Krickelins

Denna helg har jag bastat tre gånger och druckit öl som fått mig att tänka på Bangkoks myllriga gator och dess fuktiga värme. Hjärtat har klappat i skön takt till One Republic.

Med posten kom coola prints från den vackra och talangfulla Johanna på Aprill Aprill som jag hade turen att lära känna på en bloggträff i höstas. Stort tack. Jag testade olika väggar och kände efter vart de skulle få hänga.

På fredagen bytte jag hårfärg och tittade på Fångarna på fortet med mina barn. 

Och detta året medverkar jag i ett samarbete mellan några fotografer som en gång i veckan under 2014 lägger upp ett foto på sina barn. Inspirarade av You are my wild. Känns riktigt spännande, Kika in här och ta del av vecka ett och två.

Söndagsmorgonen började tidigt med mannagrynsgröt och kramar. Pappan skulle ut och surfa innan de värsta minusgraderna drog in över oss.  Och hem kom han med kalla fötter och röd näsa och berättade om ett hav som kokade.

Så vi andra drog också ner till stranden på eftermiddagen för att kika på Dore Doris man som slet i vågorna. Vinden hade gett med sig lite och det var vansinnigt kallt…

Blåbär till frukost och solsken runt krönet.

Det är den där tiden på året då jag försöker med allt för att hålla mig något sånär frisk. Jag bantar min att göra-lista, går promenader och målar läpparna röda. 

Det där beslutet jag tog för femton år sedan. Att flytta till havet. 

Det var ett av de bättre, tänker jag och längtar mig mest av allt att få dyka ner  i tång och sälta just nu.

Jag är tömd på kraft och sitter på kontorsstolens fårskinn och försöker sänka axlarna. En helg som rullar in igen och vi sa faktiskt att ”vi lägger undan telefoner och jobb va?” och går ut i skogen och fyller på familjen med energi och skratt.

​

lilla Karolin. så fin.

Så. Ut i regn, kyla och lera efter vi hade samlat ihop våra kvitton från Bangkok och skrivit lysande små lappar med massa begripligheter. Vi fångade upp Karolina på vägen och grämde oss över att vi endast hade en chokladmuffins var i färdkost.

Det regnade våldsamt så vi gömde oss i ett litet fågelhus med små gluggar på. Och i ärlighetens namn vet jag inte ens om man får vara där… fast vi viskade och skrattade rakt ner i halsdukar så jag tror inte vi störde några fåglar. och de häckar ju inte nu ändå…

Hoppas ni har en fin kväll och att ni känner er sugna på att komma igång med arbetet imorgon igen. Och nu har jag inte sagt det på ett tag, men, jag är så väldigt glad över både mail och alla kommentarer som lämnas. Tusen tack. Som ni kanske märker så vacklar jag lite när det gäller bloggandet och vet inte på vilket ben jag ska stå och vart jag ska gå. Och då betyder ju peppen otroligt mycket såklart. 

Mer foton kommer upp på vår andra blogg för For Good Luck under kvällen.

lately. Han ritade en sommarstuga och blev som uppslukad.

Och den här killen hade verkligen koll på sina grejer.

Och han är alltid vädigt glad. eller skitarg. Hela december bjöd på bra surf och den där våtdräkten har flitigt används under ledigheten.

Vi fann en mus på vinden. Tyvärr efter han ätit på min favoritjacka.

Det hände att solen tittade in på kontoret. Men ytterst sällan vill jag påsta.

Vi hängde mycket i köket.

Och jag gav min man en övernattning på Dorsia i julklapp. Jag följde såklart med och drog runt i lila tofflor på rummet, drack bubbel, åt öringsrom på Mr P, traskade avenyn upp och ner i skyhöga klackar och åt lång frukost.

Och nu. Just nu har jag en välförtjänt glasspaus mitt i bokföringen efter en rejäl uppläxning om att det gäller att ha koll på sina papper och liksom samla kvitton på rätt ställe… Du anar inte på vilka ställen jag varit och letat efter små skrynkliga kvitton under denna afton…

Lillebror somnar med söt andedräkt mot min kind och en svettig arm lindad runt min hals. Bra så. Där kan jag ligga en evighet och lyssna på små andetag och höra tvättmaskinens avlägsna surr. Januari är min månad. men det känns inte så när jag möter blicken i badrumsspegeln.

Känner mig mer som ett junibarn faktiskt. Eller maj kanske. Är det inte då blå Iris blommar, tänker jag då. Det är min månad, i så fall, alltså.

Snart kommer Miranda Rebecca hem. Från landet där man äter friterat och dricker öl mest hela tiden, om man får tro säkra källor… Stort hjärta på det.