Energin och lusten är som bortblåst – varför?

 

Min man och jag går uppför berget på stenstigen jag vandrat så många gånger. Varje dag under oktober månad förra året i löparskor, linne och shorts. Nu har jag ullkofta och väst på mig och trycker hans hand i min. Vi pratar om vad som får oss må bra just nu och jag berättar att jag varit så trött, likgiltig och uttråkad sedan årskiftet. Jag har haft en viloperiod men inte gjort något bra av den – sedan svarar jag mig själv i samma andetag ” man kan inte prestera i vila men jag hade önskat mig fler kalla bad, mer yoga och mer fysisk träning för att bygga upp kroppen inför våren – jag vet ju vad som får mig må bra men så har jag liksom inte orkat göra det…”

Jag har helt enkelt inte orkat ta mig för saker. Jag har inte orkat kavla i lera, knappt orkat läsa böcker, inte orkat planera min trädgård, inte gått till gymmet – och mitt jobb har jag utfört med stor  kraftansträngning. Jag har bara glott på serier och legat i badkaret.
Energin är som bortblåst och lusten likaså. Det är inte likt mig alls och jag funderar vad det beror på.
Är det vaccinationen som påverkat mig så? Har jag någon form av utmattning? Någon medelålderskris? Förklimakteriet?

Jag har längtat ihjäl mig efter att komma hit ner till det lilla violetta huset i Frankrike. Jag gillar mig själv här och såg detta som någon slags brytpunkt – kommer jag bara hit så kommer allt vända tänkte jag. Då kommer lusten och energin tillbaka. Men välmående ligger ju inuti så mina förhoppningar kanske var lite väl höga. Jag vet inte.

Allt är bra. Jag är ok. Men jag springer inte ett marathon imorgon om man säger så…

Jag ska gå långa promenader och utmana kroppen på mattan. Sova mycket och sedan ska jag fundera på hur jag ska få hem en fåtölj och en fläkt från Ikea i Montpellier på egen hand. Imorgon åker nämligen min familj hem och jag har några dagar allena innan min kollegor kommer ner för att jobba med mig här. Håller tummarna för att energin kommer tillbaka under dessa dagar.

Det har varit mysigt att möta våren här nere med man och barn. Vi har inte gjort så himla mycket, det har varit lite klurigt sedan tonåringen bröt benet i mopedolyckan – han åker ju rullstol nu med helgipsat ben i sex veckor så vi har anpassat resan efter detta.

Fast idag ska vi äta ostron i hamnen och det väntas arton grader med sol. Mysigt!
Sedan ska vi hänga upp en hylla och göra klart vår bänk i köket.

Och ja. Jag har lagt upp boken till försäljning hos KLco nu också. Så vill man klicka hem ett signerat exemplar redan nu så går det fint – den kommer skickas ut på lanseringsdagen den 15 mars.

”Krickelins Livskraft från trädgård & hav är en kreativ trädgårdsbok utan pekpinnar – om att landa i det gröna och finna lust och känsla snarare än att få de perfekta rabatterna. Vi får ta del av allt från hälsofördelarna med trädgårdsarbete och kalla bad till hur man odlar med tång och gödslar med bokashi, växtfärgar tyg och inreder en keramikverkstad i trädgården. Boken är till brädden fylld av inspiration, skaparlust och att välja glädje, lek, naturen och kärlek – allt som ger en större livslust.”

Det ska bli spännande att se hur den landar hos er. Hoppas ni kommer tycka om och finna massa härlig inspiration i den.

Fynd på antikmarknad

Åh – jag har så mycket fint och kul jag vill visa er. Både om boken, vår nya kollektion och härifrån Frankrike. Jag får be om att återkomma med ett välfyllt inlägg om hur vi har det här nere och bara snabbt visa er ett litet fynd från antikmarknaden idag.
Det finns ju inget roligare än att strosa runt och leta efter finheter. Barnen som drar runt och letar efter grejer de samlar på, min man  går och köper kaffe, mandelblom och mimosa som doftar ljuvligt i varje hörn och vårsol på näsan. Tänk att man kan få ha det så fint. Tacksam för varje minut.

