Mobilbilder från Frankrike

Här kommer en drös mobilbilder från vår resa.

Ni har ju nästan bara fått se bilder från vårt hus och inte så mycket av omgivningarna.
Jag tog endast med mig min systemkamera hemifrån då var vi på en marknad i Montpellier. Ska absolut redigera dem och visa er men ni får kika på dessa mobilbilder först.

Runt om byn kryllar det av vinodlingar – Trots att det här finns nästan dubbelt så många vingårdar här än i Bordeaux så har man kanske inte hört så mycket om vinerna härifrån. Under många år så har det producerats enklare bordviner här vad jag har förstått men under de senaste åren har många riktigt duktiga vinodlare flyttat hit och skapar nu helt fantastiska biodynamiska viner.
Att gå en rundvandring med tillhörande vinprovning på en av gårdarna här är en fantastisk upplevelse. Här sprutar de vinplantorna med lavendelolja för att hålla skadedjur borta och plockar alla druvor för hand.
Är du intresserad av vinerna från området så kika in hos La Belle Vue – de skickar hem till Sverige då man beställer från dem.

Här bakom vinplantorna skymtar du den lilla byn – vi bor precis bredvid kyrkan och fotot knäpptes på en av mina promenader.

Vi besökte en hel del stränder under vår vistelse. Bara 40 minuter bort och inga direkta bilköer. En god Moules Frites till lunch och ett par timmar med bad, vila och lek passade vår familj perfekt. Bäst var stränderna i Sète.

Nöjd.

I Montpellier finns det en fantastisk plats som heter Halles du Lez, det är en samlingsplats för en mängd aktörer och god mat. Inredningsbutiker, vintage, konst, god mat och mycket mer. Utbudet av mat var enormt och jag önskar jag kunde stannat längre men barnen ledsnade tyvärr i värmen.

Till vårt badrum?

Le Maison Pernoise – här fanns mycket inredningsinspiration.

De mysigast butikerna fann vi dock i vår egen by. Yvonne på La Belle Vue har pratat så himla gott om den lilla marmeladbutiken på torget så förväntningarna var höga. Åh så gott och mysigt att handla här. Allt är lokalt och småskaligt.

Mums!!

En bild på Igpor och mig vid middagen. Han lånade min blus eftersom han frös och han var så fin.

Lämnar er med en bild som symboliserar resan riktigt bra – sinnesro.

Om bilderna på barnen. Jag frågar alltid barnen om det är ok att jag postar bilder av dem på blogg och Instagram innan jag publicerar. Jag visar dem och så får de avgöra om det känns ok. Min stora kille vill absolut inte vara med på sociala medier, så har det alltid varit ända sedan han var liten. En gång kom det fram en dam till honom på stan och frågade om han var Krickelins barn, detta var 10 år sedan och det sitter fortfarande i som en negativ upplevelse för honom.
15-åringen säger oftast nej. Det går bra att visa någon rygg då och då eller kanske ta något foto på hans målningar. Igor, min 11-åring säger ganska ofta ja men han är noga med hur bilden ser ut och vill vara med och bestämma. Ibland har de varit med och gjort något jobb men då har de alltid fått betalt.
En gång googlade Igor sig själv och då kom det upp massa foton på då han var ett litet barn i vårt gamla hus och han tyckte det kändes både kul och lite konstigt. Vi har pratat en hel del om detta här hemma – jag jobbar med det jag gör och jag vet att barnen är stolta och glada över mitt arbete. Ibland vill de vara med och ibland inte, det är fint och vi har hittat en balans som känns ok.

 

Sociala tillställningar kanske inte är för alla

Låg vaken mellan tre och kvart över sex. Tankar som malde och myggbett som kliade – känner inte för att åka hem till vardagen igen.
Lugnet och det geografiska avståndet till alla måsten och problem la sig som en varm filt över mina axlar.
Läste ett blogginlägg om midsommar, dess festligheter och hur det nästan har blivit en tävlan i vem som har den härligaste gemenskapen vid denna högtid. Minns att jag sa till min man att jag var så glad över att ha åkt bort.

