Krickelins

Jag stod i blomsterbutiken häromdagen, lade fram ett stort knippe rosépeppar på disken och frågade om de möjligtvis hade ett ännu större. Jag ville ju att det verkligen skulle ta plats på väggen där hemma. Tjejen som jobbade gick för att kika  och då slog det mig plötsligt: Vad håller jag egentligen på med?
Jag hade ju bestämt att det inte skulle bli något rött i år!

Men hemma på bordet stod redan ett gäng nyinköpta röda amaryllisar från torget. Det köpet gick liksom av bara farten – de är ju trots allt de allra vackraste …

Likadant med kläderna. Röda detaljer fast jag tänkt att jag ska vara sval och beige som Emily Slotte eller Elsa Billgren. Varför lyckas jag inte?

Men kanske är det just det som är charmen, att man dras till det som ögat fastnar för, samtidigt som man har en plan om att hålla det mer sparsmakat. Kanske är det just kombinationen som blir allra bäst.

Låt oss i stället fokusera på ljuset i hemmet. Den där lata höstsolen som långsamt vandrar genom rummen om dagarna. Om man har tur.
Det är bara några få timmar nu, så man får passa på att springa ut och få sig en dos D-vitamin medan den är framme.

Men andra ljuskällor då?
Nu när mörkret dominerar större delen av dygnet behöver man verkligen se över belysningen i varje rum – och bunkra upp med levande ljus. Jag har till och med en egen doftljusbudget här hemma, och visst är det en prioriteringsfråga, men doftljus är något som verkligen betyder mycket för mig. Allt syntetiskt går bort; jag vill ha de där lite mer lyxiga, kryddiga doftnoterna. Oftast investerar jag i ljus från Astier Villatte eller L:A Bruket.

Astier Villatte är ju otroligt dyra, men en bonus är att de vackra lyktorna kan användas till pennor eller vanliga värmeljus när ljuset brunnit ut. Just nu är min favoritdoft Stockholm, och jag brukar köpa dem på Artilleriet i Göteborg. De har en brinntid på 60–70 timmar, och jag låter dem bara vara tända i ungefär en timme åt gången – då räcker de länge. Doften är helt underbar. Ljusen är gjorda på sojavax, bivax, äkta parfymoljor och dessutom två hemliga ingredienser.

L:A Bruket kommer från Varberg, och man blir ju så stolt över att så fina produkter härstammar från vår lilla sommarstad. Beach Fire och Coriander är mina absoluta favoriter.
Beach Fire (som tidigare hette Black Oak) är inspirerad av kvällar vid stranden i Varberg – där folk samlar ved, tänder brasor och glöden sprakar i mörkret. L:A Bruket använder en vegansk specialblandning av vax, tillverkat av svensk raps. Det gör ljusen så rena de kan bli, och ger en jämn och långsam förbränning som verkligen höjer hela upplevelsen. Ungefär 50 timmar brinner dessa så det gäller att även här ha dem tända så doften fyller rummen och sedan blåsa ut så ljuset räcker länge.

Jag hörde att Årets julklapp 2025 skulle vara “vuxenleksaker”. Jag vet inte riktigt …
Personligen skulle jag mycket hellre vilja slå ett slag för att ett riktigt bra doftljus borde få den titeln. Finns det någon som inte blir glad av en härlig doft som sprider värme och stämning hemma?

Jag vill ju alltid ha doftljus omkring mig. I Frankrike använder jag Diptyque doftljus, och där är Ambre min självklara favorit. En riktig dröm.

Så om ni är osäkra på vad ni ska ge någon i julklapp i år så slå in ett av dessa. Det gör ingen besviken!
En vintagechampagne eller ett presentkort på massage är också fantastiskt lyxiga gåvor, om du frågar mig.

En sak jag har lärt mig leva med, och som jag efter mycket analyserande och en hel del “forskning” insett är ganska vanlig bland människor med ADHD, är den ständiga jakten på dopamin. För som alla vet är det bränslet för hjärnans belöningssystem.