Jag köpte detta huvud. Denna farbror ser både disträ och smart ut tycker jag. Nu försöker jag övertala min man att vi ska bära upp överskåpen från det gamla köket och bygga en bänk av dem så vi inte behöver köpa nytt. Det blir lite högre ja – men jag gillar att se lösningar och tänka att man kan ändra visioner om man kommer på bra idéer.
Men han är fast besluten om att det inte riktigt stämmer överens med min första idé. Ghaaaa… Man måste väl få ändra sig och tänka utanför boxen?

Stay tuned – kolla om vi bygger av grejer i källaren eller köper nytt…
Kram till er.

Möblera efter tv’n & ny kulör i sovrummet

Tv’n kanske hemmets svåraste möbel att möblera runt. Eller hur?
Vi har ett tv-rum på övervåningen och det är här vi samlas allihop runt Schlager, Beck och Talang. Poppar popcorn och bär upp tv-brickan med godsaker. Vi har en gigantisk soffa där alla får plats och man kan också sträcka ut sig på den mjuka mattan med kuddar. Här är tv’n i centrum och vi har möblerat efter den. Men man kanske har ett rum där man egentligen inte vill att tv’n ska stå i centrum, eller hur? Då blir det klurigt tycker jag.

Efter detta inlägg hos Johanna Bradford fick jag eld i baken och möblerade runt vår tv i sovrummet.

Jag tyckte det blev riktigt mysigt. Vad tycker ni?

Böcker, kristaller och parfym på lilla bänken framför.

Vi hade nästan allt hemma redan – jag har bara köpt en ny matta och rullat ut under sängen. Det är det bästa, att kolla vad man kan samla ihop i det befintliga hemmet som passar den stil man vill skapa innan man köper nytt.
Här kom stolen till sin rätt – den har stått nere i kontoret länge men inte känt sig hemma där. Tavlan med hästarna är ett foto jag tog på Island 2018 och de andra två är loppisfynd. Färgen jag målat med är  Gentle Whisper från Jotunlady. Jag har lite snickerifärg också i samma kulör och tänkte måla dörrar som Emily Slotte här.

En affisch på Frida Kahlo jag köpte förra året hos Göteborgs Konstmuseum fick komma  upp på väggen bakom sängen.
Jo, just det, soffborden är ju nya. Vi köpte två små svarta på Ellos och de där lamporna har legat en evighet i min garderob och de har längtat efter att komma upp på väggen. Sänggaveln är från Meli Meli, sängkläderna från KLco och kudden var en gåva från min vän Åsa, den kommer från bästa Kinship. 

Lately – hämtat från mobilen

Hej där,
Hur har er dag varit? Jag vet knappt vad jag hållit på med faktiskt – det har varit mycket skjutsande av barn, sjukhusbesök, handling av mat, letande efter skridskor…
Sätter mig med datorn i knät nu i soffan för att kolla min lista av arbetsuppgifter och ser att jag inte gjort en enda punkt – bara löpande svarat på mail hela dagen. Ja ja, så kan det gå, nya tag imorgon. För nu känner jag mest efter att krypa ner i sängen ändå efter ett bad, ansiktsmask  och lasagnekväll med killarna.

Ska vi kolla lite på vad jag fann i min mobil först?
Ovan bild – jag fotade och filmade mig själv i olika outfits till KLco’s Instagram. Så bra att se hur kläderna faller och veta mer om dem.

Jag var inne och tog några bilder hos våra nya granne på Brukstorget –  Östlings Depot. De har vacker vintage, keramik och inredningsprylar.

Så himla fint! Gå dit nästa gång du besöker oss i Varberg.