Vi har inget gäng vi hör ihop med och vi är oftast inte så sociala av oss – det beror helt klart på att vi har jobb som täcker dessa behov och vill helst hänga med varandra när vi är lediga.
Men också för att vi lever med barn som har NPF. (Neuropsykiatriska funktionshinder)
Ofta blir mycket social stimulans förödande så det är liksom inte alltid värt att hänga ihop med andra familjer på middagar och högtider.
Jag vet att det är många familjer som lever så här men det pratar vi inte så mycket om – vi visar bara upp hur härligt alla har det i stora gemenskaper, långbord, lekar, dans i ring och hög musik. Och det är klart – man delar och visar det som är positivt i livet.
Inget fel med det – det gör ju jag också hela tiden. Det är ju för tusan mitt jobb.

Men det finns barn och vuxna som blir riktigt sjuka i sociala sammanhang och kanske får ligga till sängs med nerdragna gardiner i två dygn efter en eftermiddag på Liseberg.
Jag följer Kungamamman på Instagram och hon delar sin resa med sina barn och deras tonårstid – nu är de vuxna och hon har fått tillåtelse att dela med sig av sina erfarenheter för att bredda kunskapen kring vilka svårigheter dessa barn och deras familjer har i skola och i andra sammanhang.
Jag vet att många föräldrar känner sig ensamma, ledsna och fyllda av skuld över att det inte funkar som hos andra så det kan vara en tröst att läsa om andras erfarenheter.
Jag försöker fokusera på det som faktiskt fungerar och försöker uppmuntra det till mer av detta istället för att peka på det som är svårt. Alla familjer är unika, alla barn och  föräldrar gör så gott de kan efter sina förutsättningar. Var rädda om er.

 

När jag kommer hem

Kanske är det alltid så när semestern närmar sig ett slut. Att kroppen börjar göra sig beredd på att komma hem och sinnet  börjar plocka fram allt det där man längtar till.
Havremjölken i kaffet, ett svalkande dopp vid bryggan, en trygg vit labrador sovandes i knät…

Det finns mycket att plocka upp när jag når Varberg igen och jag vet knappt vart jag ska börja.
Prio nummer ett – jag behöver sätta en klok och hållbar struktur så inte allt blir pannkaka.

De här franska veckorna har dock  fått mig att sakta ner tempot och till och med börja sova lite längre om morgnarna. Jag känner inget behov av att maxa dagarna utan det är okej att bara vara också. Är det kanske värmen? Den tvingar mig att bara söka skuggan med ett kortspel eller en stund med min bok & låta allt annat vänta.
Ok, nog med navelskådande från mig…

Vad ska jag hitta på i sommar då?
Just nu jobbar jag i olika projekt – ihop med andra men även med mig själv. Ett lanseras direkt efter sommaren och två andra nästa år. Mina verksamheter flätas in i varandra som ni alla redan vet och just nu är det extra viktigt för mig att trädgården mår bra och att jag kan skapa massa härligheter på denna plats. Jag ska jobba hela sommaren men hoppas att jag kan komma tillbaka hit ner i sen augusti eller september.

Nu är det dessutom högsäsong hos KLco och vi behöver lägga in en högre växel för att hålla den nivån vi vill vara på. Vi försöker få hem sensommarkollektionen tidigare eftersom vår sommarkollektionen sålde bättre än förväntat och vi vill naturligtvis inte att det ska gapa tomt på klädhängarna i butiken i Varberg. Vi har vårt 1-års kalas nästa lördag och då har vi passat på att bjuda in alla våra “tång-vänner” så de ska får prata om och visa upp denna havets växt – ni är alla varmt välkomna 10 -14.

Jag ska också ta tag i min keramikverkstad. Ugnen har kommit och jag har beställt hem olika glasyrer och mer lera. Dags att börja testa mig fram.

Har precis druckit upp dagens första kopp kaffe här i Maison Violette och huset börjar vakna. Jag ska dra upp persiennerna och öppna fönsterluckorna i barnens rum – låta morgonbrisen få vandra fritt genom vårt lilla hus samtidigt som frukosten dukas fram. Jonas är ute och springer och jag funderar över marknad i Montpellier eller om det ska bli stranden.

