Entreprenörskap, K. LAGERQVIST

Arbetet i december

Nu kommer detta inlägg handla om mitt arbete så man kan kalla det reklam till viss del.

December innehåller alltid en del jobb för mig som driver både butik och jobbar som influencer. Därför håller jag mig i Varberg och tackar nej till att åka iväg på uppdrag.
Jag är bokad att skapa innehåll till kunder för mina kanaler och så vill jag såklart skapa bra bilder och texter för mitt egna KLco också. För att det ska bli bra så behöver jag lägga ner både tid och engagemang – även om jag är väldigt snabb så vill jag verkligen inte göra något halvdant.

I år la jag upp lanseringen av vinterns kollektion i november för att försäljningen av den skulle docka an höstens på ett bra sätt men så behöll jag några plagg för att göra ett mindre släpp i början av december. Både för att jag inte ville att kläderna skulle konkurrera med varandra i november, för att sprida ut intäkterna och också för att det ska hända något nytt spännande i december så det känns som att vi alltid utvecklas. Och vad passar inte bättre än att lansera en pyjamas i två kulörer under julmånaden? Så mysigt att strosa runt i och så fint och ge bort eftersom den kommer i en liten rutig tygpåse.

Den röda sålde slut på bara en timme och det är ju alltid ett bra betyg på att man lyckats med en kampanj. Vi får alltid några returer så för dig som inte hann få någon så råder jag er att kika in i webshopen då och då och se om det kommit in i lager igen.

Den blå är faktiskt också slut såg jag nu när jag kollade lagersaldo och analyserade gårdagens släpp och dess siffror. Jag kan se när och hur kunder klickar in i butik, hur många de är och hur konsumentbeteendet ser ut. Jag märker till exempel att en del som ska köpa en blus lägger en order på både en small och en medium för att testa båda – och det är klart att man får det men  jag tänker att för både kundens bästa och vårt så är det bra om jag gör det så tydligt som möjligt med mått och bilder så inte kunden känner sig osäker. Då behöver inte kunden lägga tid och pengar på att göra en retur för det ena plagget. Här måste vi som varumärke bli bättre och tydligare.

Denna vecka har vi jobbat en del på profilering i paketeringen och beställt nya tryckta kuvert till ordersedlarna och ett litet kort där det står lite om oss och ett tack. Sådana grejer är viktiga tycker jag – det ska kännas lyxigt, att det finns en kärleksfull tanke och vacker paketering till alla ordrar som lämnar oss. Vi har till och med börjat lägga till en doft i paketen men jag är lite osäker på om den hänger kvar hela vägen till kundmötet eller mattas av på vägen i transporten. Vi jobbar på det alltså. Hojta om du fått ett väldoftande paket så vet jag att det funkar….

I butiken har vi alltid ett större utbud än på webben. Här har jag tagit in produkter jag själv tycker om och använder. Älskar ju MANTLE så på vår kassadisk har vi ett sortiment från dem. Gridellis grejer, böcker, alkoholfritt bubbel…
Så bra gåvor att lägga under granen och ha med sig som present då man går bort. Vårt te är verkligen poppis och varje år tänker jag att jag ska skicka ut ett mail till företagare i Varberg  och tipsa om att de kan ge det till sin personal. Sedan blir det alltid för sent och så har tåget gått. Typiskt. men jag har hunnit mycket annat. Och är det så att du fortfarande inte kommit på något till lärarna på skolan eller julklappsspelet på jobbet så kan jag tipsa om en påse eller burk te. Vårt vinterte är perfekt att brygga med en kanna äppelmust – det blir en ”glöggig” varm dryck som inte är för söt. Går bra att spetsa med rom eller calvados för den som vill det.

Jag plockade  ju in granen. Vi är inte så traditionsbundna här hemma så jag tänkte att den kan väl få står här och skimra i december. Det var dessutom lite mysigt att klä den ihop på första advent.

Och så kunde jag knäppa en julig bild till en kund jag jobbar med i december. Detta samarbete har verkligen utmanat mig på ett bra sätt när det kommer till naturlig exponering på sociala medier. Precis som du är jag färgad av alla filter, smink och redigerade bilder. Det finns en mängd influencers och andra kvinnor som använder filter i story som gör deras näsor mindre, läppar putigare och kindbenen högre. Jag behöver verkligen inte lägga någon värdering i det valet men jag själv får ibland känslan av att jag inte är duger som jag är när jag konsumerar Instagram. Det är ju mitt jobb och jag måste förhålla mig till det på ett sunt sätt annars blir det inte hållbart för mig i längden.

