Kvinnokroppen, Träning

Vem är jag nu?

Det är märkligt det där, hur man plötsligt kliver in i nya skeden av livet. Prioriteringar skiftar och en dag står man där som en annan version av sig själv och undrar vad var det egentligen som hände?

Jag har gått från att i flera år planera hela mitt liv efter träningspass till att tappa mina rutiner helt. Nu står jag här som ett stort frågetecken och undrar hur människor får ihop arbete, familj och träning. Hur gör de egentligen?
Det märkliga är ju att jag själv var en av dem  alldeles nyss.

Men i höstas föll jag ju ur mina rutiner på grund av en ryggskada, och sedan dess har det känts nästan omöjligt att ta sig upp på hästen igen. Inför januari köpte jag ett prova-på-medlemskap på ett gym, med ambitionen att lyfta där i kombination med reformer pilates. Igår var sista januari och gissa hur många gånger jag tog mig dit?
Noll.

Jag har varit sjuk, flyttat verksamhet, öppnat ny butik och haft uppdrag i Åre. Livet har helt enkelt inte gått ihop den här månaden. Det känns både dåligt, ledsamt, korkat och en rätt så oekonomiskt. Jag vill typ krypa ur mitt eget skinn över min dåliga planering och otur.

Men idag är det första februari. En ny månad, ett nytt försök. Jag ska sätta en plan för hållbar rörelse. Stegen får jag fortfarande ihop, nu ska jag bara boka några pilatesklasser och börja lyfta lite igen. Upp på hästen utan att gråta över spilld mjölk.

Har ni tappat träningsglädjen någon gång och lyckats hitta tillbaka?
Jag är nämligen väldigt sugen på att vandra i Cotswolds, surfa i Portugal, springa maraton i Médoc, åka utför i Alperna och klättra via ferrata i Languedoc. För allt det där behövs en stark kropp så nu får jag ta mig i kragen.

Hoppas ni haft en fin helg. Ikväll är det fullmåne, så kom ihåg att komma i säng i tid om du, som jag, sover lite sämre under fullmånen. Kram K

 

Hem & Inredning, K. LAGERQVIST

Nu öppnar vi på Kungsgatan 3

Innan jag packade ihop mig denna fredag och hoppade på tåget mot Göteborg passade jag på att knäppa några bilder i vår nya butik på Kungsgatan 3. Kvällen bjöd på Thomas Stenströms konsert. Även om jag, helt ärligt, var mer sugen på bastu och säng efter en intensiv vecka och en seg sjukdomsperiod. Men Thomas är ju en legend, och det här ville jag inte missa.

Men först tänker jag att vi tar en titt på butiken. Jag vet att ni är nyfikna på hur det blev och nu börjar det äntligen falla på plats.

Vi får vänta med färgkoder och andra detaljer för jag ska hålla mig lite kort på grund av öppningen idag.

Energierna är något helt annat här än mina tidigare platser. De båda butikerna jag drivit på Brukstorget har varit stora med högt i tak och mycket yta och det är alltid en utmaning att skapa en mysig känsla då. Det har dessutom varit betonggolv och väggar från då det tidigare var industri.
Tullhuset som jag temporärt landat i de senaste månaderna hade en annan känsla. Ljuset var magiskt och likaså läget. Men känslan av att vara en passage var inte alltid så skön. Fint med samarbete med andra kreatörer såklart men jag uppskattar detta intima och personliga mer.

Här i vårt nya har vi lagt in en golvmatta och känslan blir verkligen som att man kommit till ett hem. Ja, ni ser ju!
Vi har till och med en mysig sovande hund i vårt nya högkvarter. Inget är väl mer rogivande?!

En liten gullig mamma kan man också råka på. Min mamma Lotta jobbar i butiken varannan lördag och hon har varit ett stort stöd under den här flytten. Likaså mina svärföräldrar som varit helt fantastiska.

Det sista dagsljuset silar in genom fönstren. Det blir extra mysigt här inne då.

”Rada upp er tjejer så tar vi ett foto!”

Mamma Lotta, svärmor Marianne och min fina Theoni. Ett riktigt bra team. Både svärfar Jan- Åke och Boris har såklart hjälpt till också.

