Picasso och våren

Våren spricker upp även här i Värmland där jag nu befinner mig. Isen som legat tjock i Kristinehamns skärgård släpper och isflak guppar runt i dimman.

Vilken otrolig syn va?! Men nu längtar man ju bara efter krokus och gröna små skott inte sant?
Varberg har ett litet försprång, snöklockor kikar upp ur vinterdvalan och varje dag ser jag hur syrenens grenar visar tecken på att våren är runt knuten. Och ja, snart är det ju faktiskt påsk så man känner sig mer än redo.

Denna resa tog mig runt på en mängd äventyr och det som kanske lämnade mäktigast avtryck var en skulptur signerad Pablo Picasso. Tänk att här står den i hamninloppet på en klippa med karga tallväxter runt om. Vilken otrolig scen.
Älskar hur skulpturen placerats rakt i den karga naturen så här och inte på ett museum eller i en park. Konstverket i blästrad naturbetong är ett porträtt av Picassos sista fru Jacqueline Roque. Formen har sin bakgrund i en period då Picasso experimenterade och rev i papper för att skapa silhuetter. Den första versionen av Kvinnohuvud skapade Picasso av ett vikt och klippt papper.

Text av Tommy Ternemar, f d kommunalråd i Kristinehamn:

”I Kristinehamns skärgård står en av Pablo Picassos första monumentala skulpturer Kvinnohuvud (Tète de femme). Att denna 15 meter höga skulptur, hamnade just här är något av en slump och mycket tack vare Kristinehamnskonstnären Bengt Olson. Hösten 1963 träffade Olson den norske konstnären Carl Nesjar på en dammig landsväg utanför Paris. Nesjar som sedan några år tillbaka arbetade med den store Pablo Picasso, berättade att Picasso aldrig fått göra några monumentala verk, då han är så dyr att ingen stad eller inget land har råd att köpa ett. Därför, berättade Nesjar, så hade Picasso bestämt sig för att skänka bort denna möjlighet. Nesjar pekade på en modell och berättade att den skulle kosta 150 000 kr att få 15 meter hög och att New York eventuellt var intresserade. Olson frågade om han inte kunde få ta med sig modellen till Sverige och försöka få den såld där. Det fick han, men det var snabba ryck då New York kanske ville ha den. Olson åkte hem till Kristinehamn och ringde upp dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Göte Berg, som förstod att detta var ett enastående erbjudande. Stadsfullmäktige kallades samman redan dagen efter (två dagar innan julafton) och alla kom. Olson fick ordet, visade modellen och avslutade med att säga ”Om det nu är så att Picasso väljer Kristinehamn framför New York, vem av er vågar då säga nej till framtiden?” Göte Berg tog snabbt klubban och sa: ”Ja, om det nu är så, ska väl för fan inte vi säga nej till det?” ”Nej”, sa resterande kring bordet och så drämde Göte Berg klubban i bordet.” (källa)

Nu ska jag avsluta mitt arbete här i Värmland och ta mig hem till våren i Varberg. Hoppas jag kan ta mig ut i trädgården för lite härligt arbete, bada i havet och sitta länge i bastun.

Förresten – idag är jag gäst i Sanna Lundell & Ann Söderlunds podd. Vi pratar om kallbad, företagande, livet och sociala medier. Lyssna här.