Minns ni min rosenskära?
Den hänger ju här på väggen i vårt franska hem nu. Bilden knäppte jag innan jag packade ner tavlan i resväskan.
Undrar hur min förgätmigej har torkat i ramen? Ska bli fint att komma hem till trädgården snart, se vad som blommar och vad sniglarna snaskat på.

Jag skulle vilja be er om en tjänst – vad vill ni helst läsa om här på bloggen under sommartid?
Kan ni skriva bloggidéer i kommentarsfältet så skapar jag innehåll med hjälp av er. Kram och tack.

Ha en skön söndag nu.

 

Just nu i Maison Violette

Idag pratade jag med grannarna på franska och förstod nog nästan allt de sa.
De hade varit hos sin dotter i Tolouse i tre månader och hade nu kommit hem till huset i byn igen. De var glada att vi flyttat in i det grannhuset med de lila fönsterluckorna och lovordade utsikten från vår terass. “Åh, är ni svenskar!? Så bra franska ni pratar!!”
Nu var det ju Jonas som mest höll låda och jag fyllde i med lite franska ord och sa “c’est trèz bein” hela tiden… hahaha.

Men jag förstod allt de sa – blev så himla glad och stolt.
Idag är det torghandel här i byn och jag är strax på väg bort för att handla lite grönsaker.

Det börjar växa fram ett trivsamt hem för oss här nere. Vi besöker regelbundet små marknader och butiker där man kan finna små guldkorn. Idag är jag dock hemma medan resten av familjen gett sig iväg på äventyr – jag inväntar en leverans av prover från min leverantör och måste ta emot dem.

Igår fick detta fotot på Serge Gainsburg och Jane Birkin.
Hängde upp det utan ram på tavelväggen i köket och jag tycker det blev riktigt fint.

Vi har också hängt upp vår gyllene lampa från Sverige. Köpt på Artilleriet för många år sedan i present till Jonas. En ny glödlampa och en liten vas med en blomma i på den lilla hyllan.
Kanske någon tavla ovanför?

Skåpet vi köpte på Emmaus i Servian. Det fick inte plats i vår bil så vi fick en leverans med lastbil några dagar efter – de kom med järnsäng, två stolar och detta skåp i fjorton delar. Gick förvånansvärt bra att sätta ihop – som ett antikt lego.

Underbar fasettslipning på spegeln.

Rummet är målad i en varmare kalkfärg från Bauwerk. Kulören heter Ibiza. Lampfot från HK Living och så köpte jag lampskärmar här på ett vanligt byggvaruhus. Hittade inga passande på marknaderna här i området.

Blev så fint med de mjuka linnetygerna i pastelliga färger till den matta väggen – men vi måste måla en strykning till för att det ska bli bra. Först kommer dock barnens rum som ska få samma kulör som i köket.

Kulören i köket heter Beach och inspirationen kommer från Anna Malmberg som också bor här i Languedoc.

Några fynd från marknaden i Bezier. Barnen har börjat samla på antika tändare och jag fick precis en uppdatering av dem att de hittat nya på en marknad i  Sete.

Jag har placerat mig i den här sängen på terassen – här har jag helt okej wi-fi och så fläktar det behagligt. Det finns alltid en skuggig plats att dra sig undan på  och det är fint för det blir otroligt varmt i solen här på dagarna.

Nu har vi knappt en vecka kvar här i byn och vi försöker göra det absolut bästa av detta. Vi har funnit en härlig vardag här nere för oss som funkar bra, det enda som inte riktigt kommit igång är min träning. Ville springa flera gånger i veckan och göra lite sturkeövningar men har endast lagt mig på mattan en gång och gjort lite sit ups… hahaha, ja, det blir inte alltid som man tänkt sig. Imorgon är det midsommar och vi planerar inget speciellt mer än att gå till den lokala byrestaurangen och äta en god middag. Kanske blir det stranden under dagen.

