En sak jag har lärt mig leva med, och som jag efter mycket analyserande och en hel del “forskning” insett är ganska vanlig bland människor med ADHD, är den ständiga jakten på dopamin. För som alla vet är det bränslet för hjärnans belöningssystem.
Nu står jag ju fortfarande och väntar på min utredning, och fick faktiskt precis avslag på min ansökan. Tydligen hade jag inte tillräckligt stora utmaningar i vardagen… Herrejösses. Ska jag verkligen behöva söka igen och snyfta i offerkofta för att få rätt till en utredning?
Hur som helst: dopamin. Det är en signalsubstans som hjärnceller använder för att kommunicera med varandra, och det är särskilt aktivt i hjärnans belöningssystem, det som styr motivation, driv och känslan av tillfredsställelse. När något känns kul eller meningsfullt får vi en dopaminkick som säger: ”Det här vill jag göra igen!”
Hos personer med ADHD är dopaminbalansen ofta lägre eller ojämn i vissa delar av hjärnan, framför allt i frontalloben. Den del som styr planering, koncentration och impulskontroll.
Detta leder till några typiska fenomen:
-
Det krävs mer stimulans för att dopamin ska frisättas, vilket gör att vi ofta söker spänning, nyhet eller variation. Känner ni igen det hos mig?
-
Hjärnan har svårare att känna ”belöning” av vardagliga eller tråkiga uppgifter. Därför känns stunderna av total uttråkning så… ghaaa!
-
Fokus blir svårare att hålla, särskilt på saker som inte känns intressanta just då. Jag är hopplös här.
-
Motivation kan svänga snabbt – starkt engagemang ena stunden, total tröghet nästa. Verkligen som Dr Jekyll och Mr Hyde.
Hos personer med ADHD är tanken, känslan och viljan där, men dopaminet gör att motorn hackar lite. När balansen jämnas ut fungerar systemet som det ska, och vardagen blir lättare att navigera. Det är det medicinering hjälper med.
Jag jag försökt reglera detta genom fysisk aktivitet, kost, sömn och genom att undvika situationer som dränerar mig. Många med ADHD är extra känsliga för blodsockersvängningar, vilket kan ge humörsvängningar, impulsivitet och trötthet. Därför tänker jag rätt mycket på vad jag stoppar i mig.
Men nog om föreläsningen om ADHD. Jag skulle ju berätta om de totalt knäppa situationer min hjärna sätter mig i ibland.
Jag bläddrade i ett magasin och började återigen grubbla över att jag borde måla om snickerierna i sovrummet. En blandning av storstadsinspiration och överbelastning gjorde att jag behövde fly in i ett annat projekt, distrahera mig lite. Jag vet, det låter galet, men så funkar det ofta.
Antingen ligger jag apatisk på soffan och tittar på åtta avsnitt av en serie och duschar inte ens, eller så har jag en deadline och får samtidigt för mig att filma när jag bakar, slipa ett golv och möblera om ett rum samtidigt.
Den här onsdagen skulle jag förbereda för fotografering: packa, göra listor, moodboards, ladda kameror och så vidare. Efter att ha skjutsat min son tidigt på morgonen kom jag på att jag skulle köpa färg. Och varför inte lika gärna ta tak- och elementfärgen samt snickerifärgen också? High fivade mig själv för hur effektiv jag var, och satte igång att måla taket i en mjuk gul kulör.
När färgen torkat insåg jag att jag köpt fel nyans. Ner i källaren, och där stod två fulla burkar med rätt kulör. Jag hade alltså köpt färg jag inte behövde. Dessutom fel färg i min iver att vara effektiv. Mycket kontraproduktivt. Fick måla om.
Sen kom min kollega förbi, och vi hade möte medan jag låg på knä med färg i håret, gnuggandes bort gul färg från parketten i trosor. Ja, det stämmer. Jag var så effektiv att jag varken la ut täckpapp eller letade upp målarkläder. Men resultatet blev riktigt fint!
Min kollega skrattade och berättade att hon köpt färg för månader sedan, men att tanken på att maskera, bära ut allt ur rummet och täcka golv hade blivit ett så stort projekt i hennes huvud att det inte blivit gjort och troligen inte kommer bli det. Mitt tog max 30 minuter från det jag kom innanför dörren. Okej, lite mer eftersom jag fick måla med rätt färg också. Nu återstår bara snickerimålningen idag, men det skvätter i alla fall inte, så jag behöver inte strippa av mig till trosan.