Därför har det här jobbet med MANTLE varit så bra. Det står uttryckligen i briefen att jag inte får använda filter eller ha smink på mig när jag använder grejerna. De vill att det ska se ut som på riktigt – en vanlig kvinna, hennes hud och hudvårdsrutin. Så inget smink och snacka rakt in i kameran om huden samtidigt jag smörjer mig med en riktigt härlig ansiktsmask. Faktiskt rätt befriande – jag har lite påsar under ögonen och är lite rödmosig kanske men det känns helt okej. Förra gången jag jobbade med dem så tog jag med mig grejerna in i bastun och filmade. Svettigt, kletigt och alldeles vanligt.
Är noga med att jobba med varumärken jag själv använder eller kan tänka mig använda – det känns väldigt viktigt för trovärdighetens skull.

Jag knäppte det här fotot för dem också för att visa deras olika Gåvo-Kit. På deras sida har de faktiskt ett riktigt bra quiz man kan fylla i för att kolla vilka produkter som passar kompisen, partnern osv. De har inte betalat mig för att blogga om detta men jag tyckte det var fint att berätta ändå. Kul kanske att höra om ett varumärke som går mot strömmen och trotsar normer – olika kroppsformer, kroppstyper, åldrar och inget smink. De visar vanliga kvinnor mitt i livet och de gör det förbannat coolt. Det är två svenska tjejer som står bakom företaget såklart och jag är verkligen inspirerad av deras kommunikation.
Jag arbetar med dem på Instagram idag så där kan du kolla hur hela resultatet blev med de osminkade filmerna och så. Jag visar till exempel hur man gör en ansiktsmassage på sig själv – det sägs strama upp huden och ge den mer lyster.

ok. Nu önskar jag er en riktig fin helg.

Hem & Inredning, Vardag

Vintermys en torsdag i december

Lillebror har varit hemma hela dagen –  jag har jobbat uppkurad i soffan med  jobbdatorn i knät och tända ljus. Hela tiden har jag tänkt att jag ska tappa upp ett varmt bad när mörkret lagt sig, lägga på en ansiktsmask och titta på Husdrömmar i Sicilien.
Jag drömmer om ett annat hus med högt i tak och rosa entré.

Vi har precis sålt vårt lilla hus nere i den franska byn Neffies. Det känns vemodigt såklart men när vi väl hade börjat kika runt på större så kändes det som det ända rätta för att komma vidare och möjliggöra annat vi drömmer om i livet.

Vi fick ett bud. Det är sådant man får som influencer då och då. Svanfeldts skickade ut sitt goda julkaffe och jag bestämde mig direkt för att beställa hem och ge bort i julklapp till både mig själv och andra. För en del av kaffepengen går nämligen till Hjärnfonden och bidrar till forskning av just hjärnan. Vi som lever med både NPF och beroendesjukdomar i vår familj vill jag naturligtvis att det forskas så mycket som helst på detta så alla i vår situation kan få så bra vård och så bra stöd som möjligt. Beställ kaffet här vetja!

Men vi fick ju inte bara kaffe – det var två stycken Choco Pops med i paketet också så vi värmde upp mjölk för att göra varm choklad. Gott!

Och sedan rörde vi runt, runt, runt…

…tills det blev en härlig mugg choklad att dricka upp. Under tiden kikade vi i Sofia Janssons nya bok Hidden Winters – kanske vi ska pyssla om vi orkar. Vi har massa koppartråd och några tuber tomatpuré som vi kanske kan få ihop något av.

Ja. Det var det lilla vintermyset vi hade idag. Nu ska vi krypa ner under täcket och se en film ihop. Både pynt och arbete får vänta tills imorgon.

Vardag

Har ni badat i mareld?

I vargtimmen vaknar jag. Ligger och lyssnar på en fågel som sjunger febrilt utanför fönstret, tänker att jag måste somna om och tittar sedan på klockan. Bara fyra. Då börjar jag tänka på mitt mantra för att meditera mig till sömns och slippa att jobbiga tankar snubblar in i varandra. Det går inte bra, det tar bara någon minut och så har jag börjat tänka på oroligheter. Jag börjar möblera rum istället. Vilka kulörer ska väggar och tak ha, möbler som flyttar in och placeras ut, konsten på väggen och gardinerna, kanske stora urnor på golvet och ja, en öppen spis som är tänd… boktravar, ja, faktiskt en hel bokhylla längs en vägg och ett skrivbord framför….
Jag somnar om och drömmer om gråtande bebisar som ligger i containrar, en son som försvinner och en granne som bärs livlös ut från huset och in i ambulansen. Skönt att få vakna vid fem igen faktiskt, inse att jag kan slippa ligga kvar och pina mig själv, gå upp och brygga kaffe, tända ljus och klia Boris bakom örat.

