Under några år har vi haft ett gult kök då jag en dag målade väggarna och ett skåp i gyllene honung. Har dock haft ett sug efter förändring ända sedan jag målade hall och skjutdörrar gröna – visst hade en grön kulör också passat i köket tänkte jag.
Jag var inte långt från tanke till handling när jag väl bestämt mig – och snabbt gick det.
Är extra nöjd över att jag tog modet till mig och målade köksdörren som leder ut i trapphuset. Den var som ett vitt utropstecken i köket innan men nu smälter den in fint.
På väggarna valde jag Green Leaf från Jotun.
Och på snickerier valde jag den mörkare kulören Organic Green.
Mycket bra val! Samma som jag har i hallen.
herregud så harmoniskt det blev – ett helt annat lugn föll över köket. Även barnen var positivt överraskade.
Extra fint med gyllene mässingsdetaljer.
Åh – en bild till på muggen?
Jösses, sluta fota din mugg pappskalle.
Men vadådå – den är ju så fin och jag köpte den i Paris i den där butiken jag fick bannor då jag ville fota en hylla och sedan blev förföljd av personalen för att jag inte skulle ta någon bild. Ghaaa, ni fattar ju. Speciell butik, vacker och eftertraktad mugg. Dyr som satan också. Klart den ska få dokumenteras flitigt och drickas ur varje dag…
Kram till er.
Nu kommer lite navelskådning kring sociala medier och innehåll.
Jag har under den senaste tiden tänkt mer än någonsin på att jag ska rå om mina digitala kanaler med så mycket kärlek, omtanke och kreativitet jag bara kan förmå. Att det ska vara roligt, givande, överraskande och spännande att följa mig både här och på Instagram. Ni som hänger med mig betyder otroligt mycket och det är aldrig något jag tar för givet. Jag uppskattar er mycket ska ni veta.
Utan er tid och ert engagemang så finns det inget Krickelin och jag tror också att det hade varit svårt för mig att driva butik utan min digitala och personliga närvaro. Det ska man aldrig glömma – att allt är färskvara och att man inte kan leva på gamla meriter.
Forumet, människors digitala beteenden och närvaro förändras ständigt och det kan vara både läskigt och utmanande att anpassa sig efter förändringar. Når jag mindre räckvidd i det innehåll jag lägger ut så påverkar det både min försäljning och de bokade uppdrag jag har så för mig är det jätteviktigt att alltid vara relevant för dem som läser mig. Jobba på även då det är tungrott och jag känner mig lite vingklippt.
Det är intressant med kommunikation tycker jag och jag analyserar ofta mina egna och mina kollegors handlingar och konsekvenser för att bli bättre på det jag gör. Ibland är algoritmerna inte med en och det är frustrerande men det går i vågor. Jag kan alltid påverka själv – klura ut bra ämnen att skriva om, fota det jag vet läsare brukar tycka om och vara extra kreativ i mitt uttryck.
Jag vill inte att ni ska tröttna för att jag ständigt upprepar mig, har för mycket reklam, är nonchalant eller ointressant.
Tänker att det ska vara som en gottepåse med både syrligt, salt, sött, knaprigt och mjukt. Och det ska också vara regelbundna nedslag. Här kan jag bli bättre på bloggen för jag har trots allt som mål att posta varje dag. Här är Elsa Billgren och Underbaraclara ett föredöme.
Det viktigaste för att kunna prestera för mig är att ha arbetslust – tycka att allt detta är kul alltså. Annars blir det väldigt svårt att skapa bra innehåll har jag märkt. Så måste det vara för alla som jobbar tänker jag, man måste gilla det man gör annars äter det upp en. Men att dagligen publicera tankar, texter och bilder för tusentals människor kräver lite eftertanke. Det säger jag dock med stor ödmjukhet – det är inte så att jag anser att mitt jobb på något sätt är viktigare än någon annans arbete men det blir bedömt och ifrågasatt inför öppen ridå och då får man verkligen tänka till.
Hos KLco ägnade jag en hel dag åt att filma mig då jag bryggde olika sorters teblandningar på olika sätt. För att de som tog del av filmen skulle få mer kunskap och bli inspirerade – det kan låta banalt att lägga så mycket tid på detta då jag hade kunnat städa lager och packrum istället. Det ska gudarna veta att det behövs. Men det lönar sig verkligen – nästan 15 tusen har nu sett filmen och det är riktigt bra för hos KLco har jag runt 22 tusen följare och nådde då ut till mer än hälften. Alla dem är potentiella kunder till mig. Och jag har nu gett dem inspiration och kunskap som de kan ta med sig i sin vardag. Win win. Visst är det möjligt att de kanske lägger en order på en påse te hos mig då mitt varumärke nu känns både bjussigt och trovärdigt för dem.
