Jag undrar om det någonsin blir ljust idag och ute är det blött. Vi har fortfarande tända ljus och tar dagen precis som den kommer. Jag är själv med mina små killar och försöker få dem att äta grape utan större framgång. Jag läser Shantaram eller viker tvätt och hänger min bergskristall runt halsen. Känner mig stark och lugn.
Vid 08.00 är det nästan tomt vid poolen. En ensam man som har rullat ut sin matta och gör sin morgonyoga. Och vi.
72 timmar i Bangkok. Redan varit ett dygn hemma, kramat om mina pojkar och suttit på det lilla kontoret på nionde våning och smattrat på tangentbordet i åtta timmar.
Nu har jag en ny stad i mitt hjärta. Staden där katterna gråter och människorna ler från öra till öra.
En sen kväll, på väg i full fart i en Tucktuck-färd till nattmarknaden. Luften var het så att det pärlade sig på överläppen, dofterna spännande och Miranda Rebecca satt med tindrande ögon vd min sida och höll i sig i svängarna. Då öppnade himlen sig. Precis när vi åkte över floden och billyktorna på de rosa taxibilarna blinkade i kapp med gatuskyltarna längs den galet trafikerade gatan. Regnet smattrade på taket och skvätte in från sidorna. Vi skrattade högt i ren förtjusning. Och när något är sådär vackert och lyckligt så växer bröstet, jag tappar nästan andan och tårar rinner. så är det. Ganska tacksam nu alltså. tack.
Vi lämnade Landvetter då solen gick upp i Sverige och anlände till Bangkok då solen steg upp här. På andra sidan jorden.
Här är alla taxibilar rosa eller grön och gula, vi dricker cocosvattan direkt ur nöten, isen levereras i stora vita påsar som det droppar och ryker ifrån och nu kom jag precis ner från åtta simmade längder i poolen på hotellets tak.
Luften är tung, munkarna är vackra och hettan ligger som en filt över staden.
Miranda Rebecca och jag dödar några timmar på Arlanda just nu. Hon fnittrar mest och jag längtar efter ta plats i en flygstol och öpnna min nya bok. Så nu passar det ju riktigt bra att blogga bort några minuter. Jag har ju en hel mapp med foton som jag tog vid Kåsa.
Här är från då vi fotade Miranda Rebecca för Surfers Paradise och jag måste tipsa om kimonon på fotot. Finns i svart också och säljs på Surfers Paradise just nu. Skynda fynda! men spara en till mig… 😉
Nu sitter Miranda här och läser högt ur en "Karriärhandbok för kvinnor", som hon köpte på Pocket Shop, så nu får jag nog stänga ner datorn och spetsa öronen 😉
Denna veckan. Det var då alla röda löv föll mot blöt gata och lämnade de bruna sorgsna kvar.
Små talgoxar hoppar runt på de kala grenarna utanför mitt fönster och jag sveper tekopp efter tekopp. På övervåningen, där jag sitter, här spelas Oskar Linnros på hög volym och ljuset flödar nu fritt sedan det nya golvet lades in. När min käraste vän såg det så sa hon rätt bestämt:
"Nu målar du inte!"
Häromdagen var jag hemma hos en annan fining och plockade på mig en drös med fina krukor, halsband och marockanska lyktor. En vacker gammal stol kom med också men den har jag inte burit upp från garaget än. Grejerna hade hon fått med sig från Gotland där de stått i en gammal lada i jättemånga år. Och jag tror jag vet precis i vems lada det var… 😉
Jag ska på Varbergsgalan ikväll och jag väljer mellan denna och den lilla svarta…
Klänningen tillhör DoreDoris och jag har älskat den i flera år.