Jag badade i mareld igår. Det var magiskt och vid första simturen tjöt jag av förundran.

Vi var vid Damernas för att basta, bada och äta ihop. Jag hade kokat morotssoppa med mycket ingefära och Anna hade med sig pepparkakor. När vi satt på slafen i bastun och kastade vatten på de heta stenarna undrade hon om det kanske kunde vara mareld i vattnet denna kväll. Alldeles stilla, en halv måne lyste ner över bryggan, stjärnklart, Subbe Fyr med sitt sken över viken och fem blinkande båtar som guppade i horisonten.
Jag drog på mig min randiga morgonrock och gick sakta nerför bryggan. Beslutsamma steg ner för stegen mot det svarta vattnet, ett djupt andetag och långsamt sänkte jag  kroppen i havet. Några simtag ut mot båtarna – därefter diamanter framför min blick och i min famn.

Mareld är ett fenomen som orsakar ett turkost sken i havsvatten. Det är plankton som lyser upp när de känner sig hotade och om man vid nattetid badar när dessa organismgrupper finns i vattnet upplever man att vattnet lyser upp omkring en själv då man rör sig.

Har ni badat i mareld?

Hjärtefrågor, Vardag

Sorgen över att inte bli mamma till en dotter

Ja, får man ens säga så? Att man känner sorg över att man inte fick en dotter?

Jag skrev i alla fall detta i min frågestund på Instagram och kommentarerna i dm lät inte vänta på sig. Många skrev ”tack,  jag känner samma men vågar inte säga det”. En del skrev rätt skuldbeläggande att jag minsann ska vara glad över de tre pojkar jag har och att det finns många par som inte ens har möjlighet att få barn. Några andra skrev mer tröstande,  peppigt och lösningsorienterat. Någon skrev att hen blev provocerad och ledsen för hennes trauma var större och ”kan detta ens räknas som sorg”?

Det var intressant. Vi har pratat om detta förut – min man och jag. Vissa ämnen är så känsliga så det är bäst man kniper för annars blir man ifrågasatt. Som med klimatet – du kan inte prata om hållbara grejer du gör för att inspirera andra om du sedan sätter dig på ett flyg som tar dig till ett annat land. Då är alla dina hållbara försök i livet förgäves och räknas inte alls enligt många. En helt annan sak än att bära på sorg såklart – men ändå, ni fattar vad jag menar?

Kan man värdera sorg? Kan man inte få känna en sorg över något så banalt som att det inte blivit som man tänkt sig även om man har sjutusen värre saker att sörja i livet? Ni som följt mig länge vet ju att jag lever med både ptsd över mina år med våld, att jag har ett sjukt barn, att döden kom till oss också och att mitt medberoende håller på och förgöra mig stundtals. Och det är klart jag älskar mina tre barn och inte går och tänker på dottern jag aldrig fick.
Men frågar du – så ja, jag trodde jag skulle bli mamma till en dotter, så blev det inte och det känns faktiskt sorgligt. Punkt. jag kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och jag förväntar mig att andra kan det också.

Man kan inte tävla i smärta, sorg och kärlek. Ingen har det värst eller bäst. Det är känslor och alla har rätt att känna dem även om det finns människor som har det värre. Visst kan man behöva lite hjälp med perspektiv på saker och ting om man går ner i källaren och har svårt att ta sig därifrån men mest behöver man en en klapp på axeln, någon som lyssnar och bekräftar. Inte dömer, kommer med lösningar och förringar det man känner. När min son är helt  bedrövad över att han behöver gå till skolan där han har utmaningar så blir det inte jättemycket bättre av att jag säger att det finns barn i krigshärjade länder som inte ens kan gå till skolan. Då ska han upp i den jobbiga känslan – känna skuld också alltså?