Detta fotade jag fredag eftermiddag och nu när jag kom till arbetet på lördagen så badar butiken i sol. Underbart! Älskar hur ljuset faller genom rummen och på de vackra kulörerna.

Jag har försökt att färgkoordinera för en röd tråd och för rätta känslan.

Lite blått och bärnstensbruna detaljer till olika gyllene toner.

En mjuk bas för vårt sortiment.

Igår la jag sista handen vid det moodboard jag placerat i entrén. Det finaste jag knåpat ihop hittills om du frågar mig. Ja, nu är alla små rätta detaljer på plats. Det enda som saknas är ledbelysning bakom speglar i provrum och en hylla i ett av rummen. Men det är riktigt bra jobbat!
Nu välkomnar vi våra första gäster.

Kommer ni och hälsar på oss under våren?
Vi ligger granne med tågstationen så det blir extra smidigt att ta sig till oss nu och som vanligt så bjuder vi alltid på en god kopp te. Stor kram från mig och fin helg.

Vardag

Den vackraste lampan

Under många år har jag haft denna svarta pendeln hängade från taket i vardagsrummet. Har dock känt att den varit lite maskulin och inte riktigt gjort sig i våra hemmamiljöer.

När december började närma sig så hängde jag därför upp en Moravia stjärna i taket och passade samtidigt på att beställa min drömlampa i kombinerad julklapp och födelsedagspresent till mig själv.

För många år sedan var jag på ett event i anrika Malmstensbutiken på Strandvägen i Stockholm. Där visades den mest fantastiska taklampa och jag fick även en pratstund med kreatören Vanja som står bakom verket. Det gav mig djup respekt för hantverket och och en omedelbar längtan efter att ha en i mitt eget hem. Prislappen är hög så det blev inget köp där och då men jag har såklart gått och grunnat på den vackra lampan…

När lampan senare började dyka upp i Emily Slottes flöden då väcktes ett ännu större habegär. Herregud så vackert det var hemma hos henne!

Det är Carl Malmstens barnbarnsbarn Vanja Sorbon Malmsten som tillverkar växtskärmarna för hand. Ett fantastiskt exempel på lokalt konsthantverk. Vanja har lärt sig hantverket av sin morfar Egil Malmsten och skärmarna finns i många olika former och storlekar och passar lika bra som solitär, som över Emilys bord här och även över ett soffbord eller i fönstret.
Jag tror detta är Pendel Pumpa ovan.

Jag har valt Pendeln Mandarin. Jag är helt övertygad om att med sina handplockade växter och dova ljus kommer den bli ett vackert smycke i vårt nuvarande hus. Jag kan även se mig ta med den här till nästa drömboende som ligger långt in i framtiden. Det är lång leveranstid på den här godbiten eftersom den skapas på beställning. Så jag har fortfarande inte fått hem den… men nu närmar det sig februari så jag ska faktiskt maila och fråga efter beräknat datum. Min lampa kommer med våren. Ett riktigt fint vårtecken om du frågar mig.

Andra klassiker jag har här hemma och som ska få leva vidare i mina hem är Waldemarsuddekrukan.
Tror jag ska gå och köpa massa fina vita krokusar och snödroppar idag och fylla dem med. Önskar er en fin dag.

Vardag

Januari – tur du snart är över!

 

Men snälla ni. Jag har fått en riktigt tuff start på det nya året, med både privata prövningar, sjukdom och ett arbetsschema som inte lämnat mycket andrum. Jag kan knappt minnas när jag senast kände mig genuint glad.

Sedan torsdag kväll har jag legat däckad i en tung bihåleinflammation och, helt ärligt, vill jag ibland bara kliva av allt och slippa vara med just nu. This too shall pass, mantrat rullar inom mig och jag övar på acceptans. Jag, som har sinnesro som värdeord under 2026, kan inte låta bli att hånskratta åt ironin. För just nu känns det väldigt långt borta.

Så ja, det blir ett lite tråkigare bloggande just nu, med pauser och mindre inspiration. Det är inte så kul, varken för er eller för mig, men så ser livet ut ibland när det skaver. Men snart kommer det mer härlig inspiration igen, och förhoppningsvis också något klokt att skriva om.

