Jag har tillbringat denna regniga dag i min butik – tre knäckemackor i magen och sommarprat i lurar samtidigt som jag målade ett golv. Blir smått besatt när jag jobbar faktiskt och kan nog jobba hur länge som helst. Så har det alltid varit ända sedan jag var ung tonåring. I disken, som städerska, utdelandes tidningar eller på restauranggolvet… Inom restaurang var det inga konstigheter med 12-timmars pass när det begav sig, så var det bara. Tidningarna delades ut om nätterna och ett tag dubbeljobbade jag med städ på natten och lunchpass på dagen. Jag älskar att jobba så det var och är verkligen inte synd om mig.
Jag väljer ofta jobb framför sociala sammanhang och har faktiskt ganska svårt att välja bort arbete. Speciellt nu när jag jobbar med mitt egna företag. Döm mig inte för det. En del gillar att läsa böcker, andra vill spela fotboll, jobba i trädgården, ut och fiska eller golfa. Är det så tokigt att ha sitt jobb som intresse?
Jag gör ju också annat än att jobba såklart – det vet ju ni som följer mig här. Det är väl bara det att jag verkligen tycker om att ha grejer att göra, ta mig framåt och att känna mig duktig antar jag.
Vad jag däremot blir väldigt trött av när det kommer till jobb är när det blir för mycket social stimulans med kollegor, följare och kunder. Det är samtalet och att hålla fokuset uppe i dialogen under lång tid som är helt utmattande tycker jag. Även fast jag tycker det är både trevligt och givande med möten såklart.
Men att jobba – sitta själv och redigera bilder hela dagen eller packa massa ordrar. No problemas. Finns inget stop i kroppen när jag är mitt i det och någon behöver ibland be mig avbryta. Så på frågan om det är trist att jobba när så många andra är lediga så nej – inte alls. Jag föredrar det här faktiskt. Jag tar lite slappa dagar med Netflix, lite gott häng med ungarna och lite sköna dagar med vandring i naturen så är livet i balans för mig.
