidig surf i soluppgång såklart…
Jag hänger här med jobb på datorn eller med en bok.

Tänkte fota rummet vi sover i men där är ta mig tusan kaos. Fuktiga kläder överallt, sladdar, saronger och annat utspritt över golv och bäddar.
Smög in i rummet bredvid och knäppte denna bild istället. Vi bor nästan själva här för stället är precis nytt – de håller fortfarande på och inreder de andra rummen.
Gillar precis allt! Men kanske att jag själv skulle valt vita myggnät om mitt granskande ”inredningsöga” får tycka till…hahaha.
Men vi trivs super här faktiskt.
Midigama, området alltså, ligger bara en kort tuktuk-färd från Weligama där de har de bästa vågorna för nybörjarsurf och många bra restauranger. Och hos oss i Midigama finns det bra vågor för de mer erfarna surfarna. Möjlighet att hyra brädor finns överallt.

Så här ser vårt badrum ut. Riktigt fint.

Jag har köpt den här. Verkar bra mot allt ju!
Ska borsta tänderna med detta och se om de blir mer vita. Kol alltså.

Här är min arbetsplats just nu. Ska dock väcka mitt resesällskap nu och ta tåget till Galle. Vi ska gå till frisören och äta god mat. Kanske att vi stannar förbi hos Linn på Sunshinestories på vägen tillbaka.

Igår åkte vi till Galle Fort för att klippa oss, strosa runt i butiker och äta god mat.
Herrejösses! Jag är hungrig hela tiden och äter som en häst. Har haft jättedålig aprit de senaste månaderna och fått tvinga mig själv att äta ordentligt.

Klippning, hårmassage och rakning för 120kr. Vi hade absolut råd att unna oss en riktigt härlig lunch på Galle Fort Hotel efter detta billiga besök hos barberaren.

Alltså det här stället! Över 400 år på nacken. Hotell med 13 rum och en nyöppnad restaurang.

Sjukt drömmig miljö. Som att stiga in i en gammal film faktiskt.
Galle Fort byggdes urspungligen av portugiser som gick iland på Sri Lanka under 1500-talet. Fortet togs sedan över av tyskar i ett våldsamt slag under 1600-talet.
Britterna kom till ön 1796 och 1815 lade de hela ön under sig. Namnet på ön byttes till Ceylon, därav namnet på många tesorter härifrån. Sri Lanka var alltså en brittisk koloni fram till självständigheten 1948. Det är ju inte så länge sedan alls…

Därför finner man en mängd fantastiska kolonialvillor som rustats upp till tjusiga boenden eller hotell.

Jag åt räkor i curry med ett stekt ägg ovanpå. Kreativt. Min son tog något annat gott som serverades med en potatismos full av rödlök och koriander. Sjukt gott!

Vid nästa besök ska jag unna mig en natt här och svepa runt i stor hatt och långa kaftaner.

Här checkar jag av vart vi ska ta vägen härnäst och blir samtidigt sugen på glass.

Mandelglass. Mums!

Just nu – Jag målar om!

Just nu målar jag om detta rum. Det blir sandfärgat och dubbeldörrarna bli ljusblå. Jag har bara en vägg kvar med ytterligare en strykning och halva dubbeldörren kvar. Min man kom hem från IKEA med kompletterande hyllsystem för vår väggbyggda bokhylla och har börjat skruva. Oerhört produktiv dag.

Men jag tittade precis på klockan och insåg att vi nog behöver ha lite härlighet och avslappning denna lördag också. Så när jag rollat klart så ska vi ta oss mot bryggan vid havet för dopp och sedan återvända hem till en varm bastu. Sedan blir det pizza och mello med de barn som vill vara med.

Jag har farit med lögn inför mina följare på Instagram. Jag trodde den här glassen var slut för de butiker jag handlar i har den inte längre och när jag googlade stod den som utgående sortiment. Men då hörde varumärket av sig till mig och sa att det bara en EAN-koden som utgått och att glassen absolut finns kvar. Vilken tur – jag är nämligen besatt!
Enda glassen jag äter. Fann dem på OKQ8 igår och bunkrade upp i frysen.

Förlåt till alla jag skrämde men då fick vi klarhet i detta i alla fall… Nya smaken 2025 är kanelbulle. Vet inte vad jag ska säga om det.
Men ska absolut smaka.
Har ni?

Ska bli så skönt att få till den här förändringen här hemma. Några platsbyggda möbler och lite färg gör mycket.

Och solen. Det känns så himla fint att vi är inne i februari nu tycker jag. Fin kväll till er.