Nu står jag ju fortfarande och väntar på min utredning, och fick faktiskt precis avslag på min ansökan. Tydligen hade jag inte tillräckligt stora utmaningar i vardagen… Herrejösses. Ska jag verkligen behöva söka igen och snyfta i offerkofta för att få rätt till en utredning?

Hur som helst: dopamin. Det är en signalsubstans som hjärnceller använder för att kommunicera med varandra, och det är särskilt aktivt i hjärnans belöningssystem, det som styr motivation, driv och känslan av tillfredsställelse. När något känns kul eller meningsfullt får vi en dopaminkick som säger: ”Det här vill jag göra igen!”

Hos personer med ADHD är dopaminbalansen ofta lägre eller ojämn i vissa delar av hjärnan, framför allt i frontalloben. Den del som styr planering, koncentration och impulskontroll.

Detta leder till några typiska fenomen:

• Det krävs mer stimulans för att dopamin ska frisättas, vilket gör att vi ofta söker spänning, nyhet eller variation. Känner ni igen det hos mig?

• Hjärnan har svårare att känna ”belöning” av vardagliga eller tråkiga uppgifter. Därför känns stunderna av total uttråkning så… ghaaa!

• Fokus blir svårare att hålla, särskilt på saker som inte känns intressanta just då. Jag är hopplös här.

• Motivation kan svänga snabbt – starkt engagemang ena stunden, total tröghet nästa. Verkligen som Dr Jekyll och Mr Hyde.

Hos personer med ADHD är tanken, känslan och viljan där, men dopaminet gör att motorn hackar lite. När balansen jämnas ut fungerar systemet som det ska, och vardagen blir lättare att navigera. Det är det medicinering hjälper med.
Jag jag försökt reglera detta genom fysisk aktivitet, kost, sömn och genom att undvika situationer som dränerar mig. Många med ADHD är extra känsliga för blodsockersvängningar, vilket kan ge humörsvängningar, impulsivitet och trötthet. Därför tänker jag rätt mycket på vad jag stoppar i mig.

Men nog om föreläsningen om ADHD. Jag skulle ju berätta om de totalt knäppa situationer min hjärna sätter mig i ibland.

Jag bläddrade i ett magasin och började återigen grubbla över att jag borde måla om snickerierna i sovrummet. En blandning av storstadsinspiration och överbelastning gjorde att jag behövde fly in i ett annat projekt, distrahera mig lite. Jag vet, det låter galet, men så funkar det ofta.

Antingen ligger jag apatisk på soffan och tittar på åtta avsnitt av en serie och duschar inte ens, eller så har jag en deadline och får samtidigt för mig att filma när jag bakar, slipa ett golv och möblera om ett rum samtidigt.

Den här onsdagen skulle jag förbereda för fotografering: packa, göra listor, moodboards, ladda kameror och så vidare. Efter att ha skjutsat min son tidigt på morgonen kom jag på att jag skulle köpa färg. Och varför inte lika gärna ta tak- och elementfärgen samt snickerifärgen också? High fivade mig själv för hur effektiv jag var, och satte igång att måla taket i en mjuk gul kulör.

När färgen torkat insåg jag att jag köpt fel nyans. Ner i källaren, och där stod två fulla burkar med rätt kulör. Jag hade alltså köpt färg jag inte behövde.  Dessutom fel färg i min iver att vara effektiv. Mycket kontraproduktivt. Fick måla om.

Sen kom min kollega förbi, och vi hade möte medan jag låg på knä med färg i håret, gnuggandes bort gul färg från parketten i trosor. Ja, det stämmer. Jag var så effektiv att jag varken la ut täckpapp eller letade upp målarkläder. Men resultatet blev riktigt fint!

Min kollega skrattade och berättade att hon köpt färg för månader sedan, men att tanken på att maskera, bära ut allt ur rummet och täcka golv hade blivit ett så stort projekt i hennes huvud att det inte blivit gjort och troligen inte kommer bli det. Mitt tog max 30 minuter från det jag kom innanför dörren. Okej, lite mer eftersom jag fick måla med rätt färg också. Nu återstår bara snickerimålningen idag, men det skvätter i alla fall inte, så jag behöver inte strippa av mig till trosan.