Ett stilla sommarregn faller över trädgården. Jag klipper av en bukett blommor med sekatören, låter dörrarna stå öppna mot gården och släpper in doften av våt jord och grönska. Axlarna sjunker. Deadlines är skickade, kollektionerna lanserade. Bara några dagar kvar till semester – men känslan av vila har redan smugit sig in i kroppen.
Jag bastar varje dag. Tystnad, fuktig värme, blicken ut genom fönstret mot äppelträden och det gröna växthuset. Långa promenader längs havet, vresrosor som blommar överdådigt vid strandpromenaden, en simtur i det svala, salta. Bokar in en tidig kväll med en vän på stadens lilla vinbar. Och så ogräsplock, meditativt och lugnande, med Oskar Linnros i lurarna.
”20 rader hus mot samma grå
junisky skymmer stadens ljus
härifrån
man kan bara se fram till bron
bara fram till bron
bara andetag och ljudet från station
Men än finns hopp, än finns tid
större än vi är nu lär vi aldrig bli
vi kan dra, sno en bil, du är fri”
Han är nog ett geni. Den där Oskar. Jag känner mig fri. Det är en ovan känsla. Kanske är det mina östrogenplåster?
(Note to self – hämta nya på apoteket snarast. De är slut.)
Idag kommer ett magasin hit och intervjuar mig. Jag har lagt fram en ljusblå linneskjorta med bruna jeans och en blommig klänning på sängen. Funderar på vilket som känns mest “business”. Kanske frågar jag fotografen vad hen tycker.
Doften av blommande schersmin ligger tung i kvarteret under morgonens hundpromenad. Hemma skivar jag nyplockade jordgubbar till lillebrors frukost. Sommarlovet närmar sig med stormsteg – tre dagar kvar. De stora barnen har redan bilat ner till Frankrike, och nu har vi bestämt oss: vi kör också direkt, hoppar Alsace. Det blir enklare så med hunden, och egentligen vill vi ju bara komma ner till nya trädgården.
Jag kan knappt förstå att jag tog mig igenom den här försommaren. Alla jobbprojekt, en konfirmation, en student, födelsedagar, flytt, invigning – och samtidigt en man som tillbringat veckorna i Luxemburg och Wien, samt ett barn som flyttade mitt i allt. Det har varit… mycket.
Men nu – halleluja – har jag både plåster, en trädgård som inte är i kaos, och ett lugn inom mig. Jag ska ta vara på det.
Hoppas ni får en fin dag.