Jag lyssnar på en podcast som är helt briljant – Yada Yada Podcast. Tips!
Två smarta kvinnor i trettioårsåldern som har så skarpa tankar och reflektioner om vår samtid. Förra veckan pratade de om privatlivets kollaps, och jag funderar starkt på att lyssna om avsnittet – de sa precis allt det där jag själv inte lyckats formulera i varken text eller samtal. Jag ville bara ropa: “I will quote you on that!”
Denna vecka pratade de om stil, och jag märkte hur jag hummade med där i köket medan jag plockade ur diskmaskinen och fixade frukosten. De pratade om “TOTEME-tjejen” och tipsade om att använda Pinterest (eller inte!) för att bygga sin egen stil i kollage – för att skapa en egen garderob. I teorin låter det ju smart, men i verkligheten? Nja. Alla coola tjejer på Instagram, modeveckor i Köpenhamn och outfitbilder på Pinterest med klackskor och silkiga kjolar ihop med stickade tröjor… det blir ju sällan så enkelt och snyggt hemma i vardagen.
Jag går mest klädd så här numera – helt ärligt. Praktiskt och bekvämt. Är det snyggt?
Nej, inte direkt. Men det ger vibbarna av “här är en kvinna som tar på sig vad som helst och ändå känner sig bekväm” – och det kan ju alltid vara lite coolt. Samtidigt vill jag nog ha ett mer samlat intryck, men fortfarande bekvämt. Så jag ska ge min mer avslappnade stil ett nytt försök – kanske lite Toteme-inspirerat: klassiskt, svalt och bekvämt… även om det låter dyrt.
Podden är verkligen värd att lyssna på. Fanny, en av tjejerna, säger dessutom något jag tror vi alla känner just nu:
”Jag är så trött på att sitta på Pinterest och se en bild och tänka – är det här snyggt, eller är hon bara smal?”
Den här smalhetstrenden som pågår påverkar oss på ett orimligt sätt, tycker jag. Hur känns det att vara tjej i tonåren just nu med all kroppshets, tutorials kring hudvård och alla sminkritualer? Verkligen en mardröm. Jag är 46 år och känner att jag blir påverkad.
Men från det ena till det andra – jag bakade bananbröd i helgen och det blev SÅ gott! Receptet hittade jag hos Sofia Wood, men jag halverade sockret, tog bort rörsocker och tillsatte kardemumma och ingefära.
3 mycket mogna bananer, mosade + 1 att toppa med
1 dl neutral olja
3 ägg
0,75 dl ljus muscovadosocker
1 tsk kanel
1 nypa flingsalt
1 tsk kardemumma
1 tsk ingefära
3,5 dl mandelmjöl
50 g mörk choklad
Sofias recept med lite andra mått finner ni här. (Blir såklart godare med detta men jag är känslig mot socker)
Värm ugnen till 180°C. Grädda i 1 timme.
Önskar er en trevlig helg.
Toteme-stilen känns mycket stockholmsk, inte så stor i t ex Gbg upplever jag.
I butikerna, i alla fall i Sverige, så finns ju inte någon större variation, det är en linje varje säsong och om man inte syr sina kläder själv eller lägger mycket tid på att hitta bra second hand, så är det vad som finns att tillgå. Det är slätstruket och oinspirerande i de flesta butiker, i höst mer än någonsin, dessutom nästan bara polyestertyger. Känner att det går åt fel håll….Tur man har en egen garderob att hämta ur, kläder från olika säsonger tillbaka, på så vis blir ens stil mer personlig och inte så daterad.
Jag lyssnade också och håller med om att de har bra reflektioner! Hur inspirerande är det egentligen med Totemes uttryckslösa modeller med vattenkammat hår och pinnsmala kroppar. Och sedan går man in på COS eller Arket och ser samma stil där. Samma tröja som på Toteme fast några tusen kronor billigare (ingen aning om det höga priset på toteme står för bättre arbetsvillkor, bättre kvalitet osv).
Men det är ju enkla kläder att bära. En stickad mörkblå tröja och en ”arket-väska” till det. Enklare än att kopiera Acne-modellerna som kan ta på sig vad som helt känns det som. Men man får väl någonstans i slutändan gå till sig själv och addera det man tycker är snyggt och lita på sin egen stil. Det är väl det som är ”problemet” att många inte gör, man följer slaviskt det som är inne, utan egen reflektion eller ifrågasättande. Har alla ens en ”egen stil” eller är intresserade av att hitta? Jag upplever att många, genom att läsa bloggar eller kolla instagram till exempel, ”lever genom andra” och inte reflekterar särskilt mycket mer än så. Och det lever andra på. Så ser ju samhället ut!
tycker att det är konstigt att alla ungar måste ha rådgivare för allt. att hitta sin egen stil har ju alltid funkat – utan pinterest. man klär sig i det vad man gillar – färdig. och om det är snyggt eller ej bestämma man själv. verkar så ibland om de yngre generationer har glömt bort hur vuxenliv funkar eller hur man lever öht.
Jag förstår inte riktigt vad du menar. Jag tror inte att ungdomar idag har rådgivare eller stylister som hjälper dem att hitta sin stil – de gör det helt själva, genom att inspireras av vad de ser på Pinterest, vad vännerna har på sig, Instagram, TikTok och via artister de följer. De har ju ett betydligt större utbud av inspiration än vad vi hade när vi var unga, och testar sig fram tills de hittar något som känns rätt för dem.
Jag tycker faktiskt att många ungdomar har en otroligt cool och personlig stil. De handlar mycket second hand, blandar gammalt och nytt, och skapar på så vis en unik garderob som speglar deras egen smak.
Jag som arbetar med kläder upplever snarare att det oftast är kvinnor i 50–70-årsåldern som har störst osäkerhet kring sin stil. Det handlar ofta om att man oroar sig för breda armar, magar som putar eller ben man inte vill visa. Jag har till och med mött kvinnor som ångrat ett klädköp – en jättefin blus – för att de kommit på att deras man nog inte skulle uppskatta färgen.
Däremot håller jag med dig om att många unga gärna vill ha snabba lösningar på saker och ting, om det är det du syftar på. Det är ju en generation som vuxit upp i en värld där allt finns tillgängligt direkt – teknik, information och inspiration – och det påverkar såklart hur de förhåller sig till både mode och mycket annat i livet.
Skillnaden är väl att ungdomar idag mer än i tidigare generationer jämför sig med andra, åtminstone i de forum där man idag når ut till många. Till det kommer frågor som ”duger jag” – att tillhöra gruppen Accepterade. Så funkar ju hjärnan.
Inte heller konstigt att det söks den formen av bekräftelse när det allra mest handlar om yta och inte om hur man är. Gruppens ok kan komma i form av hjärtan om man lagt ut bild. En bild på utseendet, kläderna (,även på utflykt eller samvaro). Det går inte komma ifrån att den bekräftelsen genererar en, om än kortvarig, behaglig känsla. Är inte det hjärtat, i det forumet, något helt annat än vad kärlek är kan man fråga sig. Vi urholkar oss själva
Att vara smal – den normen har väl stått sig över många generationer – och är ju ett skitnormlass vi ärver och drar runt på.
ja mycket som är fint i våra korta liv slarvas bort på ytligheter och oviktigheter