Idag har jag i alla fall duschat, krupit i ett par jeans, satt håret i en knut och lagt lite rouge på kinderna. Nu ska jag hjälpa till med flytten. Mina fantastiska kollegor och familjemedlemmar har stöttat upp när jag varit sjuk, och jag känner mig oerhört tacksam och ödmjuk inför allt de gör.

Tusen tack för alla era tips på hur man tar sig igenom en bihåleinflammation. Jag sköljer med den här två gånger om dagen nu, men känner mig fortfarande helt tung i huvudet. Det känns som att ögonen ska ploppa ur skallen när som helst.

Jag hann dessutom fylla år mitt i allt detta elände. Ändå var det faktiskt mysigare än när jag fyllde 45,  då låg jag i rejäl magsjuka och familjen vågade knappt passera mitt rum. Januari alltså… ett riktigt helvete.

Tur att månaden snart är slut, redan till helgen, så att vi kan ta sats mot våren, ljuset och lite lättare dagar. Hoppas ni fått en bra start på veckan.

Hjärtefrågor, Vardag

Är föraktet mot influencers en del av problemet?

Min födelsedag är bara en dag bort och jag befinner mig, som så många år tidigare, i samma situation. Jag är sjuk.
I år med en riktigt seg bihåleinflammation. Igår fick jag guida mina kollegor i flytten via telefon, vilket säger en del om hur det är att vara egenföretagare, man kan liksom inte bara stämpla ut och bli sjuk.

Jag kan knappt minnas en enda riktigt fin födelsedag på tio år. Antingen har jag legat däckad i feber eller magsjuka, eller så har någon form av kris dykt upp. Förra året tillbringade jag min födelsedag med att hämta ett barn på sjukhus. Inte direkt tårta och ballonger.

Jag har försökt ta det lugnt och tittat mer på tv än vanligt. Scrollat. Och ja… det händer en hel del i världen just nu. Trump i Davos, Beckham-familjen, den omtalade “ick”-matlådan och nya influencerserier som sågas hejvilt.

Det som fastnar hos mig är hur starkt föraktet mot influencers verkar ha blivit. Jag är fullt medveten om att sociala medier kan vara problematiska. Kroppsideal, konsumtion, psykisk ohälsa hos unga. Allt det är viktigt att prata om.
Men sättet debatten förs på idag känns ofta onyanserat och aggressivt.

Jag har inget behov av att försvara en hel yrkesgrupp, och jag är inte kränkt för att jag själv är influencer.
Men när vuxna människor offentligt förlöjligar och hånar influencers, då blir man väl själv en del av problemet? Inte minst som förebild för yngre, tänker jag…

Jag såg nyligen Skavlan och diskussionen om Hanna Fribergs uttalande kring matlådor. Ärligt talat reagerade jag knappt. Vi har alla våra “icks”. Hon pratade om sina preferenser, inte om att döma andra. Ändå möttes hon av ett hat som var helt oproportionerligt.

Samma sak nu med serien Mammor på SVT. Den är topprankad i tittarsiffror, men sågas brutalt och mammorna beskrivs som meningslösa. Kommentarsfälten är fulla av förakt. Jag kan inte låta bli att undra vad som egentligen pågår?

Kritik är kanske nödvändigt. Diskussion också. Men hån, förminskande och kollektivt förakt leder ingenstans. För mig säger den här retoriken mer om avsändaren än om influencers. Särskilt sorgligt blir det när man samtidigt har barn och unga hemma, barn som följer just de kreatörer man själv väljer att tala om med så mycket förakt.

Ok. Men nu lyfter vi blicken och kikar på något mer skoj tycker jag. Som att det bara är en vecka till invigning av min nya butik. Kanske får jag fira min födelsedag nästa helg istället. Ni är välkomna på lördagen då vi öppnar och efter det får jag kanske styra upp ett kalas/mingel av något slag för familj och vänner. Detta moodboard skapade jag i veckan och det känns så spot on för vad jag håller på och skapa. År så otroligt pepp på att utveckla vårt tesortiment och så jobbar jag en del med vårt grafiska uttryck just nu också.

Har ni förresten några bra tips mot bihåleinflammation tar jag tacksamt emot dem.
Ha en fin dag.