Det simmar fem svanar in i viken när jag passerar. Det är en vacker syn och jag stannar och drar efter andan, vilar blicken på det mörkblå havet som ligger glittrande framför den ståtliga fyren på andra sidan vattnet. Igår var vårdagsjämning och jag känner i  hela bröstet att det är dags att släppa in ljuset.  Solen står högt på himlen och jag går den längre rundan. Rabblar presentationen jag ska föreläsa med samma kväll i huvudet. Sedan åker jag till jobbet och lämnar saker, hämtar andra, har avstämning och beslutar att vi ska kakla in kassadisken.
-Vem är bra på att kakla, säger jag och inser snabbt att det nog inte är något som passar mig. Jag åker och hämtar barn, lämnar barn, handlar och mailar. I en vända hämtar jag badskor och badrock hemma och drar ner till bryggan för ett kallt dopp.
– Det är fyra grader och riktigt skönt – men vinden, den biter som tusan, säger damen bredvid mig.
Min revisor ringer och säger att bokslutet är klart och jag ger mig själv en mental high five samtidigt som vi kommer överens om att jag ska åka förbi och signera.
Jag badar, yogar och lyfter hantlar, tar en varm dusch och steker korv till alla barn. Sedan åker jag och föreläser om att vara kommunikatör i sociala medier och om de verksamheter jag byggt upp vid sidan av mina digitala kanaler. Någon frågar hur jag hinner med – men jag berättar inte hur min garderob och tvättstuga ser ut och att jag ännu inte packat upp mina resväskor från Frankrike. En annan frågar vad jag är mest stolt över och jag svarar att det nog faktiskt är den inre resan och inget som har med prestation att göra. Att jag kunde gå från allt mörker och finna ljuset. Känns kanske cheezy men jag säger det ändå. Jag tänker på modet att våga gå in genom öppna dörrar även om man är livrädd. Jag får applåder och det känns fint att få vara där och lämna ett avtryck.
När jag kommer hem steker jag hamburgare till fem tonåringar och känner mig väldigt nöjd över att jag köpt hem kött till barnen – blir så himla poppis när jag langar fram köpebröd, dressingtuber och ketchup. Ska handla detta varje dag nu om jag får dessa härliga leenden.
Kissar med hunden och pratar i telefon. En från min tonårstid har blivit knivmördad. Han är inte den första. De dör eller sitter inne – de jag lämnade bakom. Sorg. Jag känner sorg och medlidande. Jag funderar igen över vad jag är mest stolt över. Jag är så stolt över att jag tog mig därifrån, valde livet och ljuset. Det är det bästa jag gjort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Snabba rader om dagen