Jag har ett exempel då min mellankille hellre ville vara hemma med sina vänner än att vara med oss i Frankrike och jag blev så provocerad av hans inställning där och då så jag började prata om alla ungdomar som levde runt gängkriminalitet och hade sämre förutsättningar än honom – hur lyckligt lottad han var. Han tittade på mig och sa lugnt och stilla ”för min skull så får du gärna sälja det här stället och ge pengarna till de barnen istället”. Där satte han punkt och jag insåg att jag valt helt fel tillfälle – jag kidnappade hans känsla och förringade den istället för att lyssna och bekräfta. Jag vet att han är medveten om att han är priviligerad och är tacksam över möjligheten att lära känna ett nytt kand, han vet att det finns människor som har det sämre också… Men just där och då saknade han sina kompisar och hade all rätt i världen att få äga den känslan – varför skulle jag skamma och skuldbelägga honom då?

Ibland kväver oh tystar  vi verkligen varandra i vår vilja att uppfostra varandra och lägga värderingar i saker och ting. Tre andetag och zooma ut lite när man blir provocerad känns som win win för alla.

Men vart drar man gränsen? Om min granne säger att han känner ett sådant kvinnoförakt så han vill slå sin fru om fredagarna så anser jag att det är brottsligt att inte reagera. Eller om han säger att känner att hans liv är piss på grund av alla invandrare – då kan det verkligen vara på plats att ta en dialog kring hur det kommer sig och försöka ändra perspektivet. Eller jag vet inte… Uppenbarligen har vi olika gränser i när det är på plats att ifrågasätta någon annans känslor. Hur känner ni?

 

Hem & Inredning, Vardag

5 års jular – en återblick

Hur har det sett ut de senaste fem åren hos oss under julmånaden? Vi tar och tittar tycker jag. En av fördelarna med att ha blogg är ju att man kan gå in i arkivet och se vad man pysslat med…

2017 var vårt vardagsrum målat i blått och jag hade hängt upp en girlang runt burspråket. Detta fönster brukar jag alltid kunna dekorera lite mer för det får plats mer prylar på grund av djupet i fönstret.

2017 var Boris en liten grabb. Så gullig där vid granen. Inget rött pynt så långt ögat kan nå.

2018 börjar den röda kulören smyga sig in i pyntet och vi bakade tydligen något form av torn som pepparkakshus. Både apelsin- och pappersgirlang på väggen och loppisköpt adventsljusstake i fönstret.

Detta året serverade jag julfrukost på fina bordstabletter – undrar vart de är?! Måste leta. Misteln är på plats och några röda kulor tar för sig i granen.

Även barnen var juliga! Jag fotar inte mina barn för bloggen längre men för fyra år sedan kunde de ställa upp på ett foto – men lillebror ser ju måttligt road ut får man väl ändå säga…

Samlade och julklänning på! Var små killarna var. Mellanbror växte nyss om sin pappa i längd och tar bilen till skolan – lillebror har typ 42 i skor. Tiden går.
Här var jag blond och det hade jag ju varit i ungefär sex år bakåt. & de där röda skorna används fortfarande flitigt.

Klipp till julen 2019 – samma klänning och hund men nu brunett. Både grangirlang och katter fick hänga över dörröppningen och det ser ut som om vardagsrummet fortfarande är blått.

Det stora pyssliga bakåret hemma hos mig julen 2019. Hjorde till och med knäck.

2020 ser det ut som jag köpt ett pepparkakshus som vi snott ihop i rask takt. Köket är målat gult och det finns ett extra dis i mina bilder.

Granen har fått stjärnor och rummet är tapetserat.

Jag smög runt om mornarna med te och bok. De tidiga mornarna hade startat drygt ett år tidigare och jag hade några timmar för mig själv innan huset vaknade.

Åh – det här ser ut som julen 2021! Förra året verkar jag ha gått all in.

Men kors så mysig julfrukost. Gröt med inkokta körsbär och en namnad pepparkaka på varje plats. Både duk och tablett med en vacker amaryllis på bordet också.

Jag bar den här svarta klänningen med öppen rygg.

Den är verkligen vacker. Tror jag lånat ut den till en vän som skulle på gala så jag får hämta hem den och se om de åker på detta året.

Fast den här gamla frän Stine Goja är nog fortfarande min favorit! En lång brun i sammet.

Den har också en vacker rygg. Ja, vi får se. Har ju en hel månad på mig att både dekorera hemmet och klura på hur jag vill klä mig. Lägger ribban efter mitt humör och min energi. Kanske att vi plockar in en gran redan idag, tänder lite ljus, bakar en kaka och öppnar en flaska glögg – det är ju ändå första advent.

Önskar er en fin dag.