Vill ni har mer inspiration från Languedoc så tycker jag ni ska lyssna på Inredningspodden som Yvonne är med i denna vecka. Yvonne flyttade ner hit för många år sedan och driver fantastiska La Belle Vue ihop med sin Micke. Dem har jag berättat om flera gånger – är full av beundran för deras verksamhet och den livsstil de lever här nere. Så grymma båda två!
Lyssna på storyn här. 

Önskar er en fin midsommar.

Bokcirkeln – Små stora saker, recension

Hej där,
Nu är sommaren verkligen här och man vill ju begrava sig själv i bokläsning. Både i öronen på promenader och i trädgård men också liggandes raklång på en filt under äppelträdet eller på en slät klippa längs havet. Blädder, blädder, blädder… hur många kan man plöja igenom, finner man ens ro till läsning efter en intensiv vår och hur ska man kunna välja? Det är ett enormt utbud.

Jag pendlar mellan att vilja läsa böcker som gör mig smartare och att den oerhörda törsten efter att sjunka ner i någon sliskig romantisk chicklit. Men “tantsnusk”-böckerna vågar jag inte föreslå här i bokcirkeln.. hahaha, man vill ju att ni ska känna er utmanade av något storartat. Som vår senaste bok – Små Stora Saker.

Helt fenomenal – en av de mest tänkvärda böcker jag läst i år tror jag.

Vi får följa Ruth, Kennedy och Turk och se hur deras liv flätas samman under den komplicerade processen som äger rum efter Turk anklagar Ruth för mord på hans nyfödda baby.

Ruth jobbar som neonotalsköterska och hon är ensam på sitt skift när det tillstöter komplikationer och den nyfödda babyn slutar andas. På journalen till barnet sitter det en post it lapp – “ingen afro amerikan får behandla patienten” och det blir en omöjlig situation för Ruth.

Kennedy är försvarsadvokat och vill inte alls blanda in rasfrågan i fallet även fast det är just därför de alla hamnat i rättsalen. Det är en spännande bok som beskriver hur komplicerad rasfrågan är och jag ska vara helt ärlig – den har verkligen öppnat ögonen och gett mig en helt ny insikt i hur otroligt orättvis vår värld är beroende på vilket skinn du är född i. Det är klart att jag är fullt medveten om att vi lever i en oerhört rasistisk värld men jag hade inte riktigt förstått i vilka situationer de uppstod. Överallt och hela tiden.

& Att det finns så mycket hat i öppen rasism.  Att läsa om hur Turk växt upp full av hat gör mig mörkrädd och jag känner stora sympatier för Ruth och hennes son som verkligen gör allt för att passa in i den “vita världen”. Jag får också sympati för Turk som verkar leva helt verklighetsfrånvänd och hjärntvättad i sin rasistiska bubbla.
Helt sjukt. Jag önskar alla läser den här boken och ser över hur de själva agerar i olika situationer – det är som när jag började läsa mer om feminism och jämställdhetsfrågan, plötsligt ser man orättvisor överallt och vill vara med och förändra.

Jag tycker att författaren gör ett bra jobb i hur hon beskriver de olika karaktärerna – ingen är genom ond, aldrig. Det finns olika perspektiv, arv & miljö att ta hänsyn till och vi alla förutfattade meningar om varandra.
Jag tänker att vi är många som tror att vi inte särbehandlar människor på grund av deras hudfärg men det kanske är exakt det vi gör.
Boken beskriver både öppen rasism men också smygrasism, den rasism som finns runt om oss utan att vi tänker på det.

Viktig, lättläst, bra och en varm rekommendation. Vad tycker ni andra?

Jag vill läsa mer av Jodi Picoult – ska även hugga tag i “Allt för min syster” som jag också hört talas om.

Nu läser jag Svarta Näckrosor och jag vet att ni är många som börjat och även läst ut den. Kan ni vänta in mig 1-2 veckor?

Vad ska vi ta nästa gång? Jag verkar mest ha tagit med mig böcker som handlar om mord hit ner till Frankrike – den enda jag fann i bokhyllan som handlade mer om relationer var “Resten av allt” med Emma Hamberg. Ska vi ge den en chans?
Vad säger ni? Har ni några tips? Önskemål?