Inne hos Verket har de alltid mängder av god fika. Semlorna här är bäst i Varberg.

Min mamma fyllde år och kom hem till oss med bubbel och ostron. Så mysigt att hänga runt köksön och prata bort några timmar.

Jag tog en skärmdump på denna klänning och tänkte skicka till min man för att tipsa om gåva till Alla hjärtans dag – skämt såklart, hahaha, det hade han nog inte köpt till mig. Glömde dessutom skicka iväg den.

Jag skickade dock en skärmdump på Pernilla Nyrenstam kärleksgåva från hennes man som ” liten pik” eftersom han drog iväg på jobbresa under måndag morgon och vi båda typ glömt av hela kärleksfirandet.

Jag försökte göra det mysigt för barnen med doppade jordgubbar. Min mamma gjorde alltid våfflor med grädde och bär på denna dag när jag var barn.

Sista bilden ut.
Ett foto på vårt nya golv i Frankrike. Nu håller jag på och blir tokig som inte får tag på hantverkaren som gjorde det –  vill ju veta hur det blev med listerna…

 

 

Förra måndagen

Förra veckan – Jag vaknar tidigt som tusan måndag morgon. Laddar kaffebryggaren och står sedan med blicken fäst på maskinen medan den puttrar.
Färskmalda bönor även fast kaffemalen nästan väcker hela huset med sitt höga läte, nödvändigt med den stora keramikmuggen och väldigt skakad havremjölk. Dagen måste börja så. Det känns viktigt.
Denna morgon känns orolig, jag känner det i kroppen.

Brer mackor till barnen och häller upp juice. Sedan föser vi varsamt varandra genom morgonbestyr och mot hallen. Vi gör som vi nästan alltid gör, jag tar en hundpromenad med lillebror till skolan, vi båda älskar stunden och de mjuka samtalen. Mellanbror ska ta moppen till skolan en stund efter oss.
Det är en frisk morgon, plusgrader och man känner nästan lite vår i luften. Men när vi rundar grannens hus så märker vi att det är halt på vägen – jag tar upp telefonen och ringer 16-åringen för att be han lämna moppen i garaget – ”jag vänder hem och skjutsar” säger jag.
”Men nej – det behövs inte” får jag som svar. Han lovar att köra försiktigt.
Efter både samtal och sms-kontakt med pappan så bestämmer vi alla tre att ”ok, men kör väldigt försiktigt!”

Jag fortsätter att gå upp mot skogen och vår promenadslinga – tar upp telefonen och ber honom messa när han parkerat vid skolan. Vill veta att han är ok. Fortsätter gå och har min podd i öronen men ljudet överröstas snart av sirener och jag vänder blicken bort mot ljudet – ambulansen kör med blåljus upp för gatan där han precis kört till skolan. Hjärtat börjar galoppera i bröstet och hela kroppen blir iskall. Vad fan i helvete – vi skulle ställt moppen!!!
Det dröjer kanske bara någon minut och så ringer telefonen – mellanbrors namn på displayen ”Hej, det är från räddningstjänsten – din son har varit med i en olycka i Tranebergsrondellen”.
Paniken slår ett hårt slag i magen och rinner ut i fingrarna –  den snälla mannen berättar dock lugnt att han är vid medvetande och klagar på smärta i benet – ambulansen ska ta honom in till akuten och vi kan mötas där efter jag lämnat hund och hämtat bil.

Vilken dramatisk morgon det blev. Ett dåligt beslut, en isfläck i en rondell, ett ögonblicks verk.
Fullpumpad med smärtstillande men vid gott mod och med ett brutet ben möts vi upp på akuten. Helgipsat ben och nu är väl livet lite mer besvärligt än innan. Men tur ändå att det bara var ett ben. Det läker ju. Nu funderar vi över vår efterlängtade semester till huset i Frankrike – har fixat rullstol och förbereder oss mentalt för att det nog inte blir så många bergsvandringar som vi tänkt oss.