Krickelins

Jag älskar hur höstsolen vandrar i vardagsrummet på eftermiddagen och jag tänker hela tiden att jag borde ta på mig löparskorna och sticka ut. Men jag blir lite lat och hittar andra viktigheter att göra. Som att glo i Mokkasins sortiment och vilja köpa rubbet typ. Fast mest den här.

Jag ska ha några tjejer här på middag vid 17 och stressade som sjutton med brödet på jäsning, torka golv, tända ljus och sånt. Hela tiden hade jag tittat på fel klocka och nu har jag en hel timma tillgodo. Så nu får jag spana lite i boken som följde med hem i fredags istället. Eller nä… nu har den timman redan gått förresten…

hej hej.

Jag kokade soppa. Den bästa. Förutom pumpasoppa och fisksoppa då kanske…

Lillebror somndade febrig i soffan under tiden.

De här dagarna. Alla löven som virvlar i vinden och bråken i hallen om vantar och jackor. Samma sak varje höst och jag är sist med att skaffa reflexer till alla och cyklar till skolan i nattlinne hängandes utanför jeansen.

Det är fredag och visst blir det sushi till lunch nickar jag för mig själv.

Men nu ska jag först gå en riktig blåspromenad till Röda Korset och äta deras goda bullar.

önskar fin helg. hej hej.

Jag har fått många frågor angående skrivarkursen jag åkte på till Toscana. Jag tänkte berätta lite om det äventyret som faktiskt började i april på en uteservering i Porte de Clignancourt, Paris. Vi var där på personalresa, blåregnet stod i full blom och vi satt och pratade om våra liv.

Min man hade fått nytt jobb som krävde mycket och jag var ganska stressad över att jobba obekväma tider, ro runt familjen med tre barn och ett hus på 270m2.

Vårsolen brände våra ansikten och jag var så hungrig på förändring. Vi var tre tjejer som skålade i Reisling och pratade om vårt förflutna och där och då bestämde jag mig för att skriva ner den där historian jag går och bär på.

S

Så jag började gogla efter skrivarkurser på distans när jag kom hem och ramlade över en kurs av Jan Sigurd. En vecka under toscansk sol. Jag visade min man och med drömskt tonfall pratade jag om hur fantastiskt det skulle vara att få möjlighet att göra något sådant på egen hand. Boka! sa han och i den 20e september satt jag på ett flyg till Pisa.

Jag delar upp resan i tre inlägg så fortsättning följer inom kort.

Det var disken på morgonen och en febrig lillebror att bära på.

Jag plockade fram både russin och glass medan vi sjöng med i de bästa låtarna som spelades på radion i köket.

Fast just nu är det apor på tv och jag kastar om alla planer jag hade för dagen.

Nödvändigheterna. Kanske inte elefanten då.

​ 

 Kaffe i små koppar och det är Petra som sjunger idag. Jag samlar ihop mig efter en lång helg och jobbar ikapp samtidigt som jag letar efter de finaste typsnitten.

Petra sjunger om sanningen och nu har jag precis skrivit de sista orden i min svåraste text. Phu.

önskar att dagen ska vara mjuk mot mig nu.