Dopaminet har jag alltid haft problem med hela livet. Ständigt sökande efter nästa kick för att få den tråkiga vardagen att lyfta en aning. Jag har använt mig av mat, alkohol och sex. Hetsätit och tröstätit. (Många med ADHD har också ätstörningar på olika sätt). Jag har druckit alldeles för mkt vid fest, och var den som var fullast jämt. Som yngre bytte jag pojkvänner titt som tätt. Tröttnade bara efter ett par månader. Jag var otrogen mot mina barns pappa, vilket ledde till vår separation. Inget jag är stolt över idag, och något jag kommer får ångra och leva med resten av livet. Detta var innan jag gjorde min utredning, som gav mig en annan förståelse, även om jag aldrig kommer tycka att det är okej med otrohet. Jag har bytt jobb ofta, då jag tröttnar så fort. Vissa dagar på nuvarande jobbet har jag ingen motivation alls, och får knappt nånting gjort. Tycker allt är så tråkigt, och skjuter upp saker till sista minuten. Då kan jag gå till affären på lunchrasten för att köpa nånting som gör det lite roligare. Choklad eller något nytt te, trots att jag redan har massor. Hej dopamin! Men andra dagar så kan jag arbeta in två dagars jobb på en dag. Samma sak hemma. Orkar aldrig ta tag i något, och sen vips så gör jag hur mycket som helst en lördag. Startar också en massa nya projekt hemma som jag inte orkar fullfölja. Kan intressera mig för olika saker och går då all in. Tex med virkning. Köpte massa böcker, garner olika virknålar. Virkade och virkade tills jag tröttnade, och nu bara ligger allt där. Har nu hur mkt garn som helst. Hade en period där jag höll på med kristaller. Läste på om olika kristaller och köpa flertalet. Nu bara ligger de där i en skål, och jag vet inte ens vad de heter längre. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur dopaminet har påverkat mig genom livet på olika destruktiva sätt. Men det går att nedreglera. Det går att lära sig att hantera det på olika sätt, och med olika slags verktyg. Jag gjorde min utredning för 10-11 år sedan. Jag hade redan kontakt med psykiatrin då, så min psykolog skickade en remiss, och jag behövde inte vänta länge. Men trycket på utredningar är väl än högre idag. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här, så tror jag knappt att jag har en diagnos idag. Men det kanske är för att jag har lärt mig hantera och leva med det på ett annat sätt? Jag vet inte.
Tack för att du delar så generöst! Blir jättenyfiken på vilka verktyg du använder för att hantera ADHD:n som du gör?
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Maria – så jobbigt.
känner igen mig. Det är mycket skam och ångest över att ha detta i sitt liv. Stor kram
Så är det med utredningarna tyvärr, jag tror jag skrev det som kommentar i inlägget där du sökte tips, eller vad det nu var – resurserna i vården räcker bara till de som är nere på botten och helst lite till. Kan du inte peka på rejäla problem som påverkar livet (framförallt jobbet…) är du för högfungerande för utredning. Trots att alla ”mindre” issues sammantaget BLIR stora, livskvalitén påverkas, och att det för många resulterar i diverse andra symtom a´la utbrändhet. Lägg dessutom till att det klagas över ”trenden” att ”alla medelålders kvinnor får ADHD NU” som om det vore en fluga och inte ett resultat av bättre forskning och kunskap.
Det går att be om nytt utlåtande och då trycka ännu mer på vad som faktiskt är problem. Min kompis stod på sig och fick till syvende och sist en utredning. Men då ska man orka stångas med det också.
Du är alltid Bäst♥️😂
Jag är nog lite mittemellan där vad det gäller att preppa eller inte vid malning. Flyttar mest runt möbler men försöker maskera sa langt det gar.
Vad jag inte förstod här hos er är om du lät allting vara kvar i rummet som det ser ut pa bilden?? Hos mig hade även sängkläderna etc varit smaprickiga fran färgen (fr a om det var färg pa parketten).
Önskeinlägg; hur man malar snabbt utan att kladda ner allt!
Allt var exakt så här. Jag spillde ca fem droppar som jag skrubbat bort. En droppe på klänningen spm jag gnuggade lite under kranen fort. Slappt att inte hänga undan den… Lakan , lampor o sänggavel klarade sig fint. Man tar bara lagom färg rollern sp den inte skvätter 🙂 Inga problem
Oj, oj, oj! Du måste vara mycket skicklig på att måla!Skulle aldrig kommit på idén att måla över en säng! Men ska jag vara riktigt ärlig så vill jag måla om men jag orkar bara inte. Förstorar upp det så mycket att jag kunde lika gärna försöka bestiga Mount Everest!
Ja, det är väl det som är problemet för många. Är de gör grejer til jobbagre än vad det är. Jag har detsamma med källsortering och bokföring som jag tycker är skitjobbigt att ta tag i.
Måla är inte hjärnkirurgi, man behöver inte plasta in allt. Solen faller inte ner från himlen för att de blir ett litet skvätt på ett lakan – ingen bryr sig. 🙂
Kram