Jag jobbar parallellt med två kanaler på Instagram och försöker att ha varierande innehåll så det blir intressant att följa båda. Jag lägger mycket tid på att vara social på Instagram – vara runt och interagera i andras kanaler och bygga broar. Jag brukar satsa på att lägga ut mina inlägg 06.40 på morgonen så att det får en bra skjuts när folk plockar upp sina telefoner om morgonen och jag vet att många är aktiva. Är man inte morgonmänniska så rekommenderar jag att posta på kvällen istället. Gör det så smidigt och bra som möjligt för dig och ditt liv för då blir det med hållbart och lättare att vara konsekvent.
Får många småföretagare, likt mig, kanske känner att detta känns helt utmattande att hålla på med – de har ju fullt upp med sina ”riktiga” arbetsuppgifter. Men jag tänker tvärtom. Bra innehåll är allt och jag tycker det är hur kul som helst att utmana mig här och prioriterar nästan altid detta först. Och konsekvenserna av tiden och arbetet jag lägger ner är nästan alltid värt det.
Jag började titta på Priset vi betalar på Svt Play – det handlar om influencers som marknadsför plastikoperationer på sociala medier. En skrämmande utveckling i branschen och det vände sig i magen. Jag vill gärna vara en motvikt till den här sortens kommunikation och stärka följare istället för att de ska känna att det behöver förändra sig. Jag vill inspirera till en sund och härlig livsstil, att sänka axlarna och vara nöjd med de förutsättningar man själv har. Gräva där man står.
Nog rantat om sociala medier från mitt håll. Idag är det lördag och jag sitter som vanligt i soffan tidig mörk morgon med tända ljus vid min sida och snarkande hund som sällskap. Idag ska jag fota mitt nymålade kök och visa er. Kanske dyker det upp ett litet inlägg om det senare eller imorgon. Ha en fin dag.
Jo, innan jag lämnar er. Jag är nyfiken på era synpunkter kring sociala medier och er närvaro – fattar ju att man blir mer och mer kräsen i vad man konsumerar på nätet – så mycket skit man scrollar igenom varje dag. blä.
Lämna gärna några rader kring detta.
Jag ligger på knä i mitt kök och målar ett skåp i grönt. Har precis dragit en första strykning på alla väggar i köket och när jag är klar med detta skåp ska jag måla en dörr och dess foder. Jag är försiktig på handen och har fokus maxat för att det inte ska bli spill. Jag har nämligen varken använt maskeringstejp eller lagt ut skydd på golvet. Målade faktiskt två väggar innan jag bytte kläder också – men någon måtta får det vara på de minuter jag vill spara in.
Jag har inte bråttom – det är inte det.
Jag vill bara tidsoptimera och får sådan enorm tillfredställelse när det går fort.
Till kvällsmat gör jag köttfärssås med spagetti och klockar mig samtidigt – hur snabbt fixar jag duka bord, laga mat och måla klart. Det är ingen tävling eller så, att tävla med andra avskyr jag verkligen. Jag tävlar väl med mig själv antar jag. Hur snabbt kan jag redigera 200 bilder och vara nöjd med resultatet? Hur fort kan jag storhandla och packa in allt i kylen?
Börjar fundera. Har jag alltid varit så här?
När jag jobbade som städerska om nätterna på spa så klockade jag mig själv hela tiden – gjorde det till en sport att maxa allt på tid, då blev det mycket roligare. Som servitris – hur många bord kunde jag ha samtidigt och ändå kunna leverera tipp topp service? Så mycket roligare att maxa min prestation och se vad jag klarar av. Annars tröttnar jag. Jag delade ut tidningar om nätterna – herregud vad jag klockade mig här, hahaha. Var ju dock livrädd över att springa upp och ner i trappupgångarna på Sjöbo i Borås om nätterna.
Jobbade på gatukök och gjorde en sport av att städa stekbordet kliniskt rent på tid. Ja, jag har nog alltid hållit på så här.
Därför mår jag också rätt dåligt när det går långsamt. Mår faktiskt fysiskt dåligt av det. Kryper i hela kroppen. Inte av att ligga och chilla framför en serie eller så – jag kan absolut ta det lugnt. Men när man ska göra saker – dammsuga till exempel, får lätt panik av att titta på min man då han dammsuger. Han är klar med ett rum då jag tagit en hel våning på samma tid. Mitt värsta är när det ska packas inför semestrar – jag fattar inte hur lång tid detta kan ta. Han är så otroligt noggrann och packar allt i grym ordning. Älskar konsekvensen av det men får panik under tiden det pågår. Hur kan vi aldrig bi klara. Packa en bil med grejer borde inte ta mer än max trettio va? Han går igång på strukturoptimering och jag på tidsoptimering.
Jag gör hellre tio saker bra än sex saker perfekt. Tänk så mycket mer man hinner. Om man skippar att leta upp hammare och måttstock för att banka upp tavla – använder vad som finns till hands. Samma resultat – men mycket fortare. Jag gillar det!
De tillfällen då det ibland blir ett problem för mig är då jag sitter i möte och känner mig färdig innan alla andra i mötet gör det. Det är sjukt jobbigt att hålla fokus då. Eller när jag arbetar med någon som är väldigt långsam – då får jag anstränga mig, ha tålamod och hålla tillbaka för att inte känna att jag kör över. Det är jobbigt för jag känner mig som en hemsk människa i dessa lägen.
Så summa sumarum. Jag älskar mitt snabba jag. Det är inte alltid så bra egenskap men det goda överväger det negativa och frågar du min man vad han gillar med mig så är det faktiskt att jag är snabb från tanke till handling. Det och att jag aldrig är konfliktsökande – det är det han uppskattar mest hos mig.
Men vem är konfliktsökande egentligen? Väldigt jobbig egenskap om du frågar mig… Phu.
Denna morgon började jag skriva ett blogginlägg om då jag var gravid med mitt första barn som nittonåring. Satt med benen i skräddarställning i min beige linnesoffa med kaffe och tända ljus bredvid. Jag blev inte klar och nu när jag kommit hem från arbetet, tagit ett bad ihop med lillebror och håller på med kvällsmaten så känns det helt plötsligt för tungt för att posta en tisdag i början av december. Har jobbat mot klockan hela dagen och grämt mig över utebliven träning och solskenspromenad, inte hann jag handla färg heller…
Vi tar nya tag imorgon tänker jag. Här blir det vardag nu istället. Det blir morotssoppa med mycket ingefära – vad blir det hos er?
Denna vecka ska min personal och jag iväg på god middag i Falkenberg. Jag ska också passa på att måla om köket och sätta alla tulpanlökar i jord innan snön och kylan bäddar in oss här på västkusten. Den brukar dock inte vara långvarig men man vet aldrig. Jag går en kurs på torsdagar i medberoende och jag ser fram emot att lära mig mer i ämnet.
Men mest vill jag sova. Faktiskt mest av allt.
Jag vaknar fortfarande vid fem om morgnarna och det är slitigt för kroppen att inte få tillräckligt med sömn. Så där, nu är soppan klar och jag ska ropa varsågoda. Hoppas ni haft en okej dag.
Ser ni hur solkatterna leker till höger om granen – det är julgransljusen som speglas av vintersolen som hälsar på. Eller är det ett skuggspel?
Vad är solkatter?
En gång när jag skrev solkatter i min story på Instagram så fick jag flera som skrev att ”det där är ju inte solkatter – det är skuggor… ”
Jag älskar verkligen att bli uppfostrad och rättad av andra kvinnor – det blir så skön känsla i magen och jag lär mig så mycket hela tiden.
Ska googla solkatter nu…
Det är söndag och vi har städat halva källaren. Här kan vi snacka skön känsla i magen på riktigt. Otroligt faktiskt. jag har till och med strykt alla mina linneservetter, vikt dem i prydliga högar och lagt dem i färgordning. Sedan packade vi äggmackor och kaffe i ryggan och begav oss till havet. Där var blåsigt, kallt och vackert. Naturen är otrolig. Jag har lovat mig själv massor av utflykter till skog och hav denna vinter. Allt känns lite skönare och bättre efter en sådan tur.
Därefter blev det bastu med kallbad och hårkur. En söndag med extra allt. Nu väntar bara middag med familjen och filmen Holiday i soffan. Sedan är denna vilodag komplett.
