Krickelins

Vissa dagar är jag så tacksam så att jag spricker över den väg jag valt i yrkeslivet.
Under fredagen mötte jag upp Michelle Baker på FGL Store och tog lite foton av henne som hon ska använda till sin nya hemsida. Vi tog dem hos oss eftersom hon numer faktiskt är en del av oss då hon kommer flytta in på övervåningen. Där kan hon ha kontor och ta emot kunder. Hon kommer även använda den stora lokalen för yogakvällar och andra events. Älskar att vårt ställe används på det här sättet.

Och Michelle. Alla blir förälskade i detta lilla väsen. Man vill bara vara nära och känner att man är i sitt absolut bästa jag i hennes närvaro. Otroligt coolt att ha det inflytandet över människor. Blir trygg i hennes sällskap.

Vi tog så här fina foton i vårt kök.

Sedan kom Mir. Hon skulle vara modell på några foton och så hade vi en hel del jobb med vår kommande kollektion.
Phu! Vår ”to do -lista” är rätt saftig nu faktiskt med nya hemsida som ska lanseras och med olika leverantörer som ska hanteras. Ibland när det blir för mycket blir jag helt matt och vill bara gå och gömma mig.
Men där är Mir bra – hon gör listor och sätter upp tidsramar så att vi är på banan igen.

Jag är bra på annat. Som att fånga hela alltet med kameran och förmedla rätt känsla…
Har du varit på Reiki-healing någon gång? Det är verkligen är härlig upplevelse.

Tänk att vi ordnade en så vacker plats för både oss själva och andra att landa på. Både stolt och tacksam.

Oj oj vad vi filmade varandra till Insta Storys blandat med massa annat jobb… Vi hade vansinnigt roligt.

Här är jag. I kjol och i behov av ett besök hos frisören.

Vi spelade in yogafilmer också med ”uppsnabbat” på mobilen. Blev riktigt bra. Kolla hos @_michellebaker och se resultatet.

Nu har vi helg här hemma med allt vad det innebär. Häng med grannar, promenader, god mat och mello på tv… Härligt!

Hoppas du här en mysig helg du också.

Jag får ofta frågan om vem som tar foton på mig.
Ja, det gör jag själv med stativ med tio sekunders fördröjning på kamerautlösningen.
Ett tag hade jag en självutlösare men den slarvade jag bort och så hade jag en väldigt smart app i telefonen som också kan fungera som självutlösare. Jag har bara inte ställt in appen och kopplat ihop med min nya kamera än… Ny och ny, den är säkert två år nu…

Men äsch. Jag har vant mig vid detta.
Det är verkligen konstigt att hjärnan egentligen vet hur den ska skapa en enklare vardag men man blir fast i gamla vanor ändå.

Jag sätter kameran på ett stativ och ställer in bländaren, oftast på 2,8.
Sedan fokuserar jag på något som är på samma plats där jag själv tänker placera mig innan jag trycker av. Jag har sedan tio sekunder på att ställa mig på plats innan bilden tas.
Jag tar 5-10 bilder med lite olika uttryck, blick in i bild eller åt sidan, händer i midjan eller upp i håret …ja, du fattar. Lite olika bilder som helst inte ska vara stela och obekväma för mottagaren – er läsare alltså.

Ibland ber jag en vän, något av barnen eller min man ta mina bilder och då fotar jag först platsen precis så som jag vill ha det och visar dem i displayen hur mycket miljö ja vill ha med, att det ska vara raka linjer och så vidare. Sedan pekar jag i displayen och visar vart jag ska ställa mig. Då gör jag det enklare för både dem och mig. Jag ber dem knäppa av några stycken så jag har att välja mellan då jag redigerar.

Jag redigerar alla mina bilder i Lightroom och lägger ungefär en minuts redigering på varje bild till bloggen. Så går det till.
Jag fotar med en Canon Mark EOS 5D och använder oftast ett fast 3,5 objektiv, Canon.
Ställ gärna frågor i kommentarsfältet om du undrar mer så ska jag föröka svara så utförligt jag bara kan.

Idag känner jag mig lite lättad för jag tog beslutet att boka av Stockholm och Designgalan som Elle Decoration ordnar årligen.
Jag behövs på hemmafronten och har mycket annat som händer nästa vecka. Hoppas kollegorna får en riktigt fin Design- vecka och att någon av mina vänner tar hem priset som Årets Inredningsbloggare på galan på måndag